Christian J

Ja tanken är väl att simulera bränningarna på en revkant, men frågan är hur många koraller som egentligen trivs i riktiga bränningar i naturen? SPS med kraftiga grenar kan ju tåla starka vågor, men många andra arter skulle helt enkelt slås sönder. Min gissning är att kraftiga SPS trivs där just för att vågorna medför minskad konkurrens om utrymmet, inte för att korallerna egentligen gillar vågorna. Ett annat exempel är gorgonier och mjukkoraller som kanske växer i starka tidvattensströmmar eftersom det passerar mer plankton där, inte för att de egentligen behöver stark ström i sig. På de flesta sandbottendyk jag gjort i Röda havet har det varit påfallande lugna vågrörelser och knappt någon ström alls, men ändå fullt av koraller. Samma sak kan man ibland se på dykvideos, studera särskilt de långsamma rörelserna hos anemoner, mjukkoraller och detritus/plankton (en nackdel med resonansvåg i akvarium är att vågorna blir betydligt kortare och snabbare än i naturen). Jag har använt samma pulstid på båda pumparna (alternerande), men låtit maxstyrkan på den ena vara 100% och den andra 80-90%.

Är det ett sånt program som ändrar styrkan slumpmässigt på en konstant ström? Tanken är kanske att de långa intervallen skall kollidera med de kortare och skapa turbulenta kollisioner i vattnet. Jag tror inte det har några enorma fördelar för djuren isf. Jag har ibland haft en resonansvåg med två pumpar, där den ena är körs lite starkare än den andra. På så sätt har det både blivit resonansvåg (bra för vattnet runt enskilda polyper) samtidigt som hela vattenvolymen i karet långsamt flyttat sig runt (bra för skummare och andra filter). Jag har även testat resonansvåg med en pump i taget, så att hela vattenvolymen byter riktning efter någon timme, men det är nog ganska onödigt. Nackdelen i båda fallen har varit ökat oväsen från ytavsuget, och att osmolatorns sensor hamnar över vattenytan i visningskaret när man stänger av resonansvågen (det senare gäller inte om man har sensorn sumpen). Här är förresten en artikelserie om vattenrörelse: https://www.advancedaquarist.com/2006/6/aafeature2 https://www.advancedaquarist.com/2006/8/aafeature https://www.advancedaquarist.com/2006/9/aafeature2 https://www.advancedaquarist.com/2006/11/aafeature https://www.advancedaquarist.com/2007/1/aafeature --sista delen förordar gyreströmmar men nämner ingenting om resonansvågor, kanske inte Tunze Wavebox hade blivit känd då?

Jag vet inte hur bra själva programmen är, men olika typer av vattenrörelse tror jag kan göra stor skillnad. Bland annat påverkas växtsättet hos tunna/förgrenade koraller, jmf http://journals.plos.org/ploscompbiol/article?id=10.1371/journal.pcbi.1002849#pcbi-1002849-g001 ("uni-directional current tends to facilitate asymmetrical growth response resulting in colonies with branches predominantly developed in the upstream direction"). Kanske även vågor och turbulens är skonsammare även för SPS-polyper än längre perioder av konstant tidvattenström (eller är det tvärtom?). Med resonansvågor bör sanden ligga ganska stilla, just för att vågor inte har någon riktning. Det finns även de som menar att resonansvågor lyfter upp detritus i det fria vattnet så att den kan transporteras till t ex ett filter, men det har jag inte lyckats så bra med hittills. Resonansvågor leder även till vattenrörelse i hela karet, medan ett konstant flöde skapar zoner med starkare och svagare vattenrörelse (detta kan kanske vara både bra och dåligt, beroende på vilka djur man har).

Här finns fler förkortningar: http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?t=1672798 Levande sten har fraktats fuktig från korallrev, det är därför olika smådjur ibland överlever transporten och inkörningen. Men att koraller växer upp från levande sten får ses som en glad överraskning, vanligen får man köpa korallerna. Med död sten bör man tillsätta bakteriekultur får att få igång en bakterieflora. Nackdelen med det är att det frigörs väldigt mycket fosfat och annan näring från stenen, vilket leder till en trådalgexplosion om man inte har tillräckligt mycket algätande djur. Timingen är ganska viktig här: sätter man i djuren för tidigt (innan bakteriekulturer etablerats) så kommer de att förgiftas av ammonium, väntar man för länge tar trådalgerna överhanden. De flesta saltvattensbutiker brukar ha. Annars finns det butiker utomlands som skickar till Sverige, t ex whitecorals.com (deras levande sten är inte inkörd/kurerad, vilket medför riskerna jag nämnde ovan medan döende biomassa på/i stenen bryts ner).

Ja det skall var μm, det blev något fel när jag kopierade ur PDF-filen som i sin tur verkar vara inskannad (samma artikel verkar finnas i mer lättläst format på andra siter men den här var den enda jag hittade som var gratis). Här är direktlänken igen: https://www.academia.edu/11245425/Flow-dependent_herbivory_and_growth_in_zooxanthellae-free_soft_corals Åtminstone om de inte är för snabba...

De hade jag helt missat, tack! Intressant teori av Charles Matthews om infektioner. Olika arter/stammar av bakterier kan ju vara både nyttiga och farliga även hos människor. Just det ja, Wijgerdes artikel nämnde även Fabricius' upptäckt att Dendronepthya kan fånga små mängder zooplankton: "Zooplankton capture is selective for weakly swimming bivalve and gastropod larvae, and contributes less than 5% to the corals' growth and energy demand, at least in terms of organic carbon. ... Even though zooplankton does not seem a relevant food source for Dendronephthya corals in terms of organic carbon, it may provide essential nitrogenous components for growth, such as specific amino acids and proteins (see discussion)." --så kanske ett blandat kar med snäckor kan hjälpa bidra med extra näringsämnen, medan svampar och andra koraller håller ner mängden skadliga bakterier? Fabricius skriver förresten en hel del intressant om plankton, tydligen fångas inte mycket cyano: "Very few cyanobacteria (size, < 3 pm) were observed, although their numbers and biomass in the ambient water greatly exceed those of eucaryotes." Angående zooplankton: "In contrast to the high intake rates of phytoplankton, we found very little zooplankton prey in the polyps of D. hemprichi in the field ... The prey consisted mostly of small (mostly < 700 pm body length) planktonic bivalves, copepods, and gastropods. The Chesson selectivity coefficients indicated a preference for bivalves and gastropods, while copepods were underrepresented in the gut samples. ... Besides the above-listed taxa, ostracods, amphipods, tintinniids, polychaetes, and fish eggs were found in the coelonterons. These were mostly small and slow-swimming individuals. Items <300 pm were often captured and taken up within 10-20 s. Attempts to capture items >750 pm were almost never successful, although in these cases all eight tentacles of D. hemprichi were involved, and the zooplankton items escaped after a mean contact time of 50 s. There were no signs of paralysis even in prey held by the tentacles for several minutes or captured two or three times. "

Tim Wijgerde verkar ha varit väldigt ambitiös med fodret men lyckades ändå inte hålla dem mer än några månader (förutom en koloni --hur gick det med den sedan?). Misstagen han eventuellt gjorde i första försöket var att ta upp korallerna ur vattnet, och kanske att låta för mycket detritus samlas. I andra försöket upptäckte han parasitiska snäckor. Katharina Fabricius studie från Röda Havet nämner för övrigt att Dendronepthya kan växa upp till 30cm höga kolonier på bara några månader, vilket jag tycker låter nästan fysiskt omöjligt för en NPS som bara kan fånga smått foder.

Det där låter nästan som om de har en viss anpassningsbarhet vad gäller typ av foder: i avloppsvatten borde det väl främst finnas bakterier och näringsämnen, medan tidvattenströmmar bör föra med sig mycket plankton (och de näringsämnen som plankton lever av?). Eller finns det även mycket bakterier i tidvattenströmmar? Frågan är om de tål gifter från stenkoraller i ett akvariums begränsade vattenvolym. Kanske de även är känsliga för svampar och andra NPS. Fast det är stor skillnad på olika tropiska arter, t ex Tubastrea är väl inte omöjliga? Kanske även olika arter av Scleronephtya, Dendronepthya mfl skiljer sig inbördes, det skulle hypotetiskt kunna innebära att en akvarists erfarenheter av en Dendro-art inte nödvändigtvis gäller för alla dess släktingar. Har du möjlighet att undersöka om de verkligen tar upp specifika foderpartiklar på något sätt, t ex genom att "färga" fodret?

Vanliga vattenbyten räcker nog utmärkt. Fördelen med vattenbyten är även att spårämnen återställs till rätt nivåer utan att man behöver testa eller dosera dem särskilt. Du behöver nog inte byta särskilt ofta för alkalinitetens skull heller, kanske inte ens för nitrat (eftersom koraller tar upp det och mjukkoraller ofta vill ha lite högre värden än SPS). Alternativt skulle du kunna strunta i vattenbyten och använda vanligt kalkvatten (genom ATO), men se upp så inte KH stiger för mycket då. Alkatronic och kalkreaktor är definitivt overkill för mjukkoraller. Ett tredje alternativ är att tillsätta bikarbonat om KH (men inte kalcium) skulle sjunka, men det tar nog många månader.

Det är säkert inte akut farligt, men kan eventuellt ha mer subtila effekter vid t ex fortplantning (gäller både människor och djur). Jmf den här gamla tråden om Rubbermaid-tunnor: https://web.archive.org/web/20130123135323/http://forum.marinedepot.com:80/Topic101230.aspx --jag klistrar in hela inlägget här som backup: " Eric Borneman Posted 8/22/2009 4:39:33 AM During our annual spawning work in Puerto Rico, we had one night where we collected about 600,000 gametes. On putting them under the scope, we found that sperm motility was bad to none. Hence, fertilization was very very low. This was very unusual. Over the next few days of development, many of the fertilized eggs had arrested development, abnormal development, died, or underwent embryonic fusion. Since a major focus of the work was to cryopreserve sperm for genetic banking, we quickly wondered what could have gone wrong. I had purchased the standard grey Brute trashcan that almost everyone I know uses (you can put rollers on the bottom). When rinsing it, the water beaded on the surface but it was rinsed well and wiped with DI water. Nonetheless, the egg bundles were kept for experiments in 0.22 micron filtered water taken from that trash can that itself was filled with 0.5 micron filtered NSW. Upon adding tiny amounts of this water to sperm acquired from another source and not exposed to the water in the trash can, the sperm became immotile within minutes. Basically, the plasticizers in the trash can are highly highly toxic to sperm. Another group had a similar experience using new plastic containers (not the Brute trash can) on another night but did not test or have available healthy sperm to check for plasticizers being a cause. The point here is that for all of you (including me) who use plastic containers, and definitely the almost industry standard" grey Brute trashcans to store water or kalkwasser, have highly toxic plasticizers. We do not know if these would leach out if soaked, exposed to UV, acid-base washed, if it is a coating, or impregnated. But, at the very least using water from these containers, definitely when new, will cause reproductive failure and who knows what other chronic effects it may have. Some of you may be saying - as I have - that you have used them for years with no problems. Well, no problems you can directly find or can observe. It's like our test with Instant Ocean salt mix - I used it for years with no apparent issues, but in a controlled experiment, it perfomed terribly, caused chronic cyanobacterial films, and species died. Perhaps the resilience of healthy diverse tanks mitigates the issues, but when used alone, the effects are obvious. Perhaps the plasticizer is a new one, or perhaps it leaches out in time. We don't know."

Risken med en transparent slang är kanske att det börjar växa alger i den, fast är det osmosvatten borde väl risken vara liten. Är slangen för mjuk kan det även bildas veck på den så inget vatten kommer fram. PVC kan avge mjukmedel (ftalater) som eventuellt är hälsofarligt förutom att slangarna kan bli hårdare med tiden. Enligt https://www.kemi.se/vagledning-for/konsumenter/kemiska-amnen/ftalater har europeisk industri slutat med ftalater, men det kan fortfarande användas i andra delar av världen t ex Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/Pvc#Health_and_safety skriver även att PVC kan innehålla bly.

Menar du att det alltså är de resulterande fria syreatomerna som gör nytta, inte ozonmolekylen i sig? Vilket steg i reaktionen är det då som anses vara hälsofarligt för människor och djur, själva ozonmolekylen eller de fria syreatomerna? Är väteperoxid mindre farligt för människor än ozon för att det är en vätska och inte en gas?

Ja de små exemplaren brukar vara spårlöst försvunna på dagarna, kanske för att de har lättare att gömma sig än de stora. Sen kanske snäckorna långt ute på glasrutorna inte hinner hitta något gömställe i tid när morgonen nalkas...

Det borde gå att räkna ut genom att multiplicera batteriets spänning (volt) och kapacitet (amperetimmar) och sedan dela detta (voltampere) med pumpens förbrukning (watt). Till exempel, om ett 24V batteri har kapaciteten 20Ah så blir det 480VA. En Nanostream 6055 förbrukar 4-18W beroende på spänning (12-24V DC), så med ett 24V batteri borde man teoretiskt kunna få 480/18=26 timmars drift med maxhastighet på pumpen. Sjunker batteriets spänning medan det laddas ur går nog pumpen ännu längre tid fast långsammare, t ex med ett 12V 20Ah batteri och 4W förbrukning får man 240/4=60 timmars drift. (Obs jag vet ingenting om batterier, någon annan kommer säkert att rätta ovanstående.) De styrbara (Nanonstream Electronic) kan drivas med 12-24V DC (genom 230V nätaggregat), det är bara dessa som fungerar med den automatiska batteriomkopplaren tror jag. De vanliga med fast hastighet (Nanostream) går på 230V AC direkt ur väggutaget, de kanske kan fungera med batteri och växelriktare (om inte motorn får problem med dåligt filtrerad växelström från växelriktaren, eller tänker jag fel nu?) men oavsett skulle man behöva koppla in dem manuellt.

Här är batteriomkopplaren, den verkar fungera automatiskt: https://www.shop-meeresaquaristik.de/Pumps-and-pump-equipment/Tunze/Controller-Accessories/Tunze-Safety-Connector-6105-500::5384.html Tunzes egen hemsida har inte mycket information tyvärr, hittade bara den här: https://www.tunze.com/en/products/details.html?user_tunzeprod_pi1[prodid]=6105.500

Billigaste jag sett var batteridrivna luftpumpar på Amazon (tror jag). Annars kanske ett bilbatteri med växelriktare skulle kunna funka (fast man får isf koppla in det manuellt), jag tror även Tunze har en automatisk batteriomkopplare för åtminstone DC-pumparna.

Det verkar som om källan till "72 dagar" är Colorni, A. and P. Burgess. 1997. Cryptocaryon irritans Brown 1951, the cause of "white spot disease" in marine fish: an update. Aquarium Sciences and Conservation, 1: 217–238. Har du läst den? Jag har inte lyckats hitta den gratis någonstans. Jag har sett (och fått) prick på fiskar även från butiker med UVC, men det kan självklart skilja beroende på UVC-effekt, inredning osv. Kan inte det vara farligt för fisk och övriga djur? Åtminstone ozon brukar man väl avråda från att dosera rakt ut i karet (utan hellre låta det reagera inuti en skummare)? Jag testade med 25mg ozon i skummaren vid ett tillfälle (osäker på verklig effekt, det är en 25 år gammal ozonapparat), det verkade inte hjälpa alls. Här är produktsidan: https://www.polyplab.com/products/medic Här är en recension som nämner "crystallised peroxide salts" som ingrediens: https://www.practicalfishkeeping.co.uk/gear/reviews/articles/review-poly-lab-medic-marine-fish-treatment http://edis.ifas.ufl.edu/fa164 skriver: "The length of the entire life cycle varies, depending upon a number of factors, including strain of Cryptocaryon, temperature, salinity, and fish host ... Even for a specific strain and fish host, the life cycle may vary by weeks or months ... An average life cycle appears to be 1 to 2 weeks; however, life cycle durations may range from 6 days to 11 weeks, primarily because of the unpredictability of tomont development " Jag skulle gissa att man kan vara "ganska säker" efter en månad, och närmare 100% efter två månader, men det förutsätter förstås att det inte finns stammar av prick som är hittills okända för vetenskapen... Jag tycker mig även ha sett drabbade fiskar bli återinfekterade nästan kontinuerligt (nya prickar innan de gamla hunnit försvinna), kanske det då rört sig om flera stammar samtidigt.

Intressant idé att öka syreinnehållet i vattnet. Om man inte har någon oxydator/väteperoxid, skulle det hjälpa att istället sänka temperaturen i karet? Lägre temperatur ger ju både mer syreinnehåll och mindre syrebehov hos fisken pga långsammare metabolism.

Kanske pricken följde med de nya stenarna, men det kan också vara så att mycket ny sten (dessutom i ett nystartat kar) stört bakteriekulturerna i karet, vilket försvagat fisken. Att bara den ena fisken har prickar kan bero på att den har sämre immunförsvar, eller så kanske den haft otur och valt sovplats precis där pricken släppt från stenen. Kanske den andra fisken blir smittad nästa omgång (oftast efter ett par veckor). Enligt manualen skall det okända(?) innehållet hjälpa mot allt från Oodinium och fenröta till bakterier och prick, jag är skeptisk... Om du vill testa medlet så är det kanske säkrast i en annan behållare. Omöjligt att säga, det beror både på sjukdomen, fiskarnas immunförsvar och hur du behandlar dem. Värt ett försök, men de lägre djuren tål nog inte så låg salthalt så gör det i ett annat kar. Tveksamt om det hjälper, parasiten brukar lämna stenen nattetid när fiskarna sover nära stenen. Däremot skulle du kunna testa att sätta fiskarna i korgar/burar uppe vid ytan, på så sätt kommer de längre bort från stenen. Jag lät en Z. scopas gå i en sån här i flera veckor utan problem: https://www.clasohlson.com/se/Förvaringskorg-Rondo-6-l/34-1451-5 Vet ej, http://edis.ifas.ufl.edu/fa164 skriver att "Temperatures for optimal growth of most strains of Cryptocaryon appear to be about 23–30°C". Samtidigt är 30 grader nära gränsen för vad övriga djur klarar också, och de behöver mer mat och syre vid högre temperatur. Varför inte? Du skulle kunna göra en fuskversion och flytta den sjukaste fisken ett par gånger mellan ett par hinkar, inte för att bota den utan för att bli av med merparten av parasiterna. Kanske hinner fisken då bygga upp immunförvaret under tiden. Var bara försiktig med syre och ammonium i hinkarna. Parasiterna släpper efter ett tag (se länk ovan) så fiskarna ser ibland helt friska ut, men prick kommer oftast tillbaka inom ett par veckor. Det kan gå fortare också, 72 dagar är den längsta kända tiden. Men sätter du i ny sten (inklusive korallfraggar) kan det teoretiskt följa med ny prick. Detta gäller troligen främst sten som gått med fisk i butiker, chansen att prick följt med en sten från ett korallrev är nog mycket lägre.

Man kan ha en djup sandbädd (10cm eller djupare) som biologiskt filter, men då bör man inte röra om i den såvitt jag förstår. Annars är det bättre med ett tunnare lager (1-2cm?), såvida man inte har djur som behöver lite mer (5cm för wrassar?). Håll koll på lukten om du skall suga ur sanden, så att inte det djupaste illaluktande sandlagret blir kvar i karet medan det friska ytlagret sugs ut. Vet inte riktigt hur man bäst löser det problemet faktiskt, kanske man skulle kunna sticka ner sugslangen djupt i sanden? Försök att knipsa av algtussarna så de blir så korta som möjligt, då blir resterna lättare att äta av för djuren. Om det växer mer på vissa stenar kanske det beror på att just de stenarna läcker fosfat. Fosfatläckage skulle kanske även delvis kunna förklara varför fosfatvärdena inte vill sjunka. Det kan kanske också vara så att algtrådarna på stenar lägre ner fångar upp mer detritus som blir till näring för algerna.

Det stämmer att svavelväte luktar som ruttna ägg, detta kan bildas i syrefattiga områden, t ex i djupa sandlager, under tjocka alglager eller i filtermaterial om pumpen varit avstängd en längre stund. Här är en mer ingående artikel: http://reefkeeping.com/issues/2005-12/rhf/ som även nämner att luktsinnet kan avtrubbas vid höga koncentrationer.

Det gav mig en idé till. Kanske många snäckor bara kommer fram och betar på nätterna, och gömmer sig i skuggan på dagarna (därav ingen algväxt)? Det finns väl ofta fler mörka gömställen på ett rev än i ett kar. Å andra sidan borde sådana snäckor vara svårare att hitta för fångstmännen.

Testa att sätta skummaren på en timer så att den inte går alla dygnets timmar.

Inte särskilt vad jag märkt, helst rör de sig långsamt medan de skärskådar inredningen efter smådjur men de kan även simma fort om de vill. Min filfisk tog eventuellt små glasrosor, men inte större exemplar (precis som mina pepparmintsräkor). Livsmiljön verkar vara blandad, exempelvis skriver http://www.iucnredlist.org/details/69921254/0 "Adults inhabit reef, weed, and rubble areas on shallow coral reefs (Hutchins 2001, Kuiter and Tonozuka 2001) and are commonly found in seagrasses (Peristiwady and Geistdoerfer 1991)." (var ungdjuren man köper i butik lever någonstans framgår inte).

Nej jag syftade på andra djur som skulle kunna hålla snäckor rena från kalkalger. :-)