Lasse

Såg du dessutom eheim 500 liters - gammal modell - jag fick ryyyysningar och ståpäls MVH Lasse

Vi har redan haft den disk. i en tidigare tråd med en tysk test som jag antar är den som du referar till. Året innan hade samma testgrupp kommit till ett annat resultat. Jag vet dock av egen erfarenhet att även saliferts test visar åt h-e om det finns spår av nitrit i vattnet och på tok för lite i normala fall. Då har jag tagit på prov på akvarievatten som varit igång ett bra tag som direkt efteråt skickats till ordentlig analys på godkändt lab. MVH Lasse

De döda korallskelleten kan du mycket väl använda som komplement till din levande sten. Några av dem var enormt vackra och efter några månader när alger och annat växit till så ser de likadana ut som din levande sten. MVH Lasse

Nitrattest - speciellt i saltvatten är besvärligt även för kommersiella lab med utrustningar värda hundratusentals kronor. Detta beror på att alla kända metoder störs av vanligt förekommande joner som klorid och nitrit. En kommersiell metod går exempelvis ut på att via en annan process omvandla nitrat till nitrit och sedan mäta nitriten som är enklare att mäta rent mättekniskt. I den metoden ingår cadmium och det är en av de farligaste tungmetallerna och får exempelvis inte släppas ut i vanligt avlopp. Så länge inte metoderna redovisas - med störningar och annat - betecknar jag varje nitrattest som mer eller mindre medveten bluff. När jag köpte mitt Red Sea så fick jag en del tester med på köpet och de hade i alla fall modet att varna för nitritpåverkan på sin test. Ni lurar er själva (och får betala för det på mer än ett sätt) om ni använder dessa tester i saltvatten. Mercks stickor (som också saluförs av Tunze) har en liten indikation för nitrit. Många tror att den är till för att visa nitritnivån men enda orsaken den är till för är att varna om det finns nitrit i sötvatten - då kan man nämligen inte lita på nitrattesten. För saltvatten är den enligt Merck själva inte användbar eftersom den är kloridkänslig. Hanna instrument (som är en stor och seriös tillverkare av avancerad analysutrustning) har bland annat avböjt att vara med i tester med hänvisning till att deras mätmetod för nitrat inte fungerar i saltvatten! MVH Lasse

Jaken Du bör publicera namnet på den webshop du varnar för. Nu har resultatet bara blivit att Drakfisken kommit i skottlinjen och honom uppfattar jag som i högsta del en seriös arbetande människa och med ett riktigt registrerat firmanamn. MVH Lasse

Kebo Lab om det finns kvar. Tamro kan också vara ett alternativ. Då rör det sig om PA renhet (PA= Pur Analysis). Det är den renaste graden. MVH Lasse

Blandar du inte ihop Capote med mig Ahab. Jag är mer än skeptisk till detta - det finns beskrivet i ett flertal trådar här på forumet. MVH Lasse

Hej Det intressanta med TRG:s hemsida är nog inte högeffektslamporna utan det stora utbudet av LED lampor i rätt höga watt-tal. För ett tag sedan såg jag en LED lampa för poolbruk som höll 25 watt och ersatte en 300 watts normal halogenlampa. Alltså en faktor på ca 12. På TRG sida fanns 7 watts led för 12 V (ersätter halogenlampor direk) Priset är ca 369 kronor. Det fanns vidare plattor som var på från 1,8 watt till 12 watt i priser från ca 250:- till strax över 500:-. Jag tror att denna teknik är den som kommer att komma vad gäller belysning för akvarium. Om man kompleterar en lysrörsbelysning med några 3 watts 220 volts LED så får man också den här skimmrande effekten som många vill ha. Priserna kommer att sjunka - vem blir först med experimenterande? Stig, Uffe 2, Dule och de andra elektronikexperterna, kom igen med kopplingsförslag och annat! MVH Lasse Edit: Såg nu att priserna är exklusive moms men det börjar ändå bli interessant.

Det skall vara alternativ 2, precis som Greger säger. Jag förstår vilket problem du har Wrang eftersom det brukar vara skillnad på innerdiametern på de olika sidorna och man ibland tvingas sätta fel. När jag råkat ut för det har jag tagit silicon (glassilikon) precis som Greger föreslår men både på insidan och utsidan av akvariet samt smörjt in gängerna med silikon innan jag satt på och dragit åt muttern. Tangit på muttern är ju ett alternativ men som mer är en "slutlig" lösning. Jag har inte haft några problem när jag användt silikon också - då är det ju löstagbart dessutom. MVH Lasse

Ja, jag är ganska säker på att det beror på vad du matar din "feeder" fisk med. I artikeln tar författaren upp ett antal sötvattensfisk utan att nämna om deär odlade eller inte. Här framgår med tydlighet att det är fisk för konsumtion och att proverna kommer från "tissue" (vävnad och innebär då från delar av kroppen men inte "helfisk") Vad gäller karp och mal (catfish) i USA så är den till mycket stor del odlad och den stora mängden mättad fett beror på att man av kostnadsskäl gärna använder den typen av fett i fodret. Om man tittar på den fettsyran som betecknas LA 18:2 så är det den sk Omega-6 fettsyran. Den har sitt ursprung från många jordbundna grödor. De höga halterna av den hos karp och mal stöder mitt antagande om att de är odlade. Jämför odlad och vild lax. Andelen mättat fett är dessutom nästan dubbelt så stor hos den odlade laxen. Om fettet är mättat (dvs av däggdjurshärkomst) kan man vid laxodling ha ca 6 % fett i fodret - sedan får man leverskador. Sedan man började använda fett av marint ursprung kan man ha fetthalter på över 20% i laxfodret men givetvis använder man en del animaliskt fett också eftersom det är en billigare råvara.Mest bedräglig blir det dock när han jämför med marina arter och tar med torsk (red snapper vet jag inget om) men utesluter sill och makrill. Eftersom det är "tissue" prover så är inte levern med. Torsk är en mager fisk vad gäller fileerna - nästa all fett finns i levern. Mycket av den omega tre som vi konsumera i kapselform kommer från torsklever. Vi äldre känner också till hälsodrycken torskleverolja. Hade han gjort en analys på helfisk vad gäller torsk så hade fettprofil och mängd varit väldig annorlunda. Eftersom vi pratar om "feeder fish" så är ju helfisk intressantast. Jag kan nästan ta "drakgift" på att USA:s Dept of Culture även publicerat fettprofiler på två av de viktigaste födofiskarna, nämligen sill och makrill. De har sitt fett koncentrerat i fileerna (musklerna) och bilden skulle sett helt annorlunda ut om de varit med. Förutsatt att man matar sin "feeder" fish på rätt sätt och att man inte övermatar så kan jag fortfarande inte se någon större skillnad på om du använder söt eller saltvattensfisk. Du blir det du äter gäller både för saltvattensfisk som sötvattensfisk. Saltvattensfisk som matas med oxhjärta blir betydligt farligare än sötvattensfisk som matas med rätt typ av fett. Givetvis är det mycket bättre att kunna styra helt vad man stoppar in i sina rovfiskar och dött foder är väl det bästa alternativet men än viktigare är att inte övermata. Om man använder "feeder" fisk så skall man ge den ett foder med rätt typ av fetter oavsett om det är salt eller sötvattensfisk. Jag tycker detta är viktigt för om man tror att de här sakerna fixar sig själv bara ursprunget är det rätta så totallurar man sig själv. MVH Lasse

Jag har läst igenom artikeln och den stämmer inte med min uppfattning av den oorganiska kemin. Artikeln blandar reaktioner mellan äpple och päron eftersom artikelförfattaren inte tar hänsyn till om kolet är organiskt eller oorganiskt. Bland det mest flagranta är påståendet att resten av det organiska kolet kommer att gynna nitrifikationen. I detta fall är sanningen precis tvärtom. Jag har skrivit en artikel om kalkvatten som jag vill påstå ligger närmare verkligheten än den du refererar till Marko. Bland annat tar jag upp detta med vinäger. https://www.saltvattensguiden.se//index.php?option=com_content&task=view&id=183&Itemid=39 MVH Lasse

Tack - jag skall prova när jag kommer hem. (Jobbar just nu). Jag har lagt in fel nummer tror jag. Fläkten verkar fungera bra. Jag har som målsättning 25 grader på natten och i natt (utan ljus, men med recirkulationspumpen igång) gock den ner till 25,6 utan besvär (det var inte ställt lägre). Det var ett jäkla oljud bara men det uppstod när fläkten skulle suga in luft via ett galler. Klippte bort det och det blev betydligt tystare.. MVH Lasse PS Vill bara rekommendera folk som är i Göteborgstrakten att besöka oss på Universeum. Stora hajakvariumet har fått ca 1000 nya korallrevsfiskar sedan november. Det är den största tjuven vad gäller arbetsmotivation just nu......... MVH Lasse

Hej Har installerat en 50 mm 12 V datorfläkt i avsett utrymme bak i karet. Jag driver den med en batterieliminator med 9 V spänning och kopplat via den temperaturstyrning jag köpte från Conrads förra året. Jag har inte haft min "biobollsrecirkulerare" på de senaste dagarna eftersom temperaturen då stiger upp till ca 28 när ljuset är tändt. Är denna inte på så varierar temperaturen mellan ca 26 och 27,5 (den högre efter ljuset varit tändt i 8 timmar.) När jag satten in fläkten började temperaturen sjunka även fast det var tändt. Jag har satt styrningen till mellan 25,8 och 26,2. Testar nu i natt med "biobollsrecirkuleraren" igång. MVH Lasse

Detta är inte riktigt sant. De fetter (eller närmare bestämt fettsyror) vi pratar om här är till största delen essentiella - det vill säga fiskarna kan inte tillverka dessa själva (eller vissa byggstenar) utan måste ha det i maten. En saltvattenfisk kan vara lika olämplig som mat om den inte får rätt mat i sin tur. Det viktiga är inte om det är söt eller saltvattensfisk som används - det viktiga är att de fått rätt mat i sin tur. Däremot är det viktigt att inte övermata - vilket är väldigt lätt med drakar. Rovfiskar (som drakar) är programerade att äta när det finns möjlighet - det kan dröja dagar mellan dessa möjligheter i naturen men skulle det plötsligen uppenbara sig en chans att äta mycket så gör de det. Normala mättnadskänslor är mer eller mindre satta ur spel. I fångenskap får de ju i princip så mycket som vi tillåter. MVH Lasse

Beror precis på hur giftet verkar. Det troliga är att det bland annat är ett nervgift och därför påverkar det via nervbanerna och smärtan kan komma var som helst i kroppen oavsett var källan är. Jämför svårigheten en del personer har att skilja mellan tandvärk och bihåleinflamation. Eller att en akupunkturnål i örat kan påverka musklerna i ländryggen. I detta fall är det ganska tydligt att det inte han spridas via blodet - jag upplevde inga sådana symptom - som metallsmak i munnen, yrsel och illamående - och tro mig jag har vart på den resan också med biologiska gifter. Sen är frågan hur dödligt olika fiskar och deras gifter är. Vad gäller dessa som "sticker" så är ju dödligheten inte bara beroende på giftet utan på den aktuella personens allmänna hälsotillstånd. Att dödligheten kan bli större hos människor som lever under svält och halvsvält är ju självklart. Malen jag råkade ut för tillskrevs ganska många dödsfall i och med att den ofta finns på de indiska risfälten där det är långt till behandling och kunskapsnivån och levnadsnivån då inte var så hög. Faktum är att både Animal Planet och Wikpedia kan ha rätt - det gäller bara olika befolkningsgrupper. Edit - jag läste igenom Draedons Wikipedia citat och det gäller Drakar i fångenskap och i USA. Förutom skillnaden mellan fattiga länder och de som kan hålla drakar i fångeskap i USA när det gäller allmänna levnadsbetingelser så går det inte att utesluta att giftet kan vara svagare hos individer i fångenskap eftersom de kanske inte får in "rätt råvaror" via maten. Detta är känt bland annat vad gäller pilgiftsgrodors giftighet. Att underskatta en stick är farligt även om det inte är direkt dödande. Vad gäller de flesta fiskars "stick" gift så är de flesta proteinbaserade vad jag vet och då är värmebehandling ett bra sätt och bör givetvis sättas in så fort som möjligt. Teds inläg visar också att giftet är "målsökande" så den som struntar i en snabb värmebehandling kan få betala det 10 - 20 år senare. MVH Lasse

Appropå värmebehandling och proteingifter. Jag har varit med om att värmebehandla personer som stuckit sig på drakar (Volitans) med mycket bra resultat. Det skall vara så varmt som möjligt - så varmt som du kan stå ut med och i ca 30 minuter. Jag har själv stuckit mig på en sötvattensfisk (en indisk mal) som enligt böckerna är "the most venomus freshwater species". Jag var inte speciellt nervös utan jobbade bara vidare. Efter 4 timmar var värken i axlar och hals (jag hade stuckit mig i höger ringfinger) ordentlig. Jag masade mig ner till Växjö lasarett med malboken under armen. Hade inte läst i den då. Sa till sköterskan att jag stuckit mig på en sötvattensart (hon fick artnamnet) men att jag inte var så orolig. Fick sitta i väntrummet och jag började läsa och kom fram till meningen "the most...." Gick fram till sköterskan och sa att jag nog hade lite fel om giftigheten. Sen blev det fart... Jag frågade om jag skulle använda varmvattensknepet (stog i boken som enda kända botmedel) men fick till svar att här skulle det gå rätt till väga - de skulle ringa giftinformationscentralen. På enskilt rum och det gjorde F.... ont. Nej jag skiter i vad de säger - jag spolar ändå.... Precis som jag skulle börja spola så kommer sköterskan inspringande och säger att giftinformationscentralen förordade varmvattenbehandling..... Sagt och gjort - temperaturen var redan uppe så in gick fingret. Det hade gått över fyra timmar så jag var lite rädd att jag skule få sätta hela mig under varmvatten. Nu inträffar något märkligt - efter ca 3-5 minuters spolning så försvinner värken (även i axeln och halsen) som om någon slått av en strömbrytare. Jag fortsätter att spola i en halvtimme, villigt svarande på alla frågor från nyfikna läkare och andra som vill se idioten som botar ett giftstick med varmt vatten. Dagen därpå hade jag brännblåsor på fingret men kände inga andra biverkningar. Och det har jag fortfarande inte .....tror jag. Jag vet inte men med min egen erfarenhet och västkustsbornas erfarenhet av fjärsingsstick så skulle jag inte tveka en sekund att använda varmvatten om jag blev stucken av en drake. MVH Lasse

Får hålla ögona på dessa - under tiden kommer jag att testa med en fläkt (akvariet är redan förberett för en 50 mm "kondenseringsfläkt) och min gamla styrning från Conrad. Nackdelen är väl bara att jag förlora mer vatten. Nu ca en halvliter per dag. MVH Lasse

Beror lite på vad du matar med. Kör du hårt med marina ursprungsvaror - mycket HUFA exempelvis så får även sötvattensfisken en liknande näringsprofil som saltvattensfisk. Henrik_Å:s förslag är inte dumt heller - kör med Black Molly eller segelfensmolly. Går att vänja in och tar alger. MVH Lasse

Det är inte riktigt som jag vill ändå. Denna tagg ger ju bara en länk - visar inte bilden direkt som i mitt exempel ovan. Kanske går det inte att lösa utan jag får göra som jag gör nu. MVH Lasse

Det är änna så en har saknat dig Svärden, välkommen tillbaka och tack för berömmet. Jag tror inte volymen spelar roll. Eremiterna har gjort sitt på sanden helt klart men även kiselalgerna på sten och bakgrund har försvunnit fortare. Ja - jag tror att även snäckorna hade gjort jobbet men då helst de sandlevande och grävande typerna. Fick inte tag på några sådana så eremiterna var en ersättningsgrej - väldig lyckad sådan. Karet känns mer stabilt på något sätt - mer moget tidigare. Eftersom jag gjort tre större ändringar samtidigt är det omöjligt att säga vilken åtgärd som har varit den bästa. Själv tror jag att Tetras preparat kombinerat med lite nitrattilsats gjort sitt men det går inte att utesluta den sk. Living Sand. Nu får vi se vad gäller cyanon - den bör dyka upp rätt snabbt nu. MVH Lasse

Näe - det är 36 watt i Molly vid fototillfällena och i Red sea är det 110 watt. Det hänger nog på att jag lärt mig min kamera bättre så bilderna blir inte riktigt lika överexponerade. Vad gäller bilderna på Mollyn körde jag nog med Auto - nu kör jag manuellt. MVH Lasse

Mer lockande än att modda ett Molly - du skämtar! MVH Lasse

Nu är det ca 12 dagar efter uppstart och jag kan göra lite jämförelser med starten av mitt Molly. De är startade på samma sätt, med samma vatten (Göteborskt kranvatten), med samma startbakterier - vad som skiljer är att jag denna gång användt sk "living sand", tillsatt Tetra Bactozym (dag 1 samt dag 7) samt en knivsudd kaliumnitrat varannan dag. Efter femton dagar såg mitt Molly ut så här Efter 19 dagar såg det ut så här och jag konstaterade att kriget mot kiselalgerna nog var över. Mitt Red Sea Max ser efter 12 dagar ut så här [ Det vill säga - inga kiselalger att prata om. Iofs har de nya eremiterna gjort ett kanonjobb med sanden men jag har även väldigt lite (om några) kiselager på sten och bakgrund, det hade jag faktiskt mer i mitt gamla Molly efter 19 dagar och jag har färre sniglar denna gång (ca 12 mot ca 25 förra gången) och inte den variation jag haft förut. De blåbenade eremiterna är dock fler (6 istället för 2) Jag har dock inte satt in några större koraller än men det kommer att komma under kommande vecka. Det är så att akvariet känns betydligt mer biologiskt moget vid en tidigare tidpunkt denna gång. Det känns inte som en stenöken Jag kan inte låta bli att skicka med ytterligare en bild på "ögona på skaft" - vår nya favorit. MVH Lasse

Underbart Tintomara - det här kallar jag att tänka utanför boxen. Dessutom stöder resonemanget eventuellt de erfarenheter jag fått nu efter min femte start från början. Jag har redan från början startat med full ljusgiva i mina små kar. I 27 litrarna ca 0,5 watt/liter - i Mollyt ungefär det samma och nu i Red Sea med 1 watt per liter. Resultatet från Red sea (än så länge) säger samma som de tidigare - inga skitalger. I en uppstart har man normalt låga nivåer av närsalter. Jag vet inte om du har rätt i praktiken men nog sätter det fart på tankeknölarna. MVH Lasse

Kul att se att du fortfarande hänger med Gustav, började bli lite orolig... MVH Lasse