Altolamprologus växer väldigt, väldigt sakta. Vi vet inte hur gamla de viltfångade hannarna på 15 cm är elle hur gamla de viltfångade honorna på 6 cm är. Altolamprolus är en nischätare också och för min del tror jag att ägg från lekande munruvare är en favoritföda. Har sett det beteendet hos en viltfångad A.calvus. de lekande tropheusarna såg inte ens fisken pga av den tunna profilen. Calvus svängde hela tiden runt i en vinkel där den troligtvis var osynlig och jäklar vad snabb den var på att suga in ägg. Har den en sådan föda så äter den en näringsrik kost. Men det är helt klart - det är en av de mest långsamväxande fiskarna som finns. Vad gäller Julidochromis så håller jag inte med dig helt. När de gäller de mindre så har jag set 3 5 år gamla som är större än viltfångad. När det gäller J.marleri så har jag aldrig set odlade så stora som viltfångade i början på 80 - talet. de var tjocka som en långfinger och ca 15 cm långa. Med vi vet inte hur gamla de var. Andra tanganyiker blir enligt min uppfattning snabbare större än i naturen men blir lekmogna mycket, mycket tidigare. det påverkar honornas tillväxttakt. vissa arters hanar "stuntar" också i fångenskap (stannar i växten) och utnyttjar sin litenhet i fortplantningssyfte och som en strategi. Om en speciell art bli mindre i akvarium så beror det på för lite mat, eller felaktig mat - det är ingen utrymmesanpassning. Det finns dock undantag om man ser till konkurrens inom en art. Det handlar om tillväxthämmande, artspecifika ferromoner. Detta är väldigt tydligt om man odlar fisk. När jag odlade tanganyiker en gån på sen 70 tal och tidigt 80 tal så hade vi en regel - tätt med fisk i karen men helst inte mer än 25 - 30 av samma art. Vi hade en betydligt snabbare tillväxt i de karen där vi blandade 7 - 8 arter än där vi hade 200 av samma art. sortering är den viktigaste åtgärden inom fiskodling för att få snabb tillväxt på hela poppulationen. MVH Lasse