Lasse

Hej Vad man inte får glömma i den här debatten är att vi ofta hämtar vår inspiration från Tyskland. Där har man oftast ett helt annat kommunalt vatten än vad vi har här i Sverige. Där innehåller det ofta höga mängder kalcium, nitrat och kloreringen är oftast större (gäller dock inte Växjö). Även enskilda brunnar brukar ha mycket kalcium och nitrat. Så är inte alltid fallet i Sverige. Stora områden är både kalciumfria och nitratfria. Det kommunala dricksvattenverket har ofta de mätparametrar ni behöver veta. Har du egen brunn så brukar dessa ofta testas vad gäller kem. Ta reda på era värden. Ibland kan det därför finnas bättre saker att investera i än reverse osmos Osmos är dock sällan fel men har du till exempel ett vatten med mycket kalcium i så bör du ha ett förfilter som innehåller zeolit och byta (eller regenerera) detta förfilter relativt ofta eftersom kalcium och magnesium sätter igen osmosmembranet. Det brukar vara nödvändigt med ytterligare ett filter nämligen ett aktivt kolfilter. Kolfiltret svarar för avkloreringen vilket osmosmembranen oftast släpper igenom. Bor du på ett ställe där de klorerar kraftigt (exempelvis Växjö) bör du byta detta ganska ofta. Osmosmembranet släpper som många konstaterat igenom silikatjonen så vill man bli av med den så får man köra ett separat silkikatfilter också. Revese osmos tekniken bygger i princip på att du tryckfiltrerar vattnet genom ett så fint membran att de flesta joner inte går igenom. Du måste alltså ha ett tryck och generellt ju högre desto bättre. Normalt kommunalt vattenledningsvatten har ofta erfoderligt tryck men det kan vara sämre med en gammal villahydrofor. Ju lägre tryck du har desto mindre ger RO enheten i renvatten. Har du ett lågt tryck och ställer kranarna på så sätt att du får mycket RO vatten kan det vara så att du inte får riktigt så bra vatten som du tror. Riktigt bra RO vatten skal ha under 20 mikrosimens/cm i ledningtal. MVH Lasse

Hej Tyvärr missade jag att ta en bild på indikatorstenen idag vilket jag givetvis skulle ha gjort eftersom jag släppte i ca 6 stycken snäckor som skulle vara av släktet Astrea. Dessa som jag fick hade mycket mer utskjutande delar än någon jag förut sett under detta namn. Förutom dessa så kom det in 6 grävande snäckor plus en kolloni av grönaktig skivanemon. Eftersom jag fått några påväxter som påminner om röda cyanobakterier gjorde jag ett vattenbyte på 10 liter och spetsade detta med 18 gram kalciumklorid-dihydrat. Dessa 18 gram motsvarar en höjning av ca 100 ppm av kalciumhalten i akvariet (beräknat på 65 liter vatten). Jag hoppas på en viss fällning av fosfor eftersom en påbörjad cyanobakterietillväxt brukar tyda på för låg kväve-fosforbalans. Jag har införskaffat en KH test och den visar att jag i mitt äldsta (ca 9 mån) har jag 6 i KH och i Mollyhotellet 9. Det salt jag nu använder har ca 9 i KH nyblandat. De flesta KH tester är av typ titrering och den jag använde (Sera) ger en grad KH per droppe. Provvolym 5 ml. De här testerna är sådan att om man vill ha bättre upplösning så tar man bara större provvolym. Tar man 10 ml så är varje droppe 0,5 i KH. Tar man 20 ml så är varje droppe 0,25 i KH. I´ll be back Lasse

Hej Kai Mina 27 liters (varav det äldsta gått mer än 9 månader) fungerar perfekt men jag byter ca 8 - 10 liter varannan vecka. Jag har förstärkt cirkulationen så det kraftiga flödet gör lite av skummarens ammoniakavluftning men jag utnyttja filterkammarnas delar som biologiska filter. Kör man utan skummare kan man inte lita på att nitrifikationen sker på ytan av LS utan måste låta den ske i filterkammarna. Jag matar väldigt lite i början, kanske var tredje dag. Nu matas alla karen varje dag. Mitt Molly har nu gått 2 veckor och jag har valt att köra utan skummare men förstärkt förutsättningarna för både avluftning och nitrifikation genom att ta orginalpumpen och låta den recirkulera vattnet i första kammaren. Det är för tidigt att säga vad som händer men jag har inte haft några som helst problem med nitrittoppar och jag började mata från 3:dje dan. I dagarna har tecken på cyanobakterier börjat komma och det tyder på att jag inte fått upp kvoten kväve-fosfor tillräckligt högt och jag har börjat att byta vatten och föstärkt det nya vattnet med lite extra kalcium så att jag förhoppningsvis fäller en del av fosforn och återställer kvoten. Skummare är idag den förhärskande tekniken inom saltvattensakvaristiken men i ett nano med lite fisk och i första hand lägre djur, dvs en liten fodergiva, är åtminstone jag övertygad om att det går att köra utan skummare. Det krävs då bara att man använder den "gamla" tekniken och tankesättet som dock idag verkar vara helt passé. Jag tänker inte argumentera mot någon som säger att man måste ha en skummare för det behöver säkert den personen på det sätt som han/hon kör sitt kar. På det sätt som jag kör är jag övertygad om att det fungerar utan skummare (jag skulle dock aldrig köra ett "only fish" kar utan skummare). Inget av sätten är fel eller rätt i absolut mening - bara två filosofier om samma sak. MVH Lasse

Smaksak (eller igensättningsfråga - hårt strypt sätter igen lättare - behöver justeras oftare) MVH Lasse

Grena och styr flödet med kran på bypasen MVH Lasse

Hej Se min tråd Start av 80:liters Mollyhotell. I början är det beskrivit. MVH Lasse

Jag blev lite förvånad Stig. Jag vet ju hur "petnoga" och ordentlig du är sedan tidigare. Sista beskrivningen av hur du gör i fiskrummet stämmer mer på den Stig jag känner sedant gammalt. Hela första stycket är självupplevt (fast jag fick aldrig några komplikationer som jag vet om) plus att jag körde bil mellan Göteborg och Trosa när förgiftningen och ögoninflamationen startade. Jag jobbade då med vattnet på Universeum (idag arbetar jag som fastighetstekniker på samma ställe, har inget med vattnet och akvariumen att göra) Varningen om upprepad exponering gjorde jag för att den som drabbades värst av oss var den av oss som hade längst erfarenhet (avsevärt längre än oss andra) av saltvatten. MVH Lasse

Hej Jocke Giftet i Palythoan är delvis/helt producerat av bakterier som lever i symbios med korallen. Giftet sprider sig både i luften (via inandningsvägarna) och via kontakt. Giftet är olika starkt mellan olika arter av Palythoa. Via andningsvägarna, som oftast är det första stadiet, är det de typiska förgiftningssymptomen med metallsmak i munnen frossa och liknande som inträffar. Metallsmaken, om man äter något, kommer efter ca 6-7 timmar efter den första exponeringen. Efter en ca 12 timmar kommer frossan som normalt avtar efter ett dygn. Komplikationer efter en kraftig exponering (och upprepade exponeringar) är rapporterade. Kontaktförgiftningen sker lite annorlunda. Om giftet som fastnat på ex. handen kommer i närheten av ögon (gnugga sig i ögat exempelvis) så kommer en ganska snabb inflammationsprocess inträffa (den är smärtsam, jag lovar er). Kontaktförgiftning på hud sker lite långsammare, efter ca två dagar kan man se celldöd kring sår och liknande. Det är som bruna fläckar. När den väl börjat så går det fort, man kan bokstavligen se hur det växer kring såret. Nu tror jag inte att din lilla mängd av Palythoa var någon som helst fara. Bland de värsta fallen som är rapporterade var ett som inträffade på våren 2001. Då gällde det upptagning, transport och insättning av ca 400 kg LS övervuxen med Palythoa. Detta akvarium var inte rört på ca 10 år. Palythoa sprider sig ofta ganska snabbt och det kan finnas misstankar om att upprepade exponeringar kan framkalla besvär som liknar allergi. Sen händelsen 2001 så har Giftinformationscentralen alla uppgifter om denna typ av förgiftning och behandlingsvägar. Är det någon som misstänker akut Palythoaförgiftning så hänvisa till namnet och Giftinformationscentralen. Jag har själv nu en liten koloni på ca 12-13 polyper i mitt äldsta akvarium men jag har inga barn hemma och jag hanterar inte den stenen med händerna. Teoretiskt gjorde du nog rätt Jocke men i praktiken var det nog ingen fara just för tillfället men de är inte att leka med. Stig du behöver inte gnugga någon vävnad mot hud eller annat för att få kontaktförgiftningen, det räcker med att hantera stenarna och inte tvätta sig ordentligt efteråt. Dessutom har du luftspridningen som givetvis har med mängd och koncentration och göra men vid hantering av stora mängder i små utrymme så händer det saker. MVH Lasse

Hej Då kör jag den dagliga uppdateringen av indikatorstenen. Jag köpte vidare en liten blåbenad eremit idag. Den startade ett projekt 5 minuter efter den kommit ner i karet. Skall försöka få några bilder och uppdatera med senare. MVH Lasse

Hej Kanske dags att introducera någon liten ammoniumproducent så dina stackars eremiter får nyvuxen sallad? Skämt åtsido - jag köpte en liknande gynnare idag. På en timme har den rensat nästan 10 kvadratcentimeter av mina brun/kiselalger jag har i sanden. Det blir att jaga fler i morgon. MVH Lasse

Hej Kan du skicka en bild på algerna? MVH Lasse

Hej Back to Nature går att använda men i ett tidigt skede så använde några konkurrenter ett material som släppte fosfor i saltvatten. Vet inte hur det är med det nu förtiden. Back to Nature är dock saltvattensäkert. MVH Lasse

Hej Det rör som jag satte in i mitt Mollyhotel (36 watt kompaktrör) är 41 cm inklusive hållare. Med lite tricksande får du in max 43 cm. Bredden max 10 cm. Placera drosseln utanför om möjligt. MVH Lasse

Citat från Svärd:<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p> Äsch karantän! Alla kan inte ha det av många olika skäl Ingvar. istället kan man kolla in fisken så gott det går och se om den lider av prick, Är matfrisk mm och använda ett bra uv. Nu jäklas du bara Svärd <o:p></o:p> <o:p></o:p> Jag har inte så mycket erfarenhet av "saltvattensprick" men däremot mycket erfarenhet av sötvattensvarianten. Oavsett vad som står i böckerna så är jag där övertygad om att det finns stadier i den parasitens livscykel som vi inte känner till 100%. I och med mitt hobbyintresse under många år har jag hjälpt kompisar som har haft zooaffärer och som jag skrivit tidigare så har jag under de senaste fem åren träffat ca 60 - 70 % av det folk som arbetar i branchen. Jag har varit med om - och hört talas om - tusentals gånger att folk har köpt fisk från affärer. Inga symptom på vita prick. När fisken kommit in i akvariet så har prick brytit ut. Kunden har kommit tillbaka till affären - gåt igenom försäljningskaret - inga tecken på prick. Och det har garanterat heller inte funnits någon synlig prick hemma hos kunden innan. Speciellt gäller det vissa fiskar. Praktbotia är den levande prickmagneten. Jmf Wangs kofisk i en tidigare tråd. Har ungefär samma struktur på huden. I alla fall vad gäller sötvattensprick är jag fullständigt övertygad om att det handlar mycket om (vad gäller första initiala attacken) immunsystemets förmåga. Har väl parasiten fått fäste på en fisk med nedsatt immunsystem och börjat föröka sig så är det oftast kört.Ta en knappnål och stick den i tummen. Gör lite ont och blöder lite - so what. Stick den 2 miljoner gånger i tummen - du har ingen tumme och se på. Jag tror att parasiten kan finnas latent både i akvarier samt kanske även på fiskar som inte visar några symptom. Stress (exempelvis en flytt eller att de gamla fiskarna fått en ny rival) sätter ner immunsystemet förmåga och kan göra att en parasit får fäste. Sedan är cirkusen igång.<o:p></o:p> <o:p></o:p> Vad gör ett UV-C? I bästa fall (om vi pratar om ett inrett akvarium) så minskar det antalet parasiter som kan angripa fiskarna och deras immunsystem tar hand om det fåtal parasiter som finns kvar. Är det någon som tänkt på att man genom att använda ett UV-C kan skapa ett "steady-state" förhållande, dvs UV-C:t håller ner antalet parasiter på den nivån att de ostressade fiskarna klarar av att ta han om de "nålstick" som kommer men kommer det in en ny fisk eller immunsystemet sätts ner så smäller det. Har ni en gång fått in parasiten så kanske det är ett måste med UV-C men, nu kommer jag att reta en massa, mycket av det som finns på akvariemarknaden, damm-UV eller inte, är leksaker. <o:p></o:p> <o:p></o:p> Svärd med flera är mycket omständliga, och föreslår många och komplicerade processer för uppstart av ett saltvattensakvarium. Men i en av de viktigaste frågorna - att hålla djuren vid bra kondition och så smittfritt som möjligt är det bara pang på rödbetan och hoppas på försynen.<o:p></o:p> <o:p></o:p> Om jag skulle satsa på ett stort saltvattenskar (250 liter och uppåt) med de investeringar i pengar, liv, tid och intresse som det kräver så skulle jag definitivt satsa lite pengar på att redan i början skaffa ett karantänskar på 100 – 150 liter. Det skulle jag köra mycket enkelt. En kraftig skummare, utan grus, göra en sluttande V-botten av några glasskivor och borra ett hål längs ner i ena gaveln så jag kan suga in vattnet till UV:t från lägsta punkten i den sluttande V-bottnen. Karantänskaret bör också hållas rent. Där skulle fisken få gå i minst 3 veckor under uppsikt och jag skulle gärna testa Clownens metodik med vitlök. Innan introduktionen i huvudkaret skulle jag sakta ersätta vattnet i karantänsakvariet med vatten från huvudkaret så att efter en vecka de båda vattnen var identiska. Sedan skulle jag följa Clownens rekommendationer förutom att inte ha något UV i huvudkaret.<o:p></o:p> F-n gubbar (och gummor), ni lägger ner hur mycket tid och pengar som helst på avancerad teknik, snygg fisk och koraller men spelar rysk roulett med allt i insatts varje gång ni introducerar en ny fisk. <o:p></o:p> Slutligen ett tack till Svärd. Det är din förtjänst att jag får så kraftiga injektioner av adrenalin så jag orkar skriva dessa långa och tråkiga inlägg. Utan dig hade detta forum varit händelselöst. <o:p></o:p> MVH Lasse

Dest vatten - osmosvatten - avjoniserat vatten = ungefär samma sak fast med lite olika renheter och tillverkningsmetoder. I det här fallet jämförbara. Batterivatten brukar idag vara avjoniserat ej destillerat (billigare tillverkningsmetod) MVH Lasse

Ursäkta Ingvar Jag läste som f-n läser bibeln. Givetvis står det rätt i inlägget. Får skylla på sena timmen och värktabletter. MVH Lasse

Hej Du kanske skall stötta lite med natriumkarbonat i morgon. Se Ingvars inlägg ovan MVH Lasse

Ja jag har alltid använd det i alla fall

Greger Skall kolla det, på vilket sätt skulle det spela roll menar du? Tack för dina erfarenheter MVH Lasse

Jocke Jag gör så att jag, till en början var tredje dag, numera nästan varje dag trycker in handen i filterkammaren (jag har vadd där) Under ca 10-15 minuter är det fullt av både organisk material och givetvis bakterier i karet. Sedan jag började med det har korallerna sett mycket bättre ut. Och växt mer MVH Lasse

Ingvar det är väl tvärtom? Regeln SIV som min kemilärare lärde mig (hon hetter förrästen Siv så det glömmer jag aldrig) SIV står för syra i vatten. MVH Lasse

Hej Om det är samma typ som jag använt förut - ser ut som en upp och nervänd blockflöjt som man tittar igenom. I ena änden är en glaskiva som man lägger provet på och så fäller man ett lock över. Är det något liknande så är det viktigt att kallibrera den mot osmosvatten (skall finnas en liten kallibreringsskruv) och att se till att det verkligen blir vatten över hela glasskivan när man stänger. Absolut inga luftbubblor! MVH Lasse

Hej Det stämmer som Ingvar säger att min misstanke var/är att eftersom de moderna skummarna har mycket mindre luftbubblor och ett mycket bättre gasutbyte än äldre så kanske man också luftar ut koldioxid effektivt (om det är låg halt i den omgivande luften). Detta får sedan karbonatbuffringssystemet att röra sig åt vänster och man får en täring av karbonater när ny koldioxid bildas för att återställa den utluftade. När alger växer kraftigt och konsumerar koldioxid får man just den här verkan med konsumtion av karbonater men det åtföljs alltid av en ökning i pH. Stämmer mina misstankar så bör de moderna skummarna åtminstone också betyda att om inte ett ökande pH att de normalt medför ett ganska stabilt pH. Min kompis fråga satte igång helt nya tankebanor hos mig vilket gör att jag inte helt är säker. Den springande frågan är hela tiden om gasutbytet medför att koldioxid tillförs eller bortförs. Att skummarna har stor betydelse när det gäller att föra ut ammoniak från saltvatten med pH 8,3 är ju en sak men hur är det med koldioxiden? Jag vet dock av egen erfarenhet att motsatsen är sann i alla fall i sötvatten, nämligen att kraftiga tillsatser av koldioxid driver upp karbonathårdheten i ett tidsperspektiv på ca 1 till 3 veckor. Detta har jag mätt fram i ett system utan någon fotosyntesberoende primärproduktion. I det systemet inträffade det märkliga att vi hade ett lågt pH men ökande karbonathårdhet (buffringsförmåga). Jag kan lova att den analysen gjordes om många gånger men till slut förstod vi sambandet och det är logiskt och jag tror att det ingick redan i 9:onde klass kemiundervisning. Det handlar helt enkelt om en förskjutning i karbonatbuffringssystemet. Detta system består av fyra ämnen som står i en viss jämnvikt med varandra. Det är koldioxid, kolsyra, bikarbonatjon samt karbonatjon. Vid tillsats av koldioxid händer följande: Koldioxiden (CO2) går i lösning och bildar kolsyra (H2CO3) Jämviktskravet mellan kolsyran och bikarbonaten (HCO3) gör att en del av överskottet av kolsyran bildar bikarbonat (det vill säga tappar en väteatom) Jämviktskravet mellan sedan i sin tur bikarbonatjonen och karbonatjonen (CO3) gör att en del av den nybildade bikarbonatjonerna går över till att bli karbonatjoner (det vill säga tappar ytterligare en vätejon). Det är de tappade vätejonerna i hela denna process som gör att pH sjunker på grund av koldioxidens stegvisa omvandling till karbonatjoner och karbonathårdheten (buffringsförmågan) stiger. Det omvända att alger eller växter konsumerar koldioxid och på detta sätt driver karbonaterna till att bli bikarbonater till att bli kolsyra och slutligen koldioxid är ju välkänt. pH:t stiger här på grund av att det tas upp vätejoner under omvandlingen karbonatjon – bikarbonatjon – kolsyra – koldioxid. Det är också det här jämviktssystemet som förklarar varför en tillsats av bikarbonat ibland höjer pH och ibland sänker pH:t. Det finns en brytpunkt vid utgångs pH på kring 7,8. Sätter man till bikarbonat under denna brytpunkt vill reaktion gå åt vänster, dvs en jämvikt ställs in mellan kolsyra och bikarbonat. När bikarbonat skall omvandlas till kolsyra så tas en väteatom upp – pH:stiger. Sker tillsatsen av bikarbonat i ett pH som är högre än 7,8 så går jämvikten åt höger – en del av den tillsatta bikarbonaten blir karbonat och tappar en vätejon – pH:t sjunker. Jag brukade undra vad Stig menar när han då och då hänvisar till att kalcium, KH och pH hänger samman. Först tolkade jag det som den inom sötvattensakvaristiken mest spridda myten – att kalcium styr pH:t. Det är dock inte detta han menar för i pH över 7,8 finns ett negativt samband som ökar med ökat pH. Fri kalcium vill, om det är för mycket av det, förenas med karbonat till kalksten, (kalciumkarbonat). Då plockar ju kalcium karbonaten och jämnvikten störs. Bikarbonat vill därför gå över och bilda ny karbonat, en vätejon släpps och pH går ner. Ingvar, jag vet inte om man kan ta ditt akvarium som referens, du har ju plenum och vad jag förstått av den metodiken så bygger den bland annat på att i och med det lägre pH:t i sanden, så får man en självreglering av både kalcium och karbonater genom att kalciumkarbonat löses i pH under 7,8. vilket i så fall skulle kunna maska följderna av en eventuell utluftning av koldioxid. Jag tror också att orginalmetoden förespråkade en speciell kalk/korallsand som löses i ett lite högre pH. Någon utskumning av karbonat tror jag inte heller på Är det någon annan som har några erfarenheter som stöder eller inte stöder min kompis funderingar? Jag får krypa till korset och skaffa åtminstone en KH test, och kanske en kalciumtest också MVH Lasse

Hur har det gått Lennie? MVH Lasse

Hej Jag har också en glasrosliknande sak som sitter inne i en grotta och bara är framme när det är mörkt. Liknar bilden Peter skicka med fast med lite "yvigare" armar. Den får vara kvar för den stör ingen därinne. MVH Lasse