Christian J

Precis så är det, i naturen är det främst mjukkorallerna i släktet Dendronephtya som har fina färger, annars är det fiskarna som står för färgprakten. Acropora kan ibland vara färgglada i topparna, där de växer. Koloni- och skivanemoner är något jag aldrig ens lagt märke till när jag dykt i Röda Havet (oavsett färg), antingen är de sällsynta eller svåra att upptäcka. Delvis kanske det beror på att ljusets kortare våglängder filtreras bort ju djupare ner man befinner sig, så att röda färger går mot brunt och sedan svart. Samtidigt är inte det blåa solljuset tillräckligt starkt för att man skall se någon fluorescens. Det är nog bara med dyklampa man kan hitta de få exemplaren som har potential att vara färggranna i akvarium.

Nej jag använder bara avstressningskar en månad (skrev lite fel i förra inlägget). Blir fisken sjuk där vet jag inte riktigt vad jag skall göra, eftersom jag inte har fler kar att flytta den till, så om fisken inte tillfrisknar får den helt enkelt dö och sedan får avstressningskaret gå tomt ett par månader så alla parasiter i det dör ut. Jag vet inte vilket som är bäst av karantäns- eller avstressningskar, jag råkade helt enkelt ha ett par bitar LS över som jag förvarade i mitt 100l-kar, därför blev det naturligt att placera nya fiskar där. Ja vill man medicinera eller montera ner det efteråt är det bäst att inte använda LS. Skummare är bra men behövs nog inte om man har t ex filter för att bryta ner ammoniak. Menar du acklimatisering från karantäns- eller avstressningskaret till huvukaret? Ja sumpen eller en bur borde gå utmärkt. Fördelen med en bur i huvudkaret är att fiskarna kan vänja sig vid att se varandra.

Det var en diskussion om det alldeles nyligen: https://saltvattensguiden.se/topic/53553-testavfall/

Man bör kanske skilja på "karantänskar" och "avstressningskar" (är det rätt ord?) eftersom tekniken och målsättningen är lite olika: -Ett karantänskar är till för att skydda de gamla fiskarna från nya sjukdomar, även om det innebär att man måste offra den nya fisken. Ett sådant kar kan man tömma och rengöra mellan varje fiskinköp, därför innehåller det ingen levande sten. Vattenreningen kan göras med ammoniakbindare, vattenbyten och/eller svampfilter (där filtersvampen fått mogna i visningskaret). -Ett avstressningskar är till för att den nya fisken skall slappna av och lära sig äta ifred, detta stärker samtidigt fiskens immunförsvar men garanterar inte att den är sjukdomsfri när den flyttas till visningskaret. Ett sådant kar är alltid igång och innehåller LS, sand, alger och copepoder som fisken kan äta. Vattenreningen sköts av LS, grönalgerna och eventuellt vattenbyten. Om fisken trots det blir sjuk blir det lite problematiskt om man inte vill medicinera direkt i avstressningskaret, för även om man medicinerar fisken i ett tredje kar kan kan det finnas kvar parasiter i avstressningskaret. :-( Vad gäller acklimatisering så har jag samma salthalt i karantänskakvariet som i vattnet fisken kom med, vilket gör acklimatiseringen snabb och smärtfri både för mig och fisken. Det enda man behöver göra är att vänja fisken vid temperaturen (och kanske pH). Efter att jag började med denna metod har fiskarna varit helt avslappnade när jag släppt i dem i karantänskaret. När det en månad senare är dags att flytta dem har jag ändrat salthalten till samma som i visningskaret, vilket gör den flytten lika enkel.

Man kan även använda plastkorgar med hål i från t ex Clas Ohlson som man sätter fast uppe vid vattenytan. Här kan man läsa mer om burmetoden: https://reefbuilders.com/2016/06/05/20-bucks-spent-fish-health/

Kan det vara eremiterna som ätit av den? Får de tillräckligt med mat?

Jag använder ett separat karantänsakvarium främst för att hindra nya fiskar från att smitta de jag redan har. Det är ett enkelt 100l kar med bara en pump, lite levande sten och mycket gröna trådalger och copepoder som de nya fiskarna kan äta av (dessutom tar trådalgerna upp eventuellt näringsöverskott). Man kan låta någon billig fisk (t ex ett par mollies eller guppies som vants vid saltvatten?) gå i det kontinuerligt för att lugna de nya, men det är inget jag gör. Jag byter inte heller vatten i karantänskaret, men kanske det behövs om man matar väldigt mycket. Jag har aldrig medicinerat i det här karet, skulle en fisk bli sjuk i det hade jag antingen behandlat den i ett tredje kar eller låtit naturen ha sin gång. Men typiskt nog har inte enda fisk blivit sjuk just sedan jag började med karantän...

Trevlig helg själv! Undras om man kan minska ämnesomsättningen (och därmed behovet av foder) genom att sänka temperaturen så lågt djuren tål? Fast skall man vara borta 3-4 veckor är det kanske trots allt bäst att någon pålitlig person kan hålla uppsikt så inget går sönder.

Hur många droppar kom du till innan du gav upp? Det skulle teoretiskt kunna vara något fel på testet, vilket utgångsdatum står på?

Det skulle kunna vara någon form av mental störning eller tvångsbeteende också. Ganska vanligt förekommande bland landdjur i fångenskap, och yttrar sig då ofta som överdrivet putsande. Å andra sidan har du ju ett ganska stort akvarium, och jag vet inte hur mycket fiskar drabbas av sånt här. Testa att möblera om lite så fisken får nya sinnesintryck och inte kan genomföra sin vanliga runda.

Jag tänkte mig att nori kanske har fel utseende eller är för lätt att beta av, så oavsett hur mätt och välnärd fisken är kanske den ändå känner ett behov av att nafsa på något eller kämpa lite för maten. Men även http://www.advancedaquarist.com/2009/12/fish nämner att just lineatus kan nafsa på koraller, så det kanske är normalt för den arten. Jag ger bara min Zebrasoma nori 2ggr om dagen vilket han äter upp inom ett par minuter, trots det ser han ganska rund ut. Testa även spenat, skalade ärtor, broccoli och wakame.

Ja det är en bra anledning, även om jag tror att ett galler skulle stoppa en bit nori.

Importeras detritusätande sjögurkor fortfarande? Tror inte jag sett en enda i butik de senaste åren.

Det måste väl finnas någon fördel med hållare, varför annars använda dem?

Och doserpumpar, även om priserna verkar ha sjunkit numera... Dessutom måste lösningarna blandas till, och man måste regelbundet testa vattnet. Å andra sidan måste man ändå kontrollera Balling-behovet, så allt man behöver göra är väl att minska mängden kalciumhydroxid när man gör kalkvattnet gradvis till noll, och öka Balling motsvarande (enligt vattentesterna)? Själva teknikskiftet är nog inte svårt (kalkvatten använder ju bara befintlig ATO-utrustning), möjligen kan det vara svårt att få plats med ett Ballingsystem i ett akvarieskåp om man inte planerat för det från början.

Hur kom det sig, ökade avdunstningen genom uppvärmningen från akvariets belysning? Det borde isf inte vara något problem med LED.

Att man redan från början ville höja pH med kalkvatten för att minska fosfat har jag inte hört förut, vad jag vet var det ursprungliga syftet att tillsätta kalcium (och kanske alkalinitet). Enligt http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#15 är kalkfällningen "maximized at around pH 8.4 and with less binding at lower and higher pH values", så det låter konstig att du fått för högt pH i ditt lilla kar pga kalkvatten, samtidigt som Ca och KH sjunkit. Min gissning är att du tillsatte för lite kalkvatten (därav brist på Ca och KH), och att pH steg av andra orsaker (t ex fotosyntes i en stenkorall, vilket även kan ha förbrukat Ca och KH) vilket kanske fick stora konsekvenser i ett såpass litet kar. Randy håller inte med om att det kan bli för mycket i länken ovan: "it is certainly not the case that large numbers of reef aquaria will exactly balance calcification needs by replacing all evaporated water with saturated limewater. And yet, many find that calcium and alkalinity levels are stable over long time periods with just that scenario. One way that can be true is if the excess calcium and alkalinity that such additions typically dump into the aquarium are subsequently removed by precipitation of calcium carbonate". --dvs ett överskott gör att kalk fälls ut, och binder samtidigt fosfat som bonus. Kalkvatten är en billig, enkel och ganska säker (med ATO) metod, vilket gör att den passar utmärkt både för nybörjare och kar med måttligt kalkbehov. Nyare metoder är naturligtvis effektivare, men även dyra och komplicerade.

Det är säkert nyttigare i längden med fryst foder, men så länge fiskarna alls äter pellets är det säkert inga akuta problem, och du kan ju alltid mata med fryst när du är hemma. Sen finns det förstås fiskar som lever av copepoder och som inte behöver matas lika ofta (mandariner, filfiskar, Pictichromis), men copepoderna blir nog snabbt uppätna i ett så litet akvarium. Möjligen skulle du kunna använda ett HOB-filter som refugium.

Tidigare har jag satt fast nori på olika sorters hållare, men på sista tiden har jag helt enkelt lagt en bit direkt i akvariet. I början flyter biten förstås omkring, men efter ett par minuter biter min kirurg tag i den, drar ner den under ytan och ruskar på den för att få loss mindre stycken som genast slukas. Ser inga direkta problem med detta, är hållare egentligen helt onödiga?

Jag skulle snarare säga att storleken på karet är irrelevant, det som spelar roll är om avdunstningen räcker för behovet. Det låter som om du tillsatte kalkvattnet manuellt i för stora doser åt gången. Med automatisk tillförsel (dvs små doser många gånger per dag) förstår jag inte varför pH skulle stiga just i ett litet akvarium.

Ett problem kan vara att vissa fiskar stjäl maten innan de andra hinner hitta den, min Zebrasoma är t ex både tuffare och betydligt bättre på att hitta pellets på botten än min sandvändare. Ett sätt att undvika konkurrens kan vara att mata med flera typer av foder samtidigt (t ex flingor som flyter och pellets som sjunker) eftersom de tuffaste fiskarna inte kan vara överallt samtidigt.

Skulle tro att de flesta småfiskar som säljs kan äta pellets, ibland kan det skilja mellan individer av samma art. Min sandvändare äter gärna flingor från vattenytan.

Kan det vara så att de har ett algbetarbeteende som måste få utlopp även om de inte är hungriga? Jämför med katter, som gärna smyger på möss och fåglar även om de får mat hemma och inte ens äter upp sina byten. Kirurgerna kanske tycker att korallerna liknar makroalger, testa att ge dem lite sånt.

Man kan tydligen även öka effekten av kalkvatten med ättika, men jag har inte provat själv: http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#7

Det beror väl helt på mängden koraller i förhållande till avdunstningen? För nybörjare med mindre kalkbehov borde det fungera utmärkt, iaf om man inte använder täckglas. Jag skulle inte rekommendera kalkreaktor (med CO2-tillförsel) eller Ballinglösningar till nybörjare eftersom det är både dyra och avancerade tekniker. Möjligen kalciumklorid, men som sagt då måste man hålla koll på KH också (och överskott på kloridjoner med tiden?). Inte bara här, kalkvatten användes väl allmänt på 80-90-talet av de akvarister som då höll stenkoraller. Senare gick förvisso även de över till effektivare metoder i takt med att korallerna växte och kalkciumbehovet ökade, men detta rörde sig om avancerade akvarister med stora mängder stenkoraller. Alla vill inte ha ett kar som är helt överväxt med Acropora... Så även med bara 1,5l avdunstning skulle du ändå komma upp i 5,1g kalkciumhydroxid (rentav mer än du behöver idag), det är väl inte så tokigt? Nej med täckglas fungerar det nog inte.