Christian J

Frågan är varför värdet plötsligt stigit de senaste 6 månaderna, detta trots att jag började sätta i fisk under samma period. Å andra sidan tog jag bort mycket blågröna alger i somras, kanske det har minskat den bakteriella nedbrytningen såpass mycket att det gett en nettoökning. Har tyvär inte antecknat ifall jag ändrat mängden kalciumhydroxid och/eller färdigt kalkvatten. Det senare varierar ju med avdunstningen, som i sin tur verkar variera med luftfuktigheten.

För mig steg fosfathalten till 0,25-0,5ppm första månaden, vilket säkert bidrog till väldigt kraftig algväxt eftersom jag väntade för länge med att använda fosfatbindare. Många vattenbyten kan säkert också fungera men verkar mycket jobbigare. "Kurering av sten": https://reefbuilders.com/2007/06/18/cycling-curing-live-rock-for-saltwater-aquriums/ http://www.livestockusa.org/CURING.html Fripassagerare på stenen: http://www.lionfishlair.com/hitchhikers-guide/ http://chucksaddiction.thefishestate.net/hitchhikers.html

Kjell verkar fortfarande ha, även om den är tillfälligt slut i onlinebutiken. Men den kanske kommer in igen, eller finns i lokala butiker? https://www.kjell.com/se/sortiment/el-verktyg/el-produkter/starkstrom/grenuttag/jordat-grenuttag-med-separata-brytare-6-vags-p37956

Såg till min förvåning att dKH stigit från 8 till 12 det senaste halvåret. Mitt andra akvarium visar 7dKH, så jag tror att testet (JBL) fortfarande är OK. Jag tillsätter kalkvatten men har inga koraller och matar mycket sparsamt, kan det vara orsaken? Kalkhalten ligger mellan 400-440ppm (Salifert, mätte slarvigt).

Nu täcks stora delar av botten av ett 1cm tjockt lager trådalger. :-( På själva stenen växer det inga nya grönalger. Kanske algätarna betar där, sedan blir deras exkrementer till gödning för algerna på sanden? Jag har inga koraller som skulle kunna konkurrera om näringen (men jag kanske borde? Har avvaktat just pga algproblemen), däremot har jag en ATS med dålig tillväxt. Kanske lika bra att suga upp all sand, vet inte vilka algätare som skulle kunna hålla efter efter den här tillväxten. Jag har nu en Zebrasoma, en Blenniella, ca 15 eremiter och 10 snäckor. Har även skaffat en sandvändare i förhoppningen att den skall begrava algerna innan de hinner växa till sig (sedan skulle min sandsjöstjärna teoretiskt kunna äta upp de begravda algerna), även om det kanske är lite sent påtänkt. Äter sjöborrar alger från sandbotten?

Clowner och damseller blir ofta aggressivare när de växer upp, så kanske de hittills lyckats upprätthålla en slags inbördes jämvikt och avreagerar sig på nykomlingen istället? Om detta stämmer kanske du kan vänja de gamla fiskarna vid nykomlingar om du t ex använder en "skyddsbur" i början. Men om de etablerade fiskarna inte är fullvuxna ännu kanske de blir aggressivare med tiden, och börjar till slut även ge sig på varandra. Speciellt damsellerna borde kanske börja bråka med sina artfränder, men det varierar nog mycket beroende på art. Enligt https://reefbuilders.com/2014/10/10/reef-nuggets-1-damsels-disguise/ skall den svartvitrandiga Chrysiptera tricincta vara mycket fredligare än Dascyllus-arterna med liknande utseende.

Jag använder droppmetoden. Först häller jag bort det mesta av vattnet i burken med snäckorna, därefter en droppe per sekund första timmen och kanske två per sekund nästa timme. Jag vet inte om snäckor är känsliga för kyla under transporten (en del arter lär tvärtom föredra kallare vatten än vi brukar ha i akvarier), men det skadar kanske inte att använda något isolerande t ex en kylväska för säkerhets skull? Kan de befintliga snäckorna ha vant sig vid långsamt stigande koncentration av något skadligt ämne i akvarievattnet, medan nykomlingarna chockas och dör?

Eller så kan man sätta den i en bur/plastkorg i akvariet någon vecka, då kan de andra fiskarna dessutom vänja sig vid åsynen, och den nya fisken kan få en uppfattning om akvarieinredningen.

Konstigt att de gamla fiskarna inte slagits med varandra. Sattes alla i samtidigt, eller sattes de aggressivaste fiskarna i sist? Har de kanske växt till sig med tiden? Får de tillräckligt med mat till vardags?

Vad jag hört skall sjöborretaggar (på människor) vara väldigt svåra att dra ut, försöker man bryts de bara av. Så antingen får man göra ett större kirurgiskt ingrepp eller vänta tills kroppen brutit ner taggfragmenten på egen hand. Fiskar är nog omöjliga att operera om man inte sövt ner dem först.

Jag skulle vara lite orolig för att samma incident som skapat sprickan även orsakat utmattning (osynliga försvagningar) i det omgivande glaset, vilket kanske en dag får akvariet att spricka. Men sannolikheten för detta är väl dessvärre omöjligt att uppskatta. Kanske glasmästaren vet.

Jag har något liknande på en sten. Det verkar vara en tålig mussla eftersom den överlevt både inkörningen och min sparsamma utfodring de senaste 1,5 åren. Bredvid den på stenen sitter en mindre mussla med plattare skal, som är inte är delvis inbäddat i stenen. En yngre individ av samma art?

Har något liknande på en sten, tycker också att det verkar vara en mussla.

Adressen chucksaddiction.com fungerar inte längre, istället kan man hitta sidan här: http://chucksaddiction.thefishestate.net/

Är det någon annan fisk som jagar bort den, eller håller den sig undan frivilligt?

Jag tycker det ser fint och naturligt ut.

Legobitar bör väl tåla att små barn stoppar dem i munnen, så jag har svårt att tro att de inte är livsmedelsklassade eller motsvarande.

Mantisräkor brukar ge ifrån sig knäppljud (men det finns det även andra arter som kan göra). De kan vara väldigt snabba, man ser bara en liten mörk suddig skugga som blixtrar förbi. Hittar du en så är det bara att plocka ur stenen den gömmer sig i, och sedan skrämma ut den ur stenen t ex genom att spruta in någon obehaglig vätska.

30 liter är så litet så stenarna kan väl inte heller vara särskilt stora/tunga? En levande sten på t ex 1kg blir inte så tung under vatten. Jag tror inte det är någon fara alls.

Fast när det handlar om akvarier kan det ju vara frågan om en smäll när en tung sten slår mot ett hårt sandkorn, och även om rutan klarar själva smällen så kanske den försvagats tillräckligt för att tyngden av vattnet spräcker den. Men jag håller med om att det låter osannolikt, särskilt med 10mm glas. Kanske mindre akvarier är känsligare, t ex är 100-liters kar små nog för att ha ganska tunt glas men kan ändå rymma relativt stora stenar.

Frågan är om det går att veta säkert att det berott på ett sandkorn. Blir det alltid stjärnformade sprickor som Lasse skrev? Svårigheten är väl att få bort alla sandkorn om man vill flytta en sten till en ny plats...

Det misstänker jag med. Möjligen att en fallande sten (eller ett helt stenröse som rasade ihop) skulle kunna utsätta ett sandkorn för motsvarigheten till ett hammarslag, fast en spetsig sten borde väl vara lika farlig, som Bygert skrev.

Har den fungerat tidigare? Om det är en lång slang kan det ta några sekunder innan vattnet har pumpats hela vägen. Kolla även så att slangen inte har veckats (iofs osannolikt pga dess styvhet) eller att den inte korkat igen med kalkavlagringar om du använder kalkvatten.

Vad jag vet är sandkornen mycket hårdare i sandsorterna som brukar användas i sötvatten, vilket kanske gör att de lättare kan spräcka glas genom punktbelastning om det ligger mycket sten ovanpå. Likaså är många typer av sten (t ex granit) väldigt tung. Men i saltvatten är både levande sten och korallsand mycket mjukare. Så frågan är hur stor risken för glasbrott egentligen är, såvida man inte har höga stenrösen som rasar ihop? Jag tycker oavsett inte att man skall stapla stenar på varandra som ett röse, det ser mer naturligt ut om man monterar ihop dem med lim eller plaströr, eller lägger alla stenar på botten.

"Denna produkt finns inte längre i lager" :-( Det verkar iaf finnas för akvariebruk, bara att leta vidare...