Lasse

Kan vara en Lobophyllia corymbosa - jag har också varit där MVH Lasse

Det här var min ståndpunkt innan också men sen var det någon gammal växtakvarist (var det petnym tro) som rapporterade att man kunde få kaliumbrist i växtakvarium vid relativt höga nivåer (tror det rörde sig om 100 ppm) Detta skulle då tyda på att kalium uppträder lite annorlunda än de andra makroämnena - åtminstone i vatten. Det skulle kunna tyda på att det krävs någon form av koncentration för upptag. Jag är ute på tunn is och jag kan komma ihåg fel - men det finns många växtakvarister som konverterat som kan fylla i här. Rätta mig om jag har fel. Om vi går tillbaka till spårämnen och mikroämnen så om man jagar ämnen som kan ta slut så får man titta på ämnen som binds eller på annat sätt blir blockerat för upptag genom tillväxt. Järn och jod är ju klara kandidater men även andra metaller kan under vissa betingelser tas ut ut kretsloppet av fysiska eller kemiska processer. Men det viktigaste för att förstå vad som händer är att vi slutar att betrakta dessa system som ultralåga ur näringssynpunkt och i stället se dem som högproduktiva system med väldigt lite läckage av fria näringsämnen. MVH Lasse

Snäckor och sjöborrar käkar alger på rutor i viss utsträckning. En Salaris kan göra det också, men den är bäst på sten och inredning. eremiter är också bra för sand och övrig inredning. Och - vilket är viktigt - algätande djur (om de äter algerna) är inte belastande - tvärtom. MVH Lasse

Så länge vi arbetar med organismer som på ett eller annat sätt använder fotosyntes så behövs oorganiska näsalter, typ ortofosfat och ammonium/nitrit/nitrat annars finns ingen nytta av processen. Om vi driver ett fish only så kan man utan risk nolla alla näringsämnen för att slippa olika algbesvär men när man också har koraller som delvis använder fotosyntes så kan man inte nolla utan att det påverkar dessa - det är inte svårare än så. Sedan kan man ha för mycket av det goda och behöver minska mängden av olika orsaker, bland annat för att ortofosfat påverkar kalcifieringsprocessen negativt. I dessa lägen använder vi kemiska eller biologiska metoder. De biologiska metoder som man kan använda måste snabbt kunna bygga upp en biomassa som är lika stor/större än vad som krävs för att konsumera den dagliga tillsättning av näringsämne som vi gör genom att vi matar. här finns olika alternativ - grovt indelat på alger eller heterotrofa bakterier. Om vi skall använda alger för att minska närsalterna så behövs i de flesta fall separata refugium eller att man har många betare i akvariet. Många betare gör tyvärr ofta också så att de olika algerna inte kan bygga upp biomassan som behövs för en fullständig verkan. Heterotrofa bakterier däremot - de växer till snabbt, kort generationstid, asexuell förökning och bildar biofilmer. Då kan man ställa sig frågan - varför ställer sig inte systemet automatiskt in på maximal bakteriepopulation när det finns ett överskott av fosfor och kväve. För att förstå det så måste man veta att allt levande innehåller en ganska fix fördelning mellan olika ämnen - en fördelning som också finns i den mat vi lägger in. De viktigaste ämnena är kol, kväve och fosfor. Ser man till atom för atom så är förhållandet 106:16:1. Alltså - för varje fosforatom så finns det 16 atomer kväve och 106 atomer kol. Nåväl - vi stoppar in mat i akvariet med detta förhållandet - då måste ju vattnet till slut innehålla samma förhållande tycks det. Så är nu inte fallet beroende på de olika ämnenas livscykel. Om vi börjar med det organiska kolet så kommer mycket av detta direkt försvinna i form av oorganiskt koldioxid i samband med näringens förbränning i cellerena - det organiska kolet omvandlas till oorganisk koldioxid i mycket stor utsträckning. I våra saltvattenskar med mycket effektiv luftning med hjälp av skummare och annat så kommer vi att transportera ut mycket av det kolet ut i luften. Ser vi på kvävet så har det också sina luftfaser som innebär att kvave kommer att lämna vattnet i relativt stor utsträckning dels somm ammoniak (saltvatten har ett högt pH vilket innebär att av det ammonium som fiskar och andra levande organismer utsöndrar kommer att ligga som ammoniak - vid pH 8,3 så är det ca 15 % som kommer att vara ammoniak). Ammoniaken luftas bort effektivt av skummaren. Dessutom så kan kvävet lämna vattnet som nitrösa gaser eller kvävgas om det finns anaeroba zoner där denitrifikation förekommer. Det finns andra vägar för kvävet att lämna vattnet också - tveksamt dock om det förekommer i ett akvarium. Återstår fosforn - den kommer också att transformeras men eftersom att fosfor under naturliga förhållande inte har någon luftfas så blir fosforn kvar i akvariet. Den kan bland annat förekomma "bundet" som olika metallfosfater eller som ortofosfat löst i vattnet. I allmänhet så står "bundet" och "löst" i ett jämnviktsförhållande mellan varandra. Hur detta förhållande gestaltar sig är beroende på pH i vissa fall (läs kalciumfosfat). Men "the bottom line" är att det alltid finns ett givet förhållande som gör att om det lösta förbrukas så kommer det nytt "löst" från det "bundna". Fosfor som näringsämne blir alltså i stort sett kvar i akvariet medans kol och kväve försvinner ut ur systemet på grund av fysikaliska förhållanden. Den största förlusten är kolet - därför är det i stort sett alltid brist på organiskt kol i ett saltvattensakvarium. Förutom dessa tre huvudämnen så finns det ca 60 - 70 ämnen till som kan ta slut. Ett som ofta disk. är kalium men där är min åsikt att det i första hand rör system med zeolit inblandat eftersom zeolit har en dokumenterarad affinitet för att binda kalium. Det finns ytterligare en fundering om kalium men återkommer till denna senare. Nåväl - när vi sätter till organiskt kol så sätter vi alltså till det ämne som är tillväxtbegränsande för de heterotrofa bakterierna. Av någon anledning så verkar det som de annars "rov"ätande bakterierna kan ta upp kväve och fosfor från vattnet i oorganisk form - alltså på samma sätt som växter och alger men oorganiskt kol (karbonater) klarar de inte att ta upp. De heterotrofa bakterierna växer till framförallt som biofilm över hela akvariet (om flytande kolkälla används) enligt min mening. Vid normal dosering så anser jag att den "frilevande" bakteriepopulationen är väldigt liten. Hur sker då "exporten" av näringsämnen ut? - huvudförklaringen brukar vara att skummaren "skummar" ut bakterier och att korallerna fångar bakterieplankton med sina polyper. Jag tror personligen att det är bakteriefilmen som kommer överallt inklusive i korallernas slem som blir föda för andra organismer som ombersörjer näringsexporten. Den här metoden brukar kallas för "Ultralåga näringsvärden". Detta är tvetydigt för vad vi gör när vi tillsätter organiskt kol är att vi ökar produktionen så att alla näringsämnen används i en högre takt - det är i själva verket en högproducerande metod där bakterierna pga av sin snabbare tillväxt konkurrerrar om näringsämnen som vi sätter in i form av mat. Här vill jag ta upp kaliumet igen - pga av den höga produktion som blir resultat av tillsatsen av organiskt kol så kan det hända precis som med de andra 60 - 70 ämnena att det tar slut. När jag använder kolkälla så vill jag nog också använda tillsatser av spårämnen för att garantera att de inte försvinner in i bakteriemassan helt. När "överskottet" av näring försvunnit så kommer dilemmat att även korallernas zooxantheller som lever av fotosyntes behöver dessa näringsämnen. Man kan också tänka att ens korallbiomassa växit sig stor och som helet har fått ett större behov av närsalter. Att hålla kvar samma biomassa bakterier i det läget är nog ganska kontraproduktivt eftersom bakterierna är konkurrenskraftigare än korallerna. Men vi kan styra den bakteriella biomassan genom att minska tillsatserna av organiskt kol - ettdera genom att minska mängden flytande kolkälla eller att minska tillgänglig yta för tillväxt hos biopelletsen (minska mängden). Att styra det här är svårt eftersom man inte kan lita på flera av de testmetoder som används. Efter det koltet är begränsande så är det mest troliga att kvävet blir begränsande som det helt tydligt blitt i olika kar, exempelvis Claes kar. Sammanfattningsvis så är min ståndpunkt att de olika typerna av att öka det organiska kolet är mycket kraftfulla metoder som kan orsaka att de olika närsalterna inte blir tillgängliga för korallernas fotosyntes (läs zooxanthellernas) och medför problem för korallerna. MVH Lasse

Den nitriten behöver du inte vara så rädd för - det enda är att den kan störa din nitratmätning (du får ett för högt värde) MVH Lasse

Snyggt kar Stefan! MVH Lasse

Du kommer kunna ha en viss verkan på dem om du gör så att du skakar ut all bakteriefilm i en hink varje dag. All det mulm du får ut är näring som är upptaget från ditt vatten - men du måste rengöra varje dag minst. MVH Lasse

Jag kör inte med biopellets men i mitt stora akvarium har jag precis samma problem som du med den typ av euphylia du beskriver medans den långpolypiga som påminner om en anemon växer som ogräs. Stenkoraller går för närvarande väldigt bra i det karet så det är inte detta som är problemet. Jag har flyttat över en del mindre euphylia till mitt andra kar och då kommer polyperna ut snabbt. Mina började att krångla plötsligen i höstas. MVH Lasse

Gå till inlägg 1 i denna tråd så får du svar. MVH Lasse

Bakterier MVH Lasse

Samma metod Det är inte bara nitrit som kan spöka som jag skrev - fria järnjoner och hög alkalinitet kan också ställa till det. Det jag skrev gäller för nitrattester baserade på en reduktion med hjälp av kadmium. Det påstås vagt att akvarietester använder zink som reduceringsmetall och då kan det även finnas annat som stör. Att nitrit stör salifers test vet jag efter egna försök - men som sagt var även annat kan ge samma resultat. eftersom klorider över 100 ppm stör provet negativt så måste färgskalan vara anpassad efter en viss salthalt (läs kloridkoncentration) för att ge acceptabelt resultat. Ligger du under den salthalten (som inte uppges) så får du för högt resultat. Sammantaget är det mer som kan gå fel än vad det är som kan gå rätt. MVH Lasse

1 ppb = 1 part per billion (1 miljardel alltså på svenska) 1 ppm = 1 part per million (1 miljondel alltså) Detta innebär att om man vill konvertera 1 ppm till ppb så skall man multiplicera med 1000 = 1ppm = 1000 ppb och 1 ppb = 0,001 ppm. 1 ppm brukar vi slarvigt översätta som 1 mg/l - det är inte riktigt exakt men för våra behov som akvarister funkar det. Sen till nästa - koncentrationen uttryckt som fosfatfosfor (PO4-P) eller fosfat (PO4). Där gäller att om man har koncentrationen i PO4-P (fosfatfosfor) så skall man multiplicera med ungefär 3,06 för att få koncentrationen i PO4 (fosfat). Och har man koncentrationen i PO4 så dividerar man med 3,06 för att få den i PO4-P. MVH Lasse

Tror inte detta gör skillnad i sak - jag tror att alla nitrattester på akvariesidan bygger på reduktion med någon metall. vet gör jag ju inte eftersom ingen redovisar vilken vetenskaplig metod testen följer. MVH Lasse

I min smak så är det lite högt - vill helst ligga mellan 26 och 27. Därför har jag sänkt diffen till 2 grader vilket innebär att de jobbar max vid 27,5 grader. Får se hur det blir till sommaren - jag har ingen MH nu som värmer. MVH Lasse

Nej - den har jag till 0. Jag ändrar det som står till höger om Cooling differense nämligen 1-10V-output is maxium at deviation off. Den har jag till 2 nu. Hysteresis har jag till 0,15. MVH Lasse

Tja om det skall funka så får det ju inte regna för mycket - då sköljs ju kloriderna bort. Dvs konstbevattning funkar i områden där det regnar regelbundet men å andra sidan så är ju behovet av konstbevattning inte så stort där förutom där du har specifika torr och regnperioder MVH Lasse

Är stenen och djuren fuktiga så är faktiskt djuren i vatten! Det bildas en tunn hinna av vatten kring gälar, kropp och annat. Eftersom hinnan är tunn och följer alla utbuktningar och krumelurer så får denna mikroskopiska vattenvolym en väldigt stor yta mot luften. Stor yta gör att mycket syrgas diffunderar ner i den tunna vattenhinnan. Hur mycket syre som går från luft till vatten beror på tre parametrar (det finns några parametrar till exempelvis trycket) - De tre viktiga parametrarna i detta fall är temperaturen, jämnvikt mellan vatten och luft vad gäller syrgas och ytan på interfacet mellan vatten och luft. Om vi tar temperaturen så kan vatten vid 25 grader hålla ca 8,2 mg O2 per liter, vid 15 grader ca 10 mg O2 per liter. Luft innehåller normalt ca 20% syre. Hur fort syrgas transporteras från luft till vatten avgörs av hur långt från mättnadspunkten syreinnehållet i vattnet är vid given temperatur. Exempelvis vid en mättnad på 50 % vid 25 grader (ca 4,1 mg/l) så går transporten fortare än om mättnaden är 75 % vid samma temperatur. Ytan på interfacet mellan vatten och luft bestämmer sedan mängden syrgas per tidsenhet som tillförs vattnet. Om man tar en volym vatten så är det alltså ytan till luft som bestämmer hur mycket syre som går ner i vattnet per tidsenhet. Hastigheten bestämms sedan av jämnvikten. Detta är anledningen till att det går så bra att frakta fisk i plastpåsar med hjälp av ett övertryck av syrgas i påsen. Där ändrar man mängden tillgängligt syre genom att öka syrehalten i luften ovanför vattnet - när man transporterar fuktigt så ökar man syretillförseln genom att man ökar ytan där syret kan diffundera in i den tunna vattenfilmen. Vad det någon som förstod MVH Lasse

Tyvärr går det att ta fel eftersom längderna är samma som framgår av Majki01 visar i sin tabell. Ex et HO på 1149 mm ger 54 watt och ett HE på samma längd är på 28 W. Varför du inte stött på det innan kan bero på att inom industrin och fastighet så är HE helt dominerande. I Sverige är det nästan bara på akvariesidan där HO finns. Detta därför att du får ut mer kräm per cm. För några år sedan förekom dock ett Kinesiskt märke (Aquastyle) som blandade HE och HO friskt. På senare tid har det kommit ballaster som klarar bägge standarderna. Ibland kan det fungera med HE med en HO ballast men livslängden blir kortare. På jobbet beställde jag några armaturer av HO typ på 54 watt för att jag skulle använda växtrör (ej i akvariesammanhang). Jag var sjuk när vår elektriker installerade men upptäckte fadäsen någon månad senare när jag krånglat upp för att byta ett trasigt rör. Och då menar jag krånglat upp under slagsmål med både pappegojor och apor. Han hade satt in 28 watt HE. En armatur fick jag strunta i att byta för den försvardes ilskt av en pappegojusling. Jag tror den fungerar fortfarande med felaktigt rör. Vår elektriker vet idag skillnaden mellan HO och HE MVH Lasse

Det finns ett litet problem - man kan inte lita på nitrattesterna. Det här kan vara ett sådant fall. Jag har varit med om i sötvatten (och verifierat detta från erfarna växtakvarister) att nitrattesten visat nitratnivåer på över 20 men växterna visat klara symptom på nitratbrist. En tillsats av nitrat har sedan löst problemet. då skall man veta att provtagning i sötvatten av nitrat är betydligt lättare och har mindre störmoment. I saltvatten har jag också varit med om att testen visat nitrat men tillsättning av nitrat har löst problemet. Det verkar som åtminstone Salifert använder en analysmetod som är någon variant på en metod som kallas Kadmiumreduktionsmetod. Enligt flera uppgifter skall kadmiumet vara utbytt mot någon annan metall i akvariekretsar. Metoden går ut på att nitraten med hjälp av kadmium reducerar nitraten till nitrit och sedan mäter man nitriten och färgskalan omvandlar detta värde till mg nitrat per liter. Flera problem uppstår - reduceringen är tidskrävande - det kan röra sig om timmar innan all nitrat är omvandlad. Klorider stör också mätresultatet i koncentrationer över 100 ppm. Allt detta kan ju kompenseras när man gör färgskalan. Man låter standardisera färger efter en viss tid (i saliferts fall 3 minuter) och man använder standarder vid framställningen av färgkartan som innehåller en viss ppm klorider (I normal havsvatten räknar man med en kloridhalt på ca 19 000 ppm). Detta innebär att om färgskalan skall visa rätt så får det inte finnas någon nitrit i vattnet (ger för högt värde om det finns och felet är inte linjärt) och kloridhalten skall vara den som färgskalan är anpassad för (läs salthalt). Har man lägre salthalt så får man för högt värde och har man högre salthalt så får man ett för lågt värde jämfört med vad färgskalan säger (kloridjoner i testen ger för låga värden). Förutom detta så stör järnjoner (Fe 3+) och ger för höga värden och de får inte förekomma. Högt buffrade prov (hög alkalinitet = högt KH) kan också störa testen - tyvärr har jag inte lyckats få fram vilken alkalinitet som är kritisk. Starka oxiderande ämnen (ex ozon) stör också - samma med starkt reducerande ämne (ex svavelväte) Är det så också att tillverkarna har bytt ut det farliga kadmiumet mot någon annan metall i reduceringsförloppet så kan någon annan jon också bidra till störningar. Som vanligt - det borde finnas en bruksanvisning/innehållsförteckning som talar om vilken metod som används och vad som interfererar. Vi har en tendens att lita på värden vi ser som absoluta och sedan skall vi ta rationella beslut på detta. Om - jag säger om - det i ditt fall är frågan om att du har kvävesvält men testen visar fel så har givetvis uteslutet åtgärder som tillsättning av aminosyror eller nitrat - kväve har du ju enligt testen. För min del så anser jag att av alla de ämnen som behövs för tillväxt i ett saltvattenskar så är kvävet det som i allra flesta fall försvinner först på grund av dess natur med många gasformer (kvävgas, ammoniak och nitrösa gaser) och att det omvandlas i många former mikrobiellt. I ett fungerande saltvattensakvarium har man processer som ser till att kvävet försvinner ur vattnet (skummare som med hjälp av luftning driver ut ammoniak och nitrösa gaser om det finns) - anaeroba zoner där heterotrofa bakterier omvandlar nitrat till kvävgas. Denna process är en process som dessutom gynnas av att vi använder organiskt kol för att just befrämja dessa bakteriers tillväxt. För mig är det då naturligt att vid bristsymptom först testa kvävespåret - ettdera med nitrattillsats eller aminosyror - men jag håller med - om min test visar 25 - 50 mg nitrat så krävs det en stor portion av inre övertalning innan jag vågar testa MVH Lasse

Det är kloridjonen som dödar i stort sett all växtlighet. Det beror på att kloridjonen och nitratjonen på något sätt (storlek eller struktur) bedöms som samma ämnen av de flesta växter och de plockar upp klorid i tron att det är nitrat. Finns ett fåtal växter som är försedda med "körtlar" som kan utsöndra klorid och de används ofta för att göra försaltade jordar friska igen. Det är bland annat försaltningen som gör att torra områden som konstbevattnas blir helt sterila efter lång tid av konstbevattning. Den lilla mängd klorid som finns i vatnnet man bevattnar med anrikas i jorden och till slut slås växtligheten ut. Detta har framförts som den främsta orsaken att det bördiga Mesopotanien mellan Eufrat och Tigris idag är till stora delar ett ökenlandskap. Historiskt sett var det ett av de första områden som hade en väl utbyggd konstbevattning. MVH Lasse

Kan du ta en bild med bättre fokus på den undre - jag klarar inte att läsa texten. MVH Lasse

Jag har satt börvärdet på den temperaturprob som jag styr fläktarna med till 25,5 grader. Sedan har jag satt 1-10 V är på max vid en avikelse på 3 grader. det vill säga att när tempen är på 28,5 grader - då ger fläktarna max. Detta har fungerat bra innan värmen kom eftersom tempen legat mellan 26 grader och ca 27,5 grader. Nu tenderar värmen att gå upp över 28 grader och jag har därför satt 10 V vid en avikelse på 2 grader - får se om det blir någon skillnad. Förutom detta så har jag i inställning för 1-10 V fått knyta aktuell kanal (i mitt fall L2) till temperatur controll. MVH Lasse

Det paradoxala är att det mesta djurlivet klarar sig bättre att förvaras fuktigt än att förvaras i vatten. Förvarar man i vatten så måste det syresättas. Lägg stenen i en säck med fuktiga tidningar och knyt till så att det är mycket luft i säcken så klarar de sig mycke längre än en dag. MVH Lasse

Jag misstänkte något sådant eftersom den både drog sig undan och slutade äta. Vad som hänt är nog ganska omöjligt att avgöra. Parsiter brukar inte gå så fort (observera - brukar inte) medans ett bakterieangrepp kan gå väldigt fort. MVH Lasse

Hur mår doris nu Fredrik? Äter hon? MVH Lasse