jonasroman

som mkt inom biologin stannar det vid befogad teori baserat på det man vet men med kalkylerad risk att ha fel. Här handlar det ju om att vara så säker som möjligt, och eftersom man inte kan utesluta att en immun fisk kan bära på parasiten, menar jag att det går inte att påstå att TTM är vattentätt sätt att få prickfritt(ingen som gjort heller i denna tråd, men på annat håll). Den mer ödmjuka approachen är att vara skeptisk till det påståendet som man hör av en del fan av TTM. Med det menar jag inte att TTM är dåligt, men det finns dels en del risker med själva metoden, samt en del kryphål för cryptocarionparasiten. Detta får man ta i beaktning innan man bestämmer sig för om det är värt att köra TTM. En vän till mig körde slaviskt TTM, samt hade karet fisktomt innan den första fisken släpptes i, i 72 dagar...efter ngr veckor hade många fiskar prick likförbannat....risken finns kanske att tiden i TTM blir för kort..?..då det står att parasiten släpper från trofont till protomont som regel inom 7 dagar, men det finns alltid undantag...kan ju finnas en fisk vars parasit släpper först efter 14 dagar...då slinker den parasiten också förbi TTM....utifrån det jag läst kan tiderna variera väldigt mkt, men framför allt kanske i tomnot-stadiet där parasiten ligger o förökar sig inkapslat i sanden/stenen/annat. I detta stadium, liksom i trofont-stadiet, biter dessutom ingen medicin.

http://edis.ifas.ufl.edu/m/#publication?id=FA164 här står det lite om bärarskap efter förvärvad immunitet "Clinically healthy fish that have survived an infection may act as carriers. Similarly, slow developing or dormant tomonts in the environment may act as a reservoir."

@Christian J här: "Fish that survive a Cryptocaryon infection develop immunity, which can prevent significant disease for up to 6 months (Burgess 1992; Burgess and Matthews 1995). However, these survivors may act as carriers and provide a reservoir for future outbreaks (Colorni and Burgess 1997)."

@Christian J, länkarna refererar väl till en o samma studie?;_)....men oavsett så bevisar den att en fisk kan bli immun...det är nämligen den första frågan som jag inte av alla jämnt får medhåll. Artikeln bevisar att så är fallet, där man ser tom ett antikroppssvar hos fiskar som får vaccin samt en signifikant lägre kumulativ mortalitet i den gruppen (40%), mot kontrollgruppen som har 100%. Studien säger inget om ifall en immun fisk kan härbärgera på parasiten under huden, så den biten kan fortfarande vara sann. Studien säger bara att en fisk inte infekteras lika lätt med nya, då dessa slås bort av immunförsvaret. men redan infekterad fisk, som sedan förvärvar immunitet, kan ju täbnkas bli en bärare sen,vilket inte är någon ovanlig mekanism inom mikrobiologin (tex vid hepatiter). Jag skall se om jag hittar artikeln som pratar om att den immuna fisken även bär på parasiten o därmed kan föra in den i ett akvarium trots TTM.

minns ej var jag läst det, men du menar just det faktum att parasiten kan finnas kvar latent under huden?

bra tips. jag är inte säker på att alla som kör TTM vet detta eller tillämpar det. Inte i de fall jag känt till o sett dödsfall. Ett bra inlägg med andra ord:-)

tror mer på hinkmetoden isåfall...för jag har sett o hört tillräckligt med fiskdöd vid TTM med tredagarsbyten för att inte våga lita på den metoden.(o detta tror jag beror på ammoniak)

sätter dom sig verkligen på plast?

Traditionellt säger man att redoxvärdet kan variera mkt från kar till kar, och att det därför är inte absolutvärdet man skall gå på, utan en förändring. Det är sant, men jag har aldrig läst någon som försökt förklara varför redoxvärdena kan variera så från kar till kar. En del ligger i till synes välmående kar på 220mv, en del på 400mv... Efter att ha umgåtts med 4 st orp elektroder under kort tid, samt mätt orp överhuvudtaget sedan ett drygt år tillbaka, börjar jag tro att det inte är sant att ORP varierar så mellan kar, utan det är elektroderna som varierar! Dvs det är ett slumpmässigt vågspel vad du får för elektrod och vad den behagar lägga sig som referensvärde på just ditt kar...? Med ny 4 olika elektroder i samma vatten (som naturligtvis har samma orp), får jag 4 olika värden. En elektrod stannade på 80mv..men den var nog defekt så den bytte jag ut. De två andra har landar på efter en veckas inkörningstid, på 200mv samt 185mv...o den fjärde mäter 330mv. Alla i samma vatten o alla varierar snällt med pH rytmen som en indikation på att de troligen inte är defekta nån av dom (utom den första). Det är betydligt svårare att få en konsistent mätning med en orp elektrod, jämfört med en ph elektrod...jag tror detta beror på egenskaper hos de olika elektroderna kontra egenskaperna i det vatten som den skall mäta. Mäter man med en referensvätska så mäter däremot dom flesta elektroder samma, beroende på att där är koncentrationen av reducerande o oxiderande ämnen så starkt så elektroden blir mer exakt. Jag tror alltså att i ett akvarium är miljön så svag på reduktkanter och oxidanter och därför blir elektroderna så oexakta, och mer blir pålitliga att mäta förändringar än absolutvärden. Således tror jag inte det stämmer att förklaringen är att redoxen verkligen skiljer sig så mkt mellan olika kar, utan att skillnaden ligger i elektroden. Detta skriver ingen om(mig veterligt), till o med Randy, som Lasse kallar för min husgud (vilket ej är sant...jag tror ej på gud;-)..), viftar bort detta med att det bara är så, att akvarium kan ha så olika redox..Tror som sagt inte på det. Så...nu då till min gallup: vilka erfarenheter har ni av vad era orp elektroder visar efter den sk brake in perioden? Jag skall ju använda min till att styra min nitratreaktor...det lär väl få bli så att jag testar fram ett eget referensintervall inom vilket doserpumpen skall slå av o på, utifrån att mäta nitrit o nitrat på utvattnet. Har en känsla av att min nya elektrod mäter cirka 100mv lägre än det sanna värdet så gränsvärdet i nitratreaktorn kanske får bli -200mv--100mv... När jag läser runt på kemiföretagsidor om orp elektroder, verkar mina teorier kunna stämma...överallt skriver man om hu svårt det är med dessa elektroder, att få dom att visa det rätta värdet i vätskor som är redoxsvaga! Tankar från er?

enligt metoden skall man väl byta var tredje dag?....det är då man ser en del fiskdöd. Om du byter varje dag, så vet du ju inte exakt när parasiten släpper, men jag antar att du kör samma totaltid, o därmed garanterar att fisken på vägen har gått i minst två byten utan parasiter...för du kortar väl inte ner tiden? Din metod är nog bättre för att undvika ammoniakproblemet... Men oavsett...varflr inte en skummare??...då kanske du slipper byta varje dag?

Vill passa på att kommentera en sak angående den stigande popularitet som Siporax fått, på egentligen ganska svaga grunder. Siporax denitrifierar INTE om den placeras i en sump där hela returvolymen passerar siporaxen. Det finns inget magiskt med siporax att den trots högre flöde blir anaerobt. Sera påstår själva att det blir anareobism inne i porerna så käckt i smidigt, men det tror jag inte stämmer. I lågt flöde, ja, men det är ju mindre fantastiskt. Siporax i högt flöde funkar exakt likadant som biobollar, levande sten mm...en yta för nitrifikation(och assimilering). Det betyder att Siporax i de flesta arrangemang man ser, skapar nitrat, ej eliminerar. MEN, det är inget fel i att se till att nitrifikationen går så fort den kan...allt skall så småningom bli nitrat, o ju fortare det går desto bättre...det handlar snarare om att sen möta upp med lika effektiv denitrifikation..så kvävecykeln sluts. Det sistnämnda är svårare då det är svårt att skapa anareoba zoner i ett akvarium med våra tunna låtsasbäddar av sand, samt levande sten med relativt begränsade möjligheter till denitrifikation pga av en ganska ogenomtränglig kärna. Förr i tiden hade man mer sand i karen, men med Berlinsystemet kom tunna bäddar o då kom nitratproblemet. Att en proteinskummare skulle eliminera nitrat o fosfat särskilt bra är inte sant enligt min erfarenhet. Jag kan tapetsera en hel vägg(jag överdriver) med exempel på akvarium med enorma skummare, som inte gör ngt synligt åt höga nitratvärden. En skummare är bra på att ta bort den värsta toppen av icke nedbrytbart organiskt material, samt att vädra ut koldioxid och i viss mån syresätta vattnet (samt kanske vädra ut lite ammoniak)...Den enskilt största skillnaden jag märkte när jag köpte en större skummare (fick mkt pikar innan jag gjorde det och ansågs vara "korkad";-).. som körd med en låtsasskummare) var att gasutbytet förbättrades...men näringsvärdena har inte ändrats ett dugg....en skummare är i första hand en lunga, mer än ett reningsverk...tror inte alla håller med mig nu..men det är bara kul;-)

precis vad jag tänkte skriva;-)

Jag tycker tråden belyser det jag ibland tagit upp som kritik mot TTM. Ammoniakbiten är inget försumbart problem. Fiskar har dött o kommer att dö av ammoniakförgiftning vid TTM även i goda händer. Den totala nyttan med TTM är i goda händer sannolikt positiv, men metoden är inte ngt underverk eller ultimat lösning på pricksjukdomen. Sen kan ju en fisk vara immun, DÅ kommer den ha kvar sin parasit trots att den gått igenom TTM, för TTM tar ju bara de parasiter som släpper fisken. En immun fisk ser frisk ut o släpper därmed inga parasiter utan behåller dom innanför huden. När den väl är i karet kan den där sedan smitta ner andra individer. TTM är enligt mig således ingen 100% garanti för att få ett prickfritt system. Denna vetskap adderat till det vi diskuterar ovan, risk för ammoniakförgiftning, är ett av skälen att jag avstått denna metod. Nu spårar jag ur lite från ämnet.. angående huvudfrågan så tror jag du skall därmed minimera fiskantal/storlek så mkt du kan, dvs absolut inte pressa ner för mkt fisk i ett TTM-system. Frågan är om du kan koppla en liten proteinskummare till systemet? är ju så mkt bättre på att vädra ut saker, som tex ammoniak, som vi vill åt här.

Men med det sagt så är inte alla flaskor från KZ oseriösa...som Henric skriver så redovisas innehållet i de enklare preparaten, som inte är specifika för just KZ...tex bakterier, kolkälla, o möjligen vissa spårelement (jod tex). Där är det ju å anda sidan helt likgiltigt vilket märke man köper..kolkälla som kolkälla osv.

Håller med Lasse med flera! Det är stor skam att KZ inte redovisar sitt innehåll, samt nedvärderande mot oss akvarister som men tanke på vad vi har i våra burkar såklart måste veta exakt vad vi häller i karet. Sen när man vet hur lite dessa synnerligen enkla ingredienser oftast kostar (livsmedel, vitaminer, mineraler) så förstår man kanske varför man inte vill redovisa innehållet...?..för påslaget är otroligt stort(jämfört med annat som tex akvarium, o vissa tillbehör). Det är förvisso upp till varje fabrikör såklart att ta de priser han vill, så vi får väl till viss del skylla oss själva som stöder sådan oseriös verksamhet. Bakterier må va hänt, det redovisas, men preparat som "coral vitalizer".."sponge power", o allt vad det heter, med alltså fantasinamn, där allt skall göra dina koraller fina...det ligger på för låg nivå för oss. Jag tror faran i oerfarna(men även erfarna) händer är överhängande att man skadar sitt akvarium med så lite bakgrundsinfo vad burkarna innehåller.

precis, bra sammanfattning dessutom av hur en DSB funkar. Jag håller med dig om att DSB svaghet är att den yta som denitrifierar är betydligt mindre än hela bädden..det går så att säga åt 2/3 av bädden för att den längst ner skall göra det vi vill...detta är ju tex då fördelen med en nitratreaktor där hela ytan blir anaerob...men detta kompenserar vi ju i en DSB med att göra den större...men om man har platsbrist, och/eller vill ha mer denitrifikation per kilo sand så att säga, så kan jag tänka mig att dina idéer är en väg dit:-) jag är bara orolig att du inte lyckas med strömmen nerifrån o upp och at du därmed får för mkt skit i botten..mer än bakteriean hinner med att bryta ner...då får du snabbt nitratbrist där nere och svavelväte bildas kanske i för stor mängd..i större mängd alltså än bädden kan ta hand om?...men det är bara spekulationer....jag köper ditt resonemang om att en klassisk DSB är bara denitrifierande i de nedersta skikten o därmed går det så att säga åt en del sand i "onödan" för att nå dit. om jag fattat dig rätt kan man säga att du helt enkelt vänt en DSB upp o ner?, för att på det sättet utnyttja mer hela bädden till denitrifiaktion?

Gillar skarpt hela din setup även om jag är lite orolig(kansle obefogat) för DSB konstruktionen. Du har tänkt på allt o jag gillar din biologiska approach till allt. Stor kunskap bakom ditt bygge:-)

Intressant. Du menar alltså att du kan isåfall om dun teori fungera, optimera den klassiska DSB? Säger inte emot dig, men det kommer bli omöjligt att bevisa utan en jämförande setup i en ren experimentbänk. Jag tror personligen du undervärderar kraften i gradientstyrd diffusion. Det behövs ingen hög hastighet på den diffusionen för att du ändå skall över tex en månad ha denitrifierat en hel del kväve. Att bädden är ren längst är är ju meningen. Ett bevis på att bädden gjort sitt jobb o är lagom tjock. Jämför en klassisk nitratreaktor. Där räcker det att akvariets vattenvolym passera reaktorn en gång på cirka 3 veckor så anser man (empirisk erfarenhet) att den kan ta hand om allt nytillskott av kväve i ett medelbelastat kar. Det säger en del om hur lite det krävs. Men, med det sagt så är det inte omöjligt att din teori gör DSB ännu mer effektiv men jag tror du egentligen kommer få samma bekymmer som de klassiska bottenfiltrena: strömmen du vill åstadkomma från bädden nerifrån o upp tror jag så småningom kommer stanna av pgr av bäddens tilltagande motstånd. O sen till följd av det får du för mot gegg längst ner o däreme en obalans i bädden. Jag är tveksam således men du är det såklart inte så kör på så ser vi om ett halvår. Jag hoppas givetvis att din ide kommer fungera:-)

Nitratreaktorn är igång. nr1000. Väntar på att den skall mogna. Matar med organiskt kol varje dag osv. Min nr 400 som jag bytte direkt nästan, började redan efter 2v leverera mkt lågt nitrat på utvattnet:-) lite bilder från idag:-)

@Lasse, nyfiken på hur du tänker kring stt ha grövre material i en DSB, såväl grov sand som siporax. Risken finns att dedritus silas ner snabbare än det hinner brytas ner och kanske du får i botten en ansamling med oförbrukat organiskt material och som följd av detta svavelvätebildning längst mer i siporaxregionen. Rent teoretiskt kanske. Det klassiska och som bevisats fungera är som bekant fin sand hela vägen för att få en jämn transport/konsumption av organiska ämnen på dess väg ner så att bädden allra längst ner är helt rent. Och om du har finare sand längst upp som det ser ut på bilden för att förhindra det, kan det möjligen i värsta fall bli så att det första lagret konsumerar organiskt kol så bra så 2/3 av bäddens nedersta delar ej får tillräckligt med organiskt material uppifrån. Då bildas förvisso inget svavelväte men då blir ju bädden inte effektiv som denitrifikator. Detta kan jag ha fel i, men jag är fundersam till ditt val av kornstorlek o att blanda ner siporax. Intressant att få höra dina tankar där:-)

Så här kan man göra:

CO2-tvätt av skummarluften löser problemet OM du har en tillräckligt kraftig skummare. Då vädrar du akvariets vatten mot en luft som har 0 i CO2, varvid akvariet får mkt lättare att andas ut sitt överskott av CO2. Detta sker alltså bara i luft/vatten interfacet som finns i skummaren, men som sagt, är den tillräckligt stor kommer du får en stor effekt av detta. Dom flesta som gjort detta för en ph höjning mellan 0.15-0.2 enheter. Själv sotben heter Divesorb, och du kan hitta en tråd skapad av mig själv här på SG där jag beskriver hur jag gjort.

gick igenom den maskinen för ett tag sedan, o anser att noggrannheten är för dålig på de flesta ämnena, så det kokar ner i att du i princip bara har nytta av fosfatmätningen när det gäller Hanna-mätarna(och då endast ULR modellen), oavsett handchecker eller kombomaskiner, då kombimaskinerna har samma spec för varje mätning som den enskilde checkern har. Inte ens silikat, jod o järn är tillräckligt högupplösta o noggranna för att du skall ha nån nytta av den infon. Lägg pengarna på en ULR fosfor Hanna checker, salifert kalcium,Kh ,nitrat samt resten av pengarna på ett icp-oes då o då, är mitt råd:-)

nej det går inte att överkompensera med djup...djupet skall vara ett visst för att få lagom redox..dvs lagom nedbrytning av nitrat så att så lite svavelväte som möjligt bildas...en bädd på tex 25 cm tror jag inte kommer bli lika frisk, då den kommer kanske redan vid 15 cm djup o neråt enbart bilda svavelväte då nitrat är slut på det djupet...dvs vi tjänar inget på att ha för djup bädd. Jag har haft min DSB i 3 år, men olika typer av belastningar på den, alltifrån lite fisk till massiv matning. Aldrig har jag haft svavelväte, inte ens svarta zoner i den, vilket i o för sig inte är ngn fara, för svavelvätet, det lilla som bildas, oxideras som sagt. Jag har till o med rört i bädden en gång ända ner till glasbotten, utan skadliga effekter. Jag tror inte på att det är farligt med DSB, och att den förr eller senare skulle krascha köper jag inte. Följer man bara riktlinjerna som ju är mkt enkla, förstår jag inte vad som skulle kunna hända av negativ art. Mitt råd baserat på mina 3 år med DSB är: Gör den så stor du kan(alltså arean)...du vet aldrig hur mkt belastning du har på karet i framtiden. Gå inte under 12 cm...minst 12, helst 14. Anareobism är A o O...annars faller ju hela grejen. Ser du lite svarta fläckar på djupet, men inte så mkt, strunt i det. ha inga djur i den mer än kanske nån enstaka eremit i början innan den är mogen. Sen skall bädden inte befrias från för mkt skit då ju detta är bäddens kolkälla/mat. Längst ner i bädden ser sanden helt ny ut år ut o år in om den är lagom djup. Maten förbrukas på vägen ner. Flödet över bädden har inget med anareobism att gira i bädden. Vattnet ovan bädden skall tvärtom vara syrerike och bytas ut så ofta som möjligt. Anareobismen bildas i bädden, och vattenpelaren ovan bädden är med fördel utbytt så ofta som möjligt så bädden kan förses med nitrat, och organiskt kol, som diffunderar ner i bädden via en koncentrationsgradient. plenum...finns studier som visar att det sannolikt inte gör DSB mer effektiv...men Lasse har en intressant tanke att man via plenumutrymmet kan kvantifiera bäddens anakronism genom att mäta redox i plenumvattnet, samt ev mata den vägen med kolkälla, samt till o med extrahera/exportera fosfat den vägen som bildats till följd av mineralisering. levnad sand från början, behövs ej mognadstid...6 mån säger jag..minst...kanske snabbare om man matar den med kolkälla

En DSB måste vara djup, annars blir det inga anaeroba zoner. det går inte kompensera en tunnare bädd med mer area. Minst 12-14 cm som jag brukar säga och sanden skall högst vara 0.5 mm cirka. placera inget ovanpå, kör den i refugiumdelen. raster, dvs plenum, ej nödvändigt, men kan finnas en del intressanta applikationer som lasse håller på o testa. dimrob, läs gärna min pdf. väldigt översiktlig jag planerar komplettera den