Lasse

Nu har jag visserligen ciklidbakgrund men de vita (faxekalkfärgade) modulerna från BTN går oerhört bra in i ett korallrevsakvarium. Man vänder helt enkelt en modul upp och ner (så att öppningen är över ytan och skär till avrinningen in mot glaset så den inte syns). Att klä med slimline blir som sagt var för platt. Dessutom efter något halvår är det oerhört svårt att skilja på levande sten och BTN moduler eftersom kalkalger och annat ger ett liknande uttryck och de som inte vet att det är plast tror att det är riktig sten. Se min blogg på mina lösningar. MVH Lasse

Nu vet inte jag hur kyvetten ser ut - om den har ett lock eller inte. Om den har ett lock så är standardmetoden vid sådan här mätningar att man vänder röret upp och ner och tillbaka under den tid som tillverkaren har anget - ofta någon minut. Sedan ställer man röret rakt upp och ner under färgningstiden (i detta fallet tydligen 3 minuter) och läser sedan av så snabbt som möjligt. I de metoder jag känner till så är det nästa alltid ett överskott av pulver så man kan inte förvänta sig att allt löses och lösningsförmågan är också beroende på halten i provet. Står det inte explicit att allt pulver måste lösas så är det avsett att vara ett överskott. MVH Lasse

Har du dubbelkollat temperaturen? - Kan du sänka den med hjälp av en fläkt? MVH Lasse

Den typ av bakterier som behöver organiskt kol för att tillväxa (heterotrofa bakterier) klarar sin ämnesomsättning både när det finns syre och när det inte finns syre tillgängligt. Bakterieprocessen går dock oerhört mycket snabbare om det finns syre tillgänglig än när det är brist på syre. Normalt finns det inte obegränsade mängder av dessa bakterier i våra akvarium. Begränsningsfaktorn är tillgången på organisk kol. Alla metoder som bygger på tillsättning av organiskt kol uttnyttjar detta faktum. När man tillsätter "flytande" kolkälla kan man inte riktigt styra var bakterierna kommer att tillväxa och jag tror att många lekt med tanken om att ha någon typ av lättillgänglig kolkälla som är fast och kan utgöra ett substrat för den önskade bakterietillväxten. Zeolitmetoden uttnyttjar delvis denna tanke genom att ge ett filtreringssubstrat för bakterierna (något som är väldigt ovanligt bland saltvattensakvarister i Sverige där biofilter snarare är ett skällsord än något man har nytta av). I Zeolitmetoden ingår dock att kolkällan finns fritt i vattnet och kan tas upp av den yttersta delen av bakteriefilmen och metodens pumpningsmetod finns till för att på så sätt avlägsna de inaktiva inre delarna av biofilmen och bara få en tunn och högaktiv bakteriefilm ytterst- nära både lösta näringsämnen, syre och kolkälla. Dessutom så hindrar en för tjock bakteriefilm nitrifikationen - men det är en annan fråga I biopelletsmetoden har man löst kolbehovet genom att substratet utgör kolkällan. Här blir det en annan problematik. Kolkällan finns inte längre ytterst av biofilmen där näringsämnen och syre finns och växer bakteriefilmen sig för tjock så har ena sidan tillgång till syre och näringsämnen medans den innersta delen har tillgång till kolet. Ja den yttre sidan kan tillgodogöra sig en del kol från bakterierna under sig men det finns inte så mycket tillgängligt som längst in. Den inre delen av biofilmen kan fortfarande växa till sig men då blir det under långsamma syrefria förhållanden - man utnyttjar inte snabheten i den syrerika processen och den syrerika processen på yttre sidan av biofilmen har inte tillgång till obegränsade mängder organiskt kol som finns på insidan. Denna motsättning kommer man bort ifrån om man ser till att överflödig bakteriefilm skavs av och man får en mycket tunn aktiv biofilm som får syre och näringsämnen från interfacet bakteriefilm-vatten och kol från interfacet bakteriefilm - biopellets. Om man väljer att inte "skava" bort överflödig biofilm så får man en denitrifikation - något som Aqua Medic utnyttjar med hjälp av sina deniballs. Som Clas_A tror gör jag också, nämligen att den i vissa delar av biofiltret (oavsett att de är fluidiserande eller inte) bildas en så tjock biofilm att denitrifikation uppstår. Vill man ha en tidsmässig snabb proces så gör man filtret så fluidiserande man bara kan - skav på bara MVH Lasse

Jag är enig med Laggeman där - det håller jag för föga troligt (alltså ricordea - nitrit ). Dessutom för att något dött skall skapa nitrit i dessa mängder så krävs det att nedbrytningen av det döda gått så långt att bakterierna som skapar ammonium först fått verka en tid, normalt tar den proceduren minst en vecka. Däremot finns ju en teoretisk chans att döende koraller släpper gifter som kemiskt liknar nitrit och att testerna indikerar för fel ämne. Ursäkta Wiking - jag såg inte att du redan påpekat att nitrit stör nitratmätningarna för då hade jag inte upprepat mig. MVH Lasse

Hade du någon som matade åt dig mens du var borta? Det jag får i huvudet är övermatning. De höga nitratvärdet är troligtvis orsakad av att du har nitrit. De flesta nitrattester störs ordentligt av fri nitrit och visar oskäligt höga koncentrationer. Stoppa matningen - lufta ordentligt (dvs kör skummaren på max) och försök få nitrifikationsbakterierna att arbeta. Du kan göra vattenbyten men stoppa matningen - det är det viktigaste. Hur stort är karet? Är det på 100 liter plus så orsakar inte en död och rutten snigel detta. MVH Lasse

Som upplysning så använde jag inte skummare i det karet överhuvudtaget. gjorde dock ett stort vattenbyte (40 % tror jag det var) direkt efter, MVH Lasse

Våglängden säger vilken metod de använder. Jag fattar vad du menar Claes och jag tycker det är en famkommlig väg för att testa reagenserna och fotospektometerns funktionalitet. Du kan också spika en del prov för att se tillförlitligheten. Alla standardmetoder med fotospektometer bygger för det mesta på att man mäter i det linjära området och en kallibreringskurva som är inlagd i fotospektometern - åtminstone vad jag känner till. När man kommer i de olinjära delarna så brukar man ta till någon annan metod eller göra en sådan absorbanskurva som du pratar om Claes. Dessa mätare för 540 kronor säger sig ha en lägsta gräns på 0,01 ppm fosfat (PO4) om jag fattat det rätt vilket innebär att detektionsgränsen för PO4-P blir någonstans vid 0,003 mg/l - tillåt mig tvivla MVH Lasse De säger föresten att nogranheten är plus minus 0,04 ppm vilket innebär att om du läser 0,04 ppm så ligger det rätta värdet mellan 0 och 0,08 ppm. Läser du 0,1 ppm så ligger det rätta värdet mellan 0,06 och 0,14 ppm. Den slår alltså nästan 0,1 ppm (0,08)

Min iaktagelse om järnbaserade fosfatfällare kommer från mitt RSM 130. Hade aldrig haft någon typ av skitalger där (förutom lite cyano) och mina mjukisar växte inte speciellt bra. Provade järnbaserad fosfatfällare då mina prover visade ca 0,8 mg fosfat per liter. Då inträffade tre saker, dels började mina mjukisar växa, fosfaten gick ner till under 0,3 och bryopsisen började växa. Min slutsats var att jag hade haft järnbrist i akvariet och att fosfatfällaren troligtvis släppt ut järn som då kunnat användas av både mina mjukisar och av bryopsisen. Nu tycker inte jag att det ser ut som dina alger är den av bryopsistyp, snarare den typ som jag av erfarenhet har lärt mig att en längre tid med uppsugning och användande av kalkvatten plockar bort. Kalkvattnet höjer pH vilket minska den fria koldioxiden i vattnet. Du bör sikta på ett pH kring 8,3. MVH Lasse

När man mäter i så låga fosforhalter är det mycket som kan påverka förutom Jannes påpekande. För att vara säker på värdena bör kyvetter syradiskas och absolut inte diskas med diskmedel utan man vet att det är fosfatfritt. (en del diskmedel, framförallt maskindiskmedel innehåller fosfat). Sprutor och annat man använder för att mäta upp provvolymen bör också syradiskas, helst bör man använda glaspipetter för provtagning (och som sköljs i mycket RO vatten samt syradiskas med jämna mellanrum.) Om du tvivlar på resultatet så kan du göra en serie prov med samma provvatten men med olika reagenser. Det finns antagligen en standardavvikelse angiven på instrumentet. Är du ovan vid att hantera denna typ av provtagningsutrustning så brukar det efter en 20 - 30 prov ge en mer stabil provtagning. Du måste sträva att göra på samma sätt varje gång. MVH Lasse

Malaysiska sandsnäckor kan gå i saltvatten också vad jag kommer ihåg. Varför vill du bli av med dem - de gör nytta. MVH Lasse

Nästa gång du blandar - ta och mät pH:t när det är precis nyblandat (och klart) och sedan när du fått utfällningen. Inte helt hundra eftersom fällningen sänker pH:t men har du en kraftig sänkning så spelar säkert luftens koldioxid en roll. Testa också en gång utan luftning och ytrörelse (vattnet blir inte biologiskt dåligt över en natt utan ytrörelse). MVH Lasse

Intressant - luftar du något eller har kraftig ytcirkulation? Blandningstemp och uppnådd temp med värmaren? MVH Lasse

Eftersom du ligger så högt i nivåerna av calcium och KH så finns det flera faktorer som kan förklara varför du fick utfällning i karet efter det du fört över din blandning. Du kan ha legat högt i ettdera calcium eller KH i karet exempelvis. En annan orsak som jag börjat att fundera på den sista tiden i och med att många har upplevt ett lågt kalciumvärde och en jädra kamp för att få upp det, eftersom förbrukningen i karet absolut inte är så hög att så mycket kalcium skall gå åt, är den KH höjning som tillförsel av koldioxid via luft och bakteriell verksamhet som föregår i skymundan. Om vi trycker upp KH lite för högt med kemikalier så kommer de normala KH höjande faktorerna liksom verka på toppen av isberget och fälla kalcium. Men det är bara funderingar än så länge. MVH Lasse

Den bakteriella nedbrytningen är inte beroende av ljuset men en del av det som finns i levande sten är beroende av ljus för sin fotosyntes. Vid mörkläggning dör alla alger och andra fotosyntetiska organismer. De bryts sedan ner av bakterier och ammonium/ammoniak bildas. Detta är en av orsakerna varför jag personligen är motståndare till att behandla levande sten med mörkläggning. Personligen tror jag dock inte på att det är ammoniak som orsakat problemen för jupiter eftersom en ammoniakförgiftning är akut dödande. Jag har själv råkat ut för att en fisk just uppträtt på det beskrivna sättet. Verkade vara blind utan att det syntes något på ögonen och den mörknade inte. Detta kan ha varit någon form av oodium eftersom jag lyckades rädda fisken med hjälp av att köra en lite kraftigare dos av ozon. MVH Lasse

Ja i det stora hela. Beteckningen ppm betyder miljondel och eftersom 1 liter vatten ungefär väger 1000 gram så blir det så. Vi den ursprungliga definitionen där man sammankopplade massa och volym så sa man att 1 gram var den massa 1 kubikcentimeter av 4 gradigt vatten har. Numera med andra def. av massa och volym så har 1 kubikcentimer vatten vid 4 grader en massa på 0,999 95 gram. Vid 20 grader så är massan av en kubikcentimeter vatten 0,998 gram. Du begår alltså inget större fel om du direkt översätter ppm till mg/l men skall du vara exakt säker på att ditt vatten innehåller mindre än 0,015 mg/l av fosfat så skall du dividera ditt avlästa ppm värde med 0,998. Detta sagt med mycket stor ironi eftersom gamla gnälliga och petiga jag kan inte låta bli att förundras över den påstådda exaktheten i låga nivåer av en apparat som kostar 500 kronor. Om detta är sant så kan de flesta tillverkare av analysinstrument slänga sig i väggen eftersom de flesta i instrumenten som kostar över 20 - 30 000 kronor inte har denna exakthet i dessa låga nivåer precis vid detekteringsgränsen. MVH Lasse

Jag använder Red Sea Pro och mjukt kranvatten (låg kalciumhalt) och inga utfällningar alls. Jag blandar inte optimalt heller eftersom jag tar i saltet i hinken först och blåser på med duschen (fyller hinkens 20 liter på några minuter). Hittils inga problem och den senaste saltet är inköpt i år. Efter blandningen får det stå med en kraftig cirkpump minst 15 minuter - ibland över natten. Favoriten är en resun 3500 liters powerhead - i 20 liter MVH Lasse Edit: Nämnas är att Red seas salt är lite mer koncentrerat än många andra salter. För att få 35 psu (promille) i tio liter så går det åt 382 gram salt på 10 liter enligt Aqua kalkylatormedans för att få samma salthalt med Tropic Marin så är åtgången 401 gram salt Då ger RSpro ca 460 ppm kalcium och ett KH på 8 medans TM pro reef endast ger 425 ppm kalcium och ett KH på 8. Jag tror att risken för överdosering vid blandningen av Red Sea pro är större och därmed risken för utfällning. Gult vatten och fällning har jag råkat ut för med TM bioatic reef salt och där är nog risken för utfällning ännu större. Vid ca 35 promille (eg 34,8 psu) behövs 391 gram salt och på 10 liter vatten och då ger den blandningen det extrema värdet av 490 ppm calcium och 10.7 i alkanitet. Jag tror att man behöver vara mer försiktig när man blandar och det är väldigt viktigt att blanda rätt. Det vill säga använd Aqua kalkylator och räkna ut blandningsförhållandena för just ditt salt och mät upp vattnet först och tillsätt saltet sedan, speciellt viktigt med extremsalterna som RS pro och TM bioatic reef salt. Aqua calculator är ett mycket användbart redskap. DS

Bättre så? MVH Lasse Glad påsk alla

Med tanke på alla pumpar man har i nu för tiden så brukar doppvärmare inte behövas, tack och lov. Nu skall du iofs ha LED belysning så du får ingen värmestrålning ner i akvariet. Annars finns det fler fabrikat av titandoppvärmare med separat kontrollers som man har på torra land. Tror Aqua Medic har en. MVH Lasse

För många år sedan (ca 30) kunde jag rapportera i Ciklidbladet om en helt nyupptäckt fisk i Tanganyikasjön. Den var ganska vanlig men hade inte upptäckts innan pga att den normalt var väldigt lite (genomsnittlig längd TL mellan 7 mm och 15 mm). Det visade sig dock att den hade en helt oupptäckt egenskap som man inte riktigt förstod. Vid vissa tillfällen (långt ute i sjön och nära ytan och om den var helt ostörd) kunde den dock liksom svälla upp och öka sin storlek ca 100 gånger. Denna egenskap döpte forskarna till cellsvällning men kunde inte helt förklara mekanismerna bakom. Under många år så låg forskningen kring denna fisk nere eftersom specialisterna på denna fisk fanns på Bujumburas Universitet i Burundi. Pga av krig och elände så har mycket av den ursprungliga forskningen brunnit upp och allt skulle nog ha varit en parantes om inte några australienska mjukkorallforskare av en tillfällighet fått tag på orginalartikeln 1999. De hade gjort mycket forskning kring släkten discosoma, rhodactis och vissa arter från släktet richordea (eg R.yuma). Deras huvudforskning rör mekanismerna bakom dessa släktens förmåga att snabbt transportera in vatten och öka sin storlek upp mot 50-60 gånger. När man med stor överraskning läste den vetenskapliga artikeln om den cellsvällande fisken utanför Burundis kust så slogs man direkt av likheterna. Eftersom kriget varat länge så var det inte förrän i slutet på 2008 man lyckades ta sig till Burundi och efter många strapatser ta sig ut på sjön och hitta några ensta exemplar av den eftertraktade fisken ( en hane på 6 mm TL och en hona på 12 mm TL). Man lyckades föra över dem till universitetet i Canberra och studera fisken och mekanismerna bakom den sk cellsvällningen. Man kunde snabbt konstatera att cellsvällning var helt fel begrepp och istället var mekanismer helt identiska med de man funnit hos framförallt släktet rhodactis. Här stod man för ett dilemma - den ena "organismen" var en hel population av enskilda organismer som arbetade tillsammans (koralldjuret) medans den andra organismen var en organism med specialiserade celler. det fanns också en spännande frågetecken - hade man hittat den felande länken - dvs den organism som var övergångsstadiet mellan kollonibildande djur som arbetade tillsammans som en organism och djur uppbyggda av specialiserade celler. Svaret som i princip kom i morse är att så är fallet - och det är mer spännande än så eftersom den lilla fisken från Tanganyikasjön expanderar sin kropp av samma anledning som mjukkorallerna - nämligen för att ge maximal yta för de fotosyntetiska alger som finns i den. Det är därför som den expanderade formen av fisken bara förekommer på dagen och nära ytan - för att maximera den fotosyntetiska upptaget. Denna upptäckt av en av de troligvis äldsta övergångarna mellan kollonibildande primitiva djur och moderna djur med högt specialiserade celler skriver om utvecklingshistorien än en gång. I framtiden så kommer vi noga att få höra mycket om denna märkliga fisk som har namgetts till Lirpa lirpa och som än en gång satt Afrika som de moderna livsformernas vagga. MVH Lasse

Nu bor du ju lite långt bort tyvärr annars hade jag nog försökt i mitt mjukkorallkar. Revsäker eller inte - men har man bara bra tillväxt på dess byte så kan ju både korallen och nakensnäckan överleva och man får en dimension till i sitt akvarie. MVH lasse

Andelen LS spelar ingen roll för om snäckorna dör direkt eller inte. 27 grader är normalt inte för högt - många ligger runt den temperaturen. Vad har du för salt? MVH Lasse

Min favorit sedan länge är Centropyge potteri. MVH Lasse

Höj salthalten som första steg. 1.026 vid 25 grader motsvarar ungefär den salthalt som finns kring korallreven (35 psu) MVH Lasse

Efter lite eftersök på http://www.seaslugforum.net/ så kommer det fram att om det rör sig om en art från släktet marionia så är det en mjukkorallätare och vissa av arterna är artspecifika. Gå in på http://www.seaslugforum.net/specieslist.cfm och sök dig neråt till SUBORDER DENDRONOTINA och vidare till FAMILY Tritoniidae så hittar du beskrivningar där Om det är detta djur så är "uthängen" inte fångstanordningar utan yttre gälar. Saxat "Nudibranchs of the family Tritoniidae prey on soft corals, gorgonians and other octocorallian anthozoans. Their digitate frontal veil is extremely sensitive and used for locating expanded polyps of their prey and for carefully positioning the mouth over these in preparation for a surprise attack. The ensuing attack is swift, as the nudibranch lunges into the colony and bites off polyps before they can contract into the protective cover of the spiculate colony mass. Tritonia festiva will not attack contracted colonies, and severed polyps are eventually regenerated by all but the smallest octocoral colonies. " Häftiga djur eller hur. MVH Lasse