Lasse

Bra att du tog det så - jag var rädd att jag drämde till lite för mycket - men det är ju egentligen detta som våra iofs teoretiska disk. handlar om - att försöka förstå vad som händer och kunna ge en lite mer allmän information om de mekanismer som sker i ett akvarium. Inget akvarium är identiskt - det går inte ge allmänna råd på specifika problem men man kan upplysa om allmänna principer som sedan var och en kan använda för att förstå sitt eget kar och undvika krascher. Att vi är oense i en början i en disk. är kanske inte så konstigt - Claes har under sin yrkesverksamhet kanske slitet sitt hår i försöken att få en bakterietillväxt under de förhållandena som han har och jag har grubblat mig förtvivlad för att uppnå samma sak i totalt andra förhållanden. Vi har kommit till olika slutsatser (i en början) men det är kanske inte så konstigt med tanke på de olika miljöerna men ändå kommit till en åsilt som vi båda kan leva med. Jag har i alla fall under den resans gång lärt mig en hel del. Apropå praktiken - jag väntar förtvivlat på mitt nya kar men det verkar som det inte ens är leverarat till grossisterna än. Men det kommer att bli ett low-tech (eller som jag föredrar att säga high-bio) kar med senare inriktning på stenkoraller. Jag gjorde mig av med mitt sista sötvattenskar idag. Jag vet ite riktigt vad du menar med US-style-nano reef men eftersom jag inte är så förtjust i US-style så får det bli ett Lasse-style istället MVH Lasse

Okey då - jag får väl köpa dina påstående också och har lärt mig en del på köpet med. Detta är väl det som är väldigt bra med att folk från olika dicipliner "tjötar" - man får en fördjupad kunskap. Dessutom är det ca 8 år sedan som jag på allvar sysslade med de teoretiska delarna och en del vatten har flytit under broarna sedan dess. Nu till "actiondelen" - det som kanske kan hjälpa andra som inte är så förtjusta i teoretiska disk. Finns det en möjlighet att tillsättning av snabba organiska kolkällor inte gynnar biofilm utan direkt kommer ge en tillväxt i vattenfasen under vissa förutsättningar? Jag vet av egen erfarenhet att tillsatts av akohol till anaeroba biotorn (för denitrifiering) direkt gynnar bakteriefilmen om tillsatsen sker direkt i tornet. Skulle samma tillsats men utan filtertorn ge en aerob tillväxt i vattenkolumnen? Är tillväxt via film eller vattenkolumn koncentrationsberoende - dvs mindre tillsats gynnar bakteriefilm? Är en biobädd (som jag har hävdat) att föredra i samband med koltillsats pga av att tillväxten i fria vattenkolumnen minskas? Är skummare nödvändig vid tillsats av organiskt kol om man saknar biobädd - omvänt - om man överdimensionerar biobädden behövs skummare? Får vi fortsätta denna dissk i din tråd Patrik? MVH Lasse

Det fick du se när din burk krascha! MVH Lasse

Tintomara - tack för räkneövningarna men som sagt det är nog specialfall. Jag är fortfarande inne på biofilmbildande bakterier och i Jannes fall är det ju bakteriepop i zeovitreaktorn som skall ändras/bibehållas. Jag förutsätter också att det är platsen som är begränsande (vore det kolkällan eller andra "närsalter" så spelar det ju ingen roll - det finns inte tillräckligt med "mat" ändå). Är samtliga platser upptagna (eller födokällor) så blir det ju svårt att etablera en ny population oavsett mängd - och fortfarande - lyckas man med att ändra populationen så kommer den nya vara så livskraftig att den klarar sig själv - utan tillskott. MVH Lasse

Vanligaste begränsningar för bakterietillväxt i olika akvariesammanhang Heterotrofa bakterier i salt och sött (aeroba som anaeroba) = organisk kolkälla Autotrofa bakterier i sötvatten = Alkanitet (kräver ett KH över 4 eller ca 65 ppm som CaCO3). Autotrofa bakterier i saltvatten = syrenivån (första steget kräver minst 3 ppm (NH4 -> NO2) - andra steget kräver minst 5 ppm (NO2 -> NO3). Normal syrenivå i sötvatten är 8 ppm vid 25 grader - saltvatten kan inte lösa lika mycket utan ligger på ca 6 ppm normalt (vid 100 % mättnad). Detta är farligt när den erfarehetsmässiga gränsen för en bra oxidation av nitrit till nitrat. Begränsande för nitrifikationen är också aktiv yta, för mycket BOD (och därmed mängden heterotrofer i biofilmen) Vi är nog fullständigt överens om den organiska kolbristen i de flesta akvarium men vad jag menar är att i och med en ökad tillgång i organisk kolmängd så kommer de heterotrofer som föredrar biofilm att växa snabbare och konkurera ut nitrifierarna vad gäller plats (detta är hela grundteorin för rening med nitrifikation inom avloppsreningen - det kan du hitta i vilken artikel som helst om nitrifikation i dessa sammanhang). Jag misstänker att en del av förutsättningarna för odling i lab miljö och vad som händer i ett akvarium är olika. E.coli är ju en fakulativ anaerob, rörlig och gramnegativ stav. Den används som indikatororganism i dricksvatten och för att bevisa dess existens så har jag för mig att förhärskande metod fortfarande är odling på en agar-agar platta. Vid era odlingar misstänker jag att ni använder en mycket koncentrerad näringsbuljong och en temp kring 35 grader (minst). Jag tvekar inte ett ögonblick på att ni inte tillsätter något substrat men ni har väl en relativ kraftig omröring i alla fall. Det är bara det att detta med att växa till i vattenfasen för de normala heterotrofa bakterierna i ett akvarium (eller för den del reningsverk) har jag aldrig tidigare sett att någon hävdat - tvärtom har alltid substratet (i vilken form det nu må vara - från pyttesmå, svävande organiska eller oorganiska partiklar till stora fasta ytor) framhävts som oerhört viktigt. Detta att du får en "disning" i vattnet tyder ju på att det är större partiklar eller aggregat än enskilda fritt svävande bakterier som bildas. MVH Lasse Än en gång - vi är eniga om att den organiska kolkällan är oftast den begränsande faktorn i ett akvarium för heterotrofa bakterier!

Hej Resonemanget bakom (som jag måst ta eftersom det inte är självklart här på forumet) är grundlig och teoretisk. Själva körandet och metodiken är hur enkel som helst. Vattenbyte, starta snabbt med en! tålig fisk och gott om snäckor. Mata väldigt försiktigt. Använd bakteriekultur i tre veckor. Vill du ersätta biobollarna i första facket mot Ls så välkommen men det är inte optimalt. Jag skulle heller inte använda fosfatremover i ett så litet kar. Stark cirkulation (minst 1000 verkliga liter i timmen). Tvärtom Stig så skulle jag inte rengöra filtermattorna överhuvudtaget (förutsatt att du gjort så du får en horisontal strömning igenom, och väntat så länge som möjligt om du valt nerifrån och upp (inget flöde igenom)). Bygg upp korallsortimentet pö om pö och börja med "ogräset". Utöka matningen (och antal fiskar) i takt med korallpoppulationen. Byt vatten (25 %) varje vecka till var annan, dock inte de tre första veckorna. Utöka ljuset! MVH Lasse

Menar du Svärd att du inte tror att skummaren tansporterar ut kaliumet? MVH Lasse

He - He Claes, som den drivne debattör jag är så sa jag inte hela sanningen om tanken. Det var ingen fiskodlingstank utan en tank avsedd för fytoalgodling som stod på Stensunds Vattenbruk som var en fullskaligt försök att försöka rena avloppsvattnet från 100 pe på en folkhögskola. Tanken föregicks av ett biotorn där en stor del av BOD reduktionen skedde men en stor del var trots detta kvar i den följande algtanken. I biotornet så skedde följande. BOD och ammonium in var relativt konstant under tid (om jag mins rätt så låg BOD på 200-300 ppm och ammoniumet kring 7 ppm). Biotornets (det var av dränkt typ) fyllning bestod till en början av lecakulor som byttes ut efter ett tag till något som man kan likna biobollar fast det inte var bollar, materialet var plast. Vattnet gick uppifrån och ner och mötte en mycket kraftig uppåtgående luftbubbling. Om vi börjar en cykel med dag 1 så var det en mycket kraftig nitrifikation - mer än 95 % av ammoniumet gick över till nitrat (räknat som N). BOD reduktionen kommer jag inte ihåg men den var också kraftig åtminstone vad gäller det lösta BOD:et (Vi analyserade BOD på olika punkter via ett vattenlab men vi hade också i och med att belastningen var ganska jämn utvecklat en relativ skala mellan BOD och COD och COD kunde vi mäta själva) Vi kunde analysera löst genom filtrering och löst/partikulär genom helt vattenprov. På dag tvås morgon hade effektiviteten av nitrifieringen minskat betydligt (halten ammoniumkväve som gick vidare var betydligt större än halten nitratkväve) och dag tre så backspolades filtret. Allt organiskt material i form av biofilm (både från heterotrofer och autotrofer) blåstes ut. Därefter påbörjades cykeln igen med hög nitrifieringsgrad och som sedan minskas innan det är dags för en backspolning igen. Den klassiska förklaringen till detta (som du kan hitta i alla artiklar om avloppsreningsverk) är att den heterotrofa bakteriefilmen har en fördubblingstid på ca en halvtimme, den nitrifierande biofilmen fördubblas på 13 timmar. Heterotroferna och autotroferna (nitrifierarna) har samma krav på "stolar", syrekrav men olika kolkällor samt "energikällor". Om alla krav är uppfyllda så är det bara "stolarna" somavgör och då vinner heterotroferna på grund av mångfallt snabbare fördubblingstid. Det finns helt enkelt ingen plats för nitrifierarna. Kan man dock minska BOD:t så kommer nitrifierarna, precis som du säger ha en chans men i ett dränkt filter utan "skavning" av bakteriefilmen kommer för mycket organiskt material byggas upp (bland annat av döda nitrifierare) att det till slut blir konkurensen om "sittplatser" som bestämmer bakteriesammansättnigen. I ett dränkt filter är det därför svårt att hålla bägge processerna samtidigt utan backspolningar. I ett så kallat "trickel" filter eller på svenska "droppfilter" låter man en kraftig vattenström spola ner över filtermaterialet som ligger med fri tillgång av luft. En mycket tunn vattenhinna kommer att omge filtermaterialet och har den ordentlig fart så kommer den inte bara maximera syreupptaget utan också spola bort löst hängande biofilm och lämna kvar en tunn aktiv biofil. Dessa filter är mycket effektiva på att bryta ner BOD och beroende på storlek och belastning kan man ibland ha två - det första minskar BOD och det andra nitrifierar. Här finns inom parantes ingen fri vattenvolym för heterotroferna utan här är det helt fråga om biofilm. Samma gäller för den i Sverige vanligaste formen för avloppsrening - aktiv slam. En slamålder (delvis anaerob nedbrytning) på 5-6 dagar maximerar BOD nedbrytningen - skall man samtidigt ha nitrifiering så måste slamåldern ökas till ca 14 dagar (eg ju längre slamålder desto lägre innehåll av organiskt kol och därmed BOD). Okey - i mitt första exempel (i förra inlägget) tog jag upp den sk algtanken. Den var inte syrebegränsande för BOD nedbrytningen - den höll hela tiden minst 2-3 ppm och eftersom den belystes både av lampor och sol så kunde den redan innan luftningen vara uppe på 5-6 ppm. Men någon reduktion av BOD genom tanken kunde vi i princip inte uppmäta i detta läget. Nitrifikationens första steg kräver erfarehetsmässigt ca 3 ppm syrgashalt (ammonium-nitrit) medans nitrit till nitrat av någon anledning inte funkar bra under 5 ppm. Det fanns mycket slam på botten och när vi började lufta igång den och fick upp slampartiklar som "stolar" så hände det saker både med BOD oxidering och nitrifiering och det fanns en relation till partikelhalten i vattnet. Claes - vi är helt överens om att förekomsten av BOD (både i löst form och partikulär) påverkar nitrifikationen. Vad vi inte är överens om (än) är var BOD oxideringen tar ordentlig fart - i biofilm eller fria vattnet. Jag menar att BOD förekomsts negativa inverkan på nitrifikationen beror på "sittplatskonkurens) mens du hade en teori om att det fanns en konkurens om ammonium (eller aminosyror). Jag har gjort så många balansräkningar på kväveföreningarna vid olika driftfall att jag måste säga att när nitrifieringen inte fungerar så finns det inget underskott på ammonium utan det går rakt igenom. På senare år (när jag inte yrkesmässigt har sysslat med dessa frågor) har det dessutom framförts att andra steget (nitrit - nitrat) inte fungerar fullt ut om inte steget ammonium - nitrit är fullständigt, dvs ammonium påverkar nitrobacter negativt. Detta stöder min praktiska erfarenhet (och de flesta akvaristers erfarenhet) att först måste nitrittoppen komma och sedan som ett trollslag fungerar allt klockrent. Claes om du i din beskrivning i ditt inlägg stryker "i vattenpelaren" så är vi fullständigt överens:ler: och igentligen så skiljer nog inte så mycket - med substrat menar jag även mycket små partiklar och det är bara mängden partiklar (och därmed yta) som bestämmer hastigheten. MVH Lasse Jag har inte läst din referens men skall göra det. Edit Skummade igenom artikel. Förutsättningarna är inte likvärdiga. I deras experiment var ammonium begränsat. I mina erfarenheter och experiment har ammoniumet aldrig varit begränsat och totalkvävet har i princip varit detsamma - bara formen av kvävet har varierat.

Patrik Det verkar som du tycker att jag är igång och hackar på dig. Så uppfattar jag inte mina egna inlägg. Däremot tycker jag att du börjar lite i fel ända och det tar jag mig friheten att uttrycka. Dessutom så har dina skriverier fått igång några förut ganska tysta biologer/kemister med ganska breda kunskaper i både ekologi och bakteriefysiologi. Detta höjer nivån betydligt. De som inte är intresserade av det kan väl fortsätta och skriva i de trådar som intresserar dem och låta oss som tycker att dina experiment väcker frågor som via ett utbyte kan höja vår egen kunskap fortsätta denna tråd. Jag skulle själv vilja fortsätta disk med Claes om substratkrav eller inte eftersom det han hävdar går emot all det jag lärt mig och har erfarenhet av under nästan 25 år med olika reningsmetoder både i fiskodlingar och avloppsreningsverk. I bägge dessa fall är oftast inte det organiska kolet tillväxtbegränsande för tillväxten av aeroba heterotrofer - Kan dock vara det vad gäller anaeroba heterotrofer (speciellt i reningsverk om man har en väldigt kort uppehållstid men har upplevt fiskodling utan "kolbegränsning"). I samtliga fall har tillväxten varit beroende på "sittplatser" dvs substrat av olika former (från mikropartiklar till fasta filterbäddar). Har ett exempel där vi mätte både BOD och nitrifikation i en tank som först fungerade som en sedimenteringstank (mycket gott om löst BOD, dvs kolföreningar). Både nitrifikationen och BOD reduktionen var låg när tanken i stort sett bestod av en klar vätskefas och ett sediment men som först övergick till ett bra fungerade filter när vi placerade en membranluftare i varje ända och på det sättet virvlade upp slam. Eftersom tanken var avlång så fick vi trots detta en sedimentering i mitten och efter tillsats av koikarp som rotade runt i slammet så att membranluftarna "fick" tag i partiklarna så blev både BOD reduktionen och nitrifikation i stort sett total. Då nedbrytningen per tidsenhet är främst beroende av populationernas storlek så är jag 100 på att ökningen berodde på en enorm ökning av "sittplatser" i och med partikellhalten ökade enormt och medförde en kraftig tillväxt av bakteriestammarna. Näringstillgången i vattnet (och koltillgången) var samma i de tre olika driftsfallen. Tintomara - det var jag som hävdade att en kont. tillsättning av "andra" bakteriestammar var (i ett ingånget akvarium) i stort sett meningslös och det vidhåller jag fortfarande. Ettdera så tar någon eller några bakterier över någon miljö och bildar en livskraftig population (och då behövs inga nya tillsättningar) eller så slås de obenhörligen ut direkt (om det inte är enorma mängder). Allt detta förutsatt att miljöerna är konstanta. Växlar man miljöerna så kan ju nya populationer etablera sig men de kommer att göra det i det antal som tillgång på föda och "icke" konkurens av andra organismer ger. En extra tillsättning ökar inte populationen om inte de miljömässiga förhållandena ändras! Undantaget är ett nystartat akvarium (eller ett utslaget) där framförallt inte "energin" till nitrifierarna finns i tillräcklig mängd - där behöver man hålla dem uppe i antal och där finns heller inte någon konkurrens för det mesta. Än en gång Patrik, jag "hackar" inte på dig men förbehåller mig rätten att säga att jag tror du har fel precis som jag kan säga det till Claes, Stig eller vem det nu må vara. MVH Lasse PS - Du har ju samma rättigheter är klart

Claes Med flytkultur antar jag du menar odling direkt i en näringsvätska och jag tror inte att man kan likna ett akvarium till denna miljö. Jag vill hellre likna akvariet med ett väldigt utspätt reningsverk och i dessa miljöer är den förhärskande åsikten att de heterotrofa nedbrytarna (BOD reducerarna) måste ha en fästyta. Fästytan i de allra flesta reningsverken i Sverige är slampartiklar som man recirkulerar och förtätar med mycket kostnad som följd. Skulle man kunna ha en nedbrytning av det "lösta" BOD:t i den fria vattenfasen så skulle kostnaderna för nedbrytningen av det kraftigt minskas och vi skulle se sådana lösningar överallt. Men fortfarande är "aktiv slam" metoden den förhärskande metoden för BOD reduktion. Vad jag tror händer i ett saltvattensakvarium vid tillsats av organiskt kol är att på grund av den kraftiga vattengenomströmning så kommer de bakteriefilmen som i första hand växer på det fasta underlaget (död eller levande) att "poleras" bort och finnas som väldigt små partiklar och aggregat i vattenkolumnen och i sin tur utgöra tillväxtzoner för nya bakterier och då kunna skummas ut. Men fortfarande - väljer man denna metod så har man ingen större möjlighet att kontrollera (och uttnyttja de bildade bakterierna å la Janne. Hans (och Zeovitmetodens) reaktionskammare är just ett biofilter som backspolas en till två gånger per dag för att ge bakteri"snö" till korallerna). Vad gäller risken för felaktiga bakterier så är jag kanske inte så speciellt oroad eftersom det alltid finns en heterotrof bakteriestam i saltvattensakvariet och om den var ogynsam så skulle det nog visa sig tidigare. Vad som kan hända är väl i så fall att valet av kolkälla kommer att gynna en eller annan stam (som redan finns) och ev. bygga upp en monokultur av denna. Påpekandet om sockret och jäsning är ganska interessant och som jag inte reflekterat över tidigare. Jag har på sätt och vis tyckt att socker kanske är bättre än alkohol och andra mindre kolföreningar eftersom den brukar räknas till en långsam kolkälla (och då menar jag för aeroba heterotrofer och anaeroba denitrifierare). Nu förstår jag varför den anses som en långsammare kolkälla eftersom det tydligen går vägen via jäsning och sedan vidare till de lättare kolföreningarna som uttnyttjas av de BOD reducerarna och denitrifierarna. Vad däremot kan vara av intresse är att socker möjligtvis skapar anaeroba zoner mycket snabbare än övriga mindre kolföreningar. Vet du Claes om aeroba heterotrofer direkt kan gå på socker eller behövs det en jäsning först? Till detta med tillsättning av bakterier för att få en önskvärd stam. Du får förlåta mig här Janne men jag tror inte så mycket på denna idée. Vi talar om organismer som ofta har en reproduktionstid på 15 till en 30 minuter (heterotrofa bakterier). Det är en stenhård konkurrens om näringsämnen, ytor, kolkällor och annat. En organism som tillsätts och inte är bättre anpassad till miljön kommer utan tvekan slås ut omedelbart och är den bättre lämpad så kommer den att slå sig in och behöver inte ständigt ympas. Vad jag menar är att en ymp mycket snabbt kommer att dö ut om man inte kontinuerligt tillsätter större mängder. Det finns en liten skillnad när det gäller de autotrofa nitrifierarna. Förutsatt att att det inte finns mycket organiskt kol i vattnet (vilket det mycket sällan finns i ett nystartat akvarium) och att det finns gott om "sittplatser" och lite grand ammonium så kan det löna sig att ympa dem varje dag i tre veckor. De växer också betydligt långsammare (fördubbling ca var 13 timme). Om man skall göra en ymp av heterotrofa bakterier så skall det nog göras omedelbart när akvariet körs igång - senare är det inte du som bestämmer arterna - det är ekosystemet. MVH Lasse Edit Om man tillför samma mängd kol som socker eller alkohol/acetat så även om fermeteringen sker snabbt så blir väl inte den totala mängden bakterier större? Jäsningen kommer väl också producera en viss mängd koldioxid (förlust av kol) och sedan kommer både de aeroba och anaeroba bakterierna som utnyttjar sockrets restprodukter utsöndra koldioxid (nya förluster av kol)?

Detta är inte lite i ditt lilla kar - det är enormt mycket! Hävdar fortfarande att nedbrytningsbakterierna måste ha ett substrat - om du får en transport så måste det innebära att du har partiklar i vattnet och att akvariet är som en "aktiv slamanläggning". Får du beväxtning så kan bakteriefilmen rivas bort med hjälp av vattenströmmen och fås ut på det sättet. Jag har inte sett en enda rapport från reningsverksvärlden där man hävdar att de heterotrofa nedbrytarna inte måste ha ett substrat. Här är jag fortfarande benhård - du kan inte med hjälp av hobbytester styra detta. Speciellt inte vad gäller nitratmätning. Du missar hela poängen. Du kommer aldrig att få mer bakterietillväxt än vad du tillför i form av näring och kolkälla. Syrebehovet bestäms inte av vilken filtreringsmetod du använder utan av bakteriebiomassan. Vad du gör när du sätter in ett biofilter är att du styr processerna till detta genom att du kan optimera bakteriernas levnadsförhållanden där och därför får tillväxten på ett ställe, och där du kan kontrollera det. Styrparametrar är "stolar för bakterierna", syre, ständig transport av näring och kolkälla, rengöring eller backspolning och transport av bakterier ut till korallerna. Visst kan du använda skummare för syresättning men det finns andra metoder för det också. Jag skulle a l d r i g personligen köra en koltillsättning utan ett biofilter där jag kan kontrollera processen. Men det kräver att biofiltret har en bra fart igenom filtratet om man vill ha en aerob process och väldig låg fart om man vill ha en anaerob process. Kombinationer går att göra där man tillsätter kolet i den anaeroba processen och använder den aeroba att ta hand om ev. överskott. Och jag tror fortfarande inte att DSB konkurrerar med makrosarna efter som deras tillväxt är snabbare än DSB:ns verkningsätt. Sen Patrik så tycker jag att du på något sätt angriper saken från fel håll. I början så gick du in med näring långt innan din biologi var uppbyggd och näringsbehovet var uterst lite och lätt kan fixas via normal akvarieskötsel (matning). Efter den missen så är du nu fixerad på näringsexport och eftersom du inte har speciellt med näring (eller borde i alla fall inte ha det) så får du fixa det med tillsatser (organiskt kol) Jag tycker du skall starta om akvariet och sedan låta det lungt och säkert växa till sig. I början kommer du få ett "näringsöverskott" eftersom du inte har någon kraftig korallpopulation. Denna näring kommer att utnyttjas av alger i olika former. Betare - och många sådana - är nödvändiga i detta stadie. Inte bara för att de äter algerna men också för att de "stör" många av cyanobakteriernas "mattbildande" Det verkar nämligen som dessa "mattor" utgör grunden för dessa cyanobakteriers möjlighet att fixera kväve. Genom sin rörelse så syresätter snäckorna området runt (och under mattorna) och stämmer det som linjerats upp i några vet. artiklar så är de beroende av syrefria områden under mattorna för kvävefixering. När du sedan fått till det med koralltillväxt så kan det vara idée att experimentera med näringstillskott med "fullpreparat" för jag tror fortfarande att man skapar mer problem än man löser med "ökenteorin" på längre sikt. MVH Lasse

Ovanstående beskriver inte bara färgtappningar utan grava fysiologiska skador som indikerar att det är ett näringsbristproblem. Kan det vara så att bristen på fosfor och kväve gör att korallerna har svårt att ta upp kalium? MVH Lasse

På samtliga i artikeln var upptaget energirikare och utstrålningen energifattigare. Korallen måste tagit upp energi - vart gick den? Jag trodde för övrigt att grönt ljus inte var aktivt i fotosyntesen i de flesta fallen och artikelförfattaren prar mest om proteiner som avger grönt ljus. Skall det vara någon vits med omvandling från en "icke" fotosyntesduglig våglängd till en fotosyntesduglig våglängd så bör ju i så fall strålningen vara riktad mot zooxantellerna och inte ut från organismen! I det läget så hjälper man ju i sämsta fall bara grannen! MVH Lasse (som för övrigt fortfarande tror att lösningen ligger i frågan: vad i h-e gör korallen, inte efter 3 men med energivinsten den får i de flesta fall? (Undrar hur många av de yngre läsarna som förstår denna lustfikation???? )

Jag blev inte speciellt klokare av detta och fick inte svar på den viktigaste frågan (för mig) och det är var tar energin vägen. Samtliga beskrivna där man hade både upptagsvåglängden och "tillbaka" våglängden visade att det var en enegirikare strålning som mottogs och en energifattigare som som avgavs. Wikipedia anger följande: Jag tror ju personligen att svaret på gåtan vad korallerna använder flourescens till får den som kan visa vad den extra energin används till. Ur ett evolutionärt perspektiv måste ju det finnas någon energimässig fördel att utveckla en sådan här egenskap tycker jag. MVH Lasse

Det är mycket - vart tar det vägen? MVH Lasse

Kommer in sent (ovanligt) men jag ser inget problem med att en DSB konkurerar ut andra organismer som behöver kväve. Som jag ser det så tar de djupare delarna (anaeroba) av DSB hand om det kväve som inte hunnits konsumeras på den långsamma vägen ner. Denitrifikationen i en DSB är långsam (om inte organiskt kol tillsätts) inte bara pga att det är en "diffusions"process för nitratet att ta sig ner samt att det är ont om organiskt kol. Det finns givetvis inte (som Capote påpekade) några tydliga gränser mellan de olika mijöerna i en sandbotten utan de växlar hela tiden. Dock kan man nog säga att chansen för att botten är syrerik är större ju närmare vatten/sand interfacet man är och därmed också tvärtom. Än en gång bör man nog vädja om försiktighet med organiskt kol direkt i vattnet ty det lär inte försvinna ut ur akvariet i första taget utan bli kvar i bakteriebiomassa (död och levande). Om jag skulle köra det så blir jag mer och mer övertygad om att i så fall skulle jag ha ett normalt biofilter (eg. skumgummifilter) för att kunna avlägsna bakteriebiomassa till korallmat (eller ut ur akvariet). Jag tror inte man skummar bort speciellt mycket av bakterierna eftersom de är bundna till någon typ av substrat och ett normalt akvarievatten brukar vara ganska så partikelfattigt. Jag tycker att det borde vara självklart (ur ett evolutionärt perspektiv) att makroalger har förmåga att suga upp näring från substratet - det är ju en enorm konkurrensfördel jämfört med organismer som inte har samma förankringssystem som makroalger på sand eller dy eller i klipp/sand övergången. MVH Lasse Edit: Det Crille är ute efter är troligtvis att eftersom sanbädden kan ha betydligt lägre pH än vattnet så frigörs en del mineraler, däribland kalcium.

Vad är önskvärd kaliumnivå? MVH Lasse

Hur många liter är akvariet ungefär på (när du räknat bort LS men tagit med ev sump) Har du koraller - fisk MVH Lasse

Vad har du för mätare? MVH Lasse

Då är jag med MVH Lasse

Finns inte föredragen på engelska? Annars överlåter jag till Stig att kommentera för tyska är ett av de grejerna som jag definitivt inte kan. MVH Lasse

Jag beskrev bara den klassiska förklaringen - om den är riktig vet jag inte. Att den syrerika delen är tunn det är vi helt överens om. Det är en av orsakerna till att jag vill ha nitrifikationen på annat ställe - jag tror nämligen att den är ganska obefintlig och långsam i de övre sandskikten. Om den klassiska förklaringen stämmer så är det självklart att ju högre halt nitrat du har i vattenkolumnen desto snabbare går det neråt. MVH Lasse

Får väl på mitt vanliga fåordiga utrycksätt ställa in mig i hyllningskören - det ser la skapligt ut som vi brukar säga här på västkusten:smiley20: MVH Lasse

Enligt den klassiska förklaringen så skapar koncentrationsskillnaderna mellan den nitratfattiga nedre delen (vattenspalten i ett jaubersystem) och den mer nitratrika övre delen rörelsen av nitrat ner i sandbädden. Smådjurens roll i det övre skiktet är i denna förklaring de som ser till att övre delen är syresatt och därmed utökar volymen för nitrifikation. Ammoniumet skulle då vandra ner i de syresatta delarna på grund av koncentrationsskilnaderna på liknande sätt . Detta enligt den klassiska förklaringen på DSB. Jag tror (och då menar jag tror) att anammoxprocessen kanske kan vara en annan förklaring och då pratar vi verkligen om en slö och långsam process. Om den klassiska modellen gäller så skulle en kolkälla tillförd i de djupa lagren (eller i vattenspalten som jag ursprungligen tänkte till mitt Molly) hjälpa till i igånsättningsstadiet. MVH Lasse

Glömde det - helt riktigt slutsats skulle jag tro Crille MVH Lasse