Lasse

Stämmer nog om att byta forum i detta fall Men jag skall först ta en sak som jag lärt mig från saltvattensakvaristiken vad gäller betydelsen av cirkulation. En av cikulationens viktigaste uppgifter vid ett fullt belyst saltvattenskar är att snabbt transportera bort syrgas och syreradikaler så att zooxanthellerna kan gör sig av med den för dem giftiga syrgasen. Växterna har ungefär samma problem så det med bättre cirkulation vet jag att några växtakvarister har börjat med. Men vi återgår till vad jag ville säga - att ett av de medel man kan ta till mot många alger är koldioxidbegränsning. MVH Lasse

Jag vet att många är rädda för att tillföra många fiskar på en gång eftersom man tillsyn (den låga man låg på innan) och höjer sakta under ett par veckor.es ökar belastningen. Min åsikt är att det inte är antalet fiskar som i första hand bestämmer belastningen utan mängden mat. Vet man att man skall tillföra ett stort antal fiskar till ett existerande kar så kan man börja mata de fiskar man har hårdare - dvs under en till två veckor ökar man matningen så att man kan stanna upp med den mängden mat när de nya kommer och sedan sakta öka den till den mängd man behöver. Eller också stannar man kvar på samma matgiva (den låga som var anpassad för det antal man hade innan) när de nya kommer och ökar upp den försiktigt under några veckor. Om man har aggresiva fiskar (som du) så är det en fördel att tillföra så många som möjligt samtidigt av nya fiskar. Aggresiviteten delas upp på fler individer så de nya hinner att anpassa sig och hitta skydd. Eftersom du givetvis bör ha en karantän så är ett bra tips att under karantänstiden ofta byta vatten och då göra så att du tar ut vatten från karantän - fyller på från huvudakvariet och det nyblandade vattnet hälls i huvudkaret. Byt lite varje dag. Orsaken är att ge de nya samma lukt som de gamla och det brukar faktiskt fungera. MVH Lasse

Jo du skrev att sänkning av pH med andra metoder inte ger mer koldioxid i vattnet. Det gör det eftersom om du stoppar in vätejoner så går hela buffertsystemet åt vänster - karbonat blir bikarbonat som i sin tur blir kolsyra och koldioxid. Det lägre pH:t ger utrymme för mer löst kolsyra som gas. Detta gäller ett slutet system. Vad som kan maskera denna mekanism i ett öppet system är den andra koldioxidjämnvikten den mellan luft och vatten. Är den jämnvikten skev år rätt håll så kommer koldioxid att gå från vattnet och upp till luften. De tabeller du hänvisar till säger just det som jag vill ha fram men de gäller slutna system i första hand - i kontakt med luft blir de lite mer komplicerade. De gäller för saltvatten också med den troliga brasklappen att det kan vara lite mindre löst gas i saltvatten vid samma pH. Nu skall vi inte prata växtgödning men i mitt tycke så använder ofta en del växtakvarister dessa tabeller lite felaktigt. Man vill ha en viss koncentration av koldioxid i vattnet som motsvara ett innhåll i naturliga vatten. Då sänker man pH till detta pH som innehåller den mängd som teoretisk kan finnas där detta för att garantera växternas välbefinnande. I min värld behövs inte detta låga pH för att optimera tillväxten om man aktivt tillför koldioxid. Låt oss säga att vi stannar vid pH 7. Växterna konsumerar den koldioxid som de behöver - pH stiger till 7,1 - pH mätaren reagerar och öppnar magnetventilen. Växterna får den koldioxid de behöver och förutsatt att bubbeltakten motsvara förbrukningen och lite till så sjunker pH eftersom överskottet av koldioxid (det man bubblar in som växterna inte behöver) vandra mot bikarbonat och karbonat. När pH sjunkit till inställt läge (låt oss säga 6,85) stängs magnetventilen och växterna börjar ta på den extra koldioxid som det lägre pH kan hålla och när pH på grund av förbrukningen stiger till 7,1 så börjar det om. Om man nu lägger sig på 6,5 som balanspunkt som enligt tabellerna kan hålla mer koldioxid så kommer växterna ändå bara utnyttja det lilla som tillförs. Vad jag menar så kan det vara mer ekonomiskt att ligga runt pH 7 eftersom man inte då heller förlorar så mycket till atmosfären eftersom den teoretiskt lösbara koldioxiden i vatten vid pH 7 ligger närmare den jämnvikt som finns mellan luft och vatten än den teoretiska lösbara halten vid pH 6,5. Jag tror nog att vi är ganska överens men det är svårt att förklara vad man menar i skrift. MVH Lasse

Nu har jag gjort en urladdning angående koldioxid och ph - den om fosfat får nog komma lite senare . Bindningen vid substrat av fosfor är väl för vår del mest i form av kalciumfosfat - det är en form som när den väl är bildad så är den rätt så olöslig i pH:n över 7,6. I den lösta formen - det som mest brukar kallas som ortofosfat och som är den form som vi mäter har i saltvatten en domminerande form HPO4 (de andra formerna är H2PO4 och PO4). Bindningen mot substratet är oftast beroende (inte bara på formen) utan på vilka metaller som där finns, järn och aluminium är exempel ( utnyttjas i vår fosfatremovrar). Även kalcium (fritt i vattnet) fäller fosfat och framförallt i högre pH:n. För att bindning skall ske behövs syresatt vatten. Vad som sedan orsakar frisläppandet av för alger (och annan växtlighet) användbart ortofosfat har förr ofta sagts vara syrefrihet. Idag visar mer och mer på att det inte bara är syrefrihet som krävs utan också en förkomst av svavelväte. Svavelväte förekommer i sediment som är fria på nitrat - dessa saker har man upptäckt på sissta tiden och det är det som orsakat omsvängningen i östersjöfrågan och kväverening där. I detta fall har jag sett verkligen intressanta resultat som visar på att frisimmande alger och bakterier går ner på botten under natten och tillgodogör sig frisläppt fosfor för att sedan om dagen stiga upp och utnyttja fotosyntesen med det magasinerade fosforn som fosforkälla - det gäller uppgifter både för cyano och och dinoflagelater. Det kanske kan ge en liten idée om varför cyano och dinosar ofta kommer på dagen på sanden men är borta på natten - de jäklarna är nere och fixar fosfor i sedimentet. Jag länkade till en mycket intressant artikel om dinoflagelater i en annan tråd. Vad gäller kiselalger tror jag fortfarande att de är beroende på fosfor från vattnet och att de är alger som är specialister på att slå till i begränsande omgivningar. Förekomsten av silikat (eller bristen på) är ingen förklaring till deras normala försvinnande vecka 3 eller 4 tycker jag. Silikat finns alltid och glas är känt att släppa silikat i den utsträckningen att glas inte får användas för analyser avseende silikat. Jag har till idag heller inte sett någon antydan om att kiselager skulle vandra för att fixa fosforn. MVH Lasse

Du kan inte få en blomning som utnyttjar koldioxid under mörker eftersom processen kräver energi i form av ljus. När det gäller lågt pH under natten så är det orsakat av koldioxidproduktion av framförallt bakterier - en produktion som iofs finns under dagen också men döljs av den stora konsumtionen av koldioxid. Det lägre nattpH:t är beroende på koldioxidproduktionen - inte tvärtom. MVH Lasse

Nja inte riktigt sant enligt min horisont men en del av dualismen som vi akvarister använder oss av, det vill säga var sin sida av samma mynt. Det är fullständigt sant att om man tillför koldioxid så sjunker pH och om man bortför koldioxid så stiger det. Orsaken till att tillförsel av koldioxid sänker pH är att vid ett visst pH, låt oss säga pH 7,3 så är det ett bestämt förhållanden mellan löst koldioxid (som gas), mellansteget kolsyra, bikarbonat och karbonat. Detta förhållande är helt bestämnt av rådande pH. Sänker man pH med exempelvis saltsyra så kommer jämnvikten mellan dessa fyra former att ändras - i ett buffrat system så är det en viss tröghet men om man sänker pH med saltsyra så kommer andelen löst koldioxid i vattnet öka och stanna vid den koncentration som blir vid slutvärdet av pH sänkningen - detta sker genom att karbonat går mot bikarbonat som går mot kolsyra och som bildar koldioxid. I de första två stegen tas två av de från saltsyran frisläppta vätejonerna upp och det är det som buffrar men samtidigt sänker pH lite grand. Lägre pH mer löst koldioxid än förut. Men om man kör in koldioxid i vattnet, ettdera genom gasflaska eller bakterieproduktion - vad händer då? Ja då är det för mycket koldioxid för den aktuella jämnvikten (den som råder i det pH som är precis innan man startar med koldioxiden) och systemet vill jämna ut - detta innebär att den fria koldioxiden går mot att först bilda kolsyra, sedan bikarbonat och sist karbonat. I de två sista stegen frigörs en vätejon per steg och om koldioxidtillförseln stoppas så är de fyra ämnena i en ny jämnvikt som bestäms av det nya pH:t Detta innebär att vattnet kan bära mer som gas löst koldioxid än innan i det högre pH:t. Dessa två exempel visar dubbelheten av pH kontra koldioxid. Man kan alltså öka halten fri koldioxidgas i ett vatten som innehåller lite bikarbonat och karbonat genom att sänka pH med en syra men man kan också öka den med attt tillsätta koldioxid och på det sättet sänka pH vilket gör att mer fri koldioxid kan vara löst i vattnet. Nu till den andra sidan - vad händer om man höjer pH med exempelvis natriumhydroxid (eller i vårt fall kalkvatten). Jo då kommer pH:t att bli högre och det betyder att jämnviktssystemet vill gå emot karbonatsidan - för att kompensera detta så går koldioxid mot kolsyra som går mot bikarbonat som går mot karbonat. Här frisläpps vätejoner i steget kolsyra-bikarbonat och i steget bikarbonat - karbonat. Dessa kommer att neutralisera två hydroxidjoner och stoppas tillförseln så ställs jämnvikten in på nytt - vid ett högre pH och enligt den stenhårda jämnviktslagen också mindre koldioxid löst som gas. Andra förutsättningen - våra alger och koraller konsumerar koldioxid - vad händer då. Ja då blir det för lite koldioxid i förhållande till detta pH som just då är och karbonatsystemet fyller på genom att karbonat går mot bikarbonat som går mot kolsyra och slutligen fri koldioxidgas. Samtidigt tas två vätejoner upp och pH stabiliseras vid ett högre värde vilket enligt den fortfarande stenhårda jämnviktslagen innebär att processen avstannar när koldioxidhalten (den fria) är i nivå med den som kan lösas vid just detta pH: Allt detta är ju klart som korvspa - eller hur Nu skall vi krångla till det med ytterligare en jämnvikt - den mellan luftens innehåll av koldioxid och vattnets innehåll av koldioxid. Den är procentuell och helt oberoende av vattnets olika buffringssystem men dess påverkan på dem är stor. En viss koncentration av koldioxid i luften ger en viss koncentration av koldioxid i vattnet under tid och jämnviktens inställningshastighet är helt beroende på ytan mellan vatten och luft på precis på samma sätt som syrgastransporten går ner till vattnet. Ju större yta desto snabbare går jämnviktsinställningen. Störst yta mellan luft och vatten får man vid en luftning av mycket små (mikrobubblor) bubblor och därför är det ju självklart att skummaren är det verktyg som i ett saltvattensakvarium har den största betydelsen för både in- och uttransport av koldioxid. Inom parantes kan jag säga att jag använder en skummare men har tagit bort skummarkoppen så det blir en perfekt mikrobubblare med väldig fart. Detta har jag gjort för att ta bort ammoniak under uppstarten men tyvärr påverkar den även min koldioxidbalans. Okej då har vi ett verktyg för att upprätthålla den stålhårda jämnviktslagen mellan gaskoncentration i luft och vätska – nämligen den moderna mikrobubbelskummaren. För omväxlings skull börjar vi vid att vi tänder ljuset på morgononen. fotosyntesen som utnyttjar koldioxid startar. Koldioxid förbrukas - tas bort helt enkelt från vattnet. Det blir för lite koldioxid i förhållande till start pH:t. Den järnhårda jämnviktsförhållande inom karbonatsystemet slår till och karbonat samt bikarbonat börjar vandra mot att ersätta den konsumerade koldioxiden - på den vandringsvägen tas vätejoner upp och pH:t höjs - en ny jämnvikt uppstår men ändras direkt om koldioxidkonsumtionen från alger och zooxantheller fortsätter - pH:t höjs och mindre löst koldioxid finns i vattnet. Pang - där slog den stålhårda jämnviktslagen mellan luft och vatten in just när koncentrationen av koldioxid i vattnet blev lägre än vad den skulle vid rådande koldioxidhalt i luften och vår skummare hjälper till att återställa jämnvikten som direkt konsumeras och ny koldioxid förs till. pH kommer dock att stiga fast långsammare - oftast är suget för koldioxid starkare än vad som kan tillföras från luften och därför. Även om det är lite koldioxid som kan vara i gasform vid ett pH på 8,3 så tillförs det ofta från luften (speciellt på vintern där isoleringen ger en relativt högre koldioxidhalt i luften) och nettotransporten kan vara stor och möjligtvis avgörande om man har ett algproblem. Ligger man stadigt på ett pH kring 8 – 8,2 i ett korallkar (både under natt som dag) så skulle jag nästan misstänka att skummaren för in mycket koldioxid dagtid. Till denna (från luften tillförda koldioxid) skall vi också lägga den dolda tillförseln (den vi inte ser pga att den konsumeras upp direkt av alger och annat) Den del består av den koldioxid som produceras via cellandning från både alger,fiskar, andra djur och framförallt från bakterier. Hur stor är den – jo betydligt – se nästa stycke Nu släcker vi ljuset – vad händer nu? Konsumtionen av koldioxid upphör och vi får en nettoproduktion av koldioxid. – än en gång – den järnhårda jämnviktslagen slår till. För mycket koldioxid i förhållande till jämnvikten i det momentana pH:t och koldioxid börjar röra sig mot att bli karbonater. Vätejoner frigörs – pH sänks – ny jämnvikt uppstår med mer löst koldioxidgas i ett lägre pH – men mer koldioxid produceras och pH sänks mer – men – nu slår den stålhårda luft/vattenjämnvikten till och koldioxid transporteras ut från vattnet innan pH hinner gå neråt. Här hjälper luftning med mikrobubblor (läs skummaren) till att hålla pH uppe. Om vi dessutom i detta läge förstärker med att tillsätta kalkvatten under natten – vad händer. Jo hydroxiden i kalkvattnet drar upp pH:t – den producerade koldioxiden fortsätter att gå mot karbonater men fortsatt tillförseln av hydroxidjoner gör att jämnvikten aldrig riktigt inställer sig på en lägre pH:nivå. KH kommer dock att stiga och detta är nog förklaringen till att KH ibland kan rasa upp till 12 – 13 i ett kar med tillsatts av kalkvatten. Nå – varför tror jag att det är viktigt att försöka koldioxidbegränsa akvariet. Jo mycket tyder på att en av fördelarna med zooxantheller är att de är helt oberoende av koldioxid från vattnet – de får det de behöver direkt från värddjuret. Alltså är det bara alger som behöver koldioxiden och ju mer ”primitiva” de är (jäkla uttryck – de är ju inte alls primitiva - de är ju världens bästa överlevare!) ju mer verkar de vara beroende på koldioxid och har inte utvecklat metoder att använda bikarbonat. Det är också dessa ”primitiva” som vi har mest problem med. Nu tror jag inte att det alltid är bra att koldioxidbegränsa eftersom jag tror att stabilitet via mångfalld alltid är bättre än att begränsa men i lägen där man har besvär kanske raderna ovan kan ge en liten inspiration till att tänka lite annorlunda – out of the box. Vad man vet i ett såndant läge är ju – det normala har ju inte hjälpt – det måste nog till ett nytt tänk. Svaret till din andra fråga Petnym blir lite kortare – Inte apparaten i sig men innehållet. MVH Lasse

Hör efter här http://www.narvascand.se/ MVH Lasse

Om vi börjar med "stråna" på översta bilden så finns det rätt många cyano med det utseendet. De guldbruna fläckarna - rör de sig eller är de orörliga? MVH Lasse Har skickat bilderna till en som kanske vet - återkommer när/om jag får svar

Vad gäller de blå LED:en så har den i stort sett bara en våglängd - dimningen går till så att man "flimrar" den. Den bör ha samma våglängdsområde hela tiden. Den vita - som i princip är en blå med fosforpulver innuti som omvandlar den enda våglängden till ett spektra är jag mer osäker på. MVH Lasse

Se min tråd om algfunderingar. Jag försöker att utveckla ett koldioxidfilter att sätta på insuget till skummaren med hjälp av den typ av material man använder i rebreather utrustningar för dykning. MVH Lasse

Några kommentarer Jag kör fullt ljuse från första början Jo silikater tillförs från gruset men även från LS. Korallgruset är ju ingenting annat än krossad LS (via parrot fish) Näringsnivåerna är låga, väldigt låga i början - i alla fall i mina starter. Vad jag är lite ute efter är att just de väldigt låga fosfornivåerna i en start kan gynna kiselalger och missgynnar de andra algerna. När väl alla pusselbitar finns så tar de andra algerna över och släpper inte in kiselalgerna igen. Vattenbyten - jo men hälften av innehållet i nystart borde ge effekt det också. Till Articreefs och PeterGG:s kommentarer - fyll på - meningen med tråden är att försöka belysa problematiken från så många håll som möjligt eftersom jag tror att det kan finnas många orsaker till att just den algen kommer att blomma just där och att orsakerna kan skilja sig från kar till kar. Jag har även en del andra funderingar om annan typ av begränsning av mikroalgerna och det gäller koldioxidinnehållet (fri gas). Det är ju i stort sett styrt av pH - ju lägre pH desto mer löst gas. detta är en av orsakerna varför jag alltid tjötar om pH och kalkvatten - att begränsa tillgången av koldioxid. Där fyller skummaren en antagonistisk roll. Under dagstid då konsumtionen av koldioxid är stor och det blir negativ jämnvikt mellan koldioxid i luften och i karet så fungerar den som nettoimportör av koldioxid. Under natten när ingen konsumtion av koldioxid sker utan bara produktion från bakterier och andra organismer så fungerar den som en nettoexportör av koldioxid. Jag har några ideer som jag kommer att prova med att sätta på ett koldioxidfilter på insuget till min skummare (Ja för närvarande är det bara en halv skummare och fungerar bara som en ordentlig genomluftare). jag har beställt filtermassa. I min blogg så beskriver jag den misslyckade vågmaskinen som istället kan komma att fungera som en algscrubber. Där har det växt ordentligt av grönalger och det som skiljer sig från karet i övrigt är att i och med att överdelenen av svampen är ömsom torr, ömsom våt så är det fri tillgång till koldioxid där också. MVH Lasse

Vad jag är lite ute efter är att en väg kan vara att koldioxidbegränsa akvariet. Det går mycket bättre med pH kring 8,3. Jag har fått en del roliga effekter i mitt nystartade (nu gäller det inte iofs dinos) som jag skulle vilja spinna vidare på. En intressant fråga är - när du inte hade problem med alger (dinos) - hade du då nollat fosfaten? Jag har idag lagt in en beställning på material som absorberar koldioxid och kommer att bygga några koldioxidfällor - dels på insuget till min luftning/skummare och del så kommer jag bygga om avdunstningstanken med ett sådant filter och sedan se till att göra kalkvattnet direkt där. Och så kommer jag att köra påfyllningen på natten. MVH Lasse

Kommer några till varav 1:an är min favorit MVH Lasse

2,7 Stig MVH Lasse

Mitt inlägg var inte riktat mot dig DreamMaster men Milk som fösökte vara ironisk har själv en fisk som blir mellan 50 och 60 cm i sitt kar på 270 liter så jag tyckte nog att han kunde spara lite på ironin. MVH Lasse

Tja det går väl lika bra som att ha en fisk som blir 50-60 cm i ett 270 liters akvarium (tror jag) MVH Lasse

det är en gylta - troligtvis från släktet Cirrhilabrus se följande länk http://www.fishbase.se/identification/specieslist.cfm?famcode=362&areacode=&spines=&fins= MVH Lasse

Vad är ditt alkvärde i för sort mg CaCO3/l, mg HCO3/liter eller mekvivalenter (mekv)? Vilken sort av aklalintetsmätare använde du? På ditt värde så skulle jag tro att din test lämnar svar i mekv och då är ditt KH ca 7 MVH Lasse

Visst kan man kontrollera resultatet innan man röstat - eller hur Ingemar Dessutom Jonas kan man tänka sig att i något betydligt oärligare forum än detta så skulle ju någon fotograf (som givetvis vet vilket som är hans/hons bidrag) få för sig att PM runt till kompisarna och säga att nu ligger mitt foto bara 2 röster från att vinna denna omgång så rösta nu för tusan. Men du kanske menar att det inte är någon risk med de ärliga och ödmjuka medlemmar som vi har här MVH Lasse

En av de mest vanliga problemen inom saltvattensakvaristiken är så kallade alginvasioner. Dessa består oftast av att man plötsligen får en tillväxt av en eller två organismer som totalt tar över karet. Det kan vara kiselager, cyano, dinoflagelater eller andra organismer som etablerar sig snabbt och totalt. Det absolut vanligaste rådet i dessa fall är att ta ner fosfat och nitratvärdena till så närma noll som möjligt. Det är möjligt att detta kan hjälpa (i verkligheten) men min erfarenhet och känsla säger att det gäller i första hand när man har en tillväxt av många olika fotosyntetiska organismer och att det ganska sällan hjälper när man fått in en eller två verkligen invasiva arter. Ibland har jag den känslan att detta råd i stället är kontraproduktivt och i verkligheten förvärrar situationen och drar ut på förloppet. Viktigt är att understryka att ingen situation är den andra lik och man måste försöka analysera varje utbrott för sig och kanske använda ett helt batteri av åtgärder. I ett saltvattensakvarium pågår hela tiden en strid på liv och död nere på mikrobiell nivå om utrymme och resurser. Ju mindre det finns av en resurs eller utrymme - desto hårdare blir konkurensen och striden om det lilla som finns. Om vi börjar med det jag kallar utrymme så menar jag tänkbar plats för organismer att växa och i första hand sitta fast. Alltså - stolar att sitta på och på ett sådant ställe som optimerar uppfyllandet (eller åtminstone inte minimerar) organismens livskrav. Ett kristallklart exempel är här en belyst och en obelyst sida av samma sten. På den belysta sidan kan ju både organismer som utnyttjar ljus och sådana som inte utnyttjar ljus sitta men på den ej belysta sidan så faller de organismer som behöver ljusenergi bort automatiskt. På den sida där bägges basala livskrav är uppfyllda så blir andra faktorer avgörande för vilken organism som blir den dominerande eller om jämnvikt uppkommer. Här är reproduktionshastigheten (tillväxten) ofta helt avgörande. Om alla andra faktorer är optimala för bägge arterna är det alltid den med snabbast reproduktion som vinner (såvida de andra arterna inte har utvecklat lömska egenskaper med kemisk krigföring och annat ojusta egenskaper ) Men om inte alla andra livskrav är optimala så kan en normalt mer snabbväxande art få stryka på foten för en som inte växer precis lika snabbt. Exempelvis finns det tecken som tyder på att kiselager har en förmåga att utnyttja väldigt låga fosforhalter bara ljus finns. Givetvis så måste dessa alger ha kisel för att växa till men samtidigt är kisel också nödvändigt för andra organismer och frigörs också kontinuerligt i vattnet som rester från den tillförda maten. Den gängse metoden att stoppa kiselalger är att inte föra in kisel via tillförseln av nytt vatten men jag tror att det endast hjälper i de lägen när kisel är tillväxtbegränsande i helhet och detta är inte alltid fallet. Är det så att dessa alger är specialister på att utnyttja låga nivåer av fosfor så har de automatiskt en fördel gentemot andra organismer som kräver en högre fosforhalt för att växa till och konkurrera. Jag har själv aldrig upplevt en kiselalgblomning i ett redan igånkört kar även fast jag aldrig använder någon typ av absorbent och kör kranvatten vid påfyllning av dunstat vatten. Jag får det i starten och då kan orsaken lika gärna vara för låga fosfornivåer för andra arter som tillgången av kisel. Efter ca 2 - 3 veckor har alltid mina kiselalgblomningar varit över och har aldrig kommit tillbaka trots 50 % vattenbyten med samma kvalitée som det vatten jag använde när jag startade. Forsfornivåerna har dock varit högre i de igångkörda karen så min hypotes just nu är att det som framförallt gynnar kiselager är låga fosfornivåer. I ett senare inlägg skall jag försöka ta upp en del funderingar kring pH och monokulturer av "skitalger" MVH Lasse

pH och kör ni med kalkvatten? Här är en länk om dessa fascinerande djur Jag går alltid efter devisen - lär känna din fiende - så du hittar den svaga punkten http://luur.lub.lu.se/luur?func=downloadFile&fileOId=624377 Hittade det här också https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=17102 En fundering är om du inte kan ta kontakt med någon växtfysiolog på Lunds Universitet för hjälp med artbestämningen. Som vanligt så underlättar det att veta vem fienden är. MVH Lasse

Jag kör i stort sett fullt från start MVH Lasse

Ingemar - vet inte om detta är rätt forum men jag är lite tveksam till att ni löpande redovisar resultatet i procent. För att det skall vara helt rättvist så tycker jag att ingen information om hur folk röstat skall ut innan röstningen avslutats. MVH Lasse

Ponera nu att det mäts upp en spänning mellan jord och vatten. Vad säger då detta - jo att det troligtvis killar i fingrarna när man stoppar i dem i akvariet. Men fiskarna kommer ju inte vara jordade så de upplever ingen ström. Samma borde gälla snäckorna även om de kryper på glaset. För att där skall uppstå ett fält så måste det finnas spänningsskillnader mellan vattnet och glaset vilket jag betvivlar eftersom glas inte leder så bra och finns det dessutom något isolerande underlag mellan akvariet och ställningen så är risken inte vara minimal utan helt borta. MVH Lasse

Det är bara att klippa rakt av och jag brukar bara släppa dem i akvariet så fäster dom. Det är också så att de vandrar en del själva faktiskt så om dom trivs så kommer de att sprida sig på din sten. Det går att sätta med gummiband men också med hjälp av snabblim. torka en liten sten, torka av foten lite - några droppar snablim och tryck ihop. Se i mitt sista blogginlägg där det fins en bild på mitt RSM och min xeniaskog. MVH Lasse