Lasse

Tack Janne Jag skall läsa igenom artikeln MVH Lasse

Troligtvis så är det vattnet du fick med i från butiken som innehåller nitrat. Någon annan förklaring finns inte - det är omöjligt att bygga upp några nitratnivåer på så kort tid annars. Testerna vad gäller nitrat är heller inte att lita på och vad gäller Red Seas test så är de så ärliga att de redovisar att även låga nitritvärden stör nitrattesten ordentligt. Så har du spår av nitrit så kan du inte lita på nitrattesten. Eftersom dels nitrattester i saltvatten är total oberäkliga samt att nitrat i sig inte är akut giftigt så brukar jag inte bry mig om denna parameter över huvud taget, speciellt om man inte planerar att köra några avancerade hårdkoraller. Om du tittar på min artikel om Månadens akvarium så ser du att just nitratnivån aldrig är testad där samt att jag till och med doserar in lite nitrat i början på starten. MVH Lasse

Den källa du anger Janne - var går det att få tag på den? Det var en total nyhet för mig att nitrifierare använder organiskt kol. De är, enligt all den litteratur jag tidigare sett strikt autrofa, dvs de använder oorganiskt kol. Däremot att fermeterar gynnas av socker har jag sett innan. De flesta (om inte alla) heterotrofa bakterier bildar ammonium i nedbrytningen av organiskt material som innehåller kväve. MVH Lasse

Tack skall ni ha. Som jag skrev i slutet så skulle akvariet transporteras bort till min dotter i Stehag utanför Eslöv. Det är gjort och det gick helt sonika till så att jag tömde ut så mycket vatten att jag orkade bära ner det till bilen. Väl i bilen så fylldes det upp igen till 3/4 delar. En gladpack las över karet och locket stängdes. Sen körde vi. Väl framme i Stehag så tömdes det ut vatten igen och väl på plats fylldes det upp med nytt vatten. Min måg kommer nu att byta 10 liter vatten i veckan så får vi se hur det kommer att fungera. Allt verkar ha gått väldigt bra - det har stått i Skåne nu i tre veckor. På tal om projekt så är ett till på gång. Jag hade spetsat lite på Red Sea Max 250 men ramlade på ett lite större kar - ett Percula 120. Jag har inte fått hem det än men det blir ett lagom projekt under våren. Jag har en del funderingar om hur jag vill göra med detta och vad jag skall ha för typ av fisk. I mitt Red Sea har jag fyllt upp med rätt mycket små gobies nu och får en del klagomål om fisk med äggsäck kvar och så vidare så för husfridens skull kanske det inte blir småttingar i detta kar men osvuret är bäst. En sak är dock bestämd och det är att jag kommer att ha skummaren kvar men inte köra dygnet runt utan endast nattetid till en början. Skall också fundera lite på en refugielösning om den går att lösa så att det blir snyggt. Typ av koraller - vet inte riktigt om jag kommer att lämna skivor, mjukisar och knappar men jag vill inte bli ljusbegränsad (det följde inte med ngn belysning). Lägre djur kommer det definitivt bli mycket av så tyvärr får nog inte min hustru någon Picassotryckare nu heller. MVH Lasse

Low Tech, High Bio Nano akvarium med fokus på mjukkoraller Förord En katt kan flås på många sätt, det är ett ordspråk som många känner till. Vad gäller saltvattensakvaristik så verkar det dock inte vara ett gällande talesätt – här tenderar vi att bara tala om den enda rätta och saliga vägen. Det här akvariet är inte Sveriges häftigaste akvarium, inte Sveriges färggrannaste akvarium och definitivt inte Sveriges dyraste saltvattensakvarium. Det är dock ovanligt eftersom det delvis bygger på en annan filosofi än den gängse idag men metodiken är lätt och förståbar. Jag hoppas att jag med denna artikel får många sötvattensakvarister och andra att starta sitt första saltvattensakvarium i liten skala utan all dyr utrustning och sedan allt eftersom kunskapen och aptiten växer utveckla sin hobby. Bakgrund Jag är gammal som gatan, 58 år och min akvaristiska bana började på allvar kring 1973. Då har jag glömt det akvarium vi hade hemma i början på sextiotalet. Jag har också glömt alla de timmar jag stod och fiskade i knottsvärmarna uppe vid vår sommarstuga i Simsjön utan här börjar jag min fiskliknande bana i och med att jag flyttade ner till Hängmattan i Göteborg och blev granne med Majornas Zoo. Där klev jag in och köpte ett 30 liters kittat stålakvarium för min första skatteåtebäring någonsin. Sen frågade jag om de hade munruvare, för det kom jag ihåg från mitt akvarium på 60-talet. Ägaren tittade på mig som jag kom från en annan planet och gjorde en gest med handen och pekade på akvarium efter akvarium av färggranna ilskepottor och sa att det är de allihopa. Jag hade börjat min bana mitt i Malawivågen. Nå det blev lite ”Svenssonfisk” och akvariet hamnade i den tidstypiska Nissehyllan från Ikea med adress 1 våningen i ett landshövdinghus (stenfoten, fotogenkamin och bara kallvatten, toa på svalen var det också). Nåväl fiskarna trivdes och galenskaperna bara fortsatte. Nästa inköp var det otroligt stora, silikonlimmade glasakvariet som reades ut. Det var på otroliga 80 liter. Där lyckades man knö ner några fjärilsciklider ihop med svärdbärare och annat. Sen den där otroligt roliga fisken som liknade något urtidsmonster (monster stämde) – påfågelsciklid hette den visst. Nu började min blivande fru (konstigt nog är det min nuvarande också) göra sin stämma hörd och vurmade för den här lilla skönheten. Den kom hem och efter några dagar började jag ana oråd i och med att jag för andra gången fick plocka upp en brunröd fisk ur matburken. Den blev nämligen så ivrig när den såg matburken att den tog ett skutt upp i mathålet. Fortfarande tyckte min fru att den var gullig men ändrade sig efter ett tag när plötsligen påfågeln tydligen hade övertygat en fjärilciklid att simma in rakt i munnen så att bara stjärtfenan stack ut. Nu hade ju i och för sig vansinnet kunnat stoppas men min kära fru gjorde nu det avgörande misstaget att säga att Tropheus moorii var det vackraste hon sett i fiskväg. Nu accelerade det ordentligt till att resultatet blev att 1980 när min då 3 åriga dotter vid ett besök på Herkules Zoo förnumstigt säger till en äldre herre och hans son när de inte riktig vet vad det är för fisk som är så vacker prickig. – Det är en duboiseeee – så det så. Ja saltvatten ja. Kring 1978 var det någon som sa att ett saltvatten på 60 liter går ju inte att ha så givetvis var man ju tvungen att kolla detta. I två år stod sedan ett 60 liters saltvattensakvarium med bottenfilter och ett Eheim ryggsäcksfilter, cylinderros, nån damsel, putsarräka och favoriten nummer ett – en höhäst (dottern var 2 år och grundlade ett hästintresse här). Efter detta har jag hunnit med ett antal oväsentligheter i livet i fiskarnas tecken och arbetat med fisk på professionell basis. Under många år hade jag inga akvarium hemma – jag hade nog av att vada i 15 ton ål, jaga snabba gräskarpar (vet ni att en gräskarp med en ansats på 2 meter kan hoppa över två tvåmeters fiskodlingsbaljor och landa i den tredje?) och annat romantiskt fiskodlingsarbe. I mitt jobb på Stensunds Folkhögskola så hade jag flera akvarium på 20 till 40 kubik på jobbet, allt annat var bara smått. Här hade vi också ett riktigt skitvatten bokstavligen talat eftersom Stensunds Aquaculture i alla broschyrer hade ordet waste water mellan Stensund och Aquaculture. Vi använde skolans avloppsvatten med andra ord När jag började på Universeum så har man det optimala akvariet på 1400 kubik. Att då tänka sig ett akvarium på 3-400 liter hemma blir ju bara fjuttigt… här kunde ju allt stoppa. Men för tre år sedan var det någon som än en gång sa det typiska Blekingska uttrycket – Det gaur inte. Det yttrades framför ett 27 liters Aquatic Nature paradis akvarium. Jag vet inte men dessa tre ord brukar skapa någon kemisk process i mitt huvud som inte går att stoppa. Och på den vägen är det. Start och teknik Akvariet är ett 57 liters Clown Hotell som är lite ändrat. I grundutförande så innehåller detta kompletta akvarium både skummare och UV-C lampa. Efter några försök att få skummaren att fungera bra (den stoppade efter 4 månader) så beslöt jag att slänga ut den och bara köra med biologisk filtrering. För att göra akvariet snyggt att titta på beslöt jag mig för att använda Back to Naturemoduler och att använda en av dem som avrinningskammare. I den högra modulen som också är avrinningskammaren var det tänk att det skulle ligga sand från botten och upp till ca 8 cm från ytan och på så sätt bilda en så kallad djup sandbädd av den typ som jänkarna kallar ”remote DSB”. På grund av att det inte gick att stänga de nedre luckorna till sumpen ordentligt så försvann tyvärr en del av sanden in i sumpen och fick sugas upp. Bilden nedan visar hela konstruktionen innan jag slängde ut skummaren och ersatte den med mer biobollar. Den tolfte september förra året (2007) startade jag mitt kar. Jag brukar starta mina kar på ett alldeles speciellt sätt som avviker från många andras åsikter. Jag brukar fylla på vatten och lägga i det mesta av den levande stenen jag skall ha dag 1. Jag brukar se till att jag får ganska nyinkommen sten, den brukar innehålla mest godbitar. Dag två startar jag med en tålig fisk. Under flera år var denna sammetsclown (Premnas biaculeatus) min startpilot. I och med att jag stoppar i denna fisk börjar jag att tillsätta bakteriekultur, inte vilken som helst utan de sorter som innehåller nitrifierare. Jag brukar använda Seras NitriVec och jag ger startdosen (20 ml per 100 liter) varje dag i tre veckor. Har jag ett annat kar igång så brukar jag krama dess filtersvamp en gång om dan och tillsätta detta ”klegg” till mitt nya akvarium. Gör man det så får man in även vanliga nedbrytarbakterier och de hjälper till att göra vattnet mer biologiskt riktigt. Om jag inte har tillgång till detta så brukar jag dag 5 sätta till en kapsel per 50 liter av Tetras Bacterozym. Dag 7 sätter jag normalt in lite kaliumnitrat, detta brukar hindra den annars obligatoriska cyanoblomningen. Under hela denna tid matar jag otroligt lite. Den första veckan ger jag bara ett tjugotal vuxna, frusna artemia var tredje dag, vecka två får fisken samma mängd varannan dag och vecka tre kan det bli varje dag. Efter 10 dagar brukar jag försöka etablera lite koraller, normalt har jag då haft den obligatoriska kiselalgblomningen som motverkas genom att redan kring dag 5-6 etablera en städpatrull av snäckor och eremiter. I mitt fall så använde jag ca 5 eremiter och ca 10 snäckor. Jag försöker alltid få tag på olika arter. Här under är karet den 28/9 2007 Till höger – under clownen – finns början på en av mina stjärnpolyper. Man ser även här att grönalgerna inte har börjat att etablera sig ännu, bakgrunden är fortfarande i BTN:s naturliga färg. Makroalgen är en rödalg som jag lyckats med att hålla i två år nu – fick med den in via en levande sten. På bilden under här – den är tagen den 19/10 så ser man tydligt att grönalgerna har etablerat sig kraftigt, men att de hålls i schack av mina betare, framförallt snäckorna. Bredvid den första stjärnpolypen finns även en annan typ som snarare får räknas till gorgonierna. Denna korall har vuxit enormt och täcker nu nästan hela baksidan som vi kommer att se längre fram. På nästa bild så ser man en av de Ricordea yuma korallerna jag skaffade och en okänd typ av skivanemon (längs ner) som senare kom att överraska något enormt. Man kan också se en liten koloni av Xenia spp samt en Sinularia spp. Karet fick tugga och gå under ett antal månader och i februari 2008 hade det utvecklats ganska bra. Stjärnpolyperna började klättra och de två Ricordea Yuma jag har började att växa ordentligt. I maj tröttnade jag på min skummare och slängde ut den och installerade i stället en 1000 liters EHEIM kompakt i sista facket. Den pumpen drar nu vattnet genom samtliga fack som är fyllda med filtersvamp och biobollar. Under sommaren har karet bara stått här, jag har bara bytt vatten (20 liter) en gång i månaden, matat varje dag (nästan) och fyllt på avdunstat vatten. Jag använder inte kalkvatten eller några tillsatser förutom lite på sista tiden som jag återkommer till senare. Den optimala perioden för vattenbyte är nog annars varje vecka men jag har varit lite lat den sista tiden. Nu – ett år efter starten börjar det likna något och bilden härunder är tagen i början på augusti i år. Fiskar Som ni förstår så är det bara små fiskar som man kan ha i ett så litet kar som 57 liter. För närvarande går det 4 fiskar av tre arter i karet. Jag har två odlade neon gobies (Gobiosoma oceanops). Dessa brukar räknas som putsargobies och idag när jag tillbringade ett par timmar med att försöka fota dessa snabba saker så såg jag detta beteende flera gånger på en gul clowngobie (Gobiodon citrinus). Jag lyckades inte fota själva förloppet men bilden under visar själva ”inflygningen” till putsningen. Citrongobien är en av mina favoriter, just denna kommer från SriLanka och det tog ett tag innan den blev ordentligt fin. Den är ganska skygg av sig men akvariet står i ett rum där vi sällan är så det kan bidra till beteendet. Idag när jag satt framför med kameran och avvaktade så var den framme ganska ofta för att kolla in läget. Här till exempel verkar den fråga varför korallen dragit ihop sig. Den tredje arten jag har trodde jag aldrig jag skulle kunna fånga på bild, men det gick till slut. Detta är en mycket försiktig general som oftast finns i sin grotta och bevakar omgivningen. Jag fick också en ganska bra helhetsbild på denna ”bicolor blennie” Ecsenius bicolor. Lägre djur De andra djuren som för närvarande finns i akvariet är några snäckor, några eremiter och några pods samt borstmaskar. En av eremiterna är den lilla blåbenade Clibanarius tricolor som lever i Karibien och den samsas bra med sin lite större släkting Calcinus elegans. Nedan syns en liten Clibanarius tricolor som kliver omkring i en skog av en Gorgonialiknande korall. Den större varianten Calcinus elegans är nog en av de klumpigaste eremiter jag känner till. Den försätter sig hela tiden i olika situationer. Här har den fastnat mellan en sten och glaset. Det tog en halvtimme innan den var loss. Mina planer framåt inbegriper att införskaffa åtminstone en pepparmintsräka så kanske jag blir av med den lilla glasros jag haft hela tiden (utan att den spridit sig faktiskt). Eventuellt så tillkommer ytterligare en räka. Koraller I detta kar har jag uteslutande mjukkoraller från skivanemoner till stjärnpolyper. Bilden under här visar en Discosoma spp och en sk Hairy mushroom . Jag har även två jättelika exemplar av något som kom från Vietnamn som Ricordea yuma, om det är denna art vet jag inte, men den har två munnar och har i detta akvarium blivit väldigt vackert grön. Det är ett av de ställen som mina neongobies älskar att befinna sig på. I karet finns många fler koraller och bäst ter sig en helhetsbild. Flera bestånd av sinularia spp och olika former av skivanemoner trivs sida vid sida. Jag har inte haft några större problem med dessa koraller utan de har vuxit på och förökat sig och av den röda discosoman tog jag ett större moderdjur och finhackade samt spred ut det över akvariet när det var nystartat. Nu kommer det upp lite skivor både här och där. Den vackraste av korallerna är en skivanemon av okänd art som växt till sig i frontdelen av akvariet. Jag har också en rödalg som jag vårdat ömt i flera år i olika akvarium. Rödalger är väldigt lämpliga makroalger eftersom de växer relativt långsamt och inte blir riktigt samma pest som olika Caulerpor kan bli. Tillsatser/skötsel Detta akvarium kräver väldigt lite skötsel. Det blir ett vattenbyte i månaden (ca 20 liter), påfyllning av dunstat vatten varannan dag. Under sommaren har jag haft huven lite tillbakaskjuten för att öka avdunstningen och på det sättet kyla. Precis som när det gäller allting annat så svär jag i kyrkan genom att använda Göteborgs kranvatten i stället för RO. Jag har mätt fosfat en gång nu i höst och det var högt (1.5 ppm som fosfat) men eftersom allting ser bra ut och det växer och att jag inte ser några skräpalger så har jag inte åtgärdat det. Om jag skulle åtgärda detta så skulle jag göra lite tätare vattenbyten under någon månad. I ett så här litet kar vill jag inte använda en järnbaserad fosfatremover, möjligtvis någon aluminiumbaserad om jag skulle vara tvingad till det. Jag har lite på försök hållit inne med vattenbytena men optimalt är nog att byta ca 20 liter i veckan, eventuellt lite mer Under de senaste två månaderna har jag använt Mr Polls X (jag brukar kalla denna salubrinluktande vätska för extra allt) och det har betytt en del för korallerna som blivit vackrare än någonsin. Jag har dock inte mätt fosfaten sedan jag började med detta. PH är det normala 8-8,3 och salthalten 33-34 promille. Framtidsplaner Det här akvariet skall få flytta ner till Skåne snart (när ni läser detta kan flytten redan vara överstökad) och där kommer skötseln att vara ungefärligt likadan. Saker som jag skulle gjort annorlunda Ja – det var synd att jag inte lyckades med att skapa en ”Remote Deep Sand Bed” i mitt ytavlopp och sedan skulle jag ha insett att ”det går lika bra utan” skummare redan från början. Sådana här små kar fungerar stabilt med bara biologisk filtrering av sötvattenstyp. Den måste dock vara mer överdimensionerad än för motsvarande sötvattensstorlek eftersom nitrifikationen går långsammare i salt jämfört med sött vatten. Efterord Det är många som förfasar sig över mitt sätt att starta dessa små kar. Jag följer inte på något sätt några heliga regler utan; 1) Introducerar en tålig fisk redan dag 1 eller 2, 2) Jag går in med ett bakteriepreparat för nitrifikation varje dag i tre veckor eller ympar in skit från ett redan fungerande akvarium varje dag. 3) Jag matar ytterst sparsam i början – bara mat var tredje dag den första veckan (och då väldigt lite). Jag brukar bara använda frusen stor artemia de första 3 veckorna. 4) Jag kör full belysningstid ända från början. (lysrör). 5) Jag introducerar städpatrullen redan kring dag 3 och då så många olika arter av snäckor och eremiter jag kan hitta. Gärna ett tiotal snäckor och lika många eremiter (små). 6) Jag introducerar de första mjukkorallerna efter ca en vecka. 7) Jag går in med nitrat kring dag 5 – 7 – bara ett antal ppm men ändå. 8) Jag använder ett sötvattenspreparat (Tetras Bactozym) om jag inte har tillgång till skitigt grus från något tidigare startat akvarium. 9) Jag byter inte vatten förrän efter ca 3 veckor Det finns ju givetvis en tanke bakom det här – nitrifikationen skall komma igång så fort det bara går – det tar bort risken för ammoniumbildning (och därmed fri ammoniak) . Produktion av mikroalger skall också komma igång så fort som det bara är möjligt, men då behövs det ”skördare” också – det är städpatrullen. Med dessa riktlinjer har jag startat åtskilliga kar utan några som helst algproblem vid uppstarten. Jag har fått lite problem i mitt Red Sea efter 1,5 år och de började när jag skulle vara duktig och sänka fosfatnivån och använde järnbaserad fosfat remover. Efter de första tre veckorna så bör man byta vatten varje vecka – mellan 20 och 40 %. I mitt Clownhotell byter jag 20 liter i veckan (två hinkar) när jag sköter det fullt ut som jag tycker det bör skötas – då behöver jag heller inte bekymra mig om tillsatser eller saker som tar bort olika ämnen så länge jag håller mig till mjukkoraller och ett fåtal stenkoraller typ långpolypiga. När latheten tar över hand och jag bara byter en gång i månaden så blir det gärna 3 hinkar och så lite tillsatser i mellanperioden. Polls extra har visat sig fungera bra. Diskutera vidare om artikeln här. Artikel skriven av : Lasse Forsberg Foton : Lasse Forsberg [ATTACH]28090[/ATTACH]

Pål - jag vet inte vad du menar men KCl är kaliumklorid och Tom frågar om kalciumklorid - CaCl och den brukar vara di-hydrat - det vill säga CaCl+2H2O så din formel stämmer inte - möjligen för kalium men inte för calcium. MVH Lasse

Tyvärr - inget som kan lösa upp det. Ett rakblad brukar fungera. Sätt tape på ena sidan så du inte skär dig. Ta T-sprit när du fått bort all silikon och bara den feta hinnan är kvar. MVH Lasse

xxxxx MVH Lasse

Grattis MVH Lasse

Här kan du leta http://www.fishbase.se/identification/specieslist.cfm?famcode=364&areacode=&spines=&fins= Skulle titta nogrannare på släktet Scarus. Om du köpte den och kan göra mätningar så är det några nycklar här http://www.fishbase.se/keys/AllKeys.cfm?famcode=364 De här hjälpmedlen bra att ha men det senare kräver oftast en död fisk. MVH Lasse

Bra idée - man har samlat på sig en del under åren MVH Lasse

En liten bit ner på denna sida hittar du foton på resten av släktet Diploprion http://www.fishbase.se/identification/specieslist.cfm?famcode=289&areacode=&spines=&fins= MVH Lasse

Per - du har väl redan sett denna sida http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=24437〈=Swedish MVH Lasse

Jobba med vitbalansen på kameran så får du ordning på det. Snyggt kar föresten - mycket snyggare än alla stenhögar med en och annan trädgren uppstickande MVH Lasse

Kloraminen är mer skadligt i akvarium därför det stannar kvar i akvariumet. Jag bodde i Växjötrakten när den tekniken togs fram för att klorera vattnet med hjälp av hypoklorid och amoniumsulfat i Växjö och sedan den dagen har jag alltid pratat för vattenberedningsmedel ( kring 1987 var det) eftersom det inte går att lufta ut det. Så det är inget nytt för mig men det viktiga är att delar av Malmö hade denna typ av klorering redan innan verkens sammanslagning vad jag har förstått. Gå in på verkens hemsida och du hittar en kemikalielista. Om både hypoklorit och amoniumsulfat finns med så använde man redan metoden. Jag hade helgen den 1-2 nov ett längre samtal med en av de personer du hänsyftar till om problematiken. Jag skrev att jag personligen inte trodde att just kloraminen var orsak i Malmöfallet utan att det kunde finnas andra orsaker i och med sammanslagningen av verkens vatten. Den beskrivning jag fick kunde också stämma in på en kopparförgiftning. Vattenberedningsmedlen tar ju inte bara kloraminer utan även tungmetaller. Jag kan också ha fel och det kan vara så att det varit felinställningar och inkörningar som gjort att för höga doser kommit ut. I Göteborg så har man kört metoden länge och nivåerna är ganska låga och här har vad jag vet inga större olyckor skett i akvarium som varit igång. Att det hjälpte med aktivt kol kan tyda på att det inte var koppar eftersom aktivt kol inte alltid tar koppar. Jo jag har ansett länge att man skall ha vattenberedningspreparat men problemet med kloramin går att lösa med en tesked C-vitamin per ca 400 liter. C-vitamin tar dock inte bort tungmetaller. Vi är inte oense om kloraminets skadlighet - det är bara det att det var ingen nyhet för mig eftersom jag första gången stötte på det 1987 och det har skrivits myvket om det - bland annat på Zoopet MVH Lasse

Jo visst tar de från Bolmen men därifrån går det bara tunlar ner till verket som ligger precis utanför Stehag i närheten av Ringsjön. Namnet på verket är Ringsjöverket. MVH Lasse

Tyvärr får jag göra er lite lednsa vad gäller kloraminfrågan. Inte ens den proffs RO:n vi använder på jobbet tar kloraminen - den slinker igenom på samma sätt som silikat. För att ta kloraminen behövs ett kolfilter, vattenberedningsmedel eller c-vitamin. När det gäller problemen i Malmö så tror jag personligen inte att de beror på kloramin. Här i Göteborg har man använt klorgas och ammoniumsulfat (som bildar kloramin i vattnet) i en massa år och metoden "uppfanns" i Växjö och dessa städer har inte på något sätt haft samma problem som Malmö- samma gäller kungliga huvudstaden - Norsborg har kört med denna metod under många år. För något år sedan vad det någon som frågade om vattnet i Malmö och jag kunde då genom att kontrollera Ringsjöverkets kemikalieåtgång konstatera att de troligtvis körde med kloramin. Det andra vattenverket i Malmö gjorde det inte. Vad som tydligen hänt nu är att man blandar dessa båda vatten i hela Malmö. Själv använder jag inte RO vatten mer än till mitt kalkvatten men vill man vara på den säkra sidan så är ett RO en bra investering - jag har Göteborgsvatten. Problemet med kranvattnet brukar inte ligga i det vatten som lämnar vattenverket (frånsett ställen med nitratrikt vatten) ut i vad som kommer ut från kranen. Kopparrör och varmvattenberedare är betydligt större bovar än det vatten som kommer från våra vattenverk. Använder man kranvatten så måste man också ta reda på kalkinnehållet (om vattnet är mjukt som i Göteborg eller hårt som i Uppsala) när man bestämmer vilket salt man skall använda. Om vattnet är mjukt så fungerar det med revsalterna (alltså de med redan från början Ca nivåer på över 400 ppm). Har man ett kalkrikt vatten så måste man använda standardsalterna. Använder man RO och har höga kalciumhalter så behöver man ha en avjonare (zeolit) innan RO:ot - membranen (åtminstone de med rätt kvalitée sätter igen annars) Avjonaren regenererar man med jämna mellanrum med en mättad saltlösning. MVH Lasse

Det var inget tips - det stod Jag har heller inte sagt att svampmetoden fungerar på Gorgoner utan bara redovisat mina erfarenheter vad gäller Alcyonium sp. Efter din fina redovisning av dina erfarenheter med Alcyonium sp så får man väl uppmana alla som vill prova med en mörkerkorall att skaffa denna art då eftersom ingen har misslyckats med den.MVH Lasse

Bild tagen den 071219 Bild tagen den 080118 Bild tagen för 10 minuter sedan 081117 Korallen är en Alcyonium sp. http://www.nano-reef.com/corals/?coral=6 - släkt med vår "död mans hand" Alcyonium digitatum Observera att jag skrev luktar som inlagd gurka eller salubrin - inte att jag använder detta. MVH Lasse

Den här lilla gynnaren håller sig gärna på sanden och fullkomligt plöjer igenom den efter något ätbart MVH Lasse

Jag har nu haft en mörkerkorall - typ död mans hand gående i ett år bland annat med hjälp av att krama mina filtersvampar med jämna mellanrum. detta ger också en bakteriemulm, speciellt om man använder något preparat som luktar inlagd gurka eller salubrin samtidigt (hint googla på salubrin) MVH Lasse

Dessa som du nämner ovan gräver inte vad jag vet. Angående pistolräkan - se dessa klipp: 2 från mig och ett från ortoceratite (aka Trilobite om jag inte gissar fel:)) http://www.youtube.com/watch?v=Ew9Y1vnfxRU&feature=channel http://www.youtube.com/watch?v=shhqN7KqTjY&feature=channel och ett till från ortoceratite MVH Lasse

Av egen erfarenhet vet jag att höga nitratvärden i sig inte är tillräckligt för att få fram prick hos hepatus. Vad har du för värde? vad jag förstår så har du förutom hepatusen en clown i ett 70 liters - vad har du mer i det karet - koraller, lägre djur eller... Ge fisken en så lugn tillvaro som möjligt - ettdera i ditt karantänskar eller att du inreder 70 liters på så sätt att du kan hålla en lägre salthalt (16 - 17 promille) en längre tid och ge hepatusen en lugn miljö med bra kost så kommer det att fungera. Ta det lugnt och sansat bara. Regelbundna vattenbyte är som Irene säger också bra men betoningen är på regelbundna. Kan du göra ett 10 till 20 % veckligt byte (och verkligen göra det en gång i veckan och helst vid samma tidspunkt) så fungerar det. Vet du av dig självt att du inte kommer att klara att göra detta regelbundet en gång i veckan så är det bättre att göra det regelbundet var 14:onde dag (om det sker regelbundet) än att göra det en gång i veckan - uppehåll - var 14 dag - en gång i veckan. Varför jag trycker på regelbundenheten är att det finns mycket forskning som visar att halten stresshormon hos laxfisk minskar dramatiskt om de regelbundet utsätts för en stressande faktor. Visserligen kan det finnas artskillnader men jag tror att dessa resultat är ganska generella för fisk i allmänhet. Exempelvis så mätte man upp stresshormonerna hos en stillahavslax vid håvning. Dag 1 (efter håvningen) var nivåerna skyhöga. Efter att ha upprepat håvningen varje dag vid samma tid under en vecka så kunde inget stresshormon uppmätas längre. Regelbunden och konskekvent skötsel är ett måste med känsliga fiskar. Jag har vid några tidiga tillfällen varnat för att kasta mellan angreppssätten när man stöter på problem. En ändring av den metodik man valt bör endast göras när man själv ser att det går ordentligt åt h-e - inte för att någom 150 mil ifrån skriker sig hes (jag eller någon annan) att det kommer att gå åt h-e med den metodiken. Det finns en gammal regel jag lärt mig med åren (många gånger dyrköpt) och det är att om någonting fungerar så skall man inte ändra bara för att man själv eller någon annan säger att något annat är bättre. När man ändrar så gör man det för att man ser att något inte fungerar inte för att förebygga problem som inte existerar. Beslutar man sig för att ändra inriktning så ser man till att ändringen sker långsamt. Ovanstående gäller känsliga arter men kan många gånger även vara bra att ha i huvudet även för så kallade "lätta" situationer. Det Greger skriver bekräftar mycket mina egna erfarenheter och misstankar om att "saltvattens vitapricken" kan finnas innaktiv hos värddjuret. det är dock viktigt att ha i huvudet att vi ser oftast bara symptomen (de vita prickarna) men vi vet oftast inte vilken organisms verkan vi ser. Det finns med stor sannolikhet många olika parasiter som ger samma symptom (vita prickar) men som har olika livscykler. Vad gäller de parasiter som ger "pricksyndrom" hos kirurger så är min erfarenhet samma som Gregers att de troligtvis kan finnas latenta hos värddjuret (mitt första exempel i denna tråden var avsedd att just leda in tankebanorna på detta). Vad gäller medicinering så är de flesta (vad jag förstår av de bristfälliga innehållsdeklarationer som finns) baserade på att ta parasiterna utanför fiskkroppen under den korta tid som den är simkunnig. Det finns helt tydligt inget saltvattenspreparat som koncentrerar sig på att ta parasiten innuti fiskkroppen. Är det så att dessa parasiter har ytterligare ett stadie (än de tre som brukar anges - cystning och delning i bottenmaterialet -> frisimmande -> cystning under yttersta hudlagret, de sk vita pricken) innuti fiskkroppen så borde det kunna tas fram något preparat som slår till mot detta stadie. Det finns en del tecken om att preparat baserade på metronidazol (eller dimetronidazol) åtminstone fungerar på liknande parasiter, dock har jag personligen för liten erfarenhet av dessa preparat och saltvattensorganismer för att kunna dra några slutsatser eller ge några rekommendationer om dem. MVH Lasse

Exakt så ja MVH Lasse

Ett kar behöver gå fisklöst i minst 3 till 4 veckor för att de flesta parasiterna som ligger i bottenmaterialet skall kläckas och inte hitta någon ny värd. Skulle det vara så att just den parasiten som du har är artspecifik för paletten (och alltså inte gå på clownen) så måste du ha paletten borta från huvudkaret i minst 4 veckor. Drabbas även Clownen måste den också tas ut och behandlas. Under tiden sköter du om din(a) fisk(ar) i karantänskaret, matar med så bra foder som möjligt (och jag har bra erfarenheter av vitlöksinblandning för att stärka immunförsvaret) och låter de gå lugnt och avstressat. Sätter du tillbaka fisken (fiskarna) efter 4 veckor så bör de ha en ordentligt chans att klara sig. Men följande exempel visar det komplexa när det gäller saltvattensprick. Ett akvarium där det aldrig funnits någon saltvattensfisk görs i ordning med material från ett gammalt akvarium som stått sjukdomsfritt i två år. Fisken (flera kirurger och kejsare) från det gamla akvariet (de har gått tillsamans i 1,5 år och är väldigt välmatade) flyttas över till det nya akvariet - tre dagar senare - ett ordentligt prickutbrott. Enda förklaringen till detta är ettdera så kan några parasiter överleva i bottenmaterial i mer än 2 år eller också kan fisken bära sjukdommen latent (vilket den inte kan enligt litteraturen) och en nedsättning av immunförsvaret (läs stress) triggar igång parasiterna. Lycka till med din Palett, Botan MVH Lasse