Lasse

Jag kör ett st 50 LEDs chip på sammanlagt 3140 mA och FV ligger på ca 33.7 på samtliga kanaler. Det ger ca 105 W på hela chippet. Jag kyler aktivt med en Zalman CNPS 8900 som går på halvfart. Chippet håller då 41 grader. Edit. Meanwell aggregaten har ganska högljudda fläktar men är lätta att byta till tystare. MVH Lasse

Jag har ju både 50 LEDs chip (max 700 mA/kanal) och 100 LEDs chip (max 1400 mA). På 50 LEDs chippet ligger jag nu runt 630 mA (alltså 90 % av maximal ström) och på 100 LEDs chippen är maxström 1290 mA (92 %) men medelvärdet ligger kring 1100 mA för alla fem kanalerna (78 %). Det är två saker som styr - actinickanalen och värmeförlusterna (kylaren effektivitet). Individuella LED verkar klara själva strömmen nära max väldigt bra. Jag har samma kylare på 100 LED som på 50 LED så värmen är inga problem på den sistnämnda. MVH Lasse

Problemet med en referensvätska är att det inte tar hänsyn till ditt aktuella vatten och eventuella störjoner i det. Saltvatten är en så komplicerad lösning så det enda sättet att kontrollera en test är att "spika" ett prov med en känd mängd av det eftersökta ämnen. För de flesta av oss gäller att vi inte har den noggranna utrustning som behövs för att kunna "spika" ett prov. Punkterna 2 och 3 är de viktigaste i ditt fall (och alltid det viktigaste) MVH Lasse

Plaströr är perfekt. Då är det bara varmvattenberedaren eller värmeväxlaren som eventuellt kan fälla koppar. MVH Lasse

De parametrar du redovisar här är OK. HCO3 80 mg/l motsvara ca 3,5 mätt som KH Koppar är troligtvis mätt från vattenverket - du bör kolla direkt från kranen eftersom det är ledningssystemet inne i husen som släpper mest koppar MVH Lasse

Blinkar det så är det addreseringsproblem. Jag gjorde så att att ja först körde bara styrkortet (utan drivkort inkopplade). Satte först vilka kort styrkortet skulle driva. Satte jag enddevice 1 till adress 100, end device 2 till 010, enddevice3 till 001n enddevice 4 till 110 och om jag hade hela 5 enddevice så blev det sista adress 011. Om det blev någon End Device över satte jag den på inaktiv. När detta var gjort så ställde jag in End Device 1 till 111. Seda kopplade jag in första driverkortet. När det var detekterat (deafault hos driverkorten är 111) så ställde jag in adressen 100 och konfimerade detta. Sedan satte jag enddevice 2 till 111, kopplade in nästa kort och adresserade det till 010 osv. MVH Lasse

Per definition har jag aldrig upplev fri ammonium/ammoniak i ett igångkört akvarium om det inte skett en rejäl katastrof med massdöd och annat. Har väl nitrifikationen kommit igång så brukar det vara fritt från farliga mängder ammoniak. Om filterkapaciteten är för liten/nitrifierarna konkurerade bort av heterotrofa mikrober så brukar ammonium/ammoniakkoncentrationen variera lite beroende på tid sedan sista matning (då i ett akvarium som tuffar på normalt). Ammonium/ammoniak är därför inget problem för mig. Jag har med hjälp av lab-mässig apparatur gjort otagliga mätningar och experiemet om hur ammonium/ammoniak, nitrit och nitrat förhåller sig i hårt belastade system. Sedan finns det ett annat sätt om man trots allt misstänker för hög ammonium/ammoniakkoncentration. Jag har aldrig varit med om detta utan att samtidigt kunna mäta nitrit. Har du nitrit så är det en indikation på ammonium/ammoniak i vattenkolumnen. MVH Lasse

Just det. Jag använder aldrig ammonium/ammoniaktester av hobbymodell. MVH Lasse

Hen har vält - tyvärr ett vanligt förekommande problem hös snäckor. Lägg tillbaka och iaktag om den rör sig. MVH Lasse

Tyvär är det så att ammonium/ammoniaktesterna inte är tillförlitliga. Värdet 0,25 ppm är mycket vanligt förekommande vid test och enligt min bedömning är det felaktigt i 90 % av fallen - det går inte att lita på. Det är också så att alla testmetoder har problem med olika störningar och vilka det är och hur mycket borde framgå av testen. Att du får värde på ett nyblandat salt tyder på att det saltet innehåller någon störjon. Titta på dina djur - fungerar de bra och allt ser biologiskt bra ut - glöm mätvärden på 0,25 ppm. avvakta helt enkelt. Vid pH 8,3 så blir (vid ett totalt innehåll på 0,25 ppm) den fria ammoniaken ca 0,025 ppm så även om det är ett sant värde (vilket jag tvivlar på) så är det ingen ko på isen. Det faktum att du ligger på 0,25 stadigt - varken minskning eller ökning - tyder också på mätfel. MVH Lasse

Jag kör 30 cm över, 60 cm till botten. 60 gradiga linser. maxar lätt >350 par på sanden direk under (cirka 80 - 90 cm från chippet) vid en inmatning på ca 170 W. Skall du köra 90 gradiga linser så kanske du skall satsa på 20 cm över i stället. MVH Lasse

Detta kan vara ett förslag MVH Lasse

Det är inte någon enkel ekvation men jag tror de flesta - och i de flesta fall - har erfarenheten att det är svårt att näringsbegränsa dessa organismer med hjälp av att minska fosfor och kväve i vattenkolumnen eftersom bägge dessa har förmågan att vara oberoende av fosfor och kväve i vattenkolumnen. Eller åtminstone cyanon. Dinos kan eventuellt vara beroende på kväve i vattenkolumnen men sin fosfor kan de troligtvis fixa genom att de kan röra sig upp och ner i sanden och nå områden med löst fosfat under natten. Men som sagt var det är inte enkelt att hitta absoluta regler - det finns undantag. MVH Lasse

För mig är både cyano och dinos tecken på väl låga värden. MVH Lasse

På grund av att man ökar biomassan av nedbrytare så inträffar det intressanta faktum att koldioxidproduktionen i karet ökar. Luftar man inte då tillräckligt (de flesta skall läsa "skummar" man inte tillräckligt) så får man en pH sänkning - framförallt på morgonen. MVH Lasse

Scenario 2. Vi pratar om heterotrofa bakterier och deras tillväxt. Det är en hel bunt av bakterier och med olika strategier att komma åt näringsämne som fosfor och kväve. Det förekommer troligtvis också skiftningar inom samma art i hur man får tag på dessa ämnen. De vi ser som hinnor är fastsittande nedbrytningsbakterier och de får i första hand sina näringämnen via dött material som bryts ner men vissa/vid vissa tillfällen kan de också ta från vattenkolumnen. Vad gäller fosfor och kväve så kommer de att frigöra dessa ämnen från dött organisktmaterial till oorganisk fosfat och ammonium löst i vattenkolumnen, dvs det överskott de själva inte använder. Detta är orsaken till att man kan se en variation av exempelvis fosfat mellan morron och kväll i en korallrevstank. (för att inte nämna växtakvarier). Bakterierna bryter ner och frisläpper dessa ämnen dygnet runt men under de ljus timmarna så tar fotosyntesen hand om produktionen och i bästa fall en del av överskottet. Fosfor och kväve är inte begränsande för bakterietillväxt i ett akvarium! Det är däremot tillgången på organiskt kol och det är detta faktum vi använder när vi sätter till "kolkälla" (skal benämnas organisk kolkälla eftersom det finns oorganiska kolkällor också men de är det ingen brist på i ett saltvattensakvarium). Det blir en paradox - vi ökar bakteriemassan med den organiska kolkällan vilket betyder att konkurrensen om fosfat och oorganiskt kväve ökar i vattenkolumnen (bakterierna tar en stor del som inte kommer korallerna tillgodo) men det innebär också att nedbrytningen av dött material snabbas på och därmed också frisläppandet av fosfor och kväve från dött material till vattenkolumnen i form av fosfat och ammonium (ammoniumet omvandlas sedan till nitrat via nitrifieringen). Tillsättningen av organisk kolkälla snabbar också på denitrifikationen i syrefria områden vilket leder till att man lätt får en snedfördelning mellan fosfat och nitrat i vattenkolumnen. Denitrifikationen är inte i första hand en upptagningsprocess utan en omvandling av nitrat till kvävgas med hjälp av biologiska processer. Det kväve som frigörs här kommer inte finnas tillgängligt för produktion i akvariet. Tillsättandet av en organisk kolkälla är ingen enkel process att förklara eftersom den ger upphov till en massa kringprocesser och man bör nog kontrollera tillsättningen betydligt bättre än nu. Att tillsätta nitrat kan vara nödvändigt (eftersom det försvinner från vattenkolumnen på fler sätt än tillväxt och har betydelse för förhindrandet av svavelväteproduktion) men tillsättandet av fosfat kan man med stor säkerhet undvika genom att istället styra tillsättningen av kolkälla. Detta kräver dock en bra mätmetod/ bra iaktagelseförmåga av indikatorexemplar. Enligt min åsikt så bör man inte gå nära 0 i fosfat om man inte har tillgång till någon uppskattningsmetod för den lösta fosfatmängden. Jag slänger också ut den kanske ej accepterade idéen att vi heller inte bör uppmana nybörjare att gå under 0,1 mg fosfat per liter (0,1 ppm) om de inte har tillgång till bra mätinstrument (och för mig är det då en fotospektrometer - inget testsystem där ögats färgkänslighet skall fatta beslutet). Man bör också då ha ett standardiserat sätt att ta sina prover. MVH Lasse

Jag skulle ha gjort så ja. MVH Lasse

Jag tror att denna art går att invänja ganska snabbt. Jag läste igenom den första länken och håller inte med författaren om hans slutsatser om en höjning på ca 3 promille/vecka (omräknat från relitiv densitet) med hänsyn till nitrifikationen. Min erfarenhet är att nitrifikationsbakterierna är i stort sett samma för sött som salt och de klarar en salthöjning som är snabbare. Använd ett saltvattensalt och räkna ca 1,1 gram per promille och liter vatten. Starta med ca 7 promille (ca 7,7 gram per liter vatten). Den besvärliga delen är när du skall gå över 9 promille. är det ett ungdjur och du har det i ett speciellt kar - ligg kring 6-8 promille i salthalt den första tiden. MVH Lasse

Hur kraftigt vattenbyte och hur hög NO3 nivå? MVH Lasse

Övergången från sött till salt (eller tvärtom) är en väldigt stor zoofysiologisk omställning. I sött vatten så är fisken saltare än vattnet och huvudproblemet är att hindra salt att tränga ut i vattnet och att hindra vatten att tränga in i fisken. Det är också ett stort problem att i ett saltfattigt vatten komma åt vissa joner som behövs i den fysiologiska processen hos fisken. Fisken kissar mycket och dricker inte. Om nu samma fiskar istället hamnar i ett vatten som är saltare än fisken (salthalt > 0.9 %) blir allt tvärtom. salter vill tränga in i fisken och vatten ut. Fisken måste ha en mekanism att utsöndra framförallt klorider med. En saltvattensfisk kissar lite och dricker. Vissa fiskar klarar denna omställning momentant när som helst - vissa andra endast vid speciella tidpunkter. i naturen blir ofta övergången momentan (eller tar kort tid - exempelvis en lax som simmar upp mot en flod). den mest stressande miljön är dock bräckvattnet där fisken kanske många gånger under dygnet växlar mellan sött och salt. svaret är alltså artberoende. titta på denna länk MVH Lasse

Mitt aggregat ger max 9,8 A och jag vill ha max 8,8 - 9 A till själva LED drivning - resten får bli till kort, fläktar och annat. När jag justerar in två 100 LEDs chip sätter jag drivspänningen på ca 35 V. Sedan sätter jag samtliga kanaler på 800 mA (totalt då 8 A för LEDsen). Sätter alla kanaler till 100 % både i inställningarna och i live funktionen (eller none-100%). Sedan tittar jag på Jannes utmärkta tabell till höger i varje Device. Där får jag då inspänning och FV över varje kanal. Letar reda på den kanal som har högst FV - det blir min inställningskanal (oftast en av actinickanalerna). Oftast (om man skall dela två chip på en 9,8 A strömförsörjning) så hamnar styrkanalen kring 750 - 800 mA. Säg nu att vid 800 mA så har den med högst FV ca 33,5 V i FV. Nu försöker jag med att höja var och en av de andra kanalernas ström anpassa deras FV att ligga just kring 33,5 V. Under hela tiden ser jag till att inte komma upp högre än 9 A (helst kring 8,8A) i totalt strömuttag på samtliga 10 kanaler. Skulle det bli för stor skillnad i FV när jag justerat färdigt (eller att jag inte utnyttjat alla 8,8 Amperen) så justerar jag in "styrkanalens" ström så dess FV ändras och sedan gör jag en ny justering av de andra kanalerna. Försöker ligga plus - minus 0,1 V mellan kanalerna. MVH Lasse Edit: Du har samma aggregat som jag använder men hade för mig att det var 9,8 A max.

Det utvecklas bra det här. Och än bättre blir det när de hänger över ditt kar Jag är fortfarande sjukt nöjd med mitt resultat möjligtvis med samma invändning som Manne har att det är svårt att få ett helt blått utseende eftersom fosforn lyser upp av närstående blå kanaler. På låga effekter blir det dock blåare. MVH Lasse

Lägg en bit liggunderlag där så får du en liten vibrationsdämpning i alla fall. MVH Lasse

Det finns en snäcka från västindien med en massa utskjutande "horn". Stor som en turbo. Den är ett bra komplement om den går att få tag i. Turbo brunneus brukar komma som cat´s eyes turbo snail och Trochus histrio (Trochus grazer) är också vanliga i sändningar från stilla havet men det finns många arter av dessa två släkten som brukar kallas Turbo spp och Trochus spp MVH Lasse

Du får titta lite på ditt nästa chip också. Men kan du finjustera så att du ger någon tiondel över den gräns där du påverkar FV så ligger man väldigt bra tycker jag. det gäller att utnyttja fördelarna med Jannes kort MVH Lasse