Lasse

Det vore ju intressant och veta om det är gas eller vätska som orsakar bubblorna. Det finns ju ett sätt att ta reda på det - lite grymt men ändå - stick hål på en bubbla med hjälp av en knappnål under dagen då kommer du nog märka om det är gas eller vätska. Jag tror också att du skall försöka placera någon under skugga för att se vad som händer. Det verkar inte vara någon här som råkat ut för något liknande så du är inne på obruten mark. Jag är fri från idéer just nu så nu är det John Blund som gäller Natti Natti

Nja - då borde det inte variera med ljuset. Men det vet jag inte. Ta ut någon av dem i kanten av karet (om det är lite skuggiare där) så får du se vad som händer. Har du andra typer av koraller - hur ser de ut?

Ser ju ut som du får någon typ av gasbildning i dom. Kan du på försök flytta om den värst drabbade så att du får den mer skuggad och inte direkt ljus på den. Bara för att se vad som händer?

Länken var död men jag tittade på de gamla bilderna. Det verkar i alla fall inte vara gasbubblor som sitter på utsidan men något samband mellan ljus och gasbildning bör det ju vara för jag kan inte tänka mig att något annat än gas kan svälla upp så. Hur fort efter du släckt försvinner bubblorna och hur fort kommer de efter du har tänt?

Ser du tydligt att det blir en bubbla när du belyser? Går bubblan tillbaka i mörker?

Hej Det kan inte vara så enkelt att du har alger på dem som producerar syrgas när korallen belyses och att det är syrgasbubblor du ser? Jag tror inte på fel i din lampa MVH Lasse

Jo, skrev så för att slippa skriva så mycket:ler:

Hej Ted Mitt skämt var inte helt taget ur luften Se nedan: MVH Lasse

Trodde inte jag skulle instämma i något liknande:smiley3: Och ta det lugnt, det har tagit mig 40 år att förstå vad jag själv skriver! MVH Lasse

Instämmer och det finns mycket citerbart material i dessa artiklar. Jag fick en idé som värker lite i huvudet. Jag har hela tiden (och är kanske fortfarande) varit lite tveksam till de olika "organiskt koltillsättningarna" eftersom det gynnar saker som vi inte ser så lätt och det kan komma en "Draw-Back" förr eller senare. Framförallt vad gäller mig som kör utan skummare. Efter dessa artiklar kommer jag nog fortsätta med detta, köra utan skummare alltså. Kopplar man dock ihop dessa artiklar med "organisk koltillsättning" metoder så uppstår olika roliga möjligheter. Om någon som kör nån av dessa metoder lägger ett vanligt innerfilter (med skummgummipatron) i sumpen eller akvariet och varje eller varannan dag vrider ur det över korallerna? Vad händer då? Det är inte "skit" som samlas där utan nybildad och växande bakteriefilm. Jag kommer nog frammåt använda mitt äldsta 27 liters för lite experiment tror jag. Rekommenderar alla som är intresserade att läsa artiklarna! Jag har tyvärr inte möjligheter just nu att gå vidare på brachoinus spåret så det får bli bakteriespåret för mig. MVH Lasse

Hej Janne Eftersom det är svårt att ge råd så har jag valt att skissera en filteranläggning som jag skulle ha som önskan vid ett liknande projekt. Skriv ut teckningen som är medskickat så kan du nog följa på den. Jag har valt en ”sump” med 4 huvudfack. Det går ju välja fler. De första tre skall vara konstruerade så att ev stora partiklar sedimenterar i det fack där strömmen vänder uppåt. Jag har konstigt nog valt att lägga denitrifikationen först. I ett recirkulerat system betyder inte ordningen något eftersom det är samma vatten som snurrar runt hela tiden. Här är det ganska bra att lägga denitrifikation först. En av orsakerna är att jag vill ha in den sedimenterade skiten i filtret så man kan använda detta som kolkälla och syrekonsument. Därför ligger insugen där den beräknade sedimentationen kommer. Vattnet pumpas in långt ner i denitrifikationsfiltret. I filtret skulle jag föredra en inre cerkulation, och en ganska kraftig sådan. Filtermaterialet bör inte var typ leca eller det du hade tänkt, lavasten. Det kommer att sätta igen ganska fort. Jag skulle välja en typ av plastringar ca 7-8 cm i diagonalen och med ekrar in mot mitten. (skall försöka få en bild av en sådan) Vattnet kommer att strömma uppåt och ut ur filtret. Det gröna skall symbolisera en 5 cm filtermadrass där en del bakteriefilm fastnar. Bör göras rent då och då, lämpligast med högtryck. Madrassen är till för att få ett litet ”lock” så att syre inte diffunderar ner direkt i tanken. Denna konstruktion har jag inte provat i praktiken men den är liksom en sammanfattning av de erfarenheter jag har sedan tidigare. Flödet – ja det får du prova dig fram till (beror egentligen på hur mycket syre du kan tillföra per tidsenhet utan att syrenivån stiger i den syrefria tanken) . Kolkälla – socker eller alkohol- kan behövas, främst i början. Senare kommer troligtvis den organiska belastningen som du suger i sedimenteringen räcka ganska lång om inte helt. Det får du prova Utloppet skall ske i början på fack 2. Där sitter insuget till BOD/Nitrifikationsfiltret. Det skulle jag konstruera som ett rör där filtermaterialet vilar på ett raster i botten. Meningen är att det inte skall bli vattenfyllt utan fritt strömma ner och tillbaka i högra delen av fack 2. Hastigheten här skall vara hög – helst 2 gånger din cirkulation över filtret som helehet (därav de omvända pilarna och att sedimenteringspunkten ligger där den ligger. Om du kommer att ha väldigt hög belastning så kan det tänkas behövas ett likadant till som tar sitt vatten från högra kanalen fack 2 och släpper i vänstra kanalen fack 3. Sedimentrerings stället kommer då också flyttas så då får du ta och flytta det tredje insuget till förkanten, facck 3. Det gröna i fack 4 är en filtermadrass. Detta är min drömuppställning och vi kan stoppa vid det så får ni försöka skjuta det i sank så skall jag försöka förklara vilka tankegångar som ligger bakom Med vänlig hälsning Lasse

Svärd, du är för sent ute igen. Ett liknande har jag haft i fem år utan krasch. Och det senaste i belysningsväg - varierande våglängder i upplightutförande. Jag undrar om inte Ted har fått sin idé från ngt liknande:ler: Se bildbevis Och Greger, jag är ett inredningsgeni som du redan konstaterade i en annan tråd

Jonas De höga ammoniumvärdena tyder tyvärr inte på att du har någon fullt fungerande nitrifikation, i alla fall inte i paritet med vad du matade förut. Ditt akvarium är ju relativt nystartat (en och en halv månad om jag räknat rätt) därför tror jag att det beror på en numerär brist på nitrifierare och inte att din praktiska kapacitet (som bestäms av filteryta, syretillgång och lite till) nått ändpunkten. I och med att du slutar att mata så kraftigt kommer ammoniumet att sjunka (vilket det helt tydligt redan gjort) och tillgång och förbrukare kommer i takt med varandra. Det är en smaksak om man i detta läge går in med en förstärkning av bakteriekulturen. Risk att du ersätter med en "sämre" stam är negligerbar eftersom det hittills bara bevisats att två huvtyper av bakterier klarar nitrifikation. En för varje steg. Nitrosomas steget ammonium-nitrit och Nitrobacter steget nitrit-nitrat. Jag hade personligen gått in med en förstärkning och tillfört denna nästan varje dag. Jag har tidigare använt ett preparat från Aquarium Munster som heter Aquavital nitrigon 1. Det innhåller förutom nitrifierarna ett stort antal andra baktrier vilka en del kommer att trivas hos dig. De föreslår en behandling, någon dag efter start eller i ett läge när det inte fungerar. Jag personligen har använt det preparatet var tredje till fjärde dag under tre veckor när jag startade Mollyhotellet. H8RED skrev i min tråd om 80 liters följande Han doserade bara en gång Oavsett vilket du gör - ta det lugnt med matningen. Det är ingen panik - det går heller inte att utesluta mätfel. MVH Lasse

Här är webbsidan plus en länk till en artikel i Aftonbladet http://www.sealifeeurope.com/de/berlin/information.htm http://www.aftonbladet.se/vss/resor/story/0,2789,529946,00.html

Då får du inte missa det akvarium man byggt i ett köpcentrum i gamla ÖstBerlin. Jag har inte sett det färdigt, har bara varit utanför när det byggdes. Jag har en känsla av att det får Ted:s runda att likna mitt nano:ler: MVH Lasse

Hej Här är en tråd i ljusdebatten. Har inte hunnit läsa den än men verkade intressant och på något sätt stödja tankegången att 6500 K övernstämmer lite med hur det ser ut under vattnet. Annars är det inte så mycket att rapportera om Molly-hotellet mer än att tillsättning av jod verkar ha påverkat alla koraller så jag kommer att fortsätta med det. Lite bilder vad gäller "algsituationen". Cyanon är helt borta nu. Kiselalgerna likaså. Bilderna visar dagsläget MVH Lasse Edit: Glömde tråden http://www.advancedaquarist.com/2005/8/aafeature

Avfall eller Caluerpa så är det styrt av hur mycket du stoppar in som mat. I detta fall är det intressant att veta hur mycket av de 16-17 grammen (framförallt delen fosfor och kväve) som Stig stoppar in dagligen i systemet som ligger i tillväxt av fisk, tillväxt av alger och restprodukter som inte tas vara på (Stigs beck eller det du kallar rent avfall). Torrvikten ger en ledtråd till detta. Våtvikt säger ingenting eftersom vatteninnehållet kan variera. Stigs fråga gällde nog mina kar och jag mäter inte så länge de ser bra ut. Dessutom vet nog alla vid det här laget att jag inte litar på akvarietester. MVH Lasse Edit: Stig, det är nog ungefär samma ratio

Se disk. på https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=10170&page=12 MVH Lasse

Jonas det är inte så svårt. Man väger produkten (beck eller Caulerpa i detta fall) när den är färsk och sedan torkar man ur all vatten och väger igen. Vägde till exempel Stigs "beck" 100 gram "färskt" och 5 gram torrt (utan vatten) är torrprocenten 5 %. Vi som består av 60 - 65 % vatten har alltså en torrprocent på 35 - 40 %. Varför man gör så är att kunna få en uppgift om hur mycket "verkligt" material som finns i något. Väldigt trögt slam (som jag tror Stig skulle beteckna "beck") brukar ha ca 5 % torrsubstans. Det är nog det enda sättet man kan jämföra äpple och päron med om man skall få någon riktig bild på hur mycket som plockas ut. MVH Lasse Ps Det är inte vi som skall fara upp i höga nivåer - det är du som skall ner på våran:ler:

Titta på de "artemiakläckare" jag visade i Capote´s tråd. De skulle passa utmärkt. Vill understryka av egen erfarenhet att det inte får vara för små eller för många bubblor till Brachoinus MVH Lasse

2) Jo det är skillnad i uppbygge med en sandbädd. En riktig sandbädd skall ha en vattenspalt underst. Jag vill återkomma till detta senare Stig, jag tror att jag kan förklara skillnaderna men det tar just nu lite för mycket arbete 3-4. Jag skulle kunna göra en kväve - fosfor beräkning på det och troligtvis hitta betydligt mer kväve i caulerpan än vad du tror. Det du kallar beck håller med största sannolikhet en torrprocent på högst 5 medans Caulerpans troligtvis är betydlig högre än detta. Torka in i ugn och väg - det kan vara kul att veta. MVH Lasse

Ted Jag har ju inte jobbat med vattnet på tre år nu men någon krasch har jag inte hört om. Jag vet att under min tid så startades det om en gång beroende på algproblem och senare har det flyttats en gång på grund av omdisponering av lokaler. Kan ryktet ha sin ursprung från starten av hajakvariet, Då var vi väldigt nära en ammoniak-krasch men vi upptäckte det i tid genom iaktagelser av beteendeändringar hos hajarna. Vi satte in massiv luftning och lyckades häva alltihop. Jag är fel person att fråga om Universeums vattensystem såsom de är idag. Jag jobbar visserligen på Universeum men har inte med vattnet att göra. Det enda jag kan säga är att jag har fullt förtroende för de personer som arbetar med vattensystemen, de gör ett hästjobb under de förutsättningar som finns i en verksamhet som Universeum. MVH Lasse

Än en gång. 70 till 80 % av det ammonium som kommer från fiskar i ett akvarium kommer inte från någon avföring eller dåligt smält mat. Det kommer från en direktutsöndring via speciella körtlar i gälarna. Detta är inget jag tror - detta är ett vetenskapligt faktum enligt all tillgänglig zoofysiologisk litteratur. Ingvar, som är vetrinär, påpekade också detta i en tidigare tråd. LS är en lika dålig denitrifierare som nitrifierare. Vattenutbytet i de syrefria delarna är för dåligt och tillgången på organiskt kol är för litet. Varför tvingas vi köra med extern kolkälla för att få de låga värdena annars? Jag har inte nämnt sandbäddar i mitt inlägg, varför. Jo de arbetar troligtvis på ett helt annat sätt än normalt - också troligtvis på ett helt annat sätt än det allmänt accepterade. Jag är inte bered att gå in på deras funktion förrän jag har föstått mer om den sk Anammox-processen som kan vara inblandad i den processen. Om du läser ordentligt så ser du att jag visst säger att skummaren gör nytta - men inte riktigt på det sätt som man normalt tror. Jag hävdar fortfarande att skummarens främsta fördel är det som inte syns - att den luftar ut ammoniak och därmed minskar belastningen av kväve i systemet. Det som syns - vad är det och vart skulle det hamna om du inte skummade ut det? Näringsrikt - troligvis som bara den. Ätbart - kan inte tänka mig att det är värre än surströmming. Skulle jag använda skummare på ett större kar - troligvis ja - åtminstone i början. Jag vill, kanske inte i denna tråd men i någon annan tråd vad det i verkligheten är som vi tar bort med en skummare och om det möjligtvis kan passa in någon annanstans i näringskedjorna. Du missar också den röda tråden - sköt matningen rätt, oavsett hur du löst reningsproblematiken. Överbefolka inte och övermata inte. Hur tror du att jag lyckats att nu i 10 månader hålla mitt 27 liters i det skick som det nu är utan att följa dessa regler? Jag har inte rengjort filtren mer än på så sätt att jag då och då tvingat ut en ström av partiklar och bakterier ut till borstmaskar och koraller. Jag har matat lite och gjort regelbundna vattenbyten. MVH Lasse

Max, vi skall inte ta den disk. här möjligen i ngt annat forum, men efter ha varit indragen i den debatten (och en del praktisk forskning) sedan 1993 så har jag en liten annorlunda syn på det hela MVH Lasse

Enligt Saliferts hemsida mäter testen både ammonium och ammoniak. Ammonium är ogiftigt! Ammoniak är giftigt för vissa organismer i nivåerna 0,1-0,2 ppm. Ammonium är ammoniaks jon i vatten. Förhållandet mellan dessa bestämms av pH i vattnet. Vid pH under 7 består komplextet ammonium/ammoniak av över 99,99 % ammonium. Vid pH 9,3 är förhållandet 50/50. Vid pH 12 är förhållandet 99,99 % ammoniak. Kurvan mellan pH 7 och pH 12 är inte linjär utan exponentiell. Vid pH 8,3 är ungefär 10 % ammoniak. Om ammonium tillsätts kommer omedelbart den procentuella delen som pH anger gå över till ammoniak och vice versa om ammoniak tillsätts. Detta är orsaken till plötslig död vid koppning i vissa fall. Under en lång transport kommer pH att sjunka. Om fisken inte är svält före transporten kommer den att utsöndra ammonium under resan. Eftersom pH är lågt så kommer det bli ammonium i påsen. När fisken kommer hem till akvaristen (eller grossisten/affären) skall den koppas in, givetvis då med ett perfekt vatten (alltså i saltvattensakvaristens fall pH 8,3). Följden kan då bli att pH:t stiger snabbt i fiskens vatten och ammonium ombildas till ammoniak. Har det varit 1 ppm ammonium i påsen så bildas 0,1 ppm ammoniak ögonblickligen när pH höjs till 8,3 genom koppningen. Om ni har haft en lång transport – mät pH. Är det lågt (under 7,3) så överväg att strunta i koppningen eller sänk pH:t i en slatt av ert akvarievatten. Koppa med det och när fisken är invand så häll ut nästan allt vatten och ersätt från det pH sänkta akvarievattnet helt. Sedan gör ni en andra koppning från ert akvarievatten (det som ej är pH sänkt) för att pH vänja fisken. Om ni väljer att koppa in fisken på vanligt sätt håll uppsikt på fisken – visar den något beteende som visar på förgiftning – släng i den i akvariet genast! Om ni väljer att strunta i koppningen, låt påsen flyta i akvariet för temperaturjustering. Öppna sedan påsen och släng i enbart fisken – inget vatten. Sedan jag för ett 15 tal år sedan förlorade fisk på grund av ovanstående så måste jag erkänna att jag ganska ofta gör på snabbsättet. Varför är ammonium ogiftigt och ammoniak dödligt för fisk? Orsaken är att överskottskvävet kommer från fiskens metabolism (ämnesomsättning). Överskottskväve transporteras omkring i fisken via blodet, blodet är en vätska med oftast ett lite högre pH än omgivande vatten. Reglerna för förhållandet mellan ammonium/ammoniak är samma. För att koncentrationerna inte skall bli för höga måste fisken kunna reglera nivåerna. Vi landlevande djur gör det genom att njurarna förvandlar överskottskvävet till urea och vi kissar ut det. Hos fisk sker inte den huvudsakliga kväveutsöndringen via njurarna, speciellt inte för saltvattensfisk eftersom de pga osmosskäl kissar fruktansvärt lite, om alls. Fisk reglerar ammonium/ammoniak nivåerna via speciella körtlar för ammoniumutsöndring i gälarna. Dessa körtlar gör en aktiv transport, det vill säga de kan transportera ut ammonium ur fisken trotts att ammoniumnivå är högre utanför (i vattnet). Med ammoniak (som är en gas) finns ingen aktiv transport utan den diffuserar in och ut från fisken via gälarna enligt jämviktslagar. Är det för hög utanför så hjälper det inte hur mycket ammonium körtlarna pumpar ut, det läcker tillbaka som ammoniak. Låt oss börja med ett vatten som är helt rent och har ett pH på 8,3. Du sätter in fisk och börjar mata. Fisken pumpar ut ammonium som ställer sig i den jämvikt som ditt pH anger, i vårt fall 90 % ammonium – 10 % ammoniak. I början så diffunderar också ammoniakdelen i fiskens blod ut. Ganska snart kommer dock ammoniakinnehållet i vattnet bli högre än det i blodet och istället diffunderar ammoniak in i fisken och ställer in förhållandet ammonium/ammoniak enligt blodets pH. Efter ett tag blir ammoniaknivåerna så höga i blodet att fisken avlider. Går det alltså inte att ha fisk i saltvatten? Jo – det gör det ju. Detta på grund av två faktorer, dessa är skummare och nitrifikation. Låt oss börja med skummaren. Oftast brukar det sägas att skummarens funktion är att ta bort proteiner så att de inte omvandlas till ammonium. Jag vill kasta ut hakan och säga att detta inte är skummarens huvudfunktion i ett saltvattenskar eftersom den delen av kvävetillförseln är liten jämfört med det överskottskväve som kommer direkt ut som ammonium/ammoniak från djur. Där skummaren gör verklig nytta är att den intensiva luftningen i skummaren driver ut kväve i form av ammoniak från vattnet. I princip går det att klara ett saltvattenskar med bara en skummare om man uppträder klokt. Den andra delen är nitrifikation. Bakterier omvandlar ammonium till först nitrit och sedan nitrat. Nitrit är giftigt på det sätt att syreupptagningen hos vattenlevande djur med hemoglobin som syretransportör störs. Nitrat är upp till höga nivåer inte dödande för fisk. Denna process skall helst gå momentant men i början brukar det bli ett stopp just vid nitrit. Varför? Alla förklaringar kan jag inte men den första är att det är olika bakteriegrupper som står för de olika stegen. De som oxiderar nitrit till nitrat kan inte börja växa förrän det finns mat i form av nitrit. Mitt sätt att komma ifrån detta är att de första tre veckorna varje dag sätta till nitrifierare i form av aktiv bakteriekultur. Jag får på detta sätt inte den berömda nitrittoppen utan en ganska mjuk och skön start. Det går alltså att sköta ammonium/ammoniak problemet med enbart nitrifikation också, Det är den vägen jag valt för mina nano. Jag har velat undvika skummare av flera orsaker. Ett av dem är den disk som nu pågår i trådarna Växtplankton (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=11423) och Capote´s burk (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=10170). Jag tror att man kanske drar undan en del godsaker för koraller och andra lägre djur med de hypereffektiva moderna skummarna och det har jag inte råd med i de små burkarna. Men detta kräver att jag har ordentligt konstruerade filter så att de effektivt kan ta hand om nitrifikationen. Kombinationen skummare och nitrifikation är väl den som är vanligast idag. Vurmandet för LS som nitrifikationsmedia bygger på att skummaren tar bort huvudparten av ammonium/ammoniak komplexet och att en förhållandevis dåligt konstruerat nitrifikationsfilter (ytan på den sten som finns i akvariet) kombinerat med en kraftig strömning runt detta klarar de relativt få % som blir kvar. Talet om biobollar som nitratfabriker bygger ju på att om man kör nitrifikation som huvudsaklig komponent i regleringen av ammonium/ammoniak så arbetar man med betydligt högre ingångsnivåer än om man kör skummare också. Skummaren tar bort en stor del (genom luftning) av det ingående ammonium/ammoniak komplexet. Ett sätt att få en effektiv avluftning utan att använda skummare är att använda sk droppfilter eller biotorn där vattnet strömmar i ett tunt skikt över ett filtersubstrat och man får maximal avluftning. Nu med vodka och sockermetoder gör man dessutom om sitt kar (och LS) till BOD-filter (BOD = Biological Oxygen Demand, dvs nerbrytning av organisk material) samt syrefri nedbrytningszon också. Man kan ju undra varför ni har fisk i filterbehållaren? Och allt detta för att kunna mata och ha så mycket fisk som möjligt. Sillen, det är fler än du som övermatar i denna underbara hobby! Efter denna lååååånga utvikning så är nog kontentan att du inte skall ha någon mätbar ammonium alls. Skaffa en bakteriekultur (nitrifikations!) och ge den till ditt akvarium under ca 3 veckor så kommer ammoniumfrågan att lösas – och mata inte så mycket. Under mina nästa 40 år i hobbyn har jag nog aldrig råkat på mer än något enstaka fall där folk svält sina fiskar till döds – motsatsen, ja jag kan inte räkna dem alla. Mata dessutom konsekvent – skall du öka matningen så gör det sakta så bakteriekulturerna kan växa till. Har du fått dessa ammoniumnivåer med en fungerande skummare så har du uppnått maximum för hur mycket den kan lufta av och därför är du helt beroende på bakterieaktiviteten eller hur mycket du stoppar i form av mat. MVH Lasse