Lasse

Red Sea:s salt är ett av de få salter som inte bygger på ren kemi utan har sin bas från intorkat havssalt i Röda Havet. Det som sedan är tillsatt är de ämnen, framförallt kalcium, karbonater och magnesium som fälls ut när saltkoncentrationen ökar i salinerna. En inte alltför ointelligent gissning är då att fosfathalten i Red Sea återspeglar den halt som fanns i det saltvatten som inneslöts och där vattnet dunstade iväg. MVH Lasse

Fisk tillhör de djurgrupper där många arter är konstruerade för att kunna äta så mycket som möjligt när tillfälle ges, eftersom de inte vet när nästa tillfälle ges. De lagrar näring för framtida förbrukning. Den vita muskulaturen hos fisk är en sådant "näringsförråd". Fettdepåer kring inälvorna är ett annat sådant förråd. Får de obegränsat med foder så blir de simmande näringsdepåer Inte alla fiskar är så, framförallt inte de som lever på föda som de har svårt att tillgodogöra sig såsom algbetarna och de fåtal som lever på fytoplankton men de påverkas också av fångenskapen eftersom vårt foder är betydligt mer näringsrikt och lättnedbrytbart. Detta gäller också en del av dem som lever på zooplankton eftersom zooplankton ofta har utvecklat strategier som gör att de inte är så lättnedbrytbara. Allt detta gör att man faktiskt kan mata ihjäl sina skydslingar. Idag när vi tack vare fiskodlingsindustrin vet mycket om näringsbehoven hos fisk och då framförallt om omättade fetter kontra mättade fetter är även vårt akvariefiskfoder av så bra kvalité att man slipper olika skador på grund av foder som hade sitt ursprung från däggdjur. Och det är tur det för det var ett stort problem förr. Men fisk kan också bli överviktiga, få välfärdsskador och annat och jag föredrar att mata måttligt och på det sättet inte få för snabb tillväxt och dålig vattenkvalité. Dålig vattenkavalité och övergödda fiskar har slått ihjäl oändligt, oändligt mycket mer fisk än dålig matning i fångenskap. MVH Lasse

Detta stämmer ganska väl men är en ren sötvattensfråga och har svårt att inträffa i saltvatten. Det har med pH, karbonater och nitrifikationsprocessen att göra. För att nitrifikationsprocessen skall kunna ske är det nödvändigt med karbonater i vattnet eftersom de bakterier som ansvarar för nitrifikationen är sk autotrofer, dvs de är som växter och alger - de behöver oorganiskt kol. Det innebär också att de förbrukar dessa ämnen tillsammans med andra processer. Om karbonatnivån sjunker för lågt så avstannar nitrifikationen, det vill säga ammoniummet i akvariet omvandlas inte utan blir kvar som just ammonium. Samtidigt så sjunker pH en bra bit under 7 och kvävet stannar som sagt var kvar i sin ogiftiga ammoniumform. Ammoniumhalten i ett sådant akvarium kan bli väldigt hög utan att påverka fisken. Görs sedan ett för litet vattenbyte eller att man höjer pH med på något sätt för snabbt så omvandlas det ogiftiga ammoniumet blixtsnabbt till ammoniak och slår ihjäl fisken. Att detta skulle inträffa i ett saltvatten håller jag för ganska otroligt pga av att inredningen för det mesta består av kalksten i en eller annan form. Vid pH under 7,6 så upplöses delar av denna sten till kalcium och karbonater och man får därför en källa av karbonater i akvariet. Scenariot ovan gäller givetvis sötvattensakvarier utan kalksten i inredningen som är i form att falla sönder. Fisk och koraller mår bäst om de har en så stressfri miljö som bara går att få. Jag har sett en del studier från fiskodling där man tittat på stresshormoner i blodet på stillhavslax. Man hade bland annat en försöksuppställning där man håvade fisk en gång varje dag och mätte nivåerna av stresshormon. Det överraskande var att de höga nivåer man mätte efter första dagen var helt borta dag 8 tror jag det var. Efter den dagen fanns inga förhöjda nivåer oavsett håvning eller inte. Fisk lär sig alltså. Bland annat av den anledningen har jag i all tider tyckt att det spelar inte så stor roll hur du sköter ditt akvarium men var konsekvent i din galenskap. Av den anledningen är jag förespråkare för veckovisa vattenbyten men om man vet med sig att det ena gången blir var tredje, ena gången var annan och sedan varje ett tag så är det bättre att lägga sig på en större bytnivå men mer sällan. Min uppfattning är också att man skall låta bli att "pilla" i akvariet alltför mycket och även här tycker jag då att om man skall "pilla" så gör man det en gång i veckan i samband med vattenbytena (eller varannan vecka). MVH Lasse

Jag såg den här tråden först nu Kan svara på den frågan - ja det gör det i kontakt med vatten. Om du köper svindyra antihalkprepparat som garanterar att de verkar hur kallt det än är så är det kalciumklorid. I kontakt med ise och snö (vatten) så utvecklar den värme som smälter bort isen. Har användt detta många gånger (alltså ren kalciumklorid vilket är rätt så billigt om det inte står akvarieprepparat eller halkbekämpning på det )MVH Lasse

Ja det kan vara Beadlet anemone Actinia equina. I så fall är det en anemon som vill ha det lite kallare än vad vi har i våra revakvarium. den finns naturligt runt hela Storbritaniens kuster. Det finns en tropisk variant som liknar denna men den är mycket mindre. MVH Lasse

Jag har en sådan under mitt 450 liters så jag är inte orolig. se bara till att din skiva är i våg även diagonalt. MVH Lasse

Skall vi dra igång en disk. om osmos också när vi ändå är på gång Försvaret för att alltid använda RO är ju att vi inte vet vad vi får in och vi kan inte mäta det. Samma gäller för mig vad gäller vattenbyten, jag vet inte hur mycket som ackumuleras i akvariet och inte heller vad. Jag vet däremot ganska väl kvaliteten på de salt som finns idag och att nyblandat vatten alltid är mindre belastat med olika avfallsprodukter än användt vatten. Jag vet också hur mitt gamla vatten ser gulfärgat ut när jag tappar ut det (om man inte kör med osmos eller väldigt hårt med aktivt kol) - gulfärgningen kommer från olika organiska restprodukter. Om jag kör med aktivt kol, fosfatremovrar, skummare eller ozon så vet jag heller inte hur mycket av de ämnen jag vill ha i vattnet som försvinner bort i samband med att dessa produkter tar bort andra oönskade ämnen. Att göra regelbundna vattenbyten efter den första 3 - 5 veckorna - helst på veckobasis är för mig en försiktighetsåtgärd så länge inte någon har bevisat att vattenbytena är skadliga i sig självt. Visst jag vet att jag kan köra mina akvarium utan vattenbyten i många månader men då är min åsikt också den att jag spelar lite på lotteri. Samma gäller om jag råkar in i problem, då brukar jag göra många stora och täta vattenbyten under några veckor utan att bekymra mig så mycket om vilket eller vilka ämnen jag har haft för lite eller för mycket av. Jag anser att ordentliga vattenbyten ställer in allt i ett grundläge med tanke på vattenkvalité som man sedan kan arbeta vidare på. Samma gäller om man har små akvarium, att byta 50 % vatten i veckan på ett litet akvarium är inga problem och man ställer in vattenkvaliten i ett bra läge och om man inte har de mest exklusiva och svåra stenkorallerna. Det är mycket lättare, säkrare och billigare än alla dyra tilsatser och prylar som är svårt att motivera för ett litet kar. Sen hör det till saken att man måste se till att man har den belastning som man klarar av och med belastning menar jag då den yttre tillsättningen av mat och hur mycket. De flesta fiskar vi har växer mångdubbelt så fort i våra akvarier än vad de gör ute i det fria vilket bara betyder en sak - vi matar för mycket. För den som undrar - jag använder inte RO - men det beslutet togs efter en undersökning om hur det kommunala vattnet är här i GBG och bygger på ett övervägande.. MVH Lasse (Jag såg inte din hänsyftning till RO Claes innan jag tryckte på publicera men lustigt nog hade jag samma tanke)

Ja men det GÅR inte så fort MVH Lasse

Den här skönheten borde göra jobbet Acreichthys tomentosus är en filfisk som äter glasroser och jag tror att den även tar majano. De stora får du nog döda med lite ättika i en spruta med kanyl. Ge dem en dos av detta mitt i planeten. Denna filfisk tar sedan de små ganska lätt tror jag MVH Lasse

Zoramia leptacantha (före detta Apogon leptacanthus) MVH Lasse

Det var länge sedan jag uppdaterade den här tråden. Karet tuffar på och jag har börjat att sätta in lite annan fisk i det än vad jag hade förut. Tyvärr så har mina Discordipinna griessingeri inte visat sig på 6 månader så de har troligtvis gått till de sälla jaktmarkerna. Jag har i alla fall beslutat att det skall bli små och snälla fiskar i detta kar framgent. Jag skrev för några månader sedan att jag skulle åtgärda ljuset. Jag väntade på en LED-platta på 30 till 30 cm och när jag fick den så visade sig att jag tänkt helt fel - den fick inte plats. Nu har jag en jäkla bra skrivbordsbelysning i alla fall . Fläktarna la av för några dagar sedan och det var dags att göra något radikalt. Jag hade två TMC aqua ray 500 liggande och jag beslöt att montera in dem i det fack där 2*55 watts kompaktrör sitter. Först fick jag ta isär rampen och koppla bort gammal ballast och hållare. Jag beslöt att hänga upp mina Aqua Ray 500 i den gamla reflektorn med buntband. Sen skulle allt skruvas ihop igen och prövas! Jag valde att inte styra de två Aqua Ray LED armaturena via tiduret i huven utan det får bara styra fläktarna. Med fläktarna gjorde jag såsom det visats i en annan tråd här på forumet - dvs jag har monterat 3 fläktar på ena sidan men i mitt fall så blåser de ut luften och inte in den. Några bilder på själva karet - först en helhetsbild och sedan en bild med lite av xeniadjungeln. Bilderna är tagna med det nya ljuset. Det är på 30 watt och det ger intryck av att vara lika bra som de gamla kompaktrören - får se om korallerna kommer att uppskatta den nya LED-armaturen lika mycket som jag! En skiv korall och mina obligatoriska sjöborrar Fiskarn utgörs för närvarande av 7 stycken Zoramia leptacantha (före detta Apogon leptacanthus), en Plectranthias inermis, en Stonogobiops nematodes/Stonogobiops xanthorhinica . Den sistnämnda lever med sin pistolräka som har varit i karet sedan det startades även om räkan bytt kompis en gång. Förutom dessa fiskar så finns det några pipefishes (kantnålar) av okänt släkte samt en lite wetmorellagylta. Kantnålen lät sig fotograferas - vilken dock inte wetmorellan tilät denna gång MVH Lasse

Nä men vi är realister. MVH Lasse

Observera ingen har här argumenterat för näringsexport via vattenbyte utom möjligtvis jag i små skummarlösa kar som inte håller de känsligaste hårdkorallerna. I övrigt säger Jani exakt det jag försöker säga men 100 gånger mer elegant. MVH Lasse

Så länge inte belastningen av specifika ämnen ökar per tidsenhet mer än vad det procentuella vattenbytet är per samma tidsenhet så är koncentrationen den samma eller sjunker. Om ett ämnes koncentration ökar ca 10 % på en vecka så kommer ett vattenbyte på ca 10% föra tillbaks värdena till ungefär det samma. Jag håller med om att kontinuerligt föra bort ämnena och det bästa vore då ständiga små vattenbyten anpassade till den aktuella belastningen. MVH Lasse

Om man har små kar så är min erfarenhet att om man skall sköta dem ordentligt och ha glädje av dem i många år så är det absolut effektivaste (och billigaste) sättet med stora och täta vattenbyten. Salterna är såpass bra idag att det är egentligen det enda man behöver göra. Att hävda att vattenbyten på upp mot 40 - 50% en gång i veckan inte medför någon minskning av oönskade värden är fel om inte karet tillförs lika mycket per vecka (se nedan) om man jämför med fallet att inte byta vatten. Vid små vattenbyten såsom 10 % håller jag med Claes att det troligtvis handlar om spårämnen. Men - Något som inte tagits upp här är olika feromoner och korallgifter. Dessa kan tillföras karet i disskontinuerligt och har inte ett ämne ökat i vattnet med minst samma procentahalt man byter vatten med under tiden mellan vattenbytena så medför vattenbytet en minskning av ämnet i karet utan disk. Detta betyder att de flesta ämnen har ett breakeven mellan koncentration, tillförd mängd och bortförd mängd. Regelbundna vattenbyten jämnar ut detta. Sett i detta ljus så är givetvis 25 % vattenbyten som i Hans fall bättre än 10 % i veckan. Sedan vet jag inte riktigt om jag håller med Claes i påståendet om att Ta koppar exempelvis - en låg koncentration av koppar är nödvändigt (spårämne) men det finns en brytnivå där koppar övergår från att vara bra till att bli mer eller mindre giftig (beroende på koncentrationen). Jag tror detta gäller de flesta ämnen - att det finns en brytpunkt.MVH Lasse PS Claes teori om spårämnen i mitt fall stämmer troligtvis bra eftersom nu när jag kontinuerligt tillför spårämnen ser jag inte denna effekt på korallerna.

Använd akvariemattan - det räcker. MVH Lasse

Näe Karet ser ju suberpt ut Stoolpe!!! MVH Lasse

Jani det är en Eviota pellucida, den av Eviota/trimma släktena som jag upplever som lättast. det går 7 stycken i karet just nu. Jag har två stora kirurger plus en kanninfisk i karet just nu så det är lite stimmigt ibland. Min önskan är att bara ha små fiskar i karet och det kommer nog att bli så med tiden men den gula scopasen, min Acanthurus xanthopterus (ja - jag vet 70 cm . Det finns ett pensionärshem för honom) och min lilla kanin Siganus guttatus är än så länge störtsköna så de får gå kvar ett tag till. Sedan kan jag bara understryka det Capote skriver - du behövs för att ge tyngd och vara en resurs när man undrar över något som har med hobbyn att göra och du är suverän på det naturvetenskapliga området. MVH Lasse

Nivån i fack 3 ligger på halva nivån nu men skulle vilja ha den betydligt lägre så att det mesta av mina biobollar låg i luften. Har kört med en nivå på ca 10 cm förut. MVH Lasse

Jag har sett positiva effekter på både mina koraller och fiskar vid vattenbyte på så lite som 10 % och då spelar inte den lilla del fosfat som finns i salt den minsta roll för fosfathalterna i mina akvarier . Helt klart är att vi tillför ämnen som vi normalt inte kan mäta och vi tar - precis som Jani säger - bort ämnen som vi heller inte kan mäta. För 10 år sedan så vållade denna debatt stormvågor inom sötvattensakvaristiken - idag är det ett axiom med täta och stora vattenbyten. Jag har i alla fall upplevt att jag fått små slag på fingrarna av mina akvarier när jag slarvat med mina vattenbyten. MVH Lasse

För de som undrar vad en positivlista är så är det en lista som bara tar upp tillåtna arter. Alla arter som inte finns med på listan är då per definition förbjudna. Du visade en graf som ett exempel på hur du skulle publicera resultatet och om man bara publicerar den typ av grafer så är resultatet och tolkningen given. Jag kan se hur de krafter i Norge som vill ha en så liten del fisk i fångenskap som möjligt just nu tvår sina händer och snålvattnet rinner från mungiporna på dem när de får det serverat på detta sätt MVH Lasse

Jag har också kört med dessa fläktar utan några ombyggnader. Jag har dock beslutat mig för att bygga om mitt ljussystem totalt i mitt RSM och skicka in LED i stället. MVH Lasse

Gobiodon atrangulatus -> bra val hur trevliga som helst men lite grand stridslystna. Har tre i mitt 450 liters och de har delat upp akvariet lite grand. Det förekommer rätt så täta strider då och då. en bor under några skivor i vänstra kanten, en bor i några skivor i mitten och en har ockuperat min mussla lite grand år höger - musslan skiter i detta, drar inte ens ihop sig när den placerar sig mitt i och på mantelen. Zebrasomorna är enligt min uppfattning lika tåliga vilken art du än väljer. X. flavisens är nog lättare att hålla i stim än de andra. Ett stim frisimmare - titta på de olika kardinalarterna - det är snälla och försynta fiskar som ofta visar sig framme och inger trygghet åt andra lite mer skygga fiskar. MVH Lasse

Jag har för mig att det fanns någon artikel om hur mycket ljus som förlorades med olika bakgrunder, målad, film, blå eller svart och så. Någon som kommer ihåg den länken? Personligen tycker jag att bakgrunden skall vara en del av inredningen och jag tycker om att se direkt in i revet. Detta innebär att jag arbetar med BTN, moduler och slim-line. Modulerna har den fördelen att de kan dölja de tekniska installationerna också - men smaken är som baken - delad MVH Lasse

På de känsliga arterna så kommer de slumpmässiga dödsfallen att spela ringa roll - hos de tåliga och långlivade arterna kommer de slumpmässiga dödsfallen vid introduktionen vara hela dödsfallspopulationen såvida du inte har många deltagare som håller dem i många år och redovisar dem när de dör av ålder. MVH Lasse