Christian J

Samma för mig fast med varmvattensfisk. Lägre djur fungerade bra. Kanske det handlar om att välja det minst dåliga alternativet, lång inkoppning kanske i sig leder till stress. Det allra bästa alternativet är förstås att erbjuda samma värden på temperatur, salthalt och pH (men med syre och utan ammonium) så att man slipper acklimatisering (och istället ändra temperatur och salthalt och pH i karantänskaret under flera dagars tid). Jag vet inte hurpass skadlig skillnader i temperatur, salthalt och pH verkligen är i "normalfall" (om det finns sådana), men https://www.advancedaquarist.com/2006/1/aafeature2 skriver: "It is a common practice to float fish in the bag to adjust the water temperature to match the aquarium. The toxicity of ammonia and other toxins increases as the water temperature rises." https://www.advancedaquarist.com/2006/3/aafeature1 fortsätter: "Large, rapid changes in pH and temperature are stressful to fish. However, fish vary in their ability to tolerate changes in temperature and pH. ... A temperature change of one degree Fahrenheit per hour (1F/hour) with a maximum of just three degrees Fahrenheit to three degrees Celsius (equal 5.4F) a day has been suggested (Noga, 2000)." Å andra sidan säger samma artikel att salthalt inte spelar så stor roll så länge man går från högre till lägre, och rekommenderar rentav att slänga i fiskarna direkt i karantänsvatten med bara 12 promilles salthalt.

Tror bara det skiljer 1300:-, å andra sidan blir det mer sladdar och teknik som kan gå sönder.

ClariSea SK-3000M går att köpa både med och utan motor, är det en dålig idé att ta en utan? Det är ju inte så mycket extra jobb att dra fram mer filtermatta när man ändå tömmer skummarkoppen, men om det måste göras oftare blir det kanske lite tröttsamt i längden. Bonusfråga: fungerar detta filter bra som bubbelfälla för ytavrinningen?

Jag tror det skiljer sig lite mellan arter/individer(?) vilka algpreferenser de har, men finns det rätt sorts alger i inredningen underlättar det säkert. Jag hade t ex en Blenniella chrysospilos som skrapade filmalger från rutor och stenar, och med tanke på att den inte åt upp allt på rutorna antar jag att den klarade sig bra på det. Å andra sidan måste man kanske inte blöta ner händerna vid matning med nori heller, om inte ytavsuget är alltför effektivt (och fiskarna för långsamma) så kan man kanske bara släppa en bit nori på ytan. Sen finns det ju även tabletter, pellets och flingor som är algbaserade, men då gäller det förstås att lära fisken att äta dem.

När jag ger min Zebrasoma desjardinii långa remsor med nori brukar han ruska dem våldsamt (som en hund), ett helt annat beteende än om fisken nafsade småbitar från en hållare, eller svalde småbitar hela.

Nori kanske inte upplevs som någon utmaning att äta så att den blir uttråkad. Testa att ge den något den måste kämpa för, t ex makroalger eller en sten med trådalger på?

Jag har börjat bygga ett sumpskåp vid sidan om, för att slippa begränsas av utrymmet under själva akvariet. Både sump- och akvarieskåp är gjorda av IKEAs köksskåp (METOD-serien, 80x36,5x60cm). Som stabilisering/baksida tänkte jag använda ett hyllplan fast stående upprätt (se bild, vinkeljärn, luckor och ben tillkommer). Rören hade jag tänkt att dra genom skåpets ovansida. Hade tänkt mig att lämna halva baksidan av skumpskåpet öppen (som på bilden), räcker detta för passiv ventilation eller bör jag komplettera med datorfläkt? Kommer papperstapeten på väggen bakom ta skada? Jag har inte märkt några fuktproblem över själva akvariet på fem år, men det kanske blir mer stänk från en sump. Om jag istället skruvar fast hyllplanet på övre halvan av skåpets baksida skyddar det bättre från stänk från sumpkaret, men samtidigt blir kanske ventilationen sämre än om det skruvas fast på nedre halvan? Avståndet mellan bakre skåpväggen och den tänkta sumpbehållaren kommer att vara max 1,5cm, men på sidorna blir det sammanlagt 10cm.

Får ge @Kimozabe hela äran: https://saltvattensguiden.se/topic/55540-tips-på-hur-man-höjer-salthalten-enkelt/?do=findComment&comment=632818 (det funkar hyfsat med ytavsug trots allt om man häller i lite åt gången).

Jag brukar ersätta avdunstat vatten med nyblandat saltvatten till salthalten nått önskad nivå.

Ibland kan ju artindelningen ändras också. Man kan ju tycka att en mer rundad bukfena inte är mycket att basera en hel art på. Fast Wikipedia-sidorna skriver iofs även att acuminatus lever ensamma som ungdjur på 15-75 meters djup, medan diphreutes lever i stim på 5-30 meters djup (vilket kanske är vanligare fångstdjup?). Om dina exemplar är ungdjur kanske det tyder på diphreutes?

Ingen aning, men här stod lite: https://en.wikipedia.org/wiki/Pennant_coralfish "The pennant coralfish can easily be confused with the quite similar schooling bannerfish,( Heniochus diphreutes ). The main and visible differences are: a longer snout for the reef bannerfish and spots on its snout are darker, the pelvic fin of the reef bannerfish is longer and has a rounded end unlike the schooling bannerfish which has a smaller and more angular end. "

Titta på amerikanska forum annars, de brukar ju ofta använda akryl.

Menar du om små sandkorn lättare fastnar i en magnetskrapa? Möjligen kan man undvika det genom att alltid skrapa neråt, och inte virvla upp sanden. Plastskrapan på Tunze care magnet påstås vara säker med akryl, och man slipper sandkorn. Däremot finns det andra nackdelar med finkornig sand, som att den flyttas av pumparna eller följer med när man suger upp detritus.

Mina fiskar äter också upp maten inom 10-30 sekunder. På längre sikt kan man se om de blir tjocka eller smala, förutsatt att de inte har mask eller andra sjukdomar, då kan de magra även om man ger dem mycket mat. Jag vet inte heller om ungfiskar behöver extra mycket mat för att växa fort (om man verkligen vill att de skall bli stora, det kan ju vara ett etiskt dilemma). Räkor och eremiter brukar hitta matrester, alger och smådjur som de lever av, men ser man att de plötsligt börjar ge sig på t ex koraller kan man misstänka att de får för lite mat. Jag skriva upp hur ofta min eldräka (Lysmata debelius) ömsar skal, detta sker normalt var 3:e vecka så om skalömsningen plötsligt dröjer kanske det beror på att den inte får lika mycket mat som vanligt. Eremiter och andra räkor jag har/haft har däremot ömsat skal betydligt mer sällan så där vet jag inte. Vissa räkor kan bära på ägg, det kan också vara ett tecken på att de mår bra. Jag ger ibland räkorna några pellets när ljuset är släckt, så inte fiskarna stjäl maten. Räkorna luktar sig till maten blixtsnabbt i mörkret. Eremiter däremot är så långsamma att de inte har en chans mot fiskar eller räkor, utan de får klara sig på alger och matrester som räkorna missat (det brukar ju vara därför man skaffar eremiter, som städare). Att hälla i så mycket mat att räkorna inte hinner äta upp den innan eremiterna hunnit fram är kanske inte bra för vattenkvalitén.

Aha. Ja Tritons andra rör skall tydligen vara/varit som backup, men det tycker kanske inte att det behövs längre.

Seachem har några, t ex https://seachem.com/stressguard.php men det finns säkert fler.

Jag förstod inte...? :-)

Iofs kanske man inte behöver utrota dem helt, bara det går att hålla växten under kontroll utan alltför mycket arbete. Även populära arter som Acropora kan ju behöva ansas om de växer mycket...

Det viktigaste (vad jag läst) är att vattnet är fullt av ammonium och kolsyra från fiskarna efter en längre transport. När sedan påsarna öppnats försvinner kolsyran, pH stiger och ammoniumet omvandlas till giftig ammoniak. Tydligen har man ca en halvtimme(?) på sig efter att påsen öppnats innan detta blir ett problem. En lösning är att använda ammoniablockerare, en annan att acklimatisera fiskarna inom en halvtimme efter att påsen öppnats. Det enklaste tycker jag är att låta den stängda påsen flyta i karantänskaret en stund så temperaturen blir samma. Därefter öppna påsen, mäta salthalten och ändra karantänskarets salthalt till samma eller lägre. Sedan kan man i princip släppa i fiskarna direkt (man kanske ändå bör ta det lite gradvis eftersom pH kan skilja, men en halvtimme räcker säkert mer än väl). Har du många påsar med helt olika salthalt skulle jag antingen använda ammoniablockerare (och värmare och syresten?) eller sänka karantänskarets till samma värde som den minst salta påsens (kan iofs bli stressigt att öppna alla påsar samtidigt). Är salthalten i karantänskaret lägre spelar det tydligen inte så stor roll, det viktiga är att den inte är högre. Allt ovanstående gäller bara vanlig fisk, lägre djur som tagghudingar och snäckor är det nog bäst att droppacklimatisera flera timmar (längre desto större skillnad i salthalt).

Ser ut som en svamp, vissa kan flytta på sig. De blåa polyperna kan eventuellt bli problem om de förökar sig, jmf https://reefbuilders.com/2018/02/06/stop-adding-blue-polyps-to-your-reef-tank/

Om du vill ha minimal skillnad mellan det nya och gamla vattnet kanske det är bättre med små vattenbytten ofta än stora sällan. Omvänt minskar behovet av att minimera skillnaden om du gör små vattenbyten...

Det blir nog ingen nollning såvida du inte byter större delen av vattnet, även med 50% vattenbyte minskas N och P bara till hälften. Men vad är syftet med vattenbytet om alla värden är desamma, är det spårämnen du vill återställa?

Samma här, fast kirurgen tror nog att den stjäl norin från mig.

Det verkar faktiskt som att de ändrat. Här är min tryckta manual, notera steg 3, där det står "Rinse sample vial" i singular, och bilden i steg 5 där bara ett provrör syns. Nedan är en tryckt manual jag hittade på nätet, notera att två provrör nämns i steg 3 och 5:

Jag har Linckia multifora, de verkar säkra ihop med Sinularia men jag har inte provat med Anthelia. Frågan är om de är glupska nog att kunna göra någon skillnad, om det inte är stora exemplar. Men som sagt de är ju fina så skaffa några ändå. :-)