Lasse

Morot - man kan ju alltid ta ett långt akvarium - täcka bägge sidorna med klippor och titta gen kortsidan - då får man ett häftigt akvarium med simyta. MVH Lasse

Jopp. Nitrit i vattnet tas troligtvis upp i fiskens blodomlopp via kanaler (jonpumpar?) i gälarna. I blodet formas sedan en molekyl ihop med hemoglobinet - methemoglobin. Denna molekyl kan inte ta upp och transportera syre. Blodet blir brunt (brown blood disease). Det här syndromet är känt från damodlingar i Kina sedan många, många hundra år sedan. I de muntliga traditionerna (och skriftliga också enligt vissa källor) fördes kunskapen om att när vatttnet hade en viss färgskiktning så skulle man gå in med lite salt - det hindrade dödsfall. Under mycket senare tid - också i fiskodlingar - framförallt i de stora Channel Catfish odlingarna i södra USA så kunde man se sambandet mellan brunt blod och nitrit i vattnet. Det visade sig att om man vid nitrit satte in så lite som 50 - 70 ppm klorid till vattnet så hindrades bildningen av methemoglobin och fisken led inte av nititen i vattnet - ju högre nitrithalt desto mer kloridjoner behövdes tillsättas. Förklaringen man har gett är att kloridjonerna blockerar upptaget av nitritjonerna via de förmodade kanalerna (jag skrev jonpumpar? eftersom det verkar vara osäkert om det är en aktiv process eller inte). Inom sötvattensakvaristiken har man på senare år infört just det momentet att vid nitrit lägga i någon matsked bordsalt per 100 liter för att förhindra skada hos fiskarna - fungerar klockrent. Varför skall det då inte vara farligt för saltvattensfisk? Tja - först så är det naturligt över 19 000 ppm klorid i ett saltvatten - sedan har jag själv erfarenhet från piggvarsungar som klararde höga nitrithalter utan problem. Så i allmänhet kan man dra slutsatsen att nitritfaran är väldigt liten - om den finns övehuvudtaget. Däremot bör man ändå vara försiktig om man läser nitrit. Detta innebär att nitrifikationen inte fungerar fullt ut. det finns forskning idag som tyder på att orsaken inte är att andra steget (nitrit -> nitrat) är långsammare som man trodde förr - utan att fritt amonium i vattnet inhibiterar (bromsar/hindrar) andra steget och att första stegets bakterier växer till långsammare. Kan låta som en lek med ord men om för saltvattensakvaristiken (och alla fiskar som kräver högt pH) är det en betydande skillnad. ammonium har två former - ammoium (NH4) som är en jon och ammoniak (NH3) som är en gas. NH4 är ogiftigt medans NH3 är väldigt giftigt. Förhållandet mellan dessa två ämnen är pH beroende - ju högre pH - desto mer farlig gas - ju lägre desto mer ofarliga joner. Ökningen är inte linjär utan följer kurvan från den naturliga logaritmen (e). Vid pH 7 är 99,9999 % ammonium och resten ammoniak - vid pH 8 -> ca 95 % ammoinium - 5 % ammoniak - vid pH 8,3 -> 85% respektive 15 %. Vid pH 9,4 är förhållandet ca 50/50. Om den gamla föklaringen stämmer (att andra stegets bakterier växer långsammare än första stegets) så får det följden att det mesta av ammoniumet har blivit nitrit - nitriten ansamlas eftersom inte lika mycket omvandlas till nitrat som produktionen av nitrit från ammonium ger. Man får därför inte farliga ammoniaknivåer lika lätt. Om den senare förklaringen att andra steget inhibiteras om det finns fritt amonium i vattnet och att första steget är långsammare så betyder det att om man läser nitrit så finns det också med säkerhet ganska mycket ammonium i vattnet - ammonium som i våra pH (ca 8,3) kommer att finnas i den farliga formen ammoniak till 15%. 1 ppm läst ammonium -> ca 0,15 ppm ammoniak - klar dödande koncentration. Ammoniumtester är ofta väldigt knepiga - det är inte ovanligt att de visat 0,25 ppm som standard - oavsett verkligt värde. Den nya metoden som kommit i och med seneye är troligtvis dock ett undantag men dropptester är osäkra. Då är nitritmätningar lättare och mer exakta och därför är det av värde att ta nitrittester även om nitrit inte är giftigt för saltvatten av sig självt I ett nystartat kar har det också av betydelse om det är den senare förklaringen som överenstämmer med verkligheten. detta beror på att i ett nystartat akvarium utan mycket organiskt material som bryts ned så är huvudsakliga amoniumproducenten fiskarnas gälar i samband med att man matar. Läser man nitrit - första åtgärd - sluta mata. Betyder också att man kan lägga upp ett schema för matningen och tillsättninga av nitrifierare som medför att man kan starta utan nitrittop. Den mest känsliga och styrbara ammoniumproducenten är då en väl etablerad fisk - det är orsaken varför jag alltid försöker starta med en fisk från dag 2. Det ammonium som måste till för att få igång nitrifikationen står fisken för - mängd och hastighet styr man via matningen. den metod jag använt är att jag matar med 3 -6 djupfrysta stora artemia var tredje dag första veckan, samma mängd varannan dag vecka 2 och samma mängd varje dag vecka 3. Vecka 4 ökar jag mängden försiktigt. Jag tillsätter också bakterier varje dag eftersom jag tror på den senare teorin och det är mängden av första stegets nitrifierare som avgör. Jag har alltid använt nitrivec - 20 ml varje dag per 100 liter. Har man tillgång till filtermulm från ett akvarium igång (salt eller sött) så tar man en del sånt och spär ut i vatten - ställer i kylskåpet och pytsar i lite grand varje dag. Ett filtrat av ogödslad ytjord från någon skogsbacke kan också ersätt kommersiella bakteriekulturer. Hoppas du fick klart för dig vad jag mende Henric Och så fick du klart för dig de teoretiska grunderna för snabbmetoden vid en start av sött eller salt. MVH Lasse

Markus - kan du skilja på Diadema sestosum och Di­adema savig­nyi eller någon av de andra Diademaarterna? Det kan vara så att det finns olika arter/individer med olika beteende. Jag har haft med stor sannolikhet bägge dessa arter under mer än fyra år nu - inte en utan ända upp till 6 stycken samtidigt. Har aldrig sett dem äta andra koraller än en viss mjukkorall och det var bara ett exemplar som gjorde det - de andra gjorde inte så. Jag använder dem dels för de är intressanta djur men även för att de är utmärkta algätare och välter eller flyttar inte koraller på samma sätt som andra sjöborrar MVH Lasse

Liten kommentar - nitrat är ofarligt även i relativt höga nivåer även för marina djur och nitrit är inte lika giftigt i salt som det är i sött vatten. Fisk är i stort sett okänsliga mot nitrit i saltvatten MVH Lasse

Det var de jag menade med proben - det är där reaktionen äger rum som sedan avläses av mätkroppen. MVH Lasse

Jag skulle göra som Manne säger - köp några sådana från AC-RC och kör dem på 1000 mA - du får ut ca 20 % fotoner per insatt watt om du kör på 1000 mA istället för på 2000 mA så det blir inte så tokigt som det först verkar Kompletera med ex 4 sådana MVH Lasse

Jag har för mig att proberna måste bytas då och då - stämmer det? MVH Lasse

Jo då - använder alltid det men jag har fått igång många mandariner med hjälp av svarta mygglarver. MVH Lasse

Inget märkt - och jag har en del sjöborrar....... (just nu är 4 av dem av den eller närstående art) MVH Lasse

Då har det gått en vecka. Intressant att läsa av diagrammet. Besök förra veckan på fredag. Besöket lämnade på tisdagen. Sedan har det bada vara två vuxna hemma. Under förra helgen var vi 4 vuxna och 2 barn och hemma hela tiden. Måndag - tisdag var två borta under dagen - kvar 2 vuxna - 2 barn. Fredag kväll denna vecka till nu. 2 vuxna och en ettåring Jag har flyttat vart jag går in med tillsatser nu också (idag) återkommer med hur redoxkurvan ser ut. MVH Lasse

Har du filfisk i akvariet? MVH Lasse

Redan på 70 talet körde jag Eheims orginal ryggsäckfilter till ett 60 liters saltvatten - fungerade jättebra under de åren jag hade akvariet. Det du länkar till har ju också ytavskumning - jag skulle inte tveka på att testa det. Verkar vara väldigt bra för du kan ju ha fosfatfällare i filtreringsmodulerna också. MVH Lasse

Tja det är nog rätt så vilda spekulationer. sätter du i ett potent antbiotika - exempelvis furamor P (från början trodde jag att red slime remover innehöll det verksamma ämnet i furamor P eftersom det blev en gul missfärgning) så kan du mäta nitrit direkt efter någon dag. Jag gjorde mina nitritmätningar under 14 dagar tror jag så filterbakterierna påverkar det inte i alla fall. Därför tror jag inte det är ett antibiotikum. Du ser - jag täckte in alla argument redan i designen av testen MVH Lasse

Kör du någon organisk kolkälla? MVH Lasse

Red Slime remover är nog inte antibiotika faktiskt. Jag mätte upp nitriten i mitt Red Sea (två gånger per dag) med en fotospektometer av lab-kvalité när jag gjorde de första försöken. Detektionsgränsen hela tiden - nitrifierarna slogs inte ut! MVH Lasse

Jag har övervägande icke revbyggande koraller och de revbyggande jag har är typ LPS - Euphylia och liknande. Jag var den förste som vågade prova Red Slime Remover i Sverige i ett fullsatt kar och det gick bra. Efter det så har jag använt det tre gånger - de två senaste med tvivelaktiga resultat. Jag har slutat använda det. Nitrat samt att störa mattbyggandet så mycket som möjligt har tagit bort Cyano från mina kar (jag kör ozon också - då och då). Samtidigt så vet jag att den optimala SPS nörden Jörgen Svärd kör Red Slime remover så fort han kommer åt (frågan är om han ivesterat sin förmögenhet i det bolaget ) utan dåliga resultat. Det kan därför vara som Stig säger eftersom min uppfattning är att de flesta mjuk (och en del SPS) tar in mat genom sitt slem och inte polyper. Jag använder både Xenia och Sansibia sp. 01 för näringsexport. Främst xenia i mitt Red Sea Max. Vid varje vattenbyte suger jag över xenian och de sugs in i slangen. Sedan tar jag saxen och klipper. Det blir stubbåker några dagar men redan efter 3-4 dagar börjar det bli snyggt igen Jag har nu startat upp akvariet igen och börjar fylla med nya fiskar. Den ändring jag gjort nu är att jag köpt en oxydator. Förutom syresättning så gör den samma sak som ozon så vattnet blir klart (slipper mycket av gulfärgningen). Den är lite använd inom saltvatten men ett bra hjälpmedel. Går på väteperoxid som går att köpa här (men på postorder - endast en flaska i taget). Toppen på oxydatorn syns mellan skivanemonerna MVH Lasse

Mina har alltid varit tokiga i dessa MVH Lasse

Klorin fungerar som desinfektion - skölj bara ordentligt efter MVH Lasse

Ett vanligt sätt att blanda salt (som jag själv använder tyvärr fast jag försöker ändra mig på det) är att väga upp rätt mängd salt och sedan ta duschen (i mitt fall eftersom jag använder kranvatten) och fylla upp till rätt mängd vatten. Felet som kan uppstå är att man får en momentan fällning av kalciumkarbonat i början eftersom koncentrationen är för hög då. Rätt sätt är att tappa upp vattnet och sedan röra ner saltet. Jag gör en kompromiss numera. Väger upp saltet, tar en en till två tredjedelar fylld hink och bara häller över saltet och fyller sedan upp med duschen - då brukar det inte synas några fällningar. MVH Lasse

Sådär ser det ut! MVH Lasse

Mr petimeter är i farten igen 6,7 är fel - kalksten höjer till ca 7,6 i pH. Du har vänt på siffrorna Stig Om man nu vill laka ur stenen så skulle jag åtminstone göra så att jag sänkte pH till ca 7,7 - 7,8 med hjälp av koldioxid och sedan använde fosfatmedel (al baserat) under ngn månad. Byta ofta (minst en gång i veckan). Jag hade dock inte brytt mig. Hade skrubbat noga och så i med stenen bara MVH Lasse

En unge av en batfish http://www.fishbase.se/photos/thumbnailssummary.php?ID=5738 MVH Lasse

Det viktiga är att man ändrar förvaringskärlet - inte hur det är. Jag har bra erfarenheter med hinkar - som jag förvara mörkt - och vid lite lägre temperatur. Då sätter jag ner metabolismen hos fisken vilket drar ner både mat och syrebehovet. Koldioxiden från fisken kommer också sänka pH lite vilket gör att risken för ammoniakförgiftning minskar. Alla fiskar (jag vet bara ett undantag - ålen) börjar utsöndra ammonium i mätbara mängder (om de är många) direkt när matningen startar - när jag mätt så går utsöndringen ner nästa direkt efter matningen upphör också. Det förekommer ju utsöndring nästan hela tiden men den är inte så stor när det inte matas. Jag har sett samma mönster både på "walking Catfish" - kort tarmsystem och gräskarp (långt tarmsystem). Bägge fiskarna äter och skiter samtidigt. Enda undantaget är ålen där hela processen är fördröjd ca en timme. Ål har ett tarmsysten som är som ett S - magsäcken ligger över tarmen och båda kan inte vara fyllda samtidigt. Det verkar som ammoniumutsöndringen börjar när matpaket lämnar magsäcken och går in i tarmen. Hos de flesta fiskar fungerar det som ett rör med kontinuerlig matning medans ålen måste fylla magsäcken först innan paketet går ut i tarmen. det finns inte så mycket studier på det här och det jag baserar detta på är egna mätningar (noggranna) i två system (1986 och 2000) Långa mätserier (tre veckor) och tyvärr opublicerade Din fråga om kirurgerna kan jag inte helt besvara Leon men längre tarmsystem ger inte en "åleffekt" automatiskt. Skall man mat - gör det lite och några timmar innan skiftet MVH Lasse

Jag täcker alltid över mina hinkar vid hinkmetoden MVH Lasse

Du har skrivit fel - det skall stå: Nitrifikation. Omvandla farligt ammonium/ammoniak till ofarligt nitrat Denitrifikation = med syrefria omgivningar bakteriellt omvandla nitrat till kvävgas och vatten Hälsningar mr petimeter