Lasse

De tillhör till och med olika familjer - Blenniidae respektive Callionymidae. MVH Lasse

Du har ökat belastningen på karet ganska snabbt om du skaffat fyra fiskar och matat bra. Detta kan innebära att du fått fri ammoniak i karet. Det bästa du kan göra nu är att plocka ur frökenfisken - den kommer troligtvis inte att klara sig och blir den kvar så kommer du att riskera att någon eventuell sjukdom sprids vidare. Sedan skal du rikta alla pumpar så du får en bra rörelse på ytan så eventuell bildad ammoniak luftas ut. Sedan väntar du med inköp tills du ser att akvariet stabiliserats. MVH Lasse

Ja att du har ett 60 mm rör som lodrätt förbindningsrör till sumpen är ju bra men personligen skulla jag aldrig våga köra med ett sådant system om jag har höga flöden. Men om du har överrinning och 20 mm rör så är det inte höga flöden du kan köra med precis. Men prova med att stoppa. Såsom det var ritat i inlägg 32 var det helt livsfarligt enligt mitt sätt att se men eftersom jag har boken så kan jag se hur han ritat och där är ett lodrätt förbindelserör ner i sumpen - men om jag skulle använda den designen så är minimum att göra som du gjort med ett lodrätt 60 mm rör. Är det lodrätta röret av samma dimension så blir det lätt luftspärrar. MVH Lasse

Glenn - bästa sättet att ta hand om ammoniumet (om du nu har något) är att se till att karet luftas bra. Den del av ammoniumet som är gas (ammoniak) avgår då och en ny jämnvikt uppstår, sedan avgår det nybildade ammoniaken, ny jämvikt, sedan avgår.... - ja du förstår principen. Min åsikt är att det inte är ammoniumet som orsakat dödsfallen även om din mätare visar ett sådant värde. Ammonium i sig är inte farligt - det är den delen som är ammoniak som är farlig. Hur mycket av det uppmätta ammoniumet som är ammoniak bestäms av pH, temperatur och tryck. Om vi börjar med första fallet - du har pH 7,5 och förutsätter att du verkligen har 0,15 ppm enligt testen. Då är vid 25 grader och normalt lufttryck ammoniaken ca 1,8 % av detta - alltså 0,0027 ppm. När du nu höjt upp ditt pH till 8,3 så utgör ammoniakdelen ca 10 % av detta värde - alltså 0.015 ppm - och det är fortfarande inte ett värde som är akuttoxiskt. Gränsvärdet för lax i långtidsexponering är 0,02 ppm exempelvis. Dessutom så skulle du se en ammoniakförgiftning på fler organismer än dessa nya. Jag tycker heller inte att din ozonkörning verkar för mycket, beror ju iofs på hur många mg din ozinator lämnar. @ Reuben - Hur mycket du vill Jag mäter pH via profiluxen och sparar värdena varje dag när jag vill se vad som händer. Samplar var 15:onde minut. Temperatur, redox och pH.MVH Lasse

Det viktiga är att returerna får inte gå ihop till ett slutet rör. Ettdera så har man ett returrör från varje kar till sumpen eller också så får returrören gå ner till ett "öppet" rör. ett öppet rör gör man av ett rör som är betydligt större än varje avrinningsrör och lutar ner mot sumpen. Dett bästa är att dra upp bakändan detta rör (alltså efter sista karet i raden) upp över översta nivån på karen och ha det öppet där. detta kommer att motverka att man får korresponderande kärl mellan akvariumen och att man får avloppsvattnet från kar högre upp att gå bakvägen in i kar på en lägre nivå. Luft måste alltså kunna få tillträde till det grövre samlingsröret. det jag beskrivet är en väg - det finns flera. På trycksidan om man har många kar så kan man minska på diametern på tryckröret ju längre man kommer bland karen. Grovt i början - tunnare i slutet. Tänk på att om man har en försörjningsledning mellan två "akvariumvåningar" så skall man ta ut vattnet från undersidan av röret även till de kar som är högre upp. Matningsrören gör man med en båge ner i karen och låter det mynna ut under vattenytan. För att undvika baksug (om pumpen stannar) så borrar man ett litet hål på tryckröret (3-4 mm) strax ovanför vattenytan i karet. Detta hål blir dels en indikation på flödet in i karet och om det blir pumpstopp så blir det ingen hävert. Hoppas du förstår vad jag menar. MVH Lasse När jag skrev detta så såg jag inte alla inläggen som kommit in. Loffe - systemet i inlägg 32 kommer att vara livsfarligt - det finns inget som hindrar att vattnet från översta karet går in i understa karet om det blir lite igensatt i avloppsröret mellan nedersta karet och sumpen. Vill man ha ett sådant system som är tre på höjden och ytavlopp så är det enklaste att exempelvis borra för en 63 mm rörgenomgång i understa karet, rakt över det i det näst översta borrar man för en 50 mm genomgång och rakt över den så borrar man i översta karet för låt oss säga en 32 mm genomgång. I understa karet sätter man inne i karet ett 63 rör som slutar några mm under där man vill ha ytan. I karet över så sätter man först ett 50 rör på undersidan som går ner i 63 millimetraen några centimer och på insidan av det andra karet tar man ett 50 mm rör upp till den tänkta ytan. Sedan gör man samma med det övre karets 32:a. Måtten är tagna bara för att visa principen. Från undre karet drar man sedan ett rör till sumpen.

Ja - tillgången till organiskt kol är den faktorn som begränsar tillväxten av dessa bakterier. I ett normalt akvarium så hålls tillväxten av heterotrofa bakterier tillbaka just på grund av att det inte finns så mycket organiskt kol. Det organiska kol som finns är oftast bundet i dött organiskt material och finns inte fritt tillgängligt för bakterierna. Bakterierna får tillgång till det (och övriga ämnen) genom att "käka" upp det döda organiska materialet. Genom att tillsätta kolkälla så får man dessa bakterier att växa till utan tillgång av dött organiskt material och de kan hämnta sin näring direkt från vattnet - vattnets innehåll av näringsämnen och spårämnen minskas. Vid en given tidpunkt så finns just så många bakterier i ditt akvarium som tillgången av olika nödvändiga ämnen tillåter. det är viktigt att säga att det begränsande ämnet kan vara vilket som helst av de ämnen som bakterierna behöver för att fortplanta sig och växa till. Oftast är det då i akvarium frågan om tillgången på organiskt kol. De bakterier du tillsätter behöver material för att överleva. Organiskt kol är ofta det som begränsar tillväxten. I ett kar som du tillsätter organiskt kol till så har du en kraftig bakterietillväxt oavsett om du tillsätter bakterier eller inte. Tillsatsen av fler bakterier ger inget extra eftersom alla platser och abonemang på närings och spårämnen redan är upptagna. Vad jag menar är att om spåret "tillsätt bakterier för att bekämpa cyano" är riktigt så skulle det räcka med att tillsätta organiskt kol eftersom man får fler bakterier då. Tillsätter man bakterier så får man inte fler eftersom man inget gör för att öka något av de begränsande ämnena. När det gäller bakterier med en reproduktionstakt som innebär en fördubbling på 15 minuter så är det alltid något som är begränsande. Kort sagt - jag tror inte på den teorin - den är inte logisk. Dessutom verkar det som om just koltillsats (som verkligen ökar antalet bakterier och tänkt konkurens) istället i många fall leder till cyano. MVH Lasse

Claes - jag litar inte på de mätningar han gjort av ammoniumet. Red Sea:s test har en förmåga att alltid visa på ammonium. Stör fläckarna - låt dem inte bygga upp någon biomassa - sug ut och ersätt med nytt vatten. Hur länge har akvariet varit igång? MVH Lasse

Nej - och problemet är mer allvarligt än så eftersom det inte bara är denitrifierarna utan alla (även de som jobbar med syre) heterotrofa bakterierna som konkurerar ut nitrifierarna. Men har man den situtationen så kan du ta all världens nitrifierare och sätta in i ditt kar utan bättring, konkurensen handlar nämligen om utrymme och där de heterotrofa alltid vinner eftersom de är snabbare på att föröka sig. Det är ett intressant påstående att bakteridosering skulle motverka cyano och kiselalger eftersom det då skulle betyda att ett system som drivs med en organisk kolkälla inte skulle ge cyano och kiselalger. Doseringen av kolkälla medför ju just att man tar bort den vanligaste begränsande faktorn i ett akvarie för just de heterotrofa bakterierna, de som du tillsätter. MVH Lasse

Jo vi är nog ganska överens men vad jag menar är att det tar inte tre veckor innan bakterifilmen på biopelletsen är begränsad av något annat än tillgången till organiskt kol (yta, näringsämnen, syre, spårämnen eller annat) och därför är stödutsättningar av bakterier i stort sett meningslösa. MVH Lasse

Ja många erfarenheter kommer därifrån men i väl buffrade höga pH - system. Dels när det gäller malawi och tanganyiker men även från Vattenbruket på Stensund som var ett välbuffrat vatten med KH på 5-7 och pH över 8 Men jag har mycket erfarenhet från saltvatten med koldioxid, dels vid mottagning av fisk och vid avsiktlig pH sänkning med hjälp av koldioxid. Saken är att är det en överlösning av koldioxid i vattnet i förhållande till jämnvikten mellan luft och vatten så kommer luft/vatten jämnvikten att utjämnas tills jämnviktskonstanten är uppnådd. Hastigheten på denna utjämning bestäms av interfacets yta. En luftning eller "vispning" (eller en skummare) förstorar den yta ordentligt och ökar hastigheten på utjämningen. Sedan har du den andra jämnvikten - den mellan de olika koldioxidföreningarna i vattnet (CO2, H2CO3, HCO3 och CO3) Den är (om vi inte tillsätter någonting annat) bestämd till en viss del av hur mycket koldiodgas som produceras eller konsumeras i akvariet. Denna jämnvikt påverkar pH. Produceras det för mycket koldioxid i systemet så pressas pH:t ner - konsumeras det mer än det produceras så går pH upp. Det är här som den första jämnvikten ( den mellan luft och vatten) kommer in som en "konsument" av koldioxid. Storleken på denna konsumntion bestämms av diffunderingshastigheten som i sin tur bestäms av ytan på interfacet mellan luft och vatten. Genom att göra den större så snabbar man på "konsumntionen" (utjämningen). The bottom line är alltså om koldioxidhalten i vattnet pga av produktion i akvariet är för hög i förhållande till den jämnviktskonstant som finns mellan luft och vatten så kommer man att få pH:t att röra sig uppåt genom att underlätta att denna jämnviktskonstant uppnås. (läs luftning av en eller annan sort) Jämnviktskonstanten bestäms främst av luftens koldioxidhalt - ju högre luftens koldioxidhalt är desto mer fri koldioxid kan finnas i akvarievattnet. MVH Lasse

Med biopellets (som då innehåller en oorganisk kolkälla) kan du glömma nitrifikationen i den reaktorn. Dessa bakterier har nämligen inte en chans att etablera sig på ytorna eftersom de snabbväxande heterotrofa bakterierna tar all den plats som finns. Nitrifierarna konkureras ut helt enkelt. Sedan så undrar jag över om det helt stämmer med det Claes säger eftersom många rapporterar rätt så snabba ändringar av framförallt fosfat när biopelletsen introduceras. Om det helt skulle stämma med det Claes säger om långsam kolkälla så skulle det organiska kolet vara en begränsande faktor hela tiden. Men visst - det kostar mer energi för bakterien med denna kolkälla än om det var vodka runt om och därmed långsammare delning. Men det tar inte lång tid innan biofilmen är etablerad - inga tre veckor skulle jag tro. Jag tror att den huvudsakliga "doseringen" sitter i att kolkällans så att säga är 2 dimensionell och bakterierna kommer bara åt den delen som filmen täcker och detta begränsar antalet bakterier till tillgänglig yta. (Till skillnad från att hälla 2 dl vodka direkt i karet). Med detta vill jag säga att den begränsande faktorn rätt snabbt kan bli utrymmet för biofilmen om alla andra faktorer finns och inte är begränsande. Därför tycker jag det är intressant att veta vilket flöde som körs över biopelletsreaktorn också. Att man får en bakterieblommning ute i vattenvolymen efter en dag måste betyda att ettdera som Claes säger att det innehåller andra, snabbare kolkällor eller, vilket jag tror är det mest rimliga, att miljontals mikroskopiska biopelletspartiklar slits bort ifrån biopelletsen och däremed skapar en oändlig yta för tillväxt ute i vattenvolymen. När biofilmen är ettablerad på pelletsen sker inte denna frisläppning av partiklar. Oavsett vilket - om svårtillgängligheten eller ytan är det som begränsar koltillgången så kommer inte en bakterietillsättning att påskynda processen i någon större utsträckning i ett etablerat akvarium. Ett undantag kan vara om man startar helt från början i ett nytt akvarium men å andra sidan så är det andra faktorer som är begränsande i starten. Dessutom så skulle i alla fall jag prioritera att få igång nitrifikationen under de tre första veckorna och då är för mig alla åtgärder för att stärka de heterotofa bakterierna kontraproduktiva. MVH Lasse

Vart kommer den uppgiften ifrån? Du menar alltså att en fisk som dör i ditt akvarium inte kommer att ruttna förrän efter tre veckor? Att en nitrifikationsprocess tar tre veckor att komma igång är välkänt men att en process med heterotrofa bakterier skall ta tre veckor att komma igång är för mig helt okänt. MVH Lasse

Se min tråd Där finns gott om bilder som tar bort myten om att LED ger dåligt ljus. MVH Lasse

Ja - eller också har jag inte sett det. Det försvinner skivor då och då men det brukar det ju alltid göra så jag har inte satt sjöborrarna i samband med detta - men det kan det ju vara - men stjärnpolyper - näe. MVH Lasse

Verkar vara två skilda tidningar Calle - artiklar delas men det är ingen ordning på när, var eller hur. se mina länkar ovan - gå in och jämför. MVH Lasse

Häll i bikarbonat eller höj pH 500 i kalcium och 13 i KH - känner igen det. Händer varje gång jag kör igång kalkvattnet ordentligt. Jag har inte speciellt mycket hårdkoraller och har så många sjöborrar så kalkalgerna växer bara där de inte kommer åt - dvs jag har inte så stor åtgång på kalcium och karbonat. Mitt pH växlar mellan ca 7,9 och 8,25 beroende på tidpunkt (läs om det är mörkt eller ljust). Jag körde stadigt med kalkvatten tidigare för att hålla pH på 8,3 men eftersom jag nu inte har några "ful"alger så låter jag bli detta - bara kanske var fjärde 25 litersdunk. När du fått de elektroniska så ta då ph både på morgon, middag och kväll. MVH Lasse

Det var så jag menade - titta på den här grafen - där har jag startat med en bakterie klockan 00:00 och tittar på de första 12 timmarna. Grafen förutsätter att alla levnadsbetingelser (plats, syre, näringsämne, organiskt kol och liknande finns i överflöd) och att populationen fördubblar sig på 15 minuter. en sammanfattning säger att under de betingelserna så blir en bakterie 281 474 976 710 656 stycken efter 12 timmar. Den enda gång som jag anser det är befogat med att ympa in bakterier är när akvariet är nystartat och man skall starta igång nitrifikationen. dessa bakterier är lite speciella - deras fördubblingshastighet är så lång som ca 13 timmar i rent media - betydligt längre i saltvatten erfarenhetsmässigt. Innan första steget kommit igång ordentligt så verkar det också som andra steget inhibiteras av den ammonium som första steget inte hinner att ta hand om. Här är det motiverat med ympning varje dag de första tre veckorna tycker jag men att ympa heterotrofa bakterier för att få igång ett biopelletsfilter är att elda för kråkorna. MVH Lasse

Den andra parametern av vikt - KH? Om du har en digital mätare så kan du försöka med luftning och se vad som händer. Viktigt är också att se vad du har för pH precis innan ljuset tänds och precis när huvudbelysningen skall släckas - ta det med en pH meter. MVH Lasse

Jag vet inte - jag har minst 15 sjöborrar av olika arter - så så mycket foder finns det inte. MVH Lasse

Tillägg till infon om Diademan. Det är två arter som kan förväxlas och det är Diadema setosum och Diadema savignyi. Dessa kan också bilda hybrider i naturen. Det är svårt att avgöra vilken art som brukar förekomma. Den med blåaktiga linjer bör vara Diadema savignyi. Jag har 5 stycken i mitt stora och jag har aldrig sett att de ger sig på koraller - däremot äter de det mesta i algväg. Viktigt är också att säga att de är giftiga - ett stick kan göra ont och bör behandlas med att sätta den stuckna kroppsdelen i så varmt vatten man kan stå ut med i ca 20 - 30 minuter. Det brukar vara min standardåtgärd. dessa gifter är dock luriga och de sista två gångerna så har jag drabbats av illamående och allmänt j-igt mående efter ca 3-4 timmar. Det kan vara typ allegisk reaktion. MVH Lasse

Titta lite längre upp i tråden - där står det - gör det i ett väl ventilerat utrymme - vilket också gjordes - öppna fönster är rätt så bra ventilation. Sedan så skulle det funka med Glenns låga värde 7,5 men det är tveksammt om en färgtest kan se någon ändring när vi är kring 7,9 - 8. Vad ligger ditt pH på nu Larry? (om man får bryta din tråd Glenn?) Glenn var uppmärksam på magnesiumet och kalciumet, det ser ut som det går neråt. MVH Lasse

Standard inom industrin är 10 och de buffers som används idag är stabila även i de höga områdena under den tiden de används för kalibrering. Har aldrig haft problem med 10 i kallibrering och då är det några gånger jag har kallibrerat under de senaste 20 åren - räcker det köttet Leif?

Tycker också det vore en kul idé - fraggbytarträffar ute hos Göran och Ted MVH Lasse

Märke på testlösningen är ganska oväsentligt. Det funkar med kallibrering mellan 4 och 7 för våra behov men att ha en andra fixpunkt över 7 ökar teoretiskt noggranheten. En elektronisk pH-modul mäter i själva verket en millivoltsignal (potentialskillnaderna mellan H3O+ (oxoniumjon) och OH- (hydroxidjon)) PH 7 är där punkten där det finns lika många H3O+ som OH- joner - det villsäga att potentialskillnaden är 0. Kallibreringen vid pH 7 säger till pH-modulen att oavsett vad elektroden nu säger till dig så är mV:en 0. Detta är ett sätt att kompensera för mätfel eller åldern hos elektroden. Då har man en fixpunkt, nämligen 0 mV som pH-modulen översätter till pH 7. Med bara en fixpunkt blir det då ett problem för pH modulen att exempelvis översätta -56 mV. "Översättningskurvan" kan ju se ut hur som helst och en fixpunkt beskriver ju inte denna linje. Nu är det så klokt att denna "översättningskurva" från elektroden är i stort sett linjär så vi behöver en fixpunkt till för att hjälpligt kunna mäta mellan pH 0 och pH 14. Det gör vi med den andra kallibreringen. Om vi skall mäta ett förväntat pH på 8 och har kallibrerat mellan 4 och 7 så kan lutningen på kurvan ge större mätfel än om vi kallibrerat mellan 7 och 9 (eller 10 som är det vanligaste). Varför jag använder H3O+ iställert för det gamla H+ är att fria vätejoner faktiskt inte existerar - det trodde man när jag gick i skolan men numera så vet man att en fri vätejon direkt sätter sig på en vattenmolekyl och bildar en oxoniumjon. MVH Lasse

Har 5 stycken diadema i mitt kar - har stjärnpolyper. Borrarna har aldrig rört dem. Har haft denna kombination i över ett år. MVH Lasse