Lasse

Hej Här är en tråd i ljusdebatten. Har inte hunnit läsa den än men verkade intressant och på något sätt stödja tankegången att 6500 K övernstämmer lite med hur det ser ut under vattnet. Annars är det inte så mycket att rapportera om Molly-hotellet mer än att tillsättning av jod verkar ha påverkat alla koraller så jag kommer att fortsätta med det. Lite bilder vad gäller "algsituationen". Cyanon är helt borta nu. Kiselalgerna likaså. Bilderna visar dagsläget MVH Lasse Edit: Glömde tråden http://www.advancedaquarist.com/2005/8/aafeature

Avfall eller Caluerpa så är det styrt av hur mycket du stoppar in som mat. I detta fall är det intressant att veta hur mycket av de 16-17 grammen (framförallt delen fosfor och kväve) som Stig stoppar in dagligen i systemet som ligger i tillväxt av fisk, tillväxt av alger och restprodukter som inte tas vara på (Stigs beck eller det du kallar rent avfall). Torrvikten ger en ledtråd till detta. Våtvikt säger ingenting eftersom vatteninnehållet kan variera. Stigs fråga gällde nog mina kar och jag mäter inte så länge de ser bra ut. Dessutom vet nog alla vid det här laget att jag inte litar på akvarietester. MVH Lasse Edit: Stig, det är nog ungefär samma ratio

Se disk. på https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=10170&page=12 MVH Lasse

Jonas det är inte så svårt. Man väger produkten (beck eller Caulerpa i detta fall) när den är färsk och sedan torkar man ur all vatten och väger igen. Vägde till exempel Stigs "beck" 100 gram "färskt" och 5 gram torrt (utan vatten) är torrprocenten 5 %. Vi som består av 60 - 65 % vatten har alltså en torrprocent på 35 - 40 %. Varför man gör så är att kunna få en uppgift om hur mycket "verkligt" material som finns i något. Väldigt trögt slam (som jag tror Stig skulle beteckna "beck") brukar ha ca 5 % torrsubstans. Det är nog det enda sättet man kan jämföra äpple och päron med om man skall få någon riktig bild på hur mycket som plockas ut. MVH Lasse Ps Det är inte vi som skall fara upp i höga nivåer - det är du som skall ner på våran:ler:

Titta på de "artemiakläckare" jag visade i Capote´s tråd. De skulle passa utmärkt. Vill understryka av egen erfarenhet att det inte får vara för små eller för många bubblor till Brachoinus MVH Lasse

2) Jo det är skillnad i uppbygge med en sandbädd. En riktig sandbädd skall ha en vattenspalt underst. Jag vill återkomma till detta senare Stig, jag tror att jag kan förklara skillnaderna men det tar just nu lite för mycket arbete 3-4. Jag skulle kunna göra en kväve - fosfor beräkning på det och troligtvis hitta betydligt mer kväve i caulerpan än vad du tror. Det du kallar beck håller med största sannolikhet en torrprocent på högst 5 medans Caulerpans troligtvis är betydlig högre än detta. Torka in i ugn och väg - det kan vara kul att veta. MVH Lasse

Ted Jag har ju inte jobbat med vattnet på tre år nu men någon krasch har jag inte hört om. Jag vet att under min tid så startades det om en gång beroende på algproblem och senare har det flyttats en gång på grund av omdisponering av lokaler. Kan ryktet ha sin ursprung från starten av hajakvariet, Då var vi väldigt nära en ammoniak-krasch men vi upptäckte det i tid genom iaktagelser av beteendeändringar hos hajarna. Vi satte in massiv luftning och lyckades häva alltihop. Jag är fel person att fråga om Universeums vattensystem såsom de är idag. Jag jobbar visserligen på Universeum men har inte med vattnet att göra. Det enda jag kan säga är att jag har fullt förtroende för de personer som arbetar med vattensystemen, de gör ett hästjobb under de förutsättningar som finns i en verksamhet som Universeum. MVH Lasse

Än en gång. 70 till 80 % av det ammonium som kommer från fiskar i ett akvarium kommer inte från någon avföring eller dåligt smält mat. Det kommer från en direktutsöndring via speciella körtlar i gälarna. Detta är inget jag tror - detta är ett vetenskapligt faktum enligt all tillgänglig zoofysiologisk litteratur. Ingvar, som är vetrinär, påpekade också detta i en tidigare tråd. LS är en lika dålig denitrifierare som nitrifierare. Vattenutbytet i de syrefria delarna är för dåligt och tillgången på organiskt kol är för litet. Varför tvingas vi köra med extern kolkälla för att få de låga värdena annars? Jag har inte nämnt sandbäddar i mitt inlägg, varför. Jo de arbetar troligtvis på ett helt annat sätt än normalt - också troligtvis på ett helt annat sätt än det allmänt accepterade. Jag är inte bered att gå in på deras funktion förrän jag har föstått mer om den sk Anammox-processen som kan vara inblandad i den processen. Om du läser ordentligt så ser du att jag visst säger att skummaren gör nytta - men inte riktigt på det sätt som man normalt tror. Jag hävdar fortfarande att skummarens främsta fördel är det som inte syns - att den luftar ut ammoniak och därmed minskar belastningen av kväve i systemet. Det som syns - vad är det och vart skulle det hamna om du inte skummade ut det? Näringsrikt - troligvis som bara den. Ätbart - kan inte tänka mig att det är värre än surströmming. Skulle jag använda skummare på ett större kar - troligvis ja - åtminstone i början. Jag vill, kanske inte i denna tråd men i någon annan tråd vad det i verkligheten är som vi tar bort med en skummare och om det möjligtvis kan passa in någon annanstans i näringskedjorna. Du missar också den röda tråden - sköt matningen rätt, oavsett hur du löst reningsproblematiken. Överbefolka inte och övermata inte. Hur tror du att jag lyckats att nu i 10 månader hålla mitt 27 liters i det skick som det nu är utan att följa dessa regler? Jag har inte rengjort filtren mer än på så sätt att jag då och då tvingat ut en ström av partiklar och bakterier ut till borstmaskar och koraller. Jag har matat lite och gjort regelbundna vattenbyten. MVH Lasse

Max, vi skall inte ta den disk. här möjligen i ngt annat forum, men efter ha varit indragen i den debatten (och en del praktisk forskning) sedan 1993 så har jag en liten annorlunda syn på det hela MVH Lasse

Enligt Saliferts hemsida mäter testen både ammonium och ammoniak. Ammonium är ogiftigt! Ammoniak är giftigt för vissa organismer i nivåerna 0,1-0,2 ppm. Ammonium är ammoniaks jon i vatten. Förhållandet mellan dessa bestämms av pH i vattnet. Vid pH under 7 består komplextet ammonium/ammoniak av över 99,99 % ammonium. Vid pH 9,3 är förhållandet 50/50. Vid pH 12 är förhållandet 99,99 % ammoniak. Kurvan mellan pH 7 och pH 12 är inte linjär utan exponentiell. Vid pH 8,3 är ungefär 10 % ammoniak. Om ammonium tillsätts kommer omedelbart den procentuella delen som pH anger gå över till ammoniak och vice versa om ammoniak tillsätts. Detta är orsaken till plötslig död vid koppning i vissa fall. Under en lång transport kommer pH att sjunka. Om fisken inte är svält före transporten kommer den att utsöndra ammonium under resan. Eftersom pH är lågt så kommer det bli ammonium i påsen. När fisken kommer hem till akvaristen (eller grossisten/affären) skall den koppas in, givetvis då med ett perfekt vatten (alltså i saltvattensakvaristens fall pH 8,3). Följden kan då bli att pH:t stiger snabbt i fiskens vatten och ammonium ombildas till ammoniak. Har det varit 1 ppm ammonium i påsen så bildas 0,1 ppm ammoniak ögonblickligen när pH höjs till 8,3 genom koppningen. Om ni har haft en lång transport – mät pH. Är det lågt (under 7,3) så överväg att strunta i koppningen eller sänk pH:t i en slatt av ert akvarievatten. Koppa med det och när fisken är invand så häll ut nästan allt vatten och ersätt från det pH sänkta akvarievattnet helt. Sedan gör ni en andra koppning från ert akvarievatten (det som ej är pH sänkt) för att pH vänja fisken. Om ni väljer att koppa in fisken på vanligt sätt håll uppsikt på fisken – visar den något beteende som visar på förgiftning – släng i den i akvariet genast! Om ni väljer att strunta i koppningen, låt påsen flyta i akvariet för temperaturjustering. Öppna sedan påsen och släng i enbart fisken – inget vatten. Sedan jag för ett 15 tal år sedan förlorade fisk på grund av ovanstående så måste jag erkänna att jag ganska ofta gör på snabbsättet. Varför är ammonium ogiftigt och ammoniak dödligt för fisk? Orsaken är att överskottskvävet kommer från fiskens metabolism (ämnesomsättning). Överskottskväve transporteras omkring i fisken via blodet, blodet är en vätska med oftast ett lite högre pH än omgivande vatten. Reglerna för förhållandet mellan ammonium/ammoniak är samma. För att koncentrationerna inte skall bli för höga måste fisken kunna reglera nivåerna. Vi landlevande djur gör det genom att njurarna förvandlar överskottskvävet till urea och vi kissar ut det. Hos fisk sker inte den huvudsakliga kväveutsöndringen via njurarna, speciellt inte för saltvattensfisk eftersom de pga osmosskäl kissar fruktansvärt lite, om alls. Fisk reglerar ammonium/ammoniak nivåerna via speciella körtlar för ammoniumutsöndring i gälarna. Dessa körtlar gör en aktiv transport, det vill säga de kan transportera ut ammonium ur fisken trotts att ammoniumnivå är högre utanför (i vattnet). Med ammoniak (som är en gas) finns ingen aktiv transport utan den diffuserar in och ut från fisken via gälarna enligt jämviktslagar. Är det för hög utanför så hjälper det inte hur mycket ammonium körtlarna pumpar ut, det läcker tillbaka som ammoniak. Låt oss börja med ett vatten som är helt rent och har ett pH på 8,3. Du sätter in fisk och börjar mata. Fisken pumpar ut ammonium som ställer sig i den jämvikt som ditt pH anger, i vårt fall 90 % ammonium – 10 % ammoniak. I början så diffunderar också ammoniakdelen i fiskens blod ut. Ganska snart kommer dock ammoniakinnehållet i vattnet bli högre än det i blodet och istället diffunderar ammoniak in i fisken och ställer in förhållandet ammonium/ammoniak enligt blodets pH. Efter ett tag blir ammoniaknivåerna så höga i blodet att fisken avlider. Går det alltså inte att ha fisk i saltvatten? Jo – det gör det ju. Detta på grund av två faktorer, dessa är skummare och nitrifikation. Låt oss börja med skummaren. Oftast brukar det sägas att skummarens funktion är att ta bort proteiner så att de inte omvandlas till ammonium. Jag vill kasta ut hakan och säga att detta inte är skummarens huvudfunktion i ett saltvattenskar eftersom den delen av kvävetillförseln är liten jämfört med det överskottskväve som kommer direkt ut som ammonium/ammoniak från djur. Där skummaren gör verklig nytta är att den intensiva luftningen i skummaren driver ut kväve i form av ammoniak från vattnet. I princip går det att klara ett saltvattenskar med bara en skummare om man uppträder klokt. Den andra delen är nitrifikation. Bakterier omvandlar ammonium till först nitrit och sedan nitrat. Nitrit är giftigt på det sätt att syreupptagningen hos vattenlevande djur med hemoglobin som syretransportör störs. Nitrat är upp till höga nivåer inte dödande för fisk. Denna process skall helst gå momentant men i början brukar det bli ett stopp just vid nitrit. Varför? Alla förklaringar kan jag inte men den första är att det är olika bakteriegrupper som står för de olika stegen. De som oxiderar nitrit till nitrat kan inte börja växa förrän det finns mat i form av nitrit. Mitt sätt att komma ifrån detta är att de första tre veckorna varje dag sätta till nitrifierare i form av aktiv bakteriekultur. Jag får på detta sätt inte den berömda nitrittoppen utan en ganska mjuk och skön start. Det går alltså att sköta ammonium/ammoniak problemet med enbart nitrifikation också, Det är den vägen jag valt för mina nano. Jag har velat undvika skummare av flera orsaker. Ett av dem är den disk som nu pågår i trådarna Växtplankton (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=11423) och Capote´s burk (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=10170). Jag tror att man kanske drar undan en del godsaker för koraller och andra lägre djur med de hypereffektiva moderna skummarna och det har jag inte råd med i de små burkarna. Men detta kräver att jag har ordentligt konstruerade filter så att de effektivt kan ta hand om nitrifikationen. Kombinationen skummare och nitrifikation är väl den som är vanligast idag. Vurmandet för LS som nitrifikationsmedia bygger på att skummaren tar bort huvudparten av ammonium/ammoniak komplexet och att en förhållandevis dåligt konstruerat nitrifikationsfilter (ytan på den sten som finns i akvariet) kombinerat med en kraftig strömning runt detta klarar de relativt få % som blir kvar. Talet om biobollar som nitratfabriker bygger ju på att om man kör nitrifikation som huvudsaklig komponent i regleringen av ammonium/ammoniak så arbetar man med betydligt högre ingångsnivåer än om man kör skummare också. Skummaren tar bort en stor del (genom luftning) av det ingående ammonium/ammoniak komplexet. Ett sätt att få en effektiv avluftning utan att använda skummare är att använda sk droppfilter eller biotorn där vattnet strömmar i ett tunt skikt över ett filtersubstrat och man får maximal avluftning. Nu med vodka och sockermetoder gör man dessutom om sitt kar (och LS) till BOD-filter (BOD = Biological Oxygen Demand, dvs nerbrytning av organisk material) samt syrefri nedbrytningszon också. Man kan ju undra varför ni har fisk i filterbehållaren? Och allt detta för att kunna mata och ha så mycket fisk som möjligt. Sillen, det är fler än du som övermatar i denna underbara hobby! Efter denna lååååånga utvikning så är nog kontentan att du inte skall ha någon mätbar ammonium alls. Skaffa en bakteriekultur (nitrifikations!) och ge den till ditt akvarium under ca 3 veckor så kommer ammoniumfrågan att lösas – och mata inte så mycket. Under mina nästa 40 år i hobbyn har jag nog aldrig råkat på mer än något enstaka fall där folk svält sina fiskar till döds – motsatsen, ja jag kan inte räkna dem alla. Mata dessutom konsekvent – skall du öka matningen så gör det sakta så bakteriekulturerna kan växa till. Har du fått dessa ammoniumnivåer med en fungerande skummare så har du uppnått maximum för hur mycket den kan lufta av och därför är du helt beroende på bakterieaktiviteten eller hur mycket du stoppar i form av mat. MVH Lasse

Det var bland annat detta jag tänkte på. Har du inte mer än par tre timmars transport så är syrgas inte nödvändigt. Kan vara en risk. Försök att få tag på snäckor som varit i butiken ett tag. Jag vet att ibland vid importerna dör inte en enda- vid andra tillfälle (från samma ställe) kan nästa allt stryka med inom en vecka. MVH Lasse Edit: Jag har inte tänkt på det innan men om dina ammoniumvärden stämmer så är dom för höga med tanke på mätosäkerheten. Dra ner maten. Vad är det för fabrikat du använder. Ger det svaret i ammonia ion (NH4) eller ammonia (NH3). Bör stå i bruksanvisning. Amerikanarna använder ordet ammonia väldigt slarvigt.

Planktonodlingen är från början ett projekt från Instutionenen för Miljökunskap på Universitetet för att visa att det vi i dagligt tal kallar för avfall (i detta fall urin) faktiskt är en resurs rätt använd. När jag jobbade med dessa delar (ca 3 år sedan) så användes överskottet av zooplankton till sötvattensfisken i Regnskogen. Algodlingen har inget med saltvattnet att göra men jag tyckte att det var intressant att visa för att ge inspiriation till hugade personer att testa metodiken för salt. Man kan ju använda blomstra istället för urin:ler: . När jag var med och köra en planktonreaktor för saltvattensalger i samband med ett torskodlingsförsök i Lysekil använde vi samma näringslösning som sjukhuspatienter som inte kan äta får. Det fungerade bra. MVH Lasse

Jag har hur många som helst i mitt äldsta 27 liters. De äter kalkalger och det verkar som om kalkalger reagerar på samma sätt som mycket annat. Hård betning gör att de växer ännu bättre. Inte upplevt något problem mer än att jag såg en liten (lite större än ett knappnåshuvud) skivanemon bli angripen genom en sjöstjärna satte sig över den. Efter två dagar fanns inget kvar. Den sjöstjärna var inte riktig likadan som din. Om det skulle bli alltför många av de här små sjöstjärnorna kan du skaffa den häftigaste räka som existerar - Harlekinräkan (se länk http://www.cowries.info/travels/borneo/10-31(21.33.58)Borneo.jpg eller http://www.santanaphuket.com/images_local/harlequin-shrimp.jpg. De äter uteslutande sjöstjärnor och de tar även dessa små. Forsberg här på forumet har en som han aldrig matat utan den överlever på hans småstjärnor. MVH Lasse

Ja, luftslangen går in i botten och det skall vara ordentlig fart på bubblingen. Se mittenflaskan. Den är den enda som är igång för tillfället. De andra två är ej i bruk.

Hej, Publicerar detta här eftersom jag tycker det passar bättre här än i tråden Capotes kar Algodlingen på universeum består av fyra 1 kubiks cylindrar (se algtank1.jpg). I princip så utgår man från en pumpgrop där vatten och näring blandas. Detta pumpas upp i algcylindrarna i en takt just nu av ca 1 kubik per dygn. Det av alger gröna vattnet flödar över till zooplanktontankarna. De i sin tur flödar över till en speciell zooplanktonfälla och sedan tillbaka till pumpgropen (i princip). Första problemet var att cylindrar av denna typ brukar belysas från sidan. Vi valde istället att belysa med 400 watt ZON belysning (men med speciell vit lampa istället för normal gul, se algtank3.jpg) ovanifrån. För att algerna skall få kontakt med belysningen sitter en pump som pumpar vattnet från botten till ytan. Idag är det, tror jag,, en 1200 eheim powerhead. För att förhindra zooplankton att sprida sig i algtankarna tog vi till ett lika enkelt som genialt grepp. I varje cylinder finns en fisk, i vårt fall guldfisk. Dessutom finns ett antal algätande malar som tar fastsittande alger. Belysning är 7/24 vilket innebär att pH blir så högt att koldioxid går ner från luften och in i vattnet. Dessutom konsumerar algerna koldioxid omedelbart vilket förstärker nedgången från luften. Det har provats med att lufta för att på så sätt få ner mer koldioxid per tidsenhet. Det fungerade bra. Normalt brukar man säga att luftning medför att koldioxid går från vatten till luft men i detta fall är det pga den snabba förbukningen av koldioxid av algerna så att luftningen förstärker vandringen av koldioxid från luft till vatten. Zooplanktonfällan är ett kapitel för sig självt. Den konstruerade jag protetypen för när vi skulle filtrera ut Brachionus till att mata torsklarver med. Brachoinus är känsliga för ”mosning” vilket innebär att man inte kan bara hälla dem över en sil. I princip består den av ett rör där det är påvärmt (värmepistol) en krage. När kragen trycktes på läggs ett finmaskit filternät (i vårt fall 50 mikrometer) mellan delarna. I kragen gjordes hack vilket gör att den kan ställas i en burk med nivårör. Vattenströmmen (med zooplanktonen) rinner in i röret, genom nätet och ut i burken och vidare ur burken via nivåröret. Nivån i fliterröret och burken blir samma vilket gör att zooplanktonen inte sugs fast i nätet utan kan simma fritt (Se bilderna och fundera). Vid skörd lyfts röret upp och zooplanktonen hälls ut. Se bilderna zoofälla 1 – zoofälla 4 Jag tror att någon händig person kan utveckla denna idé för akvariebruk. Vad gäller algodling så tror jag man kan göra en loop från akvariet in i en algodlingstank, näringstillsättning (om det behövs) och sedan kontinuerlig överströmning ut i karet igen. Drivs via en doseringspump eller en annan långsam pump. Flöde = algtankens volym per 24 timmar. Algodling1 till algodling3 talar om vilken näringskälla vi använder. Med vänlig hälsning Lasse

I mitt äldsta 27 liters har jag 4 fiskar. Två av dem blir väl ca 3 cm och de övriga två långsmala gobys ca 5 cm. Man får anpassa fiskarna efter storleken. MVH Lasse

Hej <?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p> Jag lovade att komma med en beskrivning av algodlingen på Universeum. Jag börjar dock med en beskrivning av en enkel artemiakläckare som jag i och för sig tror att många sett tidigare – i alla fall de som har sin bakgrund inom sötvattensakvaristiken. Det är en 4 kronors petflaska som man borra ett femtio millimeters hål i botten. Med hjälp av en värmepistol, lim och delar av en tio ml spruta gör man en avslutning. Fästet för kanylen passar perfekt för en luftslang. Se klackning 1.jpg. Man sätter flaska i en hållare se klackning 2.jpg. Bäst resultat får man om man belyser flaskan 7/24. När det är dags för skörd sätter man locket (som man ser på klackning 1.jpg) över flaskan. Se ex klackning 3.jpg. Belyser sprutänden. Kläckt artemia (alldeles ren) samlas i sprutan. Du kan till och med avläsa hur många ml!. Längst ner är okläckta ägg så låt de första ml gå till slasken. <o:p></o:p> Capote – beskrivningen av algodlingen skriver jag i Nockners tråd om algodling så kommer den rätt <o:p></o:p> MVH Lasse

Det är mitt intryck men det viktigaste för startfisk är nog att man får en fisk som gått ett tag i affären. Ingen nyimkommen utan en som är tillvänd till akvarier. Att råda folk - det är nog det största förtroende man kan få - men det är svårt eftersom man kan missa många parametrar på avstånd. Använd ditt eget huvud men om du skaffar fisk och börjar mata - gör det försiktigt. Att mata försiktigt det innebär - ta så mycket mat som du tycker är lite - ge fisken hälften! Mata inte varje dag i början. Använd bakteriekultur i början. Ta det lugnt och sansat - försök att titta på dina djur. Jag lovar dig det är gott om folk på forumet som har haft väl över 50 i nitrat med fisk i - mellan skål och vägg i alla fall.

Hur lång transporttid har du. Har du haft syrgas i påsen? Rätt balans i ett akvarium man nystartar är: Ta så mycket mat som du tycker är lite - ge fiskarna hälften! Och ge inte varje dag i början.

Sist jag sa att jag hade fel satte de upp detta på vår anslagstavla och jag fick underteckna. Du har upplevt något sällsynt Svärd Ps- jag kan väl inte säga att jag avskyr dig heller direkt;) MVH Lasse

Är du säker på att inte rowaphosen stör din nitratmätning, jag har för mig jag hört något sådant tidigare. Magnus, du har inte dåligt vatten - då skulle inte dina andra djur leva så bra. Ocellaris vet jag inte om jag skulle ta, jag skulle mer luta åt den som jag kallar kolglöd men andra kallar tomatclown. Det värsta är att jag inte tror att du kommer få ordning på karet utan att börja belasta det. MVH Lasse

Hej Engtorp Jag kan bara prata för mig själv. Jag började med mitt första 27 liters för ca 10 månader sedan bara för att se om det gick att få ett stabilt system i så lite vatten. Varför - jo mitt intresse är mer de lägre djuren och alla andra organismer än fisk. Det nuvarande projektet - 80 liter Molly har jag startat för att se om det går att skala upp de erfarenheter jag fått från 27 liters. Dessutom tror jag att hobbyn behöver någon typ av "inkörningsnivå". De flesta ryggar tillbaka när det gäller saltvatten. Det finns så många myter om hur svårt det är o.s.v. Hur mycket det kostar o.s.v. Nano är inte gratis heller men det jag försöker göra är att visa att det går att starta och vidmakthålla ett 80 liter saltvattensakvarium om man gör rätt och utan att satsa en halv förmögenhet. Detta är inte i konkurrens med de som föredrar större kar men kanske som ett komplement. Sedan tror jag att de som börjar med ett nano ofta går vidare med större. Om man idag rekomenderar en ny saltvattens akvarist (jag vill inte kalla det nybörjare eftersom de flesta nya verkar komma från sörvattenssidan numera) att starta med 2-300 liter och med den tekniknivå som idag är vanlig så pratar vi om en "startavgift" allt som allt på 15 - 30.000 :-. Jag är inte bered att hosta upp det men jag vill gärna ha ett saltvatten hemma med lägre djur och några små roliga fiskar. Genom att starta min tråd om 80 liters Molly ville jag uppnå att genom ett positivt sätt visa på att så här kan man starta ett nano och vad är begränsningarna - för att personer kommer att starta små saltvattenskar i framtiden kommer aldrig gå att hindra. Jag tror också att mitt uppdykande på saltvattenscenen också har gett en del positivt till de som sysslar med den konventionella tekniken. MVH Lasse

Hej Det är svårt att råda eftersom jag kanske inte har alla parametrar och rådet kan komma att kosta pengar, inte för mig men för dig. Det enda jag kan säga är nog vad jag skulle göra. Jag skulle nog satsa på någon tålig fisk som har gått ett tag i affären samt givetvis snäckor. Eftersom jag misstänker att det tar minst en 8-10 timmar innan din fisk kommer in i dit akvarie skulle jag göra som så att när jag kom hem skulle jag mäta pH i påsarna. Är det betydligt lägre ( under 7,5 - 7,3) skulle jag inte göra någon koppning om jag inte kunde sänka mitt pH som jag koppar med. Detta för att det finns en risk att ammonium kan ha utsöndras under transporten och i och med att pH är lågt så ligger det som ammonium. När du koppar in så gör du det med pH 8,3 och farligt ammoniak kan bildas. Detta problem har blivit ganska stort när fisk transporteras från grossister till affärer eftersom leveranstiderna blivit längre. detta på grund av att det inte går att skicka med flyg eller SJ längre. I dessa fall är det bättre att lägga i djuren direkt! MVH Lasse

Jag ger mig, det är då självklart att använda livsmedelskvallité. MVH Lasse

Jo du har felt. Det är nitrit som gör det. För fisk finns det nästan inga rapporter om dödlighet vad gäller höga nitratnivåer - däremot en del rapporter om misstänkta sk sub-letala skador. MVH Lasse