Lasse

Om man bara skriver att den och den är bäst så blir nog effekten den att man i läsarnas ögon dömmer ut de andra (så reagerar jag i alla fall). Om man däremot bedömmer de olika affärerna med typ 9 och 8:or så blir det nog en mer rättvist sätt att framföra sin åsikt Som gammal stamkund Jonas borde väl du veta att den dagen Christer inte har några vansinniga idéer och planer så ligger han troligtvis i träfracken:ler: MVH Lasse

Inte helt otänkbart MVH Lasse

Hos växter (även vattenväxter) är historiskt det röda våglängdsområdet viktigast för fotosyntesen - numera betonar man också det blåa. De röda groo-lux rören togs fram med vetskap om detta - det var bara en sak - de flesta sötvattensakvarister använde täckglas och glas filtrerar bort en del av dessa våglängder. Det finns ingen anledning att utesluta att så även är fallet för zooxanteller även om en del alger har pigment som fotosynteserar i andra våglängdsområden. Den röda cyanobakterien uttnyttjar helt klart inte det röda området för fotosyntes eftersom den reflekterar tillbaks allt. Samma gäller för rödalger av makrotyp. Tyvärr vet jag inte så mycket om detta - den som vet är troligtvis Defdac som då och då skriver på detta forum. MVH Lasse

Jag vet inte - tänkbara teorier kan vara som du själv var inne på att det skummas bort av de nya effektiva skummarna samt att de metoder man använder för avlägsnandet av andra näringsämnen även tar bort kaliumet. Vad som lite talar emot bakterieupptag är att korallerna borde få i sig det kaliummet i samband med "backspolningarna". Man kan också vända på det och förklara det genom att den ökade tillväxten på grund av framförallt minskningen av fosfor (som antas att motverka kalcifieringen vid för höga värden) gör att den naturliga kaliumkoncentrationen blir tillväxtbegränsande. Sedan, om det gäller det blåa pigmentet, så vet vi ju inte om kalium behövs just för att bilda detta och därför blir en bristvara för dessa pigment. MVH Lasse

Hej vill bara upplysa om att för primärproducenter såsom växter och alger så är kalium det tredje viktigaste av de sk näringsämnena (fosfor och kväve är de viktigaste). Kalium har betydelse för tillväxten hos växter och alger och hos djur har den betydelse för aktiveringen av ett antal enzymer och är viktig för nervernas arbetssätt. Flera källor när det gäller växter (ovan jord) varnar för överdosering av kalium eftersom det verkar kunna begränsa upptaget av magnesium som är en viktig beståndsdel i det gröna klorofyllen. MVH Lasse Edit: Vitt ljus är en perfekt blandning av samtliga synliga våglängder. Har man vitt ljus så behöver man i princip inte bry sig om vilka våglängder som är viktiga - då behöver man bara "kräma" på och förr eller senare kommer man upp till de mängder som behövs. Flera har ju här i andra trådar tryckt på att våglängder i det blåa och röda spektrat är aktiva i fotosyntesen. Pwin verkar ha tagit fasta på det då han i sin tråd angivit att han kommer att testa med ett rött rör.

Det var varudeklaration det:smiley20: Men jag tror du fattar vad jag är ute efter. Det blir alltid subjektiva bedömningar och även affärer har bra eller dåliga dagar både vad gäller kundbemötande och lagerhållning. MVH Lasse

Men du hade en relativt kraftig ström genom det om jag minns rätt Stig. Vattenströmmens funktion är just att polera bort bakteriefilm och jag uttryckte mig kanske lite vagt (trots längden på inlägget). Vad jag skulle skrivit var att risken för igensättning är mindre ju kraftigare strömmen är i ett "trickel" filter. I ett dränkt filter så är alltid risken betydligt större, lite oavsett vattenström. MVH Lasse

Bara en liten fråga Har alla ni som säger att en eller annan affär är bäst besökt alla affärer i Sverige? Så ni kan göra en rättvis bedömning? Det är jättesnällt för den affären ni berömmer med j-t orättvist mot de affärer som ni indirekt dömmer ut osedda. Edit. Såg senare att det var frågan om affärer i Stockholm så mitt inlägg är inte helt riktigt. Låter det dock stå kvar för att visa vad jag tycker om beteckningar som "bäst i" MVH Lasse

Ursäkta såg inte detta men vill gärna ge en kommentar om det. Det är riktigt att om man kör filter så att det bara bildas en tunn yta av vatten över filtermaterialet (uppfrån och ner - med fritt fall ut) så optimerar man för nitrifikation om man samtidigt kör cirkulationen kraftigt. Nerifrån och upp så fyller man det med vatten och om vattenströmmen är väldigt långsam och man tillför en organisk kolkälla så får man denitrifikation. Av detta så förstår man att kombinationen på det sätt som beskrivs inte optimerar något eftersom den fria luftströmmen hindras (syresättningen av den aeroba zonen) samt att hastigheten av vattnet genom den dränkta zonen blir för kraftig om man med bara nedrivandet av luft skall syresätta övre delen (kräver en kraftig cirkulation). Om detta skulle fungera så kräver det en dränkt del som är mångfallt gånger störe än den icke dränkta samt tillskott av organiskt kol i den dränkta delen. Rätt konstruktion kommer givetvis att fungera men då är det nog lättare att köpa två och göra som ovan. Stenmaterial (även poöst" ) är jag tveksam till eftersom porerna snabbt sätts igen och den "aktiva" ytan minskar. De större biobollarna är de minsta öppningar som jag vet fungerar i praktiken - helst skulle de vara större om det är ett kraftigt belastat akvarium. MVH Lasse

Det finns enligt mig en mycket stor missuppfattning om att det skulle finnas miljöer där aeroba och anaeroba miljöer finns i någon typ av "kedjekoppling" som gjorde det möjligt för "lokalt" producerad nitrat nästan mommentant bröts ner "lokalt" till kvävgas och vatten. Framförallt så lyfts LS upp till att ha denna förmåga. Vi kan väl vara överens om att i fall detta skulle hända så sker nitrifikationen på ytan av stenen där syresättningen och vattenströmningen är kraftig. Eventuell denitrifikation sker då i alla håligheter där syresättningen är nära noll och vattenströmen i princip är nada eftersom även en liten vattenström skulle syresätta miljön. Vidare så behöver nitrifierarna oorganiskt kol och denitrifierarna organiskt kol. Oorganiskt kol är det gott om i ett saltvattenskar medans det normalt är ont om organiskt kol (rött edit av Lasse kl 23:13 samma kväll). Eftersom det inte kan finnas någon aktiv transport (med hjälp av en kraftig vattenström) av nitrat in till de syrelösa delarna av LS så är den transporten helt beroende på koncentrationsskillnaderna av nitrat mellan den öppna vattenvolymen och vattnet inne i de syrelösa håligheterna (detta gäller det oorganiska kolet också). Denna mekanism är långsam och går iofs fortare om koncentrationsskillnaderna är stora (ig höga halter nitrat i vattnet) Vad händer då med en ammoniummolekyl som blir fullständigt nitrifierad på den väl syrestatta ytan av stenen? Eftersom det är en kraftig ström där så kommer den omedelbart att blandas in i vattenvolymen innan den hinner transporteras in i stenen med hjälp av koncentrationsskillnaderna. Slutsatsen kan bara bli en och det är att den öppna vattenvolymen kommer att vara den källa varifrån de syrelösa håligheterna i LS tar sin nitrat ifrån oavsett var nitraten produceras. Slutsatsen är också att den denitrifikation som sker tack vare LS är mer eller mindre försumbar eftersom det är en passiv process. En aktiv process via någon typ av denitrifikationsfilter eller allra bäst ett aktivt upptag är många gånger snabbare och effektivare än denitrifikation via LS. En DSB fungerar ungefär (åtminstone enligt den klassiska förklaringen, det kan finnas en process som iofs är ännu långsammare men som använder nitrit som oxiderare av ammonium direkt till kvävgas. Processen är påvisad i naturliga sediment men vad jag vet inte i akvarier (än?)) likadant med den skillnaden är att kontaktytan mellan de oxiderande lagren (ytan) och de olika reducerande (djupt ner) lagren är betydligt större genom de olika "mikrokanaler" som bildas genom att mediat är uppbyggt av sandkorn. Sten är alltid sten även om den är porös. Vad gäller tillgången av organiskt kol så är den i all klassisk denitrifikation ett problem. Tillsätter man inte någon form av organiskt kol (alkohol, socker eller vad det nu är) så är man helt beroende av den kol som bryts ner från det organiska materialet i akvariet (det "skit" som många är väldigt snabba på att rensa ut). Nu kommer många att replikera att varför dömmer du ner en metod som så många fått att fungera. För det första dömmer jag inte ner den - men jag är tveksam till förklaringen som sedan används för att käckt förpassa andra tankesätt och metoder till historiens "skräphög". Berlinmetoden fungerar i stort om man inte överbelastar (skummare + LS) - men varför? Det första som jag påpekat många gånger är att man inte ser att skummaren gör en enorm nytta i första steget av kvävecykeln i ett akvarie., nämligen snabbt och enkelt luftar ut den av fiskarnas matsmältning producerade ammoniumet som ammoniak före överhuvudtaget en nitrifikationsprocess påbörjas. Det andra är alla de organismer (förutom bakterier) som följer med stenen. De utgör en stor biomassa som tar hand öm överskottet av kväve på många olika sätt. Ju större mångfald - desto bättre. Orginalakvariet i Berlin har dessutom en väldig tät population av koraller som effektivt tar upp nitratöverskott. Vi skall också komma ihåg att Berlinmetoden utvecklades vid en tid då vi inte kände till nitrifikationscykeln så bra, dess begränsningar och krav (för att inte tala om den dåliga förståelsen för denitrifikation. Jag skulle tro att Draedon idag känner till detta bättre än 99,9 procent av alla akademiker gjorde i början på 70-talet:ler:). Idag har vi betydligt bättre kunskap och teknik (effektiva (och billiga) pumpar, filtermaterial och tillgång på biologiskt material) så vi kan lösa den problematik som Berlinmetoden löste på ett sätt som går förbi en del av metodens nackdelar. Skummarna idag är betydligt effektivare och bygger delvis på andra principer än de på 70-talet. De på den tiden mestadels luftdrivna (åtminstone när det gäller tillförseln av luft) byggde på "visp"metodiken för att denatuera proteiner så de gick att samla upp som "äggviteskum". De moderna skummarna, som ger så små bubblor att man kan utnyttja vattenmolekylens dipolära konstruktion för att skapa negativt laddade (uttåt vattnet) luftbubblor som binder helt andra ämnen än den gamla typen, kanske plockar ut så mycket att vi får obalans bara på grund av detta. Missförstå mig rätt - i ett fish only kar skulle jag personligen satsa på en så fet och effektiv skummare som möjligt medans jag i ett övervägande korallkar är tveksam till användandet av de moderna skummarna. Men väljer jag bort skummarna så måste jag lösa nitrifieringsproblematiken så bra som möjligt och i ett stort akvarium med relativ stor belastning så skulle jag definitivt lösa detta genom ett trickelfilter med kraftig cirkulation samt kraftig motsröms genomluftning. Denna genomluftning skulle förutom att driva ut en del ammoniak även driva ut mycket koldioxid som troligvis skulle begränsa en del algers tillväxt. Speciellt som det verkar som zooxantellerna kan vara mer eller mindre beroende på vattnets koldioxid eftrsom de verkar få sitt behov från värddjurets metabolism. MVH Lasse

Mitt inlägg igår kväll kom tydligen inte in. Det är troligvis, precis som Capote skriver ett trickle filter - även kallat ett droppfilter på svenska. Om det finns tillgång till luft runt det (vilket jag tror) så tar det inte bort nitrat utan dess funktion är att nitrifiera så snabbt som möjligt just till nitrat. Rätt utförda (och att man glömmer det dumma svenska namnet (droppfilter) och kör det med mycket bra ström igenom) så är det ett mycket effektivt nitrifikationsfilter som dessutom har den utmärkta förmåga att kontinuerligt backspola sig självt ( Capote - detta kan vara något för din kontinuerliga bakteriematning faktiskt). De fungerar som mycket bra "gasutbytare", speciellt om man ser till att få en motströms luftström (mot vattenriktningen) gående. I detta läge fungerar det även som kyltorn. Behöver kanske inte tillägga att detta är mitt absoluta favoritfilter - ett riktigt "kinderäggs" filter MVH Lasse

Claes, jag måste fortfarande säga att jag inte riktigt förstår diagrammen, framförallt inte skalan vad gäller equilibrium concentration. Det enda jag kan få fram är att om man har 1 mg/l P (obs ej fosfat (PO4) som PO4 ca 3 mg/l) så för att få 0,05 mg/l som P (obs ej fosfat (PO4), som PO4 ca 0,15 mg/l) Totala mängden som skall tas bort är 1mg/l (startkonc) - 0,05 mg/l (slutkonc) gånger volymen på akvariet. Jag har valt 500 l vilket ger 475 mg. För att erhålla 0,05 mg/l P som slutkonc behövs då 475 mg delat med 5 mg/g (bindningskapaciteten) rowaphos som torrvikt. Detta innebär 95 gram rowaphos som torrvikt. Torrhalten är enligt tabell vad gäller Rowaphos 46 % vilket ger 211 gram av orginalutförandet av RowaPhos. Varför man gör den krångliga pretreatmenten med Rowaphosen förstår jag inte för man verkar ju inte torka de olika preparaten innan man använder dem utan räknar ut torrvikten matematiskt ur givna procentsatser. PH justeringen verkar vara väldigt nära en manupulation med provet. Nu gäller den här beräkningen fosfor (P) och ett statiskt system där man skall minska en given mängd. De 211 grammen kan ju inte ta upp någon mer fosfor nu vad jag fattar om man vill vidmakthålla 0,05 mg/l som P (motsvarar 0,15 mg/l som PO4 (fosfat). Om man gör en beräkning på vad man tillför i fosfor (som P) vid matning så är en vanlig fosforinnehåll i torrfoder ca 0,9 % och i fisk och aquatiska organismer ca 0,45 %. Detta innebär att om man matar med torrfoder så kommer 100 gram torrfoder att tillföra ca 0,9 gram P till systemet, 100 gram våtfoder tillför ca 0,45 gram. Nu kommer inte allt detta att gå ut i vattnet utan en hel del binds i ökad biomassa men för varje 100 gram torrfoder som tillförs så måste tillväxten på fisken vara ca 200 gram om allt fosfor skall bindas (vid ett fosforinnehåll i fisk på 0,45%), dvs en foderkofficient på ca 0,5. Detta är en siffra som inte är direkt verklig utan de bästa resultaten som brukar uppnås i kommersiella anläggningar är en foderkofficient på 0,8 (dvs för att fisken skall växa 1 kg behövs 0,8 kg foder). Vad gäller akvariefisk skulle jag tro att foderkofficienten snarare ligger på 1 vilket ger att torrfoder kommer att ge ett släpp på ca 0,45 % fosfor om lågfosforfoder används. Jag misstänker att fosforhalten i akvariefiskfoder är högre. Vad gäller våtfoder så är foderkofficienten betydligt högre - åtminstone 3, troligtvis i de flesta fall 4. Detta innebär att mer fosfor kommer att tillföras om man matar med mycket våtfoder. Låt oss anta att vid en varierad fodring så blir spillet av P mellan 1 % och 0,5 % av matad mängd (1 vid en övervikt av våtfoder och 0,5 vid främst torrfoder av lågfosfortyp) Säg att vårt 500 litersakvarie är ett typiskt FO kar (Fish only) och matas med ca 15 gram blandat foder per dag. Spillet skulle i så fall bli mellan 1,05 gram/veckan till 0,525 gram/vecka vilket motsvarar en höjning av konc som P med 2,1 mg/l resp 1,05 mg/l. Då handlar det om att använda någonstans mellan 400 - 200 gram rowaphos per vecka för att hålla kvar koncentrationen på 0,05 mg/l som P (0,15 mg/l som PO4). Vid ett blandat kar med tillväxt av koraller och annat så minskas givetvis mängden nödvändig rowaphos för att hålla en konc på 0,15 mg/l som fosfat. Vill man ner lägre så ökar givetvis mängden nödvändig Rowaphos betydligt. Ovanstående gäller om jag fattat rapporten rätt, Claes kan du bekräfta eller rätta mig i det här slutsatserna för jag tror aldrig jag har haft så stora svårigheter att tolka en rapport som i detta fall och då är jag inte helt ovan på att läsa vetenskaplig litteratur MVH Lasse

Jag såg aldrig Rebecka svar innan mitt tidigare inlägg och du får förlåta mig lite Patrik om disk. glider ut men där var en mening som är så belysande för hela disk. att jag bara måste få vika ut lite kring den. Meningen är Byt ut naturen mot akvarium och hela frågan om kemiskt/tekniska metoder står i blixtbelysning. Om man inte ser till att få balans i input och bindning/output så återstår slutligen bara end of the pipe lösningar. Nu har jag iofs en lite annorlunda syn på detta med sjökalkningar än Rebecka men det skall vi inte disk här. Vad du gjorde Patrik var inte någon ekologisk lösning - du belastade karet för hårt i förhållande till den biomassa (och tillväxttakt) du hade. Jag vidhåller att ett akvarium som sakta byggs upp med hänsyn till belastning och förbrukande biomassa och där mångfallden av organismer är förhärskande är mångfallt stabilare än ett system som bygger på begränsningar och end of the pipelösningar. Och betydligt mer felförlåtande. Jag vill dock få igån uppbygget så snabbt som möjligt utan att svälta ihjäl ls och annat vilket innebär att jag börjar tidigt med en svag belastning i form av fisk (dvs införsel av näringsprodukter i form av mat). Jag hinner tyvärr inte mer nu men återkommer senare. MVH Lasse

Troligtvis är det så att det finns en run-off effekt med tillförsel av fosfor fråm omgivande landskap och att sjön/dammen växer igen/utsätts för blågrönsalgblommningar. Att ta bort fosfor på detta sätt kan då fungera - man kan jämföra detta problem med det som de flesta golfbanor råkar ut för i sina vattenhål. Nu löses det normalt biologiskt med hjälp av gräskarp (i alla fall på svenska golfbanor) men det är klart det går att fälla fosfor i ett reningsverk också. MVH Lasse

Du har fifty-fifty läget vid 9,3 (ca ) vid 25 grader - det är något högre vid lägre temp - kommer inte ihåg hur mycket. Vid 8,3 har du ca 10 % som NH3 och 90 % som NH4. Visst funkar det - jag har varit uppe i luftade risselfilter till fiskodlingar och riktigt dragit in amoniakångerna - då har pH rört sig i dessa områdena genom dessa filter. Sötvatten visserligen men det är ungefär samma vad gäller saltvatten. Min åsikt är att en av de främsta fördelarna med skummare i saltvatten är just att man effektivt luftar ut mycket av utgångskvävet via ammoniak. För varje mg ammoniak som luftas ut så ställer sig jämnvikten in omedelbart igen. Har du haft fördelningen 9 mg ammonium och 1 mg ammoniak och luftat ut detta mg blir det en ögonbliklig omställelse till 8,1 mg ammonium och 0,9 mg ammoniak osv, osv.. I och med att du inte får någon nitrifiering till att tala om vid temp under 10 grader så får du en ammonium/ammoniak uppladdning. Eftersom du vid 8,3 har ungefär 10 % farlig ammoniak så kan du lätt bygga upp för höga nivåer. Luftning är ett alternativ - definitivt. Att det fungerar i 25 grader vet jag men 5-6 grader så får det nog testas. MVH Lasse

Stig, Du säger på samma forum att tillsättning kalciumklorid inte kommer att fälla fosfor - bara kalkvatten. Resten får vara din åsikt - min åsikt är att om man går in och ger folk intryck av att det bara är att fumla in rowaphos och andra bortagande kemikalier utan hänsyn till biologiska faktorer och andra vattenkemiska faktorer så är man minst lika illa ute men det är som vanligt att de som inte följer "mainstream" som skall bränmärkas som vilseledare för de nya oskyldiga offerlammen. MVH Lasse

Tintomara Denna hobby är full av förenklingar och därför anser jag det viktigt att försöka undvika detta. Vi säger dessutom inte samma sak faktiskt. MVH Lasse

Det är ingen som sagt att det inte funkar - titta på varenda reningsverk runt er så får ni se att det funkar. Det var inte det som var frågan utan till vilka nivåer kan man komma ner i med hjälp av dessa metoder. Jag har läst igenom Krilles referens men den end för mig begripliga svaret på den frågan är ett påpekande att Vad det gäller de övriga kunde jag inte läsa ut hur lågt de klarade även om artikelförfattarna säger: Jag kan heller inte läsa ut hur mycket fosfor som var kvar löst i vattnet efter de 24 timmarnas skakning och blötläggning. Du Claes kanske kan tolka artikeln och tala om vad den egentligen säger. En sak som den inte säger är att den redovisar väldigt fint att de olika preparaten inte fäller ut några tungmetaller i sötvatten, eller rättare sagt detektionsnivån är 0,01 mg/l och därför skriver man (efter 24 timmars exponering) <0,01 mg/l förutom något enstaka exempel. Lite oroande är dock att man inte redovisar samma sak vad gäller saltvatten. Vad jag hävdar är att man med biologiska metoder kan verkligen komma ner så lågt att det är tillväxten av de organismer man vill ha som verkligen tar tag i näringsämnena och förbrukar dom. Appropå detta med kalcium och fosfat Stig, och du inte tror mig så kanske du litar mer på RANDY HOLMES-FARLEY som i en artikel ( http://www.advancedaquarist.com/issues/mar2002/chem.htm) säger (rödmärkningen gjord av mig) Sedan Stig innan du gör dina antydningar om oförsiktiga tillsatser, kolla fakta. Det var i en uppstartsfas med en fisk och ett tiotal snäckor och totalnivån låg kring 500 ppm. Vad jag menar att om man bekymrar sig för ligga i de högre nivåerna av kalciumkoncentration (med komplett Balling , kalkvatten, DSB eller kombinationer därav) så får man mycket gratis var gäller fosforfällning. MVH Lasse

Är ni säkra på att det är ZON - armaturer? Iofs lär det vara tändaren det beror på men jag skall ta reda på detta. Dock vet jag att de 400 watts ZON armaturer vi har på jobbet bara tar osramlampan - de andra går åt helsike förr eller senare, det vet jag av egen erfarenhet/dummhet. MVH Lasse

Vi använder det på ytor av trä och gips, eller vad det nu är som riskeras att sköljas med vatten inomhus eller får ständiga vattenstänk. Miljön är ganska konstant. Det är en liten annan problematik med ett trähus som måste andas eftersom det utsätts för många olika klimat. MVH Lasse

Såsom han skrivit det så är det 20 % natriumkarbonat och 80 % bikarbonat, dvs du skall ha 20 % av det du får kvar efter torkningen. MVH Lasse

Gör det verkligen det? Kan dessa removrar ta ner nivån i så låga nivåer så att inte alger gynnas eller är det andra mekanismer som tar han om fosforn i kar med kraftig tillväxt av koraller genom fotosyntes? Jag tycker jag läser om den ena algbomben efter den andra i nystartade kar med fosfatremovrar. Att använda en fosfatremover i ett inkört kar med bilogisk balans om man överbelastar detta kar med fisk för att få ner nivåerna i sådana nivåer att inte kalcifieringen störs är en sak men det är inte removrarna som tar ner resterande fosfor i så låga nivåer att algerna inte gynnas utan det är det övriga biologiska livet. Att gå in med removrar i ett nystartat kar är för mig helt onödigt. Där har man normalt så låga nivåer att man kan låta alger och andra djur konsumera detta och sedan använda betare (snäckor) för att hålla algerna i schack tills korallerna har tagit fart. Jag har använt betydligt bättre fosfatfällare och vi rätt pH än de som används i saltvattensakvarier och jag vet att det med riktiga mätmetoder (fotospektrometrar) är mycket svårt att komma ner under 0,05 som P (motsvarar ca 0,15 som fosfat) men att det är helt möjligt att komma ner till 0 med biologiska metoder (alger och växter i mitt fall). Men som sagt var - var och en får välja vart han lägger pengarna - jag för min del köper hellre 30-40 snäckor/ 80 liter (betydligt dyrare iofs) och tittar på dem än att jag slänger en kemikalie som jag inte riktig vet vad den gör i långa loppet. MVH Lasse

Stig - du kan bättre än denna rapakalja Det kalcium som inte kan hållas i lösning fälls ner tillsammans med den karbonat (eller/och fosfat) som redan finns i vattnet till kalciumkarbonat (eller/och kalciumfosfat), dvs kalciumkarbonat i normalt saltvattens pH (8-8,3). Detta minskar alkaniteten och påverkar pH neråt genom att de fällda karbonaterna ersätts via karbonatbuffringssystemet från existerande bikarbonat (- en proton). Detta sker vid inblandning av kalciumklorid som inte höjer vattnets pH. Det du refererar till inträffar när man blandar kalkvatten från till exempel kalciumhydroxid vid ett pH kring 12. Vid detta pH har man drivit karbonatbuffringssystemet så långt åt höger att luftens koldioxid går ner i vattnet och åker racerbåt via kolsyra till bikarbonat och karbonat som sedan fälls ner till kalksten med kalciumet. Detta är orsaken till att man inte skall ge nyblandat kalkvatten tillgång till luft eftersom man förlorar kalcium i detta fall. När man sedan blandar in kalkvattnet i akvarievattnet kan man om det sker för snabbt få lokala pH höjningar som fäller ner kalciumet med befintligt karbonat i vattnet samt nybildad karbonat från luftens koldioxid. Hur du kan få saltsyra genom kloridtillsättning från kaciumklorid övergår mitt förstånd, speciellt med tanke på att normalt saltvatten innehåller 19 900 mg klorid per liter. Du får klorid - vätejonerna (som för övrigt är två om koldioxiden går hela vägen till karbonat) kommer från den kolsyra som bildas intialt när koldioxiden går ner i vattnet. MVH Lasse

Claes - det är stor skillnad på det du skriver och Stigs direkta förnekande att högre koncentrationer av kalcium (om det kom från kalciumklorid) skulle fälla fosfor. Dessutom skrev Stig att en längre användande av kalkvatten skulle kanske göra detta - inget hänsyftande till högre pH. Att användandet av högre pH påskyndar processen är självklart sedan om man får någon vinst lokalt vi kalkvattentillsättning vet jag inte - det kräver ju i så fall så snabb inblandning (för att exponera fosfatjonerna för kalciumjonerna vid det högre pH:t) att själva vinsten är tveksam. Jag blir ganska så uppretad när en erfaren akvarist såsom Stig bara nonchalerar andras erfarenheter med kommentaren att han vet många på guiden som har 300 -400 ppm kalcium och fosfat. Jag har sett åtskilda inlägg som menar att många olika typer av sk fosfatremovrar inte fungerar men jag försöker hålla mig ifrån den nivån på diskussioner eftersom jag tror att kunskap om olika processer är betydligt viktigare än "mångas uppfattning". Jag blir också ganska så trött när man får läsa svar på inlägg där någon frågar hur man blir av med algplågan - har du skaffat den eller den kemiska tillsättningen. Man rekommenderar folk att starta sina kar med fosfatremovrar, zeolit och allsköns bröte och likt f-b får man läsa om algblommningar, krascher och annat både möjligt och omöjligt. Som jag ser det kan man välja två huvudsätt att bedriva sin akvaristik på - det ena är förlitandet på tekniska och kemiska prylar och produkter och där biologin inskränker sig till konstaterandet att fiskarna simmar och mår bra. Visst kan det fungera men man har absolut ingen balans eller stabilitet i akvariet - minsta lilla felgrepp kan leda till oanade följder och gör det med jämna mellanrumm. Denna obalans har absolut inget med akvariestorleken att göra utan den finns oavsett om det är stort eller litet. Det andra sättet är att ha ekologin och biologin som bas och utgångspunkt och låta tekniken betjäna de biologiska processerna. Detta ger ett lite lånsammare tempo och mer behov av att tänka efter vid introduktioner och vad man kan ha tillsammans. Det ger också att man kanske får lära sig att stå ut med en liten bryopsiskolloni, några glasrosor eller annat "inte fint" biologiskt liv. Men just mångfallden ger balansen och trögheten i systemet - ett system i biologisk balans och med mångfald kan tåla ett eller annat misstag, det svänger snart in i gamla spår igen efter en "felväxling". När jag drog igång mitt 80 liters kar så var min förutsättning att varför göra som alla andra - det leder ju oftast till ett misslyckande om man inte har kraschat några baljer innan. Därför försökte jag använda mig av det som jag lärt mig under ca 30 år och tänka i andra banor än de gängse och se om det kunde lyfta saken frammåt. Mina små kar puttrar och går och de absolut flesta problemen som rapporterats på forumet har inte inträffat. Misstag har gjorts utan någon större krasch, ett akvarium är flyttat med ommöblering utan några större problem. Där Patrik snappat upp fällningen med kalciumklorid var när jag i starten av mitt Molly fick (som väntat!) en blommning av den röda varianten av cyanobakterier och istället för att åtgärda obalansen mellan kväve och fosfor (som brukar vara den största anledningen till cyanobakterier) genom som brukligt öka kvävet (i form av nitrat) så valde jag att höja min kalciumnivå med 100 ppm för att istället fälla ner fosfat. Det funkade och någon vecka senare var cyanobakterierna ett minne blott. Innan jag gjorde det så hade jag konstaterat att mitt KH var tillräckligt för att klara av den förväntande karbonatfällningen också. KH sjönk från 9 till 7 under denna vecka och var återställt vid nästa vattenbyte. Vill folk hålla på att köpa fosfatremovrar och nitratreducerare så får de väl göra detta då men idiotförklara inte de som väljer en annan väg som också bevisligen fungerar. Du har ett snyggt akvarium Svärd och tror du att du uppnåt detta bara på grund av fosfatremovrar och zeolit så får du tro det men jag har tyckt mig hört någonting om konstiga bruna alger som driver dig halvt till vansinne trots alla dina knep. Har du tänkt på en sak - när mitt nano drabbas av liknande problem så har jag hela den arsenal du redan har använt kvar till mitt förfogande när det verkligen behövs. Jag idiotförklarar inte er som förespråkar en teknisk/kemisk linje men jag har väl rätten att vara förundrad när det rekommenderas metoder som har sitt optimum i funktion vid pH 6,5 och är i viss mån självinställande kring detta pH till alla och vid nystart. Svärd med hänsyn till ditt sista inlägg så kan han ju Patrik göra som jag gjort så slipper han din förutsagda algbomb. eller........ MVH Lasse

http://www.aqua-medic.com/products/products.php?category=Filter%20Systems&product=Biostar%20Flotor Och här är instruktionen http://www.aqua-medic.de/en/service/pdfs/Biostar%20Flotor%20_500.25_.pdf MVH Lasse