Christian J

Filfiskar brukar ha konstiga ögon, jmf med bild 2 och 3 här: http://reefkeeping.com/joomla/index.php/current-issue/article/79-fish-profile och som sagt taggarna gör det svårt att se. Om fiskarna har prick (och de inte lyckas bekämpa den själva) så behöver de behandlas med t ex hinkmetoden. Dessutom behöver karet sedan gå utan fisk helst ett par månader för att eventuella cystor i inredningen skall försvinna, och under tiden måste fiskarna förvaras i ett annat prickfritt kar. Ganska mycket arbete alltså, UVC kanske är enklare förutsatt att det fungerar. Hur stor är filfisken?

Om man har resonansvågor istället för stark ström så borde väl teoretiskt sanden ligga kvar. Nackdelen är att vågorna krånglar till det med ytavsuget, om det inte sitter precis i mitten av karet.

Jag snarare läst att det skall fungera bäst med antingen en väldigt tunn (högst 2cm?) eller tjock (minst 10cm), medan det blir mer problem med mellanvarianterna. Ljusstyrka och flöde kan säkert påverka algväxten, fast återigen skriver många att algproblemen är mindre där det är bra flöde. Smådjur är säkert bra, jmf denna tråd:

Sant, har samma problem. Möjligen skulle man kunna använda en plastlåda som karantän, och ställa undan den när den inte används. Nackdelen är att man kanske inte kan använda levande sten då, såvida man inte "lånar" sten från visningskaret och sedan lägger tillbaka nån månad efter att karantänen är avslutad. Det var nog inte prick då, men det bör märkas om ett par veckor. Jag har inte köpt några nya fiskar på ett år, och de har inga prickar men kliar sig ändå ibland.

Det är möjligt men inte garanterat. Det säkraste tycker jag är att använda ett karantänskar för nya fiskar, då slipper de social stress direkt efter transporten, och skulle de föra med sig egna sjukdomar kanske man slipper dem i visningskaret. Oftast tar det ett par veckor mellan varje prickattack, i värsta fall blir de då värre och värre för varje gång, men det kan skilja sig mycket. Här en bra beskrivning av parasitens livscykel: https://saltvattensguiden.se/topic/40636-vita-prick-behandling-fakta-myter/

Prickar kan vara svårt att upptäcka med blotta ögat, ibland ser man dem bara på (skarpa) bilder. Därmed inte sagt att det måsta vara prick, det kan finnas andra orsaker till att fiskar kliar sig. Jag tycker mig t ex ha sett det efter att jag rört om i bottensanden. Det kan även finnas andra parasiter, mer eller mindre okända.

Är tanken att anemonen skall bo i krukan även i framtiden med det här knepet, går det isf att dölja krukan i akvariets inredning (iaf när anemonen är utslagen)?

Ofta synkroniseras korallerna av månen till ett årligt massutsläpp av könsceller ("mass spawning" på engelska), se t ex http://www.gbrmpa.gov.au/about-the-reef/corals/coral-reproduction

Nu såg jag att Valenciennea wardii är en sandvändare, i så fall vill den väl helst sila mat från sanden. Min egen Valenciennea muralis är väldigt dålig på att hitta foder, den kan sila sand bara nån centimeter från pellets som ligger fullt synliga på botten utan att lägga märke till dem. Men den kan även fånga mat som flyter i vattnet eller på ytan, även om den ofta missar. Något som fungerat bra för min sandvändare är att låta pellets sjunka ner genom ett långt plaströr precis bredvid fiskens håla, på så sätt bildas en koncentrerad hög med pellets just där. Plaströret kan man sedan använda till att schasa bort andra fiskar med. Trots att sandvändaren är dålig på att hitta själva maten så lärde den sig väldigt fort att maten kommer från plaströret, så efter ett par veckor började han att nafsa på plaströret så fort jag ställer fram det.

Den kanske inte lärt sig att pellets är foder ännu, särskilt om de flyter på ytan eller hunnit sjunka till botten. Fryst mysis som kommer med strömmen brukar de flesta fiskar gilla. Om fisken är helt ensam kan den känna sig lite orolig enbart av den anledningen.

Kanske det är tänkt för rev där samtliga koraller redan dött. Dessutom är det kanske effektivare att släppa ut vatten med larver(?) från t ex en båt eller flygplan än att montera fraggar manuellt.

Vilken sorts mat ger du den? Kanske den inte är van vid fodertypen. Finns det andra fiskar som konkurrerar om maten? Ibland kan det ta några dagar innan en ny fisk känner sig hemmastadd.

Det är klart koraller kan föröka sig. Dels sexuellt med könsceller som beskrivs i artikeln, men även genom könlös celldelning, avknoppning, polypsläpp, etc. Korallrev har ofta en stor förmåga att återhämta sig efter olika naturkatastrofer (t ex stormar). De senaste decennierna har det dock varnats för att dagens rev är speciellt hotade och riskerar att förlora sin förmåga till återhämtning permanent, så nyhetsvärdet i artikeln är väl främst att det går att sprida extra tåliga korallvarianter till andra rev vid behov.

Jag gör ett uppehåll med experimentet eftersom konstruktionen inte fungerar. Min sandvändare lyckas nafsa i sig sand genom nätet, och nätmaskorna verkar dessutom fånga upp detritus (kanske ännu mer än annars). Jag skall försöka bygga nån slags kupol av nät istället.

Enligt http://www.tfhmagazine.com/details/articles/ber-algae-eaters-the-lawnmower-blennies-full-article.htm äter de allt möjligt, främst detritus. Det här låter nästan som en sandvändare på beskrivningen: While they do eat some algae (the amount varies from one species to the next), recent studies have shown their primary source of food is detritus in the form of detrital aggregates. Because detritus is often overlooked in food-habit studies, its importance as Salarias food has long been overlooked. These blennies scrape this material off hard surfaces (e.g., coral rock, dead coral skeletons), along with some algae. They will also incidentally ingest tiny invertebrates. For example, the diet of S. fasciatus has been reported to include filamentous algae, diatoms, foraminiferans (shelled protozoa), tiny crustaceans, detritus, and sand. On occasion, this species will also consume fish eggs, sponges, and small snails. They ingest a significant amount of calcium carbonate as they feed, which is not uncommon for herbivores with less selective feeding tactics. While many of the Salarias spp. eat some algae, some steer away from the filamentous forms that can overgrow our aquariums. For example, S. patzneri selectively feeds on smaller particles less than 125 mm [sic] in size (mainly detritus) and avoids those in excess of 250 mm [sic] (that is, algal filaments). ... Individuals vary in their usefulness in controlling some of the dreaded hair algae species. Some of the larger species (e.g., S. fasciatus) regularly consume filamentous algae. However, there are individual Salarias that tend to ignore it, choosing instead to rasp diatoms and other unicellular microalgae off the aquarium glass or live rock. It has been suggested that if you frequently feed them other foods, they will be more reluctant to dine on the dreaded hair algae.

Det som försämrar vattenkvaliten akut är väl främst ammonium, frågan är om enbart vattenbyten räcker där? Ett effektivt nitrifikationsfilter (t ex Eheim ytterfilter med siporax?) däremot är kanske så effektivt att vattenbyten inte behövs (förrän nitrathalten eventuellt börjar stiga för mycket, men det kanske inte hinner inträffa under karantänstiden).

Om du använder ett bra filter för nitrifikation går det säkert bra, alternativt kan man kanske använda ammoniumbindare. Det viktiga med ett filter är kanske att bakteriepopulationen hinner bygga upp kapacitet för att ta hand om allt avfall från fiskarna (ett inkört men fisktomt system har väl bara en mindre mängd bakterier?), men om man ökar matningen gradvis kanske det inte är något problem. Däremot kanske det är svårt att ge alla fiskarna om man matar sparsamt, det är nog lätt hänt att några blir utan, och det går ju inte att mata varje fisk individuellt med så många. Ett annat problem skulle kunna vara stress pga överbefolkning. Jag vet inte hur saltvattensfisk reagerar på det, men ciklider har jag tvärtom för mig blir lugnare om de tvingas trängas med andra eftersom deras revirhävdande beteende upphör då.

Se det som en inkört kar.

Jag skulle gissa att det läcker näring (fosfat?) från de gamla stenarna, vilket algerna där tillgodogör sig. Hade näringen funnits fritt i vattnet så skulle algerna troligen växa överallt. Det kan också vara något som förhindrar trådalgväxt på den nya stenarna, t ex om det redan växer mycket kalkalger på dem, men då borde det åtminstone växa alger på karets rutor, pumpar och liknande. Menar du att de är tätare och kortare?

De flesta vanliga räkor borde funka, men harlekinräkor är specialiserade på att äta sjöstärnor, och pistolräkor behöver sand och småsten för att kunna konstruera ett bo, och vill bo ihop med en goby av rätt art (det är bäst att köpa dem samtidigt, alla artkombinationer passar inte ihop). Sandvändargobies lever inte i symbios med pistolräkor vad jag vet, men de har inga problem att tolerera andra räkor heller. Jag hade t ex en sandvändare som delade sovplats med en kamelräka. Möjligen skulle en sandvändare kunna sluka riktigt små räkor.

Kräftdjur och en del andra lägre djur sägs vara känsliga för snabba förändringar i salthalt. Jag brukar acklimatisera så här: - Lägg djuret i en bägare med bara så mycket butiksvatten att det täcker. - Ställ bägaren i en hink (för att förhindra översvämning) på golvet. Om det är väldigt kallt i rummet kan man hälla vatten i hinken och lägga i en värmare, men då kanske det behövs en tyngd i bägaren så den inte flyter omkring. - Skapa en hävert genom en luftslang från karet. - Droppa en droppe per sekund första timmen timmen (med en knut på slangen eller luftskruv), häll sedan återigen bort vatten så det bara täcker djuret. - Droppa två droppar/sekund i en timme till. Efter det brukar salthalten vara samma som i mitt eget kar (beroende på stor skillnaden var från början, förstås). Köpte du dem samtidigt som räkan och kom de från samma kar/system? Möjligen kan eremiter vara härdigare, jag vet inte.

Butiker har ibland låg salthalt, kanske bara 30ppt, om man då har ungefär samma i det egna karet blir acklimatiseringen mycket lättare. Det mest påfrestande (iaf för fisk) är att öka salthalten, att sänka den tål de mycket bättre. Samtidigt kanske en del lägre djur (koraller och musslor?) trivs bättre med 35ppt, så man får göra en avvägning beroende på de lokala butikernas vatten och vilka djur man vill hålla. Använder man karantänskar tycker jag det är bäst att ha exakt samma salthalt som vattnet i påsen från butiken. Är karantänskaret saltare kan man hålla i sötvatten samtidigt som man acklimiserar fisken, är det tvärtom mindre salt kanske det räcker att anpassa temperaturen och hoppa över acklimatiseringen. Därefter kan man låta salthalten stiga under karantänstiden genom vanlig avdunstning tills den fått samma koncentration som visningskaret, på så vis behöver man knappt acklimatisera fiskarna alls.

Det där ser ut som ett osmosfilter. En osmolator är en helt annan apparat (Tunzes automatiska vattenpåfyllning).

Sandsjöstjärnor (Archaster typicus?) sägs vara detritus- och allätare. Kanske kan man stoppa ner foder i sanden, vet inte säkert. Det finns många arter av röda sjöstjärnor, är det någon av dessa? http://www.liveaquaria.com/category/528/sea-stars?c=497+528

Stenkoraller kan ta upp strontium i skelettet när de växer, men det krävs nog ganska stor tillväxt innan det eventuellt skulle uppstå någon brist. Mycket läsning här (fast gammal artikel): http://www.advancedaquarist.com/2003/11/chemistry Alla Xenia-arter pulserar inte, och en del som pulserar slutar med det av olika anledningar: http://reefkeeping.com/issues/2004-02/ac/feature/index.php https://reefbuilders.com/2013/04/30/pulsing-xenia-mystery-solved/