Lasse

Tror inte detta gör skillnad i sak - jag tror att alla nitrattester på akvariesidan bygger på reduktion med någon metall. vet gör jag ju inte eftersom ingen redovisar vilken vetenskaplig metod testen följer. MVH Lasse

I min smak så är det lite högt - vill helst ligga mellan 26 och 27. Därför har jag sänkt diffen till 2 grader vilket innebär att de jobbar max vid 27,5 grader. Får se hur det blir till sommaren - jag har ingen MH nu som värmer. MVH Lasse

Nej - den har jag till 0. Jag ändrar det som står till höger om Cooling differense nämligen 1-10V-output is maxium at deviation off. Den har jag till 2 nu. Hysteresis har jag till 0,15. MVH Lasse

Tja om det skall funka så får det ju inte regna för mycket - då sköljs ju kloriderna bort. Dvs konstbevattning funkar i områden där det regnar regelbundet men å andra sidan så är ju behovet av konstbevattning inte så stort där förutom där du har specifika torr och regnperioder MVH Lasse

Är stenen och djuren fuktiga så är faktiskt djuren i vatten! Det bildas en tunn hinna av vatten kring gälar, kropp och annat. Eftersom hinnan är tunn och följer alla utbuktningar och krumelurer så får denna mikroskopiska vattenvolym en väldigt stor yta mot luften. Stor yta gör att mycket syrgas diffunderar ner i den tunna vattenhinnan. Hur mycket syre som går från luft till vatten beror på tre parametrar (det finns några parametrar till exempelvis trycket) - De tre viktiga parametrarna i detta fall är temperaturen, jämnvikt mellan vatten och luft vad gäller syrgas och ytan på interfacet mellan vatten och luft. Om vi tar temperaturen så kan vatten vid 25 grader hålla ca 8,2 mg O2 per liter, vid 15 grader ca 10 mg O2 per liter. Luft innehåller normalt ca 20% syre. Hur fort syrgas transporteras från luft till vatten avgörs av hur långt från mättnadspunkten syreinnehållet i vattnet är vid given temperatur. Exempelvis vid en mättnad på 50 % vid 25 grader (ca 4,1 mg/l) så går transporten fortare än om mättnaden är 75 % vid samma temperatur. Ytan på interfacet mellan vatten och luft bestämmer sedan mängden syrgas per tidsenhet som tillförs vattnet. Om man tar en volym vatten så är det alltså ytan till luft som bestämmer hur mycket syre som går ner i vattnet per tidsenhet. Hastigheten bestämms sedan av jämnvikten. Detta är anledningen till att det går så bra att frakta fisk i plastpåsar med hjälp av ett övertryck av syrgas i påsen. Där ändrar man mängden tillgängligt syre genom att öka syrehalten i luften ovanför vattnet - när man transporterar fuktigt så ökar man syretillförseln genom att man ökar ytan där syret kan diffundera in i den tunna vattenfilmen. Vad det någon som förstod MVH Lasse

Tyvärr går det att ta fel eftersom längderna är samma som framgår av Majki01 visar i sin tabell. Ex et HO på 1149 mm ger 54 watt och ett HE på samma längd är på 28 W. Varför du inte stött på det innan kan bero på att inom industrin och fastighet så är HE helt dominerande. I Sverige är det nästan bara på akvariesidan där HO finns. Detta därför att du får ut mer kräm per cm. För några år sedan förekom dock ett Kinesiskt märke (Aquastyle) som blandade HE och HO friskt. På senare tid har det kommit ballaster som klarar bägge standarderna. Ibland kan det fungera med HE med en HO ballast men livslängden blir kortare. På jobbet beställde jag några armaturer av HO typ på 54 watt för att jag skulle använda växtrör (ej i akvariesammanhang). Jag var sjuk när vår elektriker installerade men upptäckte fadäsen någon månad senare när jag krånglat upp för att byta ett trasigt rör. Och då menar jag krånglat upp under slagsmål med både pappegojor och apor. Han hade satt in 28 watt HE. En armatur fick jag strunta i att byta för den försvardes ilskt av en pappegojusling. Jag tror den fungerar fortfarande med felaktigt rör. Vår elektriker vet idag skillnaden mellan HO och HE MVH Lasse

Det finns ett litet problem - man kan inte lita på nitrattesterna. Det här kan vara ett sådant fall. Jag har varit med om i sötvatten (och verifierat detta från erfarna växtakvarister) att nitrattesten visat nitratnivåer på över 20 men växterna visat klara symptom på nitratbrist. En tillsats av nitrat har sedan löst problemet. då skall man veta att provtagning i sötvatten av nitrat är betydligt lättare och har mindre störmoment. I saltvatten har jag också varit med om att testen visat nitrat men tillsättning av nitrat har löst problemet. Det verkar som åtminstone Salifert använder en analysmetod som är någon variant på en metod som kallas Kadmiumreduktionsmetod. Enligt flera uppgifter skall kadmiumet vara utbytt mot någon annan metall i akvariekretsar. Metoden går ut på att nitraten med hjälp av kadmium reducerar nitraten till nitrit och sedan mäter man nitriten och färgskalan omvandlar detta värde till mg nitrat per liter. Flera problem uppstår - reduceringen är tidskrävande - det kan röra sig om timmar innan all nitrat är omvandlad. Klorider stör också mätresultatet i koncentrationer över 100 ppm. Allt detta kan ju kompenseras när man gör färgskalan. Man låter standardisera färger efter en viss tid (i saliferts fall 3 minuter) och man använder standarder vid framställningen av färgkartan som innehåller en viss ppm klorider (I normal havsvatten räknar man med en kloridhalt på ca 19 000 ppm). Detta innebär att om färgskalan skall visa rätt så får det inte finnas någon nitrit i vattnet (ger för högt värde om det finns och felet är inte linjärt) och kloridhalten skall vara den som färgskalan är anpassad för (läs salthalt). Har man lägre salthalt så får man för högt värde och har man högre salthalt så får man ett för lågt värde jämfört med vad färgskalan säger (kloridjoner i testen ger för låga värden). Förutom detta så stör järnjoner (Fe 3+) och ger för höga värden och de får inte förekomma. Högt buffrade prov (hög alkalinitet = högt KH) kan också störa testen - tyvärr har jag inte lyckats få fram vilken alkalinitet som är kritisk. Starka oxiderande ämnen (ex ozon) stör också - samma med starkt reducerande ämne (ex svavelväte) Är det så också att tillverkarna har bytt ut det farliga kadmiumet mot någon annan metall i reduceringsförloppet så kan någon annan jon också bidra till störningar. Som vanligt - det borde finnas en bruksanvisning/innehållsförteckning som talar om vilken metod som används och vad som interfererar. Vi har en tendens att lita på värden vi ser som absoluta och sedan skall vi ta rationella beslut på detta. Om - jag säger om - det i ditt fall är frågan om att du har kvävesvält men testen visar fel så har givetvis uteslutet åtgärder som tillsättning av aminosyror eller nitrat - kväve har du ju enligt testen. För min del så anser jag att av alla de ämnen som behövs för tillväxt i ett saltvattenskar så är kvävet det som i allra flesta fall försvinner först på grund av dess natur med många gasformer (kvävgas, ammoniak och nitrösa gaser) och att det omvandlas i många former mikrobiellt. I ett fungerande saltvattensakvarium har man processer som ser till att kvävet försvinner ur vattnet (skummare som med hjälp av luftning driver ut ammoniak och nitrösa gaser om det finns) - anaeroba zoner där heterotrofa bakterier omvandlar nitrat till kvävgas. Denna process är en process som dessutom gynnas av att vi använder organiskt kol för att just befrämja dessa bakteriers tillväxt. För mig är det då naturligt att vid bristsymptom först testa kvävespåret - ettdera med nitrattillsats eller aminosyror - men jag håller med - om min test visar 25 - 50 mg nitrat så krävs det en stor portion av inre övertalning innan jag vågar testa MVH Lasse

Det är kloridjonen som dödar i stort sett all växtlighet. Det beror på att kloridjonen och nitratjonen på något sätt (storlek eller struktur) bedöms som samma ämnen av de flesta växter och de plockar upp klorid i tron att det är nitrat. Finns ett fåtal växter som är försedda med "körtlar" som kan utsöndra klorid och de används ofta för att göra försaltade jordar friska igen. Det är bland annat försaltningen som gör att torra områden som konstbevattnas blir helt sterila efter lång tid av konstbevattning. Den lilla mängd klorid som finns i vatnnet man bevattnar med anrikas i jorden och till slut slås växtligheten ut. Detta har framförts som den främsta orsaken att det bördiga Mesopotanien mellan Eufrat och Tigris idag är till stora delar ett ökenlandskap. Historiskt sett var det ett av de första områden som hade en väl utbyggd konstbevattning. MVH Lasse

Kan du ta en bild med bättre fokus på den undre - jag klarar inte att läsa texten. MVH Lasse

Jag har satt börvärdet på den temperaturprob som jag styr fläktarna med till 25,5 grader. Sedan har jag satt 1-10 V är på max vid en avikelse på 3 grader. det vill säga att när tempen är på 28,5 grader - då ger fläktarna max. Detta har fungerat bra innan värmen kom eftersom tempen legat mellan 26 grader och ca 27,5 grader. Nu tenderar värmen att gå upp över 28 grader och jag har därför satt 10 V vid en avikelse på 2 grader - får se om det blir någon skillnad. Förutom detta så har jag i inställning för 1-10 V fått knyta aktuell kanal (i mitt fall L2) till temperatur controll. MVH Lasse

Det paradoxala är att det mesta djurlivet klarar sig bättre att förvaras fuktigt än att förvaras i vatten. Förvarar man i vatten så måste det syresättas. Lägg stenen i en säck med fuktiga tidningar och knyt till så att det är mycket luft i säcken så klarar de sig mycke längre än en dag. MVH Lasse

Jag misstänkte något sådant eftersom den både drog sig undan och slutade äta. Vad som hänt är nog ganska omöjligt att avgöra. Parsiter brukar inte gå så fort (observera - brukar inte) medans ett bakterieangrepp kan gå väldigt fort. MVH Lasse

Hur mår doris nu Fredrik? Äter hon? MVH Lasse

Exakt - man måste balansera tillförsel med tillväxt/utförsel. Man måste inse att många av de ämnen man vill ta bort för att koncentrationen är för höga samtidigt är livsavgörande för våra djur, inklusiva koraller. i början på ett akvarium så är inte tillväxten (sedd på hela biomassan av organismer) så stor och vi har ofta alltför mycket fisk i för liten volym vatten. Man kan välja två vägar här då - ettdera anpassar man inputen (mat) till tillväxt/utförsel eller också får man anpassa utförseln (och den bakteriella tillväxten) till den reella belastningen. För mig vore den ideella vägen att man bara hade ett litet antal små fisk till en början och att man anpassade fisklasten (läs tillförsel av mat) till tillväxten i akvariet. Men så blir det ju aldrig. Viktigt är dock att vara varse att systemen ändrar sig - ett gammalt, moget akvarium med många friska koraller under bra tillväxt behöver oftast inte vår "hjälp" att få ut näringsämnen - de tas upp av tillväxten. då kan plötsligen det ämne som man tidigare betraktade som avfall bli en viktig resurs och man får anpassa sin skötsel därefter och till och med tillsätta de onämbara ämnena. MVH Lasse

Nitraten behöver inte stiga för att du tillför aminosyror om de konsumeras direkt. Kvävet ligger i form av NH2 grupper (utom för prolin där det ligger som NH). Det hävdas att koralldjuret eller zooxanthellen kan tilgodogöra sig kvävet i aminosyrorna direkt - utan att gå över en bakteriell omvandling till fritt ammonium. Eftersom man i slemmet har en kraftig bakteriell verksamhet som troligtvis förstärks av vår kolkälla (den flytande) så kan man inte riktigt veta vad som händer och hur upptaget sker. Naturligt - ute i det fria vattnet - tror jag inte att aminosyror spelar någon som helst roll som kvävekälla för zooxanthellen av den enkla anledningen att jag inte tror att fria aminosyror är så frekvent förekommande i vattnet runt reven. En liten annan reflektion är att vad är egentligen aminosyror? Tja det kommer kanske som en överraskning men det är byggstenarna till våra proteiner - ni vet de där vi lägger ner så mycket pengar på att skumma bort Med några av UL teknikerna ingår ju en överdimensionering av proteinavskummaren. Men det viktigaste är att aminosyror innehåller ingen fosfor så om det Henrik och Robin skriver stämmer (vilket det nog gör rätt ofta) så förutsätter det att karet är endast kvävesvält och att det finns kvar låga mängder av fosfor i vattnet för zooxanthellerna att använda (om de finns kvar) - precis som det verkar i Claes fall. Ute i haven (observera nu menar jag fullt saltvatten - inte bräckvatten eller sötvatten) så är detta ofta fallet, fosfor finns i form av fosfat i mycket låga nivåer men kvävet kan vara helt obefintligt och vara den parameter som styr tillväxten helt. Claes tvekar på om man kan nolla fosfaten i ett hemakvarium - jag tror däremot att det kan vara möjligt. Det börjar bli koncensus bland akvarister att man kan lägga sig för lågt i kväve - vissa förespråkar nitrat och vissa förespråkar aminosyror till att rätta till missförhållandena. Jag försöker alltid att tänka i system - därför föredrar jag nitrat i vattnet eftersom nitraten även blir en liten garant för att det inte bildas svavelväte i burken. Under dessa förutsättningar - att man tillsätter någon form av kvävekälla så kan man nolla fosfaten anser jag även om man tillsätter foder varje dag - det är inte bara fosfor man tillsätter utan även kväve och kol men eftersom kvävet och kolet har luftfaser under normala förhållanden så försvinner det snabbare så kvoten blir skev för tillväxt. Här kommer då vår tillsättninga av organiskt kol och kväve in så att kvoten inte blir så skev - och då är det fullt möjligt att tillväxt av bakterier, alger inklusive zooxantheller och annat som använder oorgaisk näring mycket väl kan nolla fosforn. MVH Lasse

Det finns gott om koralldjur, även stenkoraller som inte använder fotosyntes. Men det har sagts att symbiosen är nödvändig för att tillväxttakten skall vara hög, framförallt för stenkoraller. Att kalcifiera i en omgivning som havet är väldigt energikrävande nämligen. Det finns även en annan intressant frågeställning när det gäller näringsvärden. Det är sannt att naturligt havsvatten innehåller väldigt låga koncentrationer av företrädesvis fosfor och kväve som oorganiska ämnen (fosfat, ammonium, nitrit och nitrat) men vad man ofta glömer är fluxen av näringsämnen som sköljer över ett rev. Strömmar och vågrörelser transporterar enorma mängder av dessa ämnen till korallerna på revet. Koncentrationerna är låga men hela tiden konstanta och den tillgängliga mängden är stor. Det kan liknas med de högindustriella jordbruksmetoder som nu börjar växa fram. Istället för att förse grödorna med en bank av näringsämnen på höst eller vår så förser man plantorna med näringsämnen kontinuerligt och i låga koncentrationer. Alla har väl köpt sallader och olika kryddor i krukor med lite rockwoll i väl? MVH Lasse

Det är inte den förklaringen jag hört om det bruna förut hos vissa koraller - där har tidigare sagts att den alg som är zooxanthellen är gul eller gulbrun ( de är dinoflagelater eller kiselalger, det finns olika typer). Det har vidare påståtts att det är tätheten av dem som döljer korallens "naturliga" underliggande färger. Förhöjda näringsvärden skall göra att koralldjuret väljer att öka antalet zooxantheller och därför ser brunare ut. Orsaken till att de ökar antalet zooxantheller när näring finns skall vara att korallen är opportunistisk och anpassar sitt näringsintag till det lämpligaste just i det tillfälle som är. Zooxanthellen är en alg och det pigment som är aktivt i fotosyntesen är den färg som algen har. Avsaknad av detta pigment innebär att algen inte kan använda fotosyntes. Jämför många av våra lövträd som tappar sin gröna färg på löven under hösten och löven blir röda och gula innan de faller av. Det gröna pigmentet är det som är aktivt i det mesta av fotosyntesen när det försvinner så syns andra pigment som iofs kan vara involverade i fotosyntesen men som inte är de livsavgörande pigmenten hos just dessa arter. Korallen bildar inga nya zooxantheller (alger) vad jag vet, den kan fånga upp zooxantheller, på ett eller annat sätt göra sig av med dem samt misstänker jag öka mängden zooxantheller genom zooxanthellens förmåga att föröka sig. Jag kanske är dum och saknar tillräcklig kunskap men jag får fortfarande inte ihop det logiskt. MVH Lasse

Håller med om att det kan vara svårt att veta om man verkligen får rätt kombination av spårämnen när man blandar salt från en hink eller påse som man använder som lager. Därför tycker jag att idéen med de sex makroämnena i en påse och alla mikroämnen i en annan påse faktiskt inte är så dumm. Jag är däremot väldigt frågande till blåfärgningen av mikroämnena. Annars så är väl de salter som baserar sig på naturligt havsvatten de som borde garantera en jämn fördelning av olika spårämnen. MVH Lasse

Det är något som inte är logiskt här. Det som brukar anges som förklaring till att stenkorallerna blir ljusare och får mer färger är att man minskar zooxantellerna - det är nämligen de som ger den bruna färgen är den vanligaste förklaringen. Någon metod för färgförstärkning går också tydligen ut på att ta bort även de sista resterna av zooxanteller. I det läget så är ju inte korallen något annat än bara ett koralldjur och har ingen fotosyntes alls. Hur zooxantellerna får sin näring är i detta läge ointressant eftersom det inte finns några zooxanteller. Våra stenkoraller blir helt enkelt mörkerkoraller och borde inte vara beroende av ljus alls. Det här stämmer ju inte i verkligheten - även ett akvarium med ultralåga näringsvärden är beroende av kraftigt ljus - jag kanske mer beroende än kar som inte kör UL Ettdera så måste förklaringen till den bruna färgen och dess försvinnande vara felaktig eller om den är rätt så finns det andra ljusdrivna processer (än fotosyntes) som hjälper till att ge just dessa stenkoraller den extra energi som behövs för att kunna kalcifiera (och därmed tillväxa) i den höga takt som många stenkoraller klarar av. Nu har jag sett en hel del rev på snorkeldjup och exempelvis acroporerna är ganska bruna överallt där jag varit eller också har de varit murrigt gröna. förstå mig rätt - jag vet inte vad som är rätt eller fel men jag tycker att det finns en mycket klar logisk kullerbyta i de mest vanliga förklaringsmodellerna om hur UL-kar fungerar. Samma gäller lite den disk som handlar om hur våra kolkällemetoder försörjer våra koraller med bakterieplankton. Jag får inte ihop det heller helt. Med de små doser vi använder (av flytande kolkälla) så är det väldigt lite bakterier i vattenkolumnen men vi gynnar de bakterier som är filmbyggande (alltså fastsittande). I någon annan av de trådar som varit uppe så fanns det en del forskning som visade att det var mycket möjligt att alla koraller "odlade" bakterier i sitt slem - slem som de senare helt enkelt åt upp. Detta öppnar ytterligar en möjlig förklaring till varför kolkällemetoder (flytande kolkälla) kan försörja korallerna med mat när det mesta av fotosyntesen slagits ut. vår tillsats av organiskt kol i vattnet gör att tillväxten av bakterier i slemmet blir högre. Men det ställer också då en fråga om metoder med fast kolkälla (biopellets) kommer att fungera på exakt samma sätt som de metoder där man använder flytande kolkälla. Att biopelletsen är kraftfulla i att (åtminstone i vissa fall) minska näringsvärdena det vet vi - men kan metoden också användas för att ge bakterierna i korallernas slem en kolkälla? Jag tror att Claes (medvetet eller inte vet jag inte) gör helt rätt i att kombinera flytande och fast kolkälla i sitt kar. Om "bakterie"slem teorin stämmer så ger de två olika metoderna olika effekter och fyller två olika uppgifter. Jag tycker att claes uppställning av sitt akvarium är mycket intressant och jag har vid ett flertal tillfällen påpekat att hans pH värden tyder på att han inte har någon fotosyntes att tala om. Det vore väldigt intressant att veta pH svängningarna under dygnet i andra UL kar - det skulle en del underlag om hur kraftig fotosyntesen är. MVH Lasse

Vart köper du selcoprodukterna Magnus? MVH Lasse

Kan du utveckla Janne? MVH Lasse

Nicola - du tänker rätt men det är viktigt att du fukttätar kring din kylare eftersom du har ganska känslig elektronik där. Du får nog bygga något stadigare. Bara frigolit kommer inte skydda från fukt är jag rädd. Du måste ha både ett luftintag och utblås i lådan. Viktigt är också att den inte står ute när det är risk för frost. MVH Lasse

Jag tycker det är utomordentligt viktig och bra att det finns personer som vågar göra olika experiment när det uppkommer problem - det för hobbyn frammåt. Att man sedan vågar publicera med och motgångar gör inte saken sämre. Däremot ser jag i tråd efter tråd att det finns en vilja att kasta sig från metod till metod även när det inte finns några problem. Det tycker jag däremot är mer tveksamt. Det skapar oftast fler problem än de som inte fanns Jag förstår också Claes frågsamheter till preparat där det inte finns angivet vad de innehåller. Jag vill också veta vad det är jag stoppar i min burk. Jag använder därför i stort sett bara preparat där det finns angivet innehåll. När det sen gäller eventuell spårämnesbrist så har vi inte en chans att ens med labutrustning mäta oss fram till vad det är som saknas. De tre stora kväve, fosfor och kalium (det sista anser jag vara speciellt viktigt om man kör någon zeolitbaserat system) kan vi få en uppfattning om det är brist eller inte. Alla andra är svåra att uppskatta. Det finns dock ett ämne som jag anser är viktigt men som många försöker nolla och det är kisel. Det är viktigt att veta att våra fosfatremovrar är nästan lika bra på att ta bort kisel som de är att ta bort fosfat (silikat är former av kisel). Jag tycker Claes experiment med asparaginsyra har gett många bra svar som ökat förståelsen för vad som händer i olika system. Så fortsätt så Claes. MVH Lasse

Jag förstår att du blev chockad och ledsen över att akvariet sprack men att ta hem diskus är väl att överreagera ...... MVH Lasse

Inga tipps på butiker men akvariet i Berlins Zoo och "hiss"akvariet i SAS/Radison hotellet får du inte missa MVH Lasse