Christian J

Låter onormalt, om inte något av testerna är för gammalt eller felaktigt (oftast brukar dåliga tester visa för låga värden, vad jag vet). Testa nitraten i kranvattnet också (om du inte använder osmos), fast åtminstone det kommunala vattnet i Göteborg brukar vara bra.

Är de verkligen så gula som de ser ut på bild? Fortsätt att plocka bort för hand, är det vanliga gröna trådalger bör städarna ta de kortaste stråna, men det kan ta några månader.

Exakt hur mycket nitrit har du? Enligt t ex den här posten kan nitrit multiplicera nitratvärdet 50-100 gånger: I så fall borde det iofs inte finnas någon nitrit, särskilt inte efter 7 veckor. Även nitrat minskar (långsamt) med levande sten om man inte matar mer än vad som hinner brytas ner. Matar du något i det nya karet eller tillför någon annan form av näring?

En resonansvåg är nog det bästa, eftersom den når överallt i karet. Men även om det bara är en vanlig vågpuls så är det oftast bättre än ett konstant flöde. Om det räcker med en pump för att få resonansvåg skulle du kunna använda den andra pumpen till skapa en strömriktning i karet.

Har du provat med sjöborrar, ormstjärnor eller sjöstjärnor ihop med Picasson?

Ökad aggression eller rastlöshet kanske? Fast Picasso är väl allätare redan från början? En ökad kapacitet för förstörelse borde väl utvecklas mer gradvis, och inte abrupt vid 10cm. Det skulle vara intressant om några före detta Picasso-ägare kunde rapportera om anledningen till försäljning. :-)

En del skriver att de nafsar på koraller, sten och elsladdar (för att slipa tänderna?) och även simmar omkring med mindre stenar som de samlar i en hög. Har även läst att de kan spruta sand. Nu blev jag lite sugen på en oavsett, undras om ett 5cm exemplar kan gå några år i ett 300-kar? Pepparmintsräkor är otroligt snabba korta distanser och brukar sällan lämna sina hålor dagtid, så det krävs nog en hel del tur för att fisken skall lyckas fånga någon av dem. Putsarräkor brukar väl de flesta fiskarter lämna ifred, men om en fisk är utsvulten eller psykiskt störd (t ex pga för litet kar?) kan de kanske hamna i riskzonen. Vet du om det beror på storleken i sig, eller är det någon beteendeförändring vid just de storlekarna? (Att niger klarar sig ändå till 15cm tyder kanske på det senare, fast om man räknar in den långa stjärtfenan i totalstorleken är väl själva kroppen bara ca 10cm på den arten också...)

Har inte testat med sand, men levande sten brukar väl bli gråvit om den ligger i mörker?

Det må jag säga! En gammal favoritart som jag tyvärr aldrig har haft. Ser att du har den ihop med koraller, går det bra? Kräftdjur är väl inte att tänka på.

Jo kanske, men det kan också vara så att myndigheter är extra noga med gränsvärden för människor eftersom vi är mer långlivade. Det har du rätt i, särskilt om det anrikas i djuren. Har för mig att både alger och svampar kan ta upp en hel del metaller utan att vantrivas, men frågan är hur det sedan påverkar algätande djur.

Fast Clibanarius importeras ju som sagt (via t ex De Jong) och kostar inte mer än andra eremiter. Tyvärr framgår inte ursprung eller ens art (bara släkte) på många av snäckorna De Jong listar.

Kan man inte använda lagom ljummet kranvatten när man blandar till nytt saltvatten? Det går ju snabbare att lösa salt i ljummet vatten än i kallt, och man slipper värma upp kallt kranvatten med doppvärmare. Myndigheter brukar visserligen avråda från att dricka varmvatten från kranen eftersom det kan innehålla förhöjda halter av t ex koppar, bly och andra metaller, men när man byter vatten i ett akvarium tar man ju bort lika mycket som man tillför, så koncentrationen av oönskade ämnen från kranvattnet borde inte stiga. Däremot bör man kanske inte använda varmvatten för att ersätta avdunstning, eftersom oönskade ämnen i så fall anrikas med tiden. Dessutom finns inget behov av uppvärmt vatten i det fallet, eftersom det är så små mängder åt gången som hälls i akvariet.

Clibanarius tricolor är visserligen en eremit och dessutom från Karibiska havet, inte Californiaviken, men de brukar väl inte kosta mer än andra eremiter. Blir det så mycket dyrare att skicka djur från mexikanska västkusten?

Ja det vill man ju inte vara med om. :-o Låter du buntbandet gå runt i en sluten slinga (även mellan magneten och glaset)? Mitt löper som ett "C", enbart runt plattan. Inuti magneten hålls ändarna av buntbandet fast av buntbandslåsen, ett i varje ände (det ena låset klippte jag loss från ett annat buntband). Frågan är bara hur länge buntbandslåsen kommer att hålla, men även ett löst buntband kanske hjälper till att hålla fast pumpen åtminstone lite grann.

Jag har kört mina Tunze 6055 nanostreampumpar på pulsintervall i 4-5 år, vilket kanske belastat hållarna extra mycket. Nu la jag märkte till att den ena hållaren börjat glappa och riskerade att lossna närsomhelst. Det är den platta brickan på magneten (som silikonbufferterna är fästa vid) som började lösgöra sig från själva magneten. Jag har nu provat att förstärka konstruktionen med en bit buntband. Buntbandet går genom de två runda hålen på magneten och runt brickan (mellan silikonbuffertarna), och hålls på plats med ett buntbandslås i varje ände "inuti" magnetens hölje. Låsen är lagom stora så att de inte kan gå igenom hålen. Får se hur länge detta håller nu...

Artikel av Ronald Shimek: http://reefkeeping.com/issues/2004-05/rs/index.php "If the snails are drip acclimated, the acclimation time may need to be on the order of five to ten hours for maximal survival." Detta motsvarar ungefär en droppe var femte sekund, tror jag. "A large number of Trochoideans are sold to reef aquarists despite having little or no chance of long-term survival in a reef tank. Most of these are collected from the northern shores of Baja California. Although it's south of the United States, the marine environment of the northern part of this peninsula is anything but tropical. Its Pacific side is bathed in waters that are quite cool, and is the home of several Trochoideans that are collected for the reef aquarium hobby. These animals typically have a tolerance for warm conditions, and they are often intertidal animals and can withstand quite hot water - for a while. Prolonged exposure to warm conditions, however, kills them." Ett problem är att man sällan vet exakt vilka arter som säljs i butiker, eller varifrån de kommer.

Vissa snäckarter lever bland sjögräs i naturen, de borde inte ha några problem att flytta sig över sandbotten mellan olika sjögrässtrån. Även på korallrev finns det iofs områden med sandbotten, men där är nog avstånden mellan varje revpelare för stora för snäckor. I mitt akvarium har jag många gånger sett snäckor ligga helt hjälplösa upp och ner på den finkorniga sanden, men så fort jag flyttat dem till en glasruta har de genast sugit sig fast. Jag kan bara tolka det som de på något sätt halkar eller inte får grepp om sanden. Om de var försvagade skulle de väl inte klarat att suga sig fast vid en glasruta heller? Det har hänt att en snäcka på sanden misslyckats även med glasrutan, de har då oftast dött kort efteråt. Är du säker på att det är släktet Turbo, butiker är ofta slarviga med namnen. Fast jag har faktiskt blivit lite tveksam till alla algätande snäckor på sistone:

Saltvattenskar kan vara både lättare eller jobbigare att sköta jämfört med sötvatten. Några exempel: Lättare Vattenbyten kan kanske göras mer sällan eller aldrig. Man behöver inte gallra koraller lika ofta som sötvattensväxter. Jobbigare Man kan ibland behöva göra rent rutorna oftare. Vissa djur kan behöva punktmatas och/eller med specialfoder. Avdunstat vatten behöver ersättas med nytt. Ämnen som snabbt förbrukas (t ex kalcium av stenkoraller) kan behöva tillföras. Acklimatisering av nya djur är ofta känsligare.

Vilken typ av sötvatten kom de ifrån, och tror du det kan spela någon roll?

Jag har ingen aning, jag gick på @Lasses info: I den här Reef Central-tråden skriver flera att det rentav fungerar bättre med snabbare eller ingen acklimatisering. Kan det kanske bero på att ammonium skapar problem om man drar ut på det? pH brukar ju ofta stiga samtidigt med salthalten (beroende på vilket sötvatten man har --mitt Göteborgsvatten skall ha pH 7). Idealet är kanske långsam acklimatisering i en större behållare med filter, eller använda media som absorberar ammonium.

Vad jag förstår är själva syftet med torrdelen att åstadkomma nitrifikation, vilket ju ger nitrat som slutprodukt. Alf Jacob Nilsen skrev om "Miniriff"-systemet i Tidskriften Akvariet (nummer 9 och 10, 1983), nu blev jag tvungen att plocka fram dem ur förrådet och läsa om artiklarna. Poängen med våtfiltret framgick inte riktigt, Nilsen funderade på om det pågick denitrifikation i det men trodde att den levande stenen också kunde bidra (låter mer rimligt tycker jag, 25kg/255 liter användes, och bara tre små fiskar bodde i karet). Har även läst att Catharina Honig på Artis Zoo i Amsterdam experimenterade med kolkälla (kalciumlaktat) för nitratreducering redan 1922(?), något som holländska akvarister tog efter i mitten av 80-talet.

Har funderat på det, men det kan väl främst visa om något spårämne är onormalt högt, inte om det finns organiska gifter. Sen gäller det att bevisa att spårämnet ifråga verkligen är orsak till fiskdöden... Jag la i några deciliter när jag köpte min sandvändare om jag minns rätt. Ja jag har själv haft det igång för att försöka lära mig något men funderar på att tömma det nu, förutom Tritontest finns det väl inte så mycket mer att undersöka. Möjligen om jag hade ett mikroskop och kunde leta efter farliga anaeroba bakterier.

För en månad sen slängde jag i några tomma snäckskal i karantänskaret. Ett par veckor senare såg jag små kräftdjur på glaset och en levande Cerithium-snäcka som troligen följt med snäckskalen. Jag har också sett pyttelite växt av kalkalger, både rosa och Halimeda. Grönalger (med tjocka styva trådar) och Valonia har funnits hela tiden men växt väldigt långsamt. Igår köpte jag ett par Black Molly som experiment. Dessa droppacklimatiserades i 3 timmar, först med vatten från visningskaret för att se om de alls klarade saltvatten (i visningskarets vatten överlever iaf saltvattensfisk). Seachem StressGuard användes inte denna gång. Efter acklimatiseringen släppte jag i fiskarna direkt i karantänskaret (salthalten skilde bara 1 promille, temperatur och KH bör ha varit ungefär lika men jag testade inte). Först simmade fiskarna omkring normalt, men efter en timme hade de gömt sig bakom filtret. Efter 3 timmar i karet levde de fortfarande, men efter 15 timmar var båda döda utan några yttre symptom. Sammanfattning: - Seachem StressGuard verkar inte bära skulden. - Syrebrist verkar osannolikt eftersom patronfiltret varit igång i flera månader och avdunstat vatten ersatts med syrerikt sötvatten varje vecka. - Är det något gift så verkar det enbart döda fisk, inte alger, kräftdjur eller Cerithium-snäckor. - Är det något organiskt gift (skapat under anareroba förhållanden) så verkar det inte ha brutits ner i filtret på flera månader. Möjligen kan det ha stannat kvar i bottensanden och läckt ut lite i taget så fort sanden rörs om.

Juwels nya skåp är större än de gamla, så om de gamla karen passar ihop med de nya skåpen skulle du kunna byta ut skåpet? Men det är nog bara värt besväret om du samtidigt skaffar en bättre skummare.

Vad har kamelräkorna gjort för ont? :-( Ja så är det! Ofta tror jag det handlar om att djuren är hungriga när de ger sig på fel byten. Tveksamt om de är särskilt bra på det sistnämnda, möjligen om de är väldigt många och stora. Ja sjögurkor är mitt sista hopp för att hålla sanden ren, övriga mirakelkurer (sandätargobies, Nassarius, sandsjöstjärnor, Cerithium-snäckor) har alla visat sig helt odugliga. Tyvärr verkar inte gurkorna vara så vanliga i handeln, kanske eftersom alla verkar rädda att de skall förgifta hela karet, men jag tror det är överdrivet precis som det skrivs här: http://chucksaddiction.thefishestate.net/seacucumbers.html https://www.advancedaquarist.com/2003/1/inverts