Gå till innehåll

Lasse

Hedersmedlem
  • Antal inlägg

    16 573
  • Gick med

  • Senaste besök

  • Dagar vunna

    338

All aktivitet

  1. Nu förstår jag inte riktigt vad du syftar på? MVH Lasse
  2. Jag vill lämna disk om vilka bakterier det är som gör vad i nitrifikationen - vad som är viktigt är deras natur som autotrofer oavsett vad de kallas för art. Det är klart att artdefinitionen har blivit bättre på senare år eftersom man använder artspecifika markerare för att se vilka bakterier man har att göra med vilket man inte hade tillgång till på 70-talet då man i stort set var tvungen till att lita på en morfologisk undersökning vilket kan vara lite besvärligt vad gäller bakterier. Vad gäller första steget ammonium - nitrit har jag i senare litteratur sett bägge uppgifterna. Till syrekonsumtionen av en DSB. Jag är lite osäker men försöker göra en logisk tankebana kring problemet. Jag tror inte det är DSB:n i sig som är faran här. Kommer vi ner i det skiktet som är syrefritt så är det ju per definition inte någon syreåtgång där utan den är ju i det området av DSB:n som är syresatt och där syrekrävande heterotrofer konsumerar syre i de översta lagren och detta syre måste tillsättas från vattenkolumnen. Detta görs ju delvis med hjälp av grävande djur och de är därför precis som bägge "Petrarna" säger oerhört viktiga för att hålla de översta skikten syrerika. Om man får någon nitrifikation där är lite beroende på den organiska belastningen. Är den organiska belastningen hög (ex genom vodkametoden) tror jag att risken är stor för nedsatt nitrifikation och uppspeedat syrebehov i de övre skikten av DSB:n på grund av högre aktivitet av heterotrofa bakterier ( jag har försökt att hitta någon annan beteckning på dessa bakterier som är lättare att förstå men inte hittat det. "Rovbakterier" kanske är ett bra uttryck och då får man kalla autotroferna för primärproducerande bakterier). Detta syrebehov i den syresatta delen av DSB:n måste ju ersättas av syretillsättning i vattnet. Använder man skummare så tror jag inte problemet är så stort med tanke på cirkulationen man brukar ha. Använder man inte skummare så kanske det är viktigt med att på sötvattensvis se till att man med hjälp av någon av pumparna får en kraftig vågrörelse på vattnet. Syretillförseln från luften per tidsenhet är beroende på koncentrationsskillnaderna mellan de två medierna samt ytan på det inteface som är mellan dem. Men jag tror att problemet kan vara lite överdrivet för jämför man med ciklidhobbyn vad gäller tillförsel av mat så är belastningen ofta mycket mindre i ett saltvattenskar och i ciklidkar brukar man av hävd ha en del grus som ibland kan liknas vid en DSB i tjocklek. Men man måste också veta att full mättnad av syre uppnås vid ca 1,5 ppm lägre halt i saltvatten än i sötvatten. I sötvatten av 25 grader är det full mättnad vid 8,26 ppm O2 (saltvatten ca 6,8 ppm). Mättnadshalten är vidare väldigt beroende på temperaturen. Vid 30 grader är halterna 7,57 ppm respektive ca 6 ppm. Detta innebär att ju varmare du har i karet - desto bättre behöver din syresättning vara. Jag har några tankar i huvudet hur jag skall lösa denna problematik i min nystart där jag fortfarande funderar på en DSB i sumpen, mest för att det är svårt att lägga upp en ordentlig i Displaytanken. Ovanstående kanske inte är så hemskt klart men sammanfattningsvis så tror jag inte bekymret är så väldigt stort förutsatt att man ständigt har en cirkulation och ser till att ha en ytvattensrörelse om man inte har skummare samt inte missbrukar alkohol i ngn större omfattning. Ett knep från sötvattensakvaristiken som jag vet fungerar i saltvatten också är att använda en oxydator för syresättning och lite annat smått och gott. Men det är en annan historia som man brukar säga. Tycker du det fungerar som helhet nu så skulle inte jag vara så bekymrad över dina svarta områden utan köra på som vanligt men kanske göra som du föreslår - skaffa några grävande sniglar så du får en större djup på den syrerika delen. MVH Lasse
  3. När det gäller gula och röda färger så är det ofta beroende på hur uppfödaren har matat. För att få de starkare färgerna bör man använda foder med mycket färgpigment typ räkskal, betakarotin och annat (även spirulina är bra). Vissa fiskar får ibland inte de vackra gula, orange eller röda färgerna om de inte fått rätt foder från början. MVH Lasse Edit: Letade efter färgämnet i räkskal men stavade fel hela tiden (skall byta tangentbord igen). Hittade ämnet nu: astaxanthin. Se http://www.astaxanthin.org/astax.htm exempelvis.
  4. Patrik Jag tolkade detta som du avsåg steget mellan nitrit och nitrat där nitrobacter/nitrospira är huvudaktör. Båda stegen är normalt autotrofa var vad jag ville säga men jag hittade denna länk http://epubl.luth.se/1402-1528/2001/05/index-en.html som delvis för nytt bränsle på elden.MVH Lasse Ja kan man använda ljusbegränsning så är det nog bra men tyvärr tycker jag att just de röda cyanobakterierna trivs där det är lite skugga av någon anledning. Två Clowner (du är inte ensam om att ha detta i små kar) visade genom beteendet att de inte riktigt trivdes. De var mycket i ytan och försökte simma neråt. Ett beteende jag tidigare har sett på fisk som vistas i mycket syrerika miljöer. Syret kom ifrån både mikro och makroalger men det var stundtals ordentliga pärlband.
  5. Bakterier som lever under syrefria förhållanden funger inte riktigt som organismer som lever i syrerika miljöer. De senare (inklusive vi) använder syre i vår förbränningscykel (citronsyracykeln) som elektronacceptor men de som lever i syrefria förhållande använder lite annorlunda molekyler och samma art av bakterier kan skifta vad de använder som elektronacceptor. Det första som brukar hända under syrefria förhållanden är att nitrat används som acceptor - retsproduktionen är kvävgas och vatten. detta är vad som brukar kallas denitrifikation. När nitraten tar slut så använder bakterierna svavelföreningar (SO4) som acceptor och svavelväte (H2S) bildas som restprodukt. (när svavelföreningarna är slut så används CO2 som acceptor och metangas (CH4) blir resten (=biogas)). För den som är speciellt intresserad se http://www.nature.kau.se/pers/jss/Cellbiologi2ht02/Studiehandledningv38.pdf Att du fått dessa svarta områden en bit ner i bädden visar att denitrifikationen varit framgångsrik på vägen ner - nitratet har tagit slut och bakterierna har fått byta till SO4 i stället. Detta är också en av förutsättningarna för teorin om DSB som förutsätter att koncentrationsskilnaderna mellan den nitratfria zonen (där du har svavelväte) och vattnet kommer att få nitrat att tränga ner och sedan konsumeras på vägen. Normalt vill man ha denna zon en bit ner (för att minska riskerna) men normalt är det ingen fara. orsaken till att du får svavelvätezonen så högt upp kan vara att du kör lite tårta på tårta i din sump. dels har du en kraftig tillväxt av Caluerpa (som konsumerar stora mängder nitrat) dels har du den bakteriella denitrifikationen - du behöver alltså inte gå speciellt djupt innan du har det nitratfritt och per definition får svavelväteproduktion. Men som sagt var - under normal drift så oxideras svavelvätet omedelbar i kontakt med syre och det spelar ingen roll om det syret kommer från vattenströmmen eller från överskottssyret som du får från caluerpan (dagtid). MVH Lasse
  6. Nope - från din egen länk (rödmärkt av mig)MVH Lasse
  7. Henrik - bara för att det står i en bok behöver det inte vara allmängiltigt. Just i uppstarten är det en väldig obalans av näringsämnen i fördel för fosfor. Andra stadiet alger (cyano) är ett tydligt tecken på detta. Makroalger - som har ett stort näringsbehov (eller hur Patrik) kan vara svåra att ettablera och jag inbillar mig (obs inbillar) att deras växtsätt (de tar ingen sten eller bottenyta) släpper fältet fritt för cyano på mer än ett sätt. Det jag inbillar mig är att grönalger (och andra substrattäckande alger) dels tar befintligt kväve (som makroalger) men även befintlig "yta" som begänsar Cyanons utbredning. Jag vill nog starta utan makroalger på grund av instabiliteten i början. Sedan tror jag iofs att det kan vara bra med Patriks metod med tillsatst av kaliumnitrat ändå och skall prova detta vid nästa tillfälle. Sedan har jag numera en liten "splittrad" syn på makroalger ihop med koraller. Jag har haft negativ erfarenhet av makro typ Caluerpa i displaykaret eftersom de trasslar in sig överaltt och verkar som sagt var också kunna bekämpa grannarna med lite kemi. Skall jag ha dem i mitt nya så blir det i ett refugium. Rödalger däremot tycker jag går väldigt bra i huvudkaret. I mina tre nuvarande kar har jag lite mindre problem med röda cyano och troligvis en pansasflagelat (dinoflagelat). Jag har sedan igår behandlat dessa kar med en liten tillsats av nitrat. I ett av dem har jag kvar relativt mycket caluerpa (den med "vindruvor") och ganska mycket koraller. MVH Lasse Edit: Glömde kommentera syresättningen Patrik. I ett av mina kar var syreproduktionen tidvis så kraftig att det ställde till problem för fiskarna - ytterligare ett skäl att ha dem separat.
  8. För karets bästa - se till att vattnet ovan sanden är ordentligt luftat (syresatt) när du arbetar med sanden. Svavelvätet oxideras snabbt - därför är det heller inte farligt i en DSB som fungerar med syresatt vatten ovanför. Däremot om ett strömavbrott skulle göra att vattnet blir syrefritt - då kommer svavelvätet ut från botten. För din hälsa - Känner du en otvetydig lukt av ruttna ägg när du arbetar med sanden och utrymmet inte är ordentligt ventilerat skall du gå därifrån direkt. Hjärnan har en otäck förmåga att adaptera bort svavelvätelukt. Efter ca 30 - 60 sekunder i ett utrymme med svavelväte känner du ingen lukt även om gasen finns där. Känner du lukt - se till att du får en bra ventilation innan du fortsätter arbetet. MVH Lasse
  9. Intressant med att korallen-zucht börjar sälja rör med toppar både i det röda och blå området. För ca 3-4 månader skrev ju defdac ett inlägg här om fotosyntes maximum just i dessa områden. På deras beskrivning verkar det vara att de hävdar att man får en bättre färgutveckling efter ca 20 dagar hos stenkorallerna. MVH Lasse
  10. Grabbar ni missar det väsentliga. Jorden (eller mullen) eller geggan ger en organisk kolkälla. Denna gynnar heterotrofer. Oavsett om det är nitrosomonas, nitrobacter, nitrosococcus eller nitrospira som oxiderar ammonium/nitrit (Edit av Lasse, hade skrivit nitrat) så är de autotrofer och skall ha en oorganisk kolkälla. Denna är inte begränsad i saltvatten eftersom den utgörs av karbonater. Tillförsel av en organisk kolkälla kan i sämsta fall begränsa nitrifikationen om inte filtervolymen är stor nog. (heterotroferna får för bra tillväxtmöjlighet och kan ockupera alla "sittplatser" på grund av sin mycket snabbare fördubblingstid, ca 15 minuter jämfört med autotrofernas 13 timmar) Litar man enbart på LS som filtermedia så skall man nog akta sig för tillförsel av organiskt kol i starten. Med den typ av biologiska filter jag tycker om så förutsätter jag att man kan starta med en liten organisk last - men jag är inte säker. Jag skall dock prova detta. Däremot är jag som jag tidigare sagt övertygad att åtminstone de bakterier (autotrofa) som ansvarar för steget nitrit till nitrat tål att kastas hur som helst mellan sött och salt vatten - annars skulle inte "ogödslad skogsjordsknepet" fungera vid nitrittoppar. MVH Lasse
  11. Det finns stor erfarenhet av aggressiva och revirhävdande arter bland ciklidisterna i detta land. Ciklider, framförallt många från Malawi och Tanganyikasjöarna är mycket aggresiva, fråga CuteKid om Petrochromis exempelvis. Sättet att klara dessa är att täta upp beståndet - både av den aktuella arten och andra fiskar. Jag skulle tro att detta fungerar bra även hos saltvattensarter. Erfarenheterna av de svåraste cilkiderna (Tropheus och Petrochromis) säger dock att man bör köpa det antalet man vill ha redan från början. Att utöka en ingången grupp brukar inte sluta så bra. I de fall det har gått bra så har man genom avskärmningar låtit de nya individerna gå i samma vatten en bra tag för att sedan föra in dem igen. Teorin har varit att igenkännandet har med lukter att göra. Detta vet jag spelar roll i saltvatten också efter egna erfarenheter av när nya fiskar tillsätts i stora akvarier. Min erfarenhet av andra aggresiva arter brukar vara att två är ingen idée att skaffa även om jag ett flertal gånger lyckats med att skaffa två Clowner. Det kan vara så som Ted säger att de anpassar könen med tillväxten. De gånger jag lyckats med två Clowner har varit ungdjur (tomatclown och den svart/vita). Jag har iofs ingen erfarenhet av äldre djur mer än att de generellt är svårare att anpassa till fångenskap. Personligen är det så att jag reagerade när Jaken köpt 5 med att det skall bli intressant och se hur det går - jag hade nog försökt med 10:ler: . MVH Lasse
  12. Kolla med jordbruksverket om du behöver tillstånd för detta (Malta är inom EU väl). Kontrollera också om det finns någon utförselkrav (från Malta). Sedan är problemet - hur transportera hem det? Det är nya begänsningar på hur mycket flytande du får ha i handbagaget - jag tror inte det finns något undantag för akvariefisk där! MVH Lasse
  13. Bra - Sunny Redan Bertold Brecht sa Magen först - moralen sedan. Birgitt Bardots kamp mot sälslakt för ett trettiotals år sedan fick följder för många Inuitstammars möjligheter att försörja sig på traditionellt sätt med massarbetslöshet och social misär som följd. Protesterna i sig mot oetisk jakt av sälungar var väl inget fel på men följden blev en bojkott även av de produkter som kom från traditionell (och i många fall ekologisk) jakt på säl. Det är de regeringar som inte skriver på förbud för jakt på valar och/eller inför mer etiska metoder som skall ha vår kritik - inte personer som jag och du. Jag vet ett folk vars konsumtion av ett visst djur innebär att man kokar det levande - man brukar göra det i glatt sällskap dessutom och med många glada sånger - skall det folket kokas levande också? MVH Lasse
  14. Nedanstående tankar rör bara akvarium med biofilter - system utan biofilter (eg bara skummare) har jag inte den erfarenhet av som behövs för att uttala mig om. Det jag funnit tidigare under många försök och uppstarter är att om man har fått en nitritspik efter några veckor har det oftast hjälpt att sätta in en bakteriekultur en gång. Den ordinarie saltvattensmetoden idag är att låta sin sten släppa ifrån sig det ammonium som behövs för att starta processen och vänta på en synlig nitritspik. I verkligheten betyder det att man låter någonting i stenen dö eller att stenen har redan dött material i sig. (bakterier, lägre djur, växter, alger eller det som dör först) för att sedan nedbrytningsbakterier skall skapa erfoderligt ammonium. Som jag läst på flera amerikanska forum så betyder det om man startar med sk kurrerad sten (sten som gått en tid hos leverantören) att ammoniumproduktionen inte blir så hög utan man får ammoniak/nitritproblem ändå när fisken sätts in. I dessa fall med en synlig - stabil nitritspik kan det räcka med att sätta in en startkultur en gång. Som jag ovan skrev har jag använt dekantat (slå upp ordet!) från ogödslad skogsjord vars bakteriestam bara har varit van vid sött vatten med gott resultat. Nu har jag under de senaste fem åren startat ett antal akvarium - sött som salt med en metod där man sätter in bakteriekulturen varje dag. Varför - jo dessa bakterier växer (för att vara bakterier) väldigt långsamt. Det tar från 13 timmar och uppåt för en kultur att fördubbla sig. I början är det ingen belastning att tala om men den stiger om man inför någon typ av ammoniumalstrare (eg fisk) eller rent ammonium (någon ml urin skulle nog vara bra - har dock inte provat själv - änn). Genom tillförseln varje dag så får man hela tiden garanterat en bakteriestam av viss mängd och när förutsättningarna finns så klarar den sig själv. (Därför är jag lite tveksam till Patriks förslag - jag tror inte det räcker för att få en start utan synlig nitrittopp.) Jag har använt denna metod på en av de mest nitritkänsliga fiskar jag känner till - Neolamprologus leleupi och den visade inget tecken på nitrit under hela uppstartningsfasen. Generell är också saltvattenfisk mer tåliga mot nitrit enligt många källor och jag har inte sett ett enda tillfälle av nitritförgiftning under de starter jag gjort i saltvatten med denna metod. Jag förstår verkligen inte hållningen att det är djurplågeri och grymt att använda en fisk under uppstarten när det oftast rekommenderas en metod som verkligen betyder att man "dödar" djur (visserligen lägre - men ändå) för att få sin nitrittopp. Själva vitsen med fisken är ju att få den att överleva samt även få alla organismer i LS:en att överleva. Givetvis styr man allting genom sin försiktiga matning. Skall man hårddra etiken så vore den enda godtagbara metoden att starta akvariet utan LS men genom att tillsätta lite ammonium/ammoniak per dag (någon ml) och tillsätta bakterier varje dag i tre veckor. Vill man kan man mäta nitriten under tiden och se om man får någon nitrittopp. Sedan befolkar man med LS och fisk. Detta förutsätter att man har annat filtermedia än LS. MVH Lasse
  15. Om du bara vill ha ditt frysta foder i portionsförpackningar och skyddade för syre så kan du prova glaceringsmetoden som många resturanger använde för att kunna frysa fisk på ett sådant sätt så att den är i stort sett som färsk när den används. Metoden går ut på att du vattenbegjuter maten. Fryser in, vattenbegjuter igen, fryser in osv tills du fått ett så tjockt islager runt maten som du vill ha. MVH Lasse
  16. Tack - var lite nyfiken bara. MVH Lasse
  17. Det som för mig är viktigt, jämfört med Aqua Medic Chromis, är de inbyggda filterfacken (läs inbyggda sumpen). Jag tittade länge på ett AMC men tvekade på grund av de ombyggnader jag behövde göra. Det är möjligt att jag kommer att "modda" även Red Sea Max och bland annat stoppa i en kraftigare returpump. Kraftig cirkulation behövs när man har kraftig belysning. I mitt förra Molly, där det på slutet var nära 1 watt per liter verkade cirkulationen på 1000 liter i timmen vara tillräcklig och det är här RSM hamnar ungefär. Jag går även i fundering att bygga en riktig DSB i filterfacket och ev. ha ett refugium där. Får se - jag är lovad leverans nästa Onsdag. MVH Lasse
  18. På vad? MVH Lasse
  19. Ursäkta dröjszmålet med svaret Sötvattenstest som täcker det höga området (>8) fungerar. Den favorit Nitrittest fungerar i både söt och salt. Nitrattester fungerar enligt min mening b a r a i sötvatten. Det finns som du sagt många metoder. Själv föredrar jag "tillväxt" och att man har en balans mellan nitrat och fosfor. Blir nitraten tillväxtbegränsande så kommer man inte få ner fosforvärdet förutom med hjälp av cyanobakterier. Detta innebär då skummarlöst för att försöka hålla ett visst nitratvärde och att tillväxten till en början består av olika alger och senare av ljusberoende koraller. Om man skall använda makroalger i uppstart vet jag inte. Jag har inte valt detta, utan låter mikroalgerna sköta detta. Här är också viktigt med betare, ordentligt med betare. Nu håller jag inte riktigt med om "silverkulan" men saltvatten har en mer komplicerat uppbygge än sötvatten så åtminstone jag är lite rädd att jag med absorberande media (kol, zeolit, fosfatbortagare och liknande) även tar bort ämnen man vill ha kvar. Dessutom innehåller en del kolmärken fosfat. Kol är bra i nödsituationer. Frågorna 4-5 hänger ihop. Kör man med biofilter och vill ha en problemfri uppstart så är en daglig tillsatts av nitrifikationsbakterier nödvändigt. Jag har provat tre olika preparat med samma framgång så jag tror inte att det skiljer så mycket mellan märkena. Detta gäller oavsett om man låter sin sten "dö" för att ge erfoderligt ammonium eller låter en liten söt fisk ge det ammonium som behövs. Givetvis gäller stark återhållsamhet med matning under tiden. På senare tid har jag haft funderingar på att även använda preparat med heterotrofa bakterier typ TetraAqua Bactozym för att få igång den delen av nedbrytningen också. Kommer att testa detta i min nästa start. Det är inte sila blomjord som gäller utan att sila ogödslad jord från skogen. Jag gjorde ett försök med saltvatten under mitten av 70-talet med denna metod. Fungerade utmärkt. Jag hade en illröd nitrittopp - hade haft detta i 3 veckor. Provade på morgonen och kunde se hur nitriten gick ner stegvis under dagen. På kvällen fanns inget kvar. Multistickor - glöm det. MVH Lasse
  20. Det händer att turbo dör. Gör vattenbytet och se om det sker någon ändring på stenkorallen. Ta det lite lugnt med matningen. MVH Lasse
  21. Ja då får ni skynda er - jag lär få mitt nästa Onsdag. Och jag behöver inte sälja frugan - hon är van sedan många år. MVH Lasse
  22. Håller fullständigt med Raketforskaren. Enligt Tobbs är det alltså oetiskt att slakta delfiner genom att skära strupen av dem när de lever men fullt acceptabelt att göra samma saker med människor samt att referera till deras hudfärg som något negativt. Jag har rapporterat inlägget som mycket stötande. MVH Lasse
  23. Jag har tittat på dera hemsida angående nitratelektroden. Det finns absolut ingen information om arbetssätt, vilka joner som stör membrantyp eller annat. Bara ett påstående att den fungerar i saltvatten. En seriös tillverkare av liknande elektroder och annan mätutrustning har alltid med metodbekrivningar, interferenser och annat. Med det jag vet om nitratelektroder och deras arbetssätt så skulle jag aldrig köpa en elektrod på så lösa boliner. Jag var på en visning av en provtagningsutrustning som kostade ca 400.000 för några veckor sedan. I sin reklam hade man tagit med att man hade en jonselektiv modul till denna utrustning. Jag frågade om nitratdelen och fick svar att den inte fanns i den nuvarande maskinen med ett litet snett leende. På en direkt fråga " you did not get it to work?" fick jag svaret "exactly". Som jag sagt så många gånger tidigare att om någon visar mig dokumentation på att de har en fungerande elektrod för kontinuerlig mätning av nitrat i saltvatten med metodbeskrivning och allt så kommer jag att bli en av de första att köpa en sådan. Den enda typ av beskrivning jag såg var följande: PINPOINT Nitrate Monitor has been designed as a precision spot testing monitor. Continuous Nitrate Monitoring may not be possible in most situations and may require frequent recalibration and probe replacement. MVH Lasse
  24. Jag kan nog ta en känga Ted, dessutom brukar jag kunna returnera den med en ytterskruv:ler: . Ja - jag håller inte i kursen, bara i några av delmomenten och dessutom så finns det fler utbildare än ZOORF och deras kvalité vet jag inte så mycket om. Saltvatten som sådant finns inte med direkt i kursplanen men vi kommer att försöka ha med lite grand inom delmomentet vattenkemi, det har jag för övrigt försök med vad gäller de sista kursena. Det har pratas en hel del om "avancerade" påbyggnadskurser men det har inte kommit till skott med det än. Jag har 3,5 timmar på mig att förmedla ett helt livs erfarenheter när det gäller exempelvis vattenkemi. Det säger sig självt att detta bara kan ge grunden för de som inte vet så mycket innan. Sedan så finns det alltid personer som vet en hel del och då skall man försöka att få in en del som även de har nytta av så de inte somnar. Samtidigt får de som är lite mindre erfarna heller inte somna. Hur våra kurser fungerar kan jag inte utala mig om (partisk) men jag tror att det har gett en hel del och att kunskapsnivån idag är högre än den var innan denna utbildning blev obligatorisk. MVH Lasse
  25. Det blir vi "early adapters" som får testa så ni lite försiktigare vågar ta klivet. Två trådar på nanoreef som lte "teasing" http://www.nano-reef.com/forums/index.php?showtopic=110318 och http://www.nano-reef.com/forums/index.php?showtopic=111464 Eftersom det tydligen kommit till Sverige så hoppas jag att jag också får mitt snabbt nu MVH Lasse Edit: Märkte inte att trådarna redan hade refererats till i ett tidigare inlägg. Ursäkta.
×
×
  • Skapa Ny...