Det man normalt brukar kalla detrius består till största delen av organiskt material under nedbrytning och bakterier. Slutändan på all nedbrytning är koldioxid och vatten plus de i organismerna ingående mineralerna. Detta brukar kallas mineralisering men detriusen är fortfarande organiskt materiel och är mat till många organismer. Nedbrytning av detrius sker snabbt vid tillgång av syre men fortsätter även när syret tar slut men då är det andra bakteriegrupper som tar över. En av "biprodukterna" vi syrefri nedbrytning är svavelväte. I ett normalt akvarium är detriusen inte så stort problem. Min upplevelse under alla år med akvarium är snarare att "lite skit i botten" stabiliserar karen och får saker och ting att fungera bra. I ett saltvatten där man har tillgång till alla lägre djur som kan finnas i sanden så är snarare detriusen en viktig foderkälla för dessa. Alla ni som är irriterade över konstiga djur på inredning och annat, tänk på att många av dessa bidrar till den biologiska jämnvikten - problem uppstår oftast inte förrän man har haft oturen att få en monokultur av någon organism. Vid tillsättning av en snabb organisk kolkälla ändras dock bilden, se nedan Lite förtydligande av mitt stora inlägg: Normalt i ett akvarie finns det mesta av behovet av organiskt kol för de heterotrofa bakteriernas i "fast" form eller med ett annat uttryck bundet i någon död organisms kropp. Denna döda organism kan vara allt från fisk till andra bakterier. Här finns oftast också deras behov av kväve och fosfat. Organiskt kol, precis som kväve och fosfor kan också finnas "löst" i vattnet och bakterier kan uttnyttja detta och bilda nytt synligt organiskt material i form av levande eller död biofilm. Det är denna process som vi utnyttjar i första skedet vid tillsättande av snabba kolkällor som vodka, socker och liknande. Det är det som visas genom fosfaten som minskar och alger som konkurreras ut. Denna ökande bakteriemängd (levande och död = detrius) bildar sedan anaeroba zoner i akvariet (i sand och LS) där denitrifikationen sker. Den organiska belastningen, och därmed syrebehovet, ökar enormt. Blir dessutom sanden syrefri så kommer ett stort antal nyttiga organismer inte kunna existera. Låt oss säga så här att jag skulle försöka styra de här processerna till att i huvudsak ske där jag kan kontrollera dem och "skörda" ut biomassan. MVH Lasse Edit Så länge det är ljust så är det ingen fara (syresatt) - blir det svart så skall man dock tänka till lite