Lasse

Enligt Saliferts hemsida mäter testen både ammonium och ammoniak. Ammonium är ogiftigt! Ammoniak är giftigt för vissa organismer i nivåerna 0,1-0,2 ppm. Ammonium är ammoniaks jon i vatten. Förhållandet mellan dessa bestämms av pH i vattnet. Vid pH under 7 består komplextet ammonium/ammoniak av över 99,99 % ammonium. Vid pH 9,3 är förhållandet 50/50. Vid pH 12 är förhållandet 99,99 % ammoniak. Kurvan mellan pH 7 och pH 12 är inte linjär utan exponentiell. Vid pH 8,3 är ungefär 10 % ammoniak. Om ammonium tillsätts kommer omedelbart den procentuella delen som pH anger gå över till ammoniak och vice versa om ammoniak tillsätts. Detta är orsaken till plötslig död vid koppning i vissa fall. Under en lång transport kommer pH att sjunka. Om fisken inte är svält före transporten kommer den att utsöndra ammonium under resan. Eftersom pH är lågt så kommer det bli ammonium i påsen. När fisken kommer hem till akvaristen (eller grossisten/affären) skall den koppas in, givetvis då med ett perfekt vatten (alltså i saltvattensakvaristens fall pH 8,3). Följden kan då bli att pH:t stiger snabbt i fiskens vatten och ammonium ombildas till ammoniak. Har det varit 1 ppm ammonium i påsen så bildas 0,1 ppm ammoniak ögonblickligen när pH höjs till 8,3 genom koppningen. Om ni har haft en lång transport – mät pH. Är det lågt (under 7,3) så överväg att strunta i koppningen eller sänk pH:t i en slatt av ert akvarievatten. Koppa med det och när fisken är invand så häll ut nästan allt vatten och ersätt från det pH sänkta akvarievattnet helt. Sedan gör ni en andra koppning från ert akvarievatten (det som ej är pH sänkt) för att pH vänja fisken. Om ni väljer att koppa in fisken på vanligt sätt håll uppsikt på fisken – visar den något beteende som visar på förgiftning – släng i den i akvariet genast! Om ni väljer att strunta i koppningen, låt påsen flyta i akvariet för temperaturjustering. Öppna sedan påsen och släng i enbart fisken – inget vatten. Sedan jag för ett 15 tal år sedan förlorade fisk på grund av ovanstående så måste jag erkänna att jag ganska ofta gör på snabbsättet. Varför är ammonium ogiftigt och ammoniak dödligt för fisk? Orsaken är att överskottskvävet kommer från fiskens metabolism (ämnesomsättning). Överskottskväve transporteras omkring i fisken via blodet, blodet är en vätska med oftast ett lite högre pH än omgivande vatten. Reglerna för förhållandet mellan ammonium/ammoniak är samma. För att koncentrationerna inte skall bli för höga måste fisken kunna reglera nivåerna. Vi landlevande djur gör det genom att njurarna förvandlar överskottskvävet till urea och vi kissar ut det. Hos fisk sker inte den huvudsakliga kväveutsöndringen via njurarna, speciellt inte för saltvattensfisk eftersom de pga osmosskäl kissar fruktansvärt lite, om alls. Fisk reglerar ammonium/ammoniak nivåerna via speciella körtlar för ammoniumutsöndring i gälarna. Dessa körtlar gör en aktiv transport, det vill säga de kan transportera ut ammonium ur fisken trotts att ammoniumnivå är högre utanför (i vattnet). Med ammoniak (som är en gas) finns ingen aktiv transport utan den diffuserar in och ut från fisken via gälarna enligt jämviktslagar. Är det för hög utanför så hjälper det inte hur mycket ammonium körtlarna pumpar ut, det läcker tillbaka som ammoniak. Låt oss börja med ett vatten som är helt rent och har ett pH på 8,3. Du sätter in fisk och börjar mata. Fisken pumpar ut ammonium som ställer sig i den jämvikt som ditt pH anger, i vårt fall 90 % ammonium – 10 % ammoniak. I början så diffunderar också ammoniakdelen i fiskens blod ut. Ganska snart kommer dock ammoniakinnehållet i vattnet bli högre än det i blodet och istället diffunderar ammoniak in i fisken och ställer in förhållandet ammonium/ammoniak enligt blodets pH. Efter ett tag blir ammoniaknivåerna så höga i blodet att fisken avlider. Går det alltså inte att ha fisk i saltvatten? Jo – det gör det ju. Detta på grund av två faktorer, dessa är skummare och nitrifikation. Låt oss börja med skummaren. Oftast brukar det sägas att skummarens funktion är att ta bort proteiner så att de inte omvandlas till ammonium. Jag vill kasta ut hakan och säga att detta inte är skummarens huvudfunktion i ett saltvattenskar eftersom den delen av kvävetillförseln är liten jämfört med det överskottskväve som kommer direkt ut som ammonium/ammoniak från djur. Där skummaren gör verklig nytta är att den intensiva luftningen i skummaren driver ut kväve i form av ammoniak från vattnet. I princip går det att klara ett saltvattenskar med bara en skummare om man uppträder klokt. Den andra delen är nitrifikation. Bakterier omvandlar ammonium till först nitrit och sedan nitrat. Nitrit är giftigt på det sätt att syreupptagningen hos vattenlevande djur med hemoglobin som syretransportör störs. Nitrat är upp till höga nivåer inte dödande för fisk. Denna process skall helst gå momentant men i början brukar det bli ett stopp just vid nitrit. Varför? Alla förklaringar kan jag inte men den första är att det är olika bakteriegrupper som står för de olika stegen. De som oxiderar nitrit till nitrat kan inte börja växa förrän det finns mat i form av nitrit. Mitt sätt att komma ifrån detta är att de första tre veckorna varje dag sätta till nitrifierare i form av aktiv bakteriekultur. Jag får på detta sätt inte den berömda nitrittoppen utan en ganska mjuk och skön start. Det går alltså att sköta ammonium/ammoniak problemet med enbart nitrifikation också, Det är den vägen jag valt för mina nano. Jag har velat undvika skummare av flera orsaker. Ett av dem är den disk som nu pågår i trådarna Växtplankton (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=11423) och Capote´s burk (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=10170). Jag tror att man kanske drar undan en del godsaker för koraller och andra lägre djur med de hypereffektiva moderna skummarna och det har jag inte råd med i de små burkarna. Men detta kräver att jag har ordentligt konstruerade filter så att de effektivt kan ta hand om nitrifikationen. Kombinationen skummare och nitrifikation är väl den som är vanligast idag. Vurmandet för LS som nitrifikationsmedia bygger på att skummaren tar bort huvudparten av ammonium/ammoniak komplexet och att en förhållandevis dåligt konstruerat nitrifikationsfilter (ytan på den sten som finns i akvariet) kombinerat med en kraftig strömning runt detta klarar de relativt få % som blir kvar. Talet om biobollar som nitratfabriker bygger ju på att om man kör nitrifikation som huvudsaklig komponent i regleringen av ammonium/ammoniak så arbetar man med betydligt högre ingångsnivåer än om man kör skummare också. Skummaren tar bort en stor del (genom luftning) av det ingående ammonium/ammoniak komplexet. Ett sätt att få en effektiv avluftning utan att använda skummare är att använda sk droppfilter eller biotorn där vattnet strömmar i ett tunt skikt över ett filtersubstrat och man får maximal avluftning. Nu med vodka och sockermetoder gör man dessutom om sitt kar (och LS) till BOD-filter (BOD = Biological Oxygen Demand, dvs nerbrytning av organisk material) samt syrefri nedbrytningszon också. Man kan ju undra varför ni har fisk i filterbehållaren? Och allt detta för att kunna mata och ha så mycket fisk som möjligt. Sillen, det är fler än du som övermatar i denna underbara hobby! Efter denna lååååånga utvikning så är nog kontentan att du inte skall ha någon mätbar ammonium alls. Skaffa en bakteriekultur (nitrifikations!) och ge den till ditt akvarium under ca 3 veckor så kommer ammoniumfrågan att lösas – och mata inte så mycket. Under mina nästa 40 år i hobbyn har jag nog aldrig råkat på mer än något enstaka fall där folk svält sina fiskar till döds – motsatsen, ja jag kan inte räkna dem alla. Mata dessutom konsekvent – skall du öka matningen så gör det sakta så bakteriekulturerna kan växa till. Har du fått dessa ammoniumnivåer med en fungerande skummare så har du uppnått maximum för hur mycket den kan lufta av och därför är du helt beroende på bakterieaktiviteten eller hur mycket du stoppar i form av mat. MVH Lasse

Det var bland annat detta jag tänkte på. Har du inte mer än par tre timmars transport så är syrgas inte nödvändigt. Kan vara en risk. Försök att få tag på snäckor som varit i butiken ett tag. Jag vet att ibland vid importerna dör inte en enda- vid andra tillfälle (från samma ställe) kan nästa allt stryka med inom en vecka. MVH Lasse Edit: Jag har inte tänkt på det innan men om dina ammoniumvärden stämmer så är dom för höga med tanke på mätosäkerheten. Dra ner maten. Vad är det för fabrikat du använder. Ger det svaret i ammonia ion (NH4) eller ammonia (NH3). Bör stå i bruksanvisning. Amerikanarna använder ordet ammonia väldigt slarvigt.

Planktonodlingen är från början ett projekt från Instutionenen för Miljökunskap på Universitetet för att visa att det vi i dagligt tal kallar för avfall (i detta fall urin) faktiskt är en resurs rätt använd. När jag jobbade med dessa delar (ca 3 år sedan) så användes överskottet av zooplankton till sötvattensfisken i Regnskogen. Algodlingen har inget med saltvattnet att göra men jag tyckte att det var intressant att visa för att ge inspiriation till hugade personer att testa metodiken för salt. Man kan ju använda blomstra istället för urin:ler: . När jag var med och köra en planktonreaktor för saltvattensalger i samband med ett torskodlingsförsök i Lysekil använde vi samma näringslösning som sjukhuspatienter som inte kan äta får. Det fungerade bra. MVH Lasse

Jag har hur många som helst i mitt äldsta 27 liters. De äter kalkalger och det verkar som om kalkalger reagerar på samma sätt som mycket annat. Hård betning gör att de växer ännu bättre. Inte upplevt något problem mer än att jag såg en liten (lite större än ett knappnåshuvud) skivanemon bli angripen genom en sjöstjärna satte sig över den. Efter två dagar fanns inget kvar. Den sjöstjärna var inte riktig likadan som din. Om det skulle bli alltför många av de här små sjöstjärnorna kan du skaffa den häftigaste räka som existerar - Harlekinräkan (se länk http://www.cowries.info/travels/borneo/10-31(21.33.58)Borneo.jpg eller http://www.santanaphuket.com/images_local/harlequin-shrimp.jpg. De äter uteslutande sjöstjärnor och de tar även dessa små. Forsberg här på forumet har en som han aldrig matat utan den överlever på hans småstjärnor. MVH Lasse

Ja, luftslangen går in i botten och det skall vara ordentlig fart på bubblingen. Se mittenflaskan. Den är den enda som är igång för tillfället. De andra två är ej i bruk.

Hej, Publicerar detta här eftersom jag tycker det passar bättre här än i tråden Capotes kar Algodlingen på universeum består av fyra 1 kubiks cylindrar (se algtank1.jpg). I princip så utgår man från en pumpgrop där vatten och näring blandas. Detta pumpas upp i algcylindrarna i en takt just nu av ca 1 kubik per dygn. Det av alger gröna vattnet flödar över till zooplanktontankarna. De i sin tur flödar över till en speciell zooplanktonfälla och sedan tillbaka till pumpgropen (i princip). Första problemet var att cylindrar av denna typ brukar belysas från sidan. Vi valde istället att belysa med 400 watt ZON belysning (men med speciell vit lampa istället för normal gul, se algtank3.jpg) ovanifrån. För att algerna skall få kontakt med belysningen sitter en pump som pumpar vattnet från botten till ytan. Idag är det, tror jag,, en 1200 eheim powerhead. För att förhindra zooplankton att sprida sig i algtankarna tog vi till ett lika enkelt som genialt grepp. I varje cylinder finns en fisk, i vårt fall guldfisk. Dessutom finns ett antal algätande malar som tar fastsittande alger. Belysning är 7/24 vilket innebär att pH blir så högt att koldioxid går ner från luften och in i vattnet. Dessutom konsumerar algerna koldioxid omedelbart vilket förstärker nedgången från luften. Det har provats med att lufta för att på så sätt få ner mer koldioxid per tidsenhet. Det fungerade bra. Normalt brukar man säga att luftning medför att koldioxid går från vatten till luft men i detta fall är det pga den snabba förbukningen av koldioxid av algerna så att luftningen förstärker vandringen av koldioxid från luft till vatten. Zooplanktonfällan är ett kapitel för sig självt. Den konstruerade jag protetypen för när vi skulle filtrera ut Brachionus till att mata torsklarver med. Brachoinus är känsliga för ”mosning” vilket innebär att man inte kan bara hälla dem över en sil. I princip består den av ett rör där det är påvärmt (värmepistol) en krage. När kragen trycktes på läggs ett finmaskit filternät (i vårt fall 50 mikrometer) mellan delarna. I kragen gjordes hack vilket gör att den kan ställas i en burk med nivårör. Vattenströmmen (med zooplanktonen) rinner in i röret, genom nätet och ut i burken och vidare ur burken via nivåröret. Nivån i fliterröret och burken blir samma vilket gör att zooplanktonen inte sugs fast i nätet utan kan simma fritt (Se bilderna och fundera). Vid skörd lyfts röret upp och zooplanktonen hälls ut. Se bilderna zoofälla 1 – zoofälla 4 Jag tror att någon händig person kan utveckla denna idé för akvariebruk. Vad gäller algodling så tror jag man kan göra en loop från akvariet in i en algodlingstank, näringstillsättning (om det behövs) och sedan kontinuerlig överströmning ut i karet igen. Drivs via en doseringspump eller en annan långsam pump. Flöde = algtankens volym per 24 timmar. Algodling1 till algodling3 talar om vilken näringskälla vi använder. Med vänlig hälsning Lasse

I mitt äldsta 27 liters har jag 4 fiskar. Två av dem blir väl ca 3 cm och de övriga två långsmala gobys ca 5 cm. Man får anpassa fiskarna efter storleken. MVH Lasse

Hej <?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p> Jag lovade att komma med en beskrivning av algodlingen på Universeum. Jag börjar dock med en beskrivning av en enkel artemiakläckare som jag i och för sig tror att många sett tidigare – i alla fall de som har sin bakgrund inom sötvattensakvaristiken. Det är en 4 kronors petflaska som man borra ett femtio millimeters hål i botten. Med hjälp av en värmepistol, lim och delar av en tio ml spruta gör man en avslutning. Fästet för kanylen passar perfekt för en luftslang. Se klackning 1.jpg. Man sätter flaska i en hållare se klackning 2.jpg. Bäst resultat får man om man belyser flaskan 7/24. När det är dags för skörd sätter man locket (som man ser på klackning 1.jpg) över flaskan. Se ex klackning 3.jpg. Belyser sprutänden. Kläckt artemia (alldeles ren) samlas i sprutan. Du kan till och med avläsa hur många ml!. Längst ner är okläckta ägg så låt de första ml gå till slasken. <o:p></o:p> Capote – beskrivningen av algodlingen skriver jag i Nockners tråd om algodling så kommer den rätt <o:p></o:p> MVH Lasse

Det är mitt intryck men det viktigaste för startfisk är nog att man får en fisk som gått ett tag i affären. Ingen nyimkommen utan en som är tillvänd till akvarier. Att råda folk - det är nog det största förtroende man kan få - men det är svårt eftersom man kan missa många parametrar på avstånd. Använd ditt eget huvud men om du skaffar fisk och börjar mata - gör det försiktigt. Att mata försiktigt det innebär - ta så mycket mat som du tycker är lite - ge fisken hälften! Mata inte varje dag i början. Använd bakteriekultur i början. Ta det lugnt och sansat - försök att titta på dina djur. Jag lovar dig det är gott om folk på forumet som har haft väl över 50 i nitrat med fisk i - mellan skål och vägg i alla fall.

Hur lång transporttid har du. Har du haft syrgas i påsen? Rätt balans i ett akvarium man nystartar är: Ta så mycket mat som du tycker är lite - ge fiskarna hälften! Och ge inte varje dag i början.

Sist jag sa att jag hade fel satte de upp detta på vår anslagstavla och jag fick underteckna. Du har upplevt något sällsynt Svärd Ps- jag kan väl inte säga att jag avskyr dig heller direkt;) MVH Lasse

Är du säker på att inte rowaphosen stör din nitratmätning, jag har för mig jag hört något sådant tidigare. Magnus, du har inte dåligt vatten - då skulle inte dina andra djur leva så bra. Ocellaris vet jag inte om jag skulle ta, jag skulle mer luta åt den som jag kallar kolglöd men andra kallar tomatclown. Det värsta är att jag inte tror att du kommer få ordning på karet utan att börja belasta det. MVH Lasse

Hej Engtorp Jag kan bara prata för mig själv. Jag började med mitt första 27 liters för ca 10 månader sedan bara för att se om det gick att få ett stabilt system i så lite vatten. Varför - jo mitt intresse är mer de lägre djuren och alla andra organismer än fisk. Det nuvarande projektet - 80 liter Molly har jag startat för att se om det går att skala upp de erfarenheter jag fått från 27 liters. Dessutom tror jag att hobbyn behöver någon typ av "inkörningsnivå". De flesta ryggar tillbaka när det gäller saltvatten. Det finns så många myter om hur svårt det är o.s.v. Hur mycket det kostar o.s.v. Nano är inte gratis heller men det jag försöker göra är att visa att det går att starta och vidmakthålla ett 80 liter saltvattensakvarium om man gör rätt och utan att satsa en halv förmögenhet. Detta är inte i konkurrens med de som föredrar större kar men kanske som ett komplement. Sedan tror jag att de som börjar med ett nano ofta går vidare med större. Om man idag rekomenderar en ny saltvattens akvarist (jag vill inte kalla det nybörjare eftersom de flesta nya verkar komma från sörvattenssidan numera) att starta med 2-300 liter och med den tekniknivå som idag är vanlig så pratar vi om en "startavgift" allt som allt på 15 - 30.000 :-. Jag är inte bered att hosta upp det men jag vill gärna ha ett saltvatten hemma med lägre djur och några små roliga fiskar. Genom att starta min tråd om 80 liters Molly ville jag uppnå att genom ett positivt sätt visa på att så här kan man starta ett nano och vad är begränsningarna - för att personer kommer att starta små saltvattenskar i framtiden kommer aldrig gå att hindra. Jag tror också att mitt uppdykande på saltvattenscenen också har gett en del positivt till de som sysslar med den konventionella tekniken. MVH Lasse

Hej Det är svårt att råda eftersom jag kanske inte har alla parametrar och rådet kan komma att kosta pengar, inte för mig men för dig. Det enda jag kan säga är nog vad jag skulle göra. Jag skulle nog satsa på någon tålig fisk som har gått ett tag i affären samt givetvis snäckor. Eftersom jag misstänker att det tar minst en 8-10 timmar innan din fisk kommer in i dit akvarie skulle jag göra som så att när jag kom hem skulle jag mäta pH i påsarna. Är det betydligt lägre ( under 7,5 - 7,3) skulle jag inte göra någon koppning om jag inte kunde sänka mitt pH som jag koppar med. Detta för att det finns en risk att ammonium kan ha utsöndras under transporten och i och med att pH är lågt så ligger det som ammonium. När du koppar in så gör du det med pH 8,3 och farligt ammoniak kan bildas. Detta problem har blivit ganska stort när fisk transporteras från grossister till affärer eftersom leveranstiderna blivit längre. detta på grund av att det inte går att skicka med flyg eller SJ längre. I dessa fall är det bättre att lägga i djuren direkt! MVH Lasse

Jag ger mig, det är då självklart att använda livsmedelskvallité. MVH Lasse

Jo du har felt. Det är nitrit som gör det. För fisk finns det nästan inga rapporter om dödlighet vad gäller höga nitratnivåer - däremot en del rapporter om misstänkta sk sub-letala skador. MVH Lasse

Nu kommer jag att få stryk igen 50 ppm dödar ingen fisk. Det verkar som du har ungefär 50 ppm. Det är klart att du kan vänta med fisk och köra vodka ett tag men jag tror att anledningen till dina höga värden är att du helt enkelt har svält ut olika organismer i ditt kar så att bakterier har brytit ner det döda materialet och frigjort ammonium som sedan nitrifierats till nitrat. Om stenen varit dålig när du fick den för en månad sedan hade du fått problem då och den skulle ha luktat. En eller två tåliga fiskar som matas försiktigt. Dessa för in näringsämnen i akvariet som sedan kan uttnyttjas av de andra organismerna. Fler snäckor som tar algerna. Försiktig början med Vodkametoden samtidigt som ett tio % - 20 % vattenbyte varannan till var tredje dag. Jag antar du har skummare - utan den skulle jag ta väldigt försiktigt med vodkametoden. Så skulle jag göra i alla fall MVH Lasse

Gör så här först Späd ditt akvarievatten med 50% rent osmos - mät med bägge testerna. Späd sedan på så sätt att du tar 9 delar rent osmos och en del akvarievatten (försök att vara noga med spädningarna) - mät Kom tillbaka med värdena. Panika inte - det är inget fel på din sten - detta går att lösa. Visa dock inte dina resultat för dina djur - då kanske de också grips av panik. Så länge djuren ser ut att må bra - arbeta lugnt och metodiskt. Ettdera med vattenbyte eller ge akvariet en sup å la Svärd. MVH Lasse

Off Topic Gesi, Nu har jag äntligen kommit på en devis som matchar din. Se nedan. MVH Lasse

En person med 12 års erfarenhet av sötvatten är inte en nybörjare Svärd. MVH Lasse

Nja, räkning vet jag inte men vi är nog ganska överens. Vad jag har vändt mig emot är hela tiden är resonemanget - kräma på mer ljus och ingen disk om våglängder. Är det så att de korta våglängderna gynnar koraller bättre än alger? Gäller det alla koraller oavsett var de i naturen finns? Morphitz hänvisade i en anna tråd till en mycket läsvärd artikel (se bifogade PDF dokument). håller jag inte helt med om. Minuten efter du slått på dit MH är du över algernas komp.nivå vad gäller intensitet. Varför du inte får någon algtillväxt då kan jag inte förklara just nu. Kan ha med att göra att eftersom ni kör näringsfattigt så gynnar den högre ljusintensiteten korallerna näringsupptag (det blir inte ngt över till algerna) men när korallerna fått sitt så slutar de att konsumera och det blir ett litet överskott till algerna men de vet jag inte.Sen är det så att jag vill ha algtillväxt för att betare skall äta upp dem. På detta sätt vill jag försöka hålla nere nivåerna av närsalter (fosfor och kväve). Om detta fungerar bra så styr jag detta i stort set genom mitt sätt att mata. Jag kommer inte heller lida av alger pga att de äts upp nästan omedelbart. Jag inbillar mig att ett system liknande detta som bygger på biologiskt mångfald är stabilare än ett system som bygger i första hand på begränsningar. Det sista här (förutom de inledande orden) håller jag helt med om. Där behöver vi som sysslar med nano hjälp att få reda på vilka koraller som inte kräver så hög intensitet. Ja, det beror på. Jag tror inte att koraller i naturen växer så snabbt som de gör hos de duktigaste korallrevsakvaristerna. Klart är dock att man måste ha betingelser som gör att man tillför mer enegi till korallerna (och att de kan ta vara på den) än vad de förbrukar annars dör dom. MVH Lasse Edit: Glömde filerna - läs den artikeln den är bra (måste dela upp 11-20 mer, det kommer upp) Nu är det klart 1-10 Renaming Our Corals by Chris Jury - Reefkeeping_com.pdf 21-30 Renaming Our Corals by Chris Jury - Reefkeeping_com.pdf 11-15 Renaming Our Corals by Chris Jury .pdf 16-20 Renaming Our Corals by Chris Jury .pdf

Se din brevlåda

Ni vet vad jag tycker om nitrattester!

Ja, det är precis den vägen de tar i de allra flesta fall. MVH Lasse

Kolla nitrattesten, det är inte rimligt att du har dessa värden eftersom du inte har matat. Skulle stenen ha påverkat måste du haft massdöd i den så ammonium frigjorts och nitrifierats till nitrat. Inte troligt eftersom du skummat och därmed luftat ut mycket ammonium som ammoniak. Mer troligt att det är Skit-test eller att rowaphos påverkat testen MVH Lasse