Lasse

Då har jag kört några veckor med i stort sett bara LED. Min sammanfattning är att jag är mer än nöjd. Det ger ett ljus jag verkligen gillar (och jag kan manipulera ljustemperaturen något). Den uppsättning som jag nu kör är 10 stycken 10 watts Royal blue. de är kopplade just nu så att 3 stycken ligger på vänstra modulen. 4 stycken finns i den centrala modulen och de resterande 3 sitter i den högra. De 3 i vänstra och de 3 i högra är ihopkopplade i en tidkanal och 3 stycken i den centrala modulen går på ytterligare en tidkanal. Den 10:onde blåa är ihopkopplad med de vita i den centrala modulen. Orsaken är att när jag gjorde den modulöen så saknade jag ett 16 000 K vit chip. På den högra modulen finns det 3 stycken 10 watts på 10 000 K och 3 stycken 10 wattare på 16 000 K. Samma på den vänstra. den centrala har 2 st 10 watts 16 000 K och en 30 watts på ca 12 000K (samt då även ett blått chip). Varje moduls vita styrs av en separat tidkanal. Jag har alltså 5 st tidkanaler med styrning 0-10 V att arbeta med. Det är här som jag tycker LED tekniken kommer till sin fulla rätt. Jag börjar med att klockan 7 tänds de tre ihopkopplade blåa i den centrala modulen upp på ca 3% av max. Klockan 8 börjar samtliga modulers blåa att dimma upp mot 100 %. Uppdimningen tar 4 timmar så klockan 12 är det blåa på max. Sedan kl 10 börjar den högra modulens vita dimma upp, kl 11 den centrala och kl 12 den vänstra. Just nu tar den dimningen 3 timmar så kl 15 går alla vita på ca 100 % (jag har under inkörningen bara låtit det gå upp till ca 90 %). Klockan 18 så startar nerdimningen från höger och från 20 så börjar även det blå att dimma ner. Nerdimningen har jag till 2 timmar. Mellan 22 0ch 23 går den centrala blåa enbart på 4 %. Samtidigt har jag min gamla ramp där de blåa (18 watt) tänds kl 12 och de vita (ca 30 watt) tänds kl 15. Släcks gör de vita 18 och de blå vid 21. Det här gör att färgtemperaturen och belysningen varierar hela tiden och jag ser hur vissa koraller ställer in sig efter detta. Nedan kommer några bilder av varierande kvalitée som visar karet och lite av livet i det för närvarande. Först en heletsbild Sedan högra hörnet, centrala delen från vänster och högra hörnert även det taget från vänster. Sedan kommer här en serie av bilder som visar lite av livet i burken MVH Lasse

Tror inte det hjälper med att sänka salthalten om det är oodidium. Här är en artikel som behandlar problemet. Ozon tillverkas helt riktigt i en generator och sedan suger man denna ozonberikade luft genom skummarens luftslang och ut i skummaren. Det är en kraftfull metod men om du har så få koraller borde det funka bra för dig. Får du för mycket ozon så ser du det på fiskarna genom att de får en kraftig andning. Har du möjlighet att få låna eller köpa en reaktor så kan det vara en väg ut. Jag skriver "kan" eftersom inget är garanterat inom denna hobby. Jag har självt använt den metoden vid begynnande utbrott av någon form av saltvattensprick (och en gång mot misstänkt oodinium) med bra resultat. En annan metod som kan fungera är att ta ur de drabbade fiskarna, sötvattensdoppa dem (2-5 min) och sätta dem i en hink (eller flera) med nytt vatten och lite cirkulation. Mörklägg hinken. Samtidigt gör man en ny hink med nytt vatten och efter ca 24 timmar tar man upp fisken, sötvattensdoppar och stoppar sedan ner dem i den förberedda hinken. Denna procedur upprepas varje dag tills fiskarna är symptomfria och några extra dagar. (ev kan du använda lite kopparmedicin varje dag också). totalt kan det ta en vecka kanske Normalt brukar man säga att huvudakvariet skall vara tomt på fisk under tiden och i ca 4 veckor. Min erfarenhet är dock att om det går kvar fisk som inte blir angripna under behandlingstiden så kan det fungera med att sätta tillbaka fisken igen efter en vecka. Detta skiljer sig nog ordentligt åt från parasit till parasit. MVH Lasse

Detta rör har en färgtemperatur på 8000 K Detta finns på 4000 K och 6500 K MVH Lasse

Tyvärr - en av de plaster som är svårast att limma på grund av en viss fethet. Jag vet inget lämpligt lim till det. MVH Lasse

Det är bara det att Osram i sin produktfakta talar om rör i T5 HE serien. (14, 21, 28 samt 35 watt) Längre ner finns dock de rätta produkterna i HO serien och där finns 67 54 watt med. Fortfarande ett av de bättre rören i det blå spektrat. MVH Lasse

Det är i alla fall min åsikt men jag upplever inte på något sätt att de "enkomponent"salter som nu finns är speciellt dåliga så det är möjligt att leverantörerna löst problemet med blandning på ett bra sätt. MVH Lasse

Man brukar klorera ganska ordentligt i delfinbassänger - det gör vattnet mycket klart och vattnets naturliga färg plus våglängdsbrytningarna i det djupa vattnet ger den blåa färgen. Jag har aldrig överhuvudtaget hört talas om något offentligt akvarium som använder färgindikatorer i sitt vatten. Men jag kan ha fel - det har hänt förut. @ Marko Det var mycket medvetet att jag inte kommenterade detta. Jag har ingen aning om vad det är för mekanismer som styr färgändringarna och jag har heller inte sett någon förklaring. MVH Lasse

@ jonas Kör du någon kolkälla - om inte så verkar det vara svävalger. Lättaste sättet att bli av med dem är att köra med UV-C och det behöver inte vara så starkt för att ta svävalger. Du behöver samtidigt byta en del vatten för när svävalgerna ät borta så kommer du få alger på sten och annat om näringsvärdena är för höga. @ Tedd Till skillnad från sötvatten så har man betydligt mer ljusei ett saltvattenskar. Svävalger (och andra alger) får du om du har en gynsam kombination av näringsämne och ljusintensitet. Det är inte solljus i sig som ger alger - det är att intensiteten är större i solljuset än en vanlig sötvattensbelysning men det är näringsvärdena som bestämmer. Har du 0 i näring kan inget ljus i världen skapa några alger. MVH Lasse

Anledningen till att jag gärna vill (om det är möjligt) få med lite "gammalt" vatten vid en nystart är att ett helt nyblandat vatten är i stort sett kemiskt rent och saknar många av de biologiska molekyler som ibland går under benämningen kolloider. I "gammalt" vatten finns dessa ämnen av biologisk natur redan, bland annat då kolloider samt enzymrester och annat, och de påverkar på ett positivt sätt (skyddar) fiskar och andra djurs slemlager. @ akvarium123. Säg så här - du startar ett nytt akvarium på 100 liter och tar 50 liter av detta vatten från ditt 300 liters akvarium (vilket därmed får 50 liter nytt vatten). Vilket av dina akvarium har då sämst vatten? Det väl fungerande 300 liters eller det nystartade 100 liters? MVH Lasse

Om jag förstår det rätt så har man delat upp det man normalt brukar kalla makroämnena, dvs natrium, klorid, svavel, kalcium, magnesium och kalium i en påse och de så kallade mikroämnena i en annan påse. i praktiken så går det till så att man blandar natriumklorid ihop med kalciumklorid, magnesiumsufat, magnesiumklorid och kaliumklorid i bestämda mängder för att få de värden paketen beskriver på de viktigaste ämnena (förutom klorid som även förekommer i föreningar med spårämnena). Dessa sex ämnen (natrium, klorid, svavel, magnesium, kalcium och kalium) förekommer i naturen i olika föreningar med varandra och löses upp i vatten i som joner. Dessa 6 ämnen utgör mer än 99 % av det färdiga saltet (inklusive kristallvatten). Resten av vårt salt består sedan av ämnen som bara finns i spårämnesnivå. De ämnena förekommer också som föreningar, framförallt som klorider innan de löses upp. Vad jag förstår så är det främsta motivet med att dela upp dessa två saltblandningar just det faktum att det är mycket enklare att garantera rätt koncentrationer spårämnen i det färdiga saltet eftersom det kan vara mycket svårt att blanda mindre än 1 procent av ingridienserna tillsammans med 99 procent bulkkemikalier jämt i en batch som sedan delas upp i mindre fraktioner. Jag har för mig att det finns ett annat saltmärke som resonerar på samma sätt. Framförallt så måste detta förbilliga för producenten att kunden blandar själv. Detta argument kan jag mycket väl köpa som ett bra argument men detta medför att man för att få denna fördel behöver blanda till hela förpackningen på en gång. Varför hårdnar saltet? Jo det beror på att framförallt natriumkloriden är väldig effektiv på att ta upp fukt från luften. Det är luftens fukt som gör att saltet hårdnar. Det är orsaken till att många salter levereras i både täta plasthinkar och väl förslutna innerpåsar. Jag har under åren provat många salter och samtliga av dessa har blivit stenhårda om jag slarvat med inneslutningen. Det i sig motbevisar att det är vanligt med klumpförebyggande medel i våra saltblandningar. Dessutom så är det vad gäller salt för konsumtion sällan frågan om klumförebyggande medel som bygger på olika kiselföreningar utan det brukar vara E535 och E536 som är helt andra föreningar. Personligen ställer jag mig mycket frågande till uppgiften om silikat i saltblandningarna pga av klumförbyggning. Varför är alla så rädda för silikat - jo för att silikat innehåller kisel som många tror triggar kiselalger. Intressant är då att på förpackningen så finns grundämnet kisel med som 11 mest förekommande ämne i en koncentration på 3 mg/l i färdigt vatten. Jag har ingen aning om detta salt är bättre eller sämre än andra salt - det får framtiden utvisa. MVH Lasse

Du har troligtvis fått svävalger Jonas. Frågan är bara om det är bra eller dåligt . Min erfarenhet säger att det är svårt att få svävalger i ett saltvattensakvarium även om många vill ha det för svampar och annat. Få bort det får du genom att köra vattnet via ett UV-C men du kan också avvakta och se om dina filtrerande djur själva plockar bort algerna vilket jag tror händer förr eller senare. Just nu tar de upp din näring och har du filtrerare så kommer de att plocka upp algerna. Du skulle kunna testa med några svampar exempelvis. MVH Lasse

Varför säger det sig självt Ted? MVH Lasse

Ja - eller däromkring. Fläkten i bakkant var inte standard i de första modellerna utan man fick köpa en tillbehörssats bestående av fläkt och AC/DC omvandlare. Den fläkten har jag satt att blåsa ut. Jag har för mig att kåpfläktarna skall blåsa ut (och därmed suga luft från andra sidan). MVH Lasse

Har du försökt med ozon? MVH Lasse

@ Claes Jag tror att det är ingen som riktigt vet det än eftersom vi som vanligt har få eller inga mätningar av detta under tider som varit opåverkade. Jag vet att det förkommer en massa experiment med detta i laboratoriemiljö men jag tvekar på att de kommer att ge några tillförlitliga svar den närmsta tiden. Var och en av oss som har haft stenkoraller vet att det finns 100 tals faktorer som påverkar tillväxten (kalcifieringsgraden) så det är ingen lätt uppgift att ställa upp ett experiment som enbart tar hänsyn till pH intervallet. Dessutom har vad jag vet så har inte idéen om att den ökade mängden fri koldioxidgas i vattnet som en följd av pH sänkningen också kan påverka artsammansättningen i grunda områden (gynna snabbväxande alger) fult ut accepterats eller ens belysts. Man förklarar också pH sänkningen med att det bildas kolsyra som sänker pH:t. För mig är det en förklaring som leder fel eftersom pH sänkningen från koldioxid är ett resultat av karbonatssystemets jämviktskrav och inget annat. Den totala alkaliniteten (förmåga att motstå pH sänkningar) ändras inte i vattnet vilket det gör om du tillsätter en syra. Forskarna är också oense - jämför dessa tre artiklar så förstår ni vad jag menar Denna och denna tar upp allvaret av pH sänkningen och denna visar att det finns forskning som vill att vi slutförvarar koldioxid i havet! MVH Lasse

Fläkten i bakkant är av stor betydelse för temperaturen i karet. Det är den som sköter luftväxlingen mellan huv och vattenyta och därmed gör att avdunstningen ökar. Det är avdunstningens energikrav som sänker temperaturen i ditt akvarium. De andra fläktarna i huven är i huvudsak till för att sänka värmen för elektroniken i huven. En vanlig datorfläkt (om jag mins rätt så är det 50 mm) och en AC/DC omvandlare som ger högst 12 V DC sekundärt är det som behövs. Oftast klarar men sig med 8 -10 V. MVH Lasse

Det är riktigt - släng ut den levande sanden från det gamla akvariet och köp ny levande sand i vätskefyllda påsar i zooaffären. Alternativt gör som Reuben säger ta ordentligt kokande vatten så allt dör och sedan för du in det som dött med den ny levande sand. Observera ironi...... Skämt åtsido - har det inte varit några problem i akvariet som du köpt innan (med mycket skitalger och annat) så skulle jag personligen vara väldig försiktig med att störa sanden eller att rengöra den för mycket. Några uppslamningar i lite begagnat vatten som hälls ut vore det enda jag skulle göra. Och jag skulle behålla sanden. Har akvariet fungerat bra så är det balans mellan mikroorgaismer och annat i sanden - stör inte den för mycket. Om man vill ha en smidig uppstart så är det viktigaste att behålla sanden så intakt som möjligt (och LS:en). Jag skulle också starta med ca 50 % gammalt vatten och sedan om jag tycker det är nödvändigt göra några kraftiga veckovisa byten efter den andra/tredje veckan. MVH Lasse

Nitrat är en form av kväve, aminosyror en annan. Normalt skall man inte när det gäller fotosyntesen kunna ersätta nitaten (som är en oorganisk form av kväve) med aminosyror (som är en organiskform av kväve). Organismer som lever av fotosyntes kan normalt bara tillgodogöra sig oorganiska former av kväve (NH4, NO2 och NO3 som exempel) Nu verkar det som koraller lyckas använda aminosyror också men hur det går till har jag ingen aning om. Man skulle kunna se en möjlig förklaring i den symbios med bakterier som det har visat sig finnas i ett korallsamhälle. Indirekt kan nitrat bildas vid tillsättning av aminosyror men det är kväve som tillsätt i annan form. Kväve och fosfor är inga gifter Henric - de är livsviktiga delar som allt levande måste ha. Med tanke på vart du bor så bör du inte kunna gå speciellt många meter för att förstå detta Du har ju en de bördigaste slätterna i Sverge bara runt hörnet. MVH Lasse

Fast skrivar man så här om en av sina ingridienser så får åtminstone inte jag något större förtroende för produkten Extra calcium prevents a dangerous PH drop Det skulle jag vilja se hur det går till!!!! MVH Lasse

Har du fläkten som sitter i bakkant igång (på vänstra delen av baksidan över returpumpsfacket) MVH Lasse

Avstår denna gången MVH Lasse @Exxec - botulism behöver man nog iofs inte riskera i en akvariemiljö eftersom bakterien Clostrridium botulinum behöver en syrefattig miljö för att växa till.

Fruktsocker - kolkälla - bara sätta igång burken direkt MVH Lasse

Om vi är överens om att inget grundämne (såsom kol, kväve och fosfor) försvinner eller tillkommer av sig självt i ett akvarium (såvida vi inte har en kärnreaktion) så kan vi gå vidare. De bakterier vi använder oss av i kolkällemetoderna är i princip normala nedbrytningsbakterier som lever normalt på dött material. Detta döda material har normalt ett visst förhållande mellan olika grundämnen. När det gäller kol:kväve:fosfor så brukar man prata om ett tal som ligger nära 106:16:1. Dvs på en atom fosfor så finns det 16 atomer kvave och 106 atomer kol i det levande materialet. Denna kvot kommer från början från en generaliserad planktoncell men det är ungefär detta förhållande i det mesta levande materialet. Om vi då lever av rov - såsom dessa bakterier gör så kan man tänka att den nya biomassan som byggs upp - bakteriebiomassan - skall ha samma kvot. Det blir dock förluster i en syrerik miljö av kol eftersom alla celler använde syre i en del av metabolismen och lämnar koldioxid ut. Kolet i denna koldioxid måste ju i detta fall tas från maten - eller hur. De här bakterierna verkar också ha förmåga att ta en del av näringen för uppbygge av sin biomassa från kväve och fosfor som förekommer i mineraliserad form i vattenkolumnen (som fosfat och olika kväveföreningar såsom ammonium, nitrit och nitrat). Alternativt tar de dessa näringsämnen på ett indirekt sätt ur vattenkolumnen. Kolet har de dock svårt att få tag i, dessa heterotrofa bakterier kan klart inte använda mineraliserat kol som karbonater. Det är det vi fixar genom vår tillsats av organiskt kol men eftersom hela processen sker i syrerik miljö (det finns delar som sker syrefritt också som komplicerar det hela - med det lämnar jag just nu) så kommer en restprodukt att vara koldioxid, dvs en del av det organiska kolet omvandlas till koldioxid relativt snabbt. Detta kommer att ske (en ökad bakteriell produktion av koldioxid) oavsett när vi för in kolkällan, vilket i sin tur leder till nedpressning av pH (på kortare sikt) men denna koldioxid är inte tillgänglig för produktion (av skitalger, koraller, makroalger och andra organismer som utnyttjar fotosyntes) om inte ljus finns. En del av koldioxiden luftar vi ut genom skummaren och får bort den på så sätt. Men vad som händer när ljuset slår på är att alla organismer som använder fotosyntes kommer att förbruka koldioxid som är löst i vattnet. Det är dessa organismers sätt att skaffa det nördvändiga kolet för kvoten 106:16:1. När konsumtionen av koldioxid är större än produktionen så kommer pH att stiga pga av karbonatbuffringssystemets krav på jämnvikt mellan gasformigt koldioxid (CO2) och bikarbonater och karbonater. Denna pH stigning kommer att begränsa den tillgängliga koldioxiden och vissa organismer kan bli koldioxidbegränsade, såsom vissa "ful"alger. Missförstå mig rätt - jag tror inte att det finns en generell regel om när man bör dosera in det organiska kolet (och därmed öka koldioxidproduktionen) utan det kan skifta från tid till en annan och fall för fall. Jag är inte ens säker på om resonemanget har praktisk betydelse alls. Det var dessa argumenten jag ville testa. MVH Lasse

Frågan ställdes 2010-11-03 - jag har en liten misstanke om att det inte är aktuellt längre...... MVH Lasse

Det är ingen kampanj mot dig Mattias (med tanke på vår ordväxling i en annan tråd) men jag skall försöka komma med ett förtydligande. Vad som händer när ett filter stannar oavsett om det är mycket nitrat i vattnet eller inte är att det blir syrefritt i filtret. Bakterierna kan då inte använda syre i sin metabolism utan använder då nitrat i stället för det saknade syret. Detta kallas denitrifikation. Slutprodukten där är kvävgas. Om denitrifikationen inte är fullständig så är det helt riktigt att det ibland kan bildas nitrit men det brukar vara mest ett problem i denitrifikationsfilter där flödet är för snabbt i vårt fall. Det finns också en fara för oss människor när vi är väldigt unga att käka föda som innehåller mycket nitrat eftersom det kan bildas nitrit. detta är anledningen varför man brukar avråda barn under 2 år att äta spenat och att man har ett gränsvärde på nitrat i dricksvatten. I ett stoppat biofilter så finns det en större fara och det är att när nitraten i det stillastående vattnet är slut så går samma bakterier över till att använda sulfat i samma syfte som de tidigare använde syre eller nitrat. Slutprodukten där är svavelväte (lukt av ruttna ägg) som är dödligt giftigt och om man kör igång filtret utan att rensa det så riskerar man att puffa ut dödligt svavelväte i karet. Normalt så oxideras svavelvätet snabbt men blir det för mycket så får det konsekvenser. Detta är ett problem med dränkta filter men i filter där biobollarna inte är dränkta så finns det fri tillgång till syre. Den här processen är väldigt bra att ha i tankarna om man pratar om att 0:a nitraten eller inte. Har man lite nitrat i vattnet så är det alltid en garant för att inte svavelväte skall bildas direkt om det blir syrefritt i något område. Personligen, eftersom jag kör med ganska mycket sand i akvariet, skulle jag aldrig våga 0:a nitraten. MVH Lasse