Lasse

Vad har du för tryck på din kallvattenledning? Har du egen brunn, bor du högt upp? en RO brukar gå bäst på ett tryck över 6-7 bar MVH Lasse

Det var lite olika arter, troligtvis från släktena Epinephelus och Cephalopholis som vi fiskade upp och som är vanlig matfisk. De blir lite olika stora men de flesta blir över 30 cm. Samtliga är ganska snygga men skygga. De lurar gärna i någon springa eller håla. Denna bild visar hur fiskarna såg ut nyss upptagna. MVH Lasse

Utan tvekan så skall du ha havsabborrar - se här - smakade ljuvligt MVH Lasse

Ta det lugnt med doseringen i början Patrick. Jag brukar låta doseringen gå ett antal minuter och sedan gör uppehåll en stund, jag tycker du skall inrikta dig på ca 10 mg/100 liter och timme till en början. Exempelvis så hade jag en timer förut som kunde ge loopar - jag lät ozonet gå 2 minuter och vila 3 och så vidare.Tänk på att vid fuktig luft ger reaktorn mindre än vid torr luft. Har du exempelvis en som ger 100 mg/timme så har du fuktig luft så kan du inte räkna med att få ut mer än ca 40 - 50 mg/timme. De flesta reaktorer brukar levereras med en lufttorkare. Använder du den så utgår du från tillverkarens mängd. - annars får du pröva dig fram lite. Om du överdoserar så märker du det på en ozonlukt från skummaren. Luktar ungefär som det gör efter ett kraftigt åskväder i skogen. Tecken på överdosering är kraftig andhämtning hos fisken. Har du skummare så för du in ozonet den vägen, jag har även fört in det via en diffusor till ett Eheim kraftpaket med bra resultat. MVH Lasse

Jo jag kör 30 respektive 10 watts men då jag kör med 900 mA istället för 1200 resp 1000 mA så blir inte det i verkligheten 30 eller 10 watt, snarare ca 23 resp ca 9 watt. MVH Lasse

Vid dags ände blev det bara ca 225 watt (plus ca 45 w på den gamla rampen) som jag kör i mitt på ca 460 liter. Jag är nöjd med det. MVH Lasse

Min rödfärgning. Vore väldigt tacksam om man kan låta bli att idiotförklara eller komma med antydningar om "teoretiker" mot sin opponent om man inte är överens i en fråga. Vem leker igentligen "veta bäst" Mattias. Du har ingen aning om vad jag har för erfarenheter med att behandla sjuka fiskar och vilka metoder som jag med flera har funnit fungera i praktiken. Du har ingen aning om hur mycket jag jobbat med UV-C och vad jag vet om den tekniken. Jag skulle kunna skriva en hel del om den delen och mycket om det som bluffas med vad gäller detta, bland annat om nödvändig styrka och vilken teknik som används i rören. Av egen erfarenhet, fast jag var kritisk till det i början, så har jag lärt mig att ozon fungerar bra även i ett korallrevsakvarium, faktiskt den enda metoden som rätt använd fungerar på många olika pricksjukdommar (och även bakteriella) när de väl brytit ut. Dessutom fungerar det på sjukdommar där man inte direkt kan avgöra om det är parasiter eller yttre infektioner. Och det fungerar rätt så snabbt. Det räcker med att du bläddrar lite i trådarna här om "vita prick" för att se hur många som fått angrepp trots de använder UV-C. UV-C om dert är av rätt typ och tillräckligt starkt (det innebär grovt minst en 1 watt per 8 liter) samt att det är så utformat att det tillåter minst 5 - 6 gånger volymen i timmen att passera så kan det fungera som en bromsare av infektionen i så stor grad att fiskarnas immunsystem självt klarar av bekämpningen. Nu finns det olika typer av "vita prick". Oodinium som det var tal om här tillhör de värsta att bekämpa och min erfarenhet är att har det väl fått fäste (se Vargklos tråd) så är det kört med normala metoder. Jag har dock vid ett flertal tillfällen klarat av symptom som visar på oodinium med ozon. Andra typer av "vita prick" exempelvis sk "stress prick" är lättare att komma överens med och om man minskar infektionstrycket med UV-C klarar oftast fiskens immunsystem av det självt om inte angreppet är för stort. Många gånger mycket prickar på morgonen och inga på kvällen. Den statistiska chansen att få in alla sporer som blir vid ett stort angrep i sitt UV-C är ganska liten. Varje prick på en fisk ger en cysta. Varje cysta som kläcks i sanden ger ca 100 nya parasiter som då skall hamna i strålningskammaren innan de hittar en fiskkropp. I ett korallakvarium får man också hjälp av sina koraller, de frisimmande larverna är ju lika god mat som annat smått och gott. Har man då ett fåtal koraller (I detta fall närmast ett Fish Only) så kan man inte räkna med den hjälpen. Fisk som har "sovhålor" brukar också drabbas hårdare på grund av att de både släpper sina parasiter och återinfekteras i sin sovhåla. Du uttalar dig om metoder som du tydligen inte har någon erfarenhet av (använda ozon). Jag har kört ozon i ett korallrevsakvarium i ett och ett halvt år nu och jag vet flera som gör det samma. De flesta akvariebutikerna har inte sand i sina kar heller. De flesta kör utan sand och större inredning av två anledningar. UV-C fungerar något bättre om parasiterna inte har sand att gömma sig och det går att medicinera med kopparhaltig medicin utan att kopparen försvinner. De som har centralsystem, dvs flera akvarium på samma rening kör också 7/24 med kraftiga UV-C. Exempelvis flera system som jag känner till som har ca 2000 liter och en genomströmning på ca 12 000 liter i timmen har UV-C av lågtrycksmodell på 330 watt (6*55 watt). Denna UV-C är till för att inte sprida sjukdommar mellan akvarierna men när väl ett prickattack fåt fäste i ett kar så räcker inte detta till för det karet (även om de andra inte blir smittade). I de allra flesta fall måste kopparbaserad medicin in för att klara fisken i det angripna karet. MVH Lasse

Sandvändande sjöstjärnor verkar kunna göra en viss nytta, troligtvis genom att de äter dem. MVH Lasse

Nu var frågan i denna tråd vad trådskaparen skulle göra när det var ett akut angrepp av oodinium och inte vad han skulle göra för att motverka angrepp. Enligt min erfarenhet så hjälper inte UV-C vid kraftiga akuta angrep ens mot den vanliga saltvattenspricken, än mindre om det skulle vara det än svårare oodinium. Det enda som hjälper är kopparbehandling, hinkmetoden eller ozon. Kopparbehandlingen skall utföras i "rena" kar eftersom det är så att, tvärtom som någon skrev här i tråden, koppajonerna (det är de som är aktiva) omedelbart sugs upp och görs overksamma om det finns kalksten eller annan inredning i karet. Hinkmetoden fungerar genom att den förhindrar återinfektering och får bort "infektionscentra" från huvudkaret. Vad gäller ett äkta oodiniumangrepp så kan det vara så att vissa parasiter klarar cystningen på värden och att därför "hink"metoden inte fungerar. Ozon fungerar genom att de fria syreradikalerna effektivt oxiderar frisläppta larver och kan eventuellt även påverka cystade parasiter. Ozon ger heller inga andra farliga biprodukter (långverkande) i vattnet eller inredningen. Ozon kan dock överdoseras och vara skadligt för personer i slutna utrymmen. Luktar det ozon - så är det för mycket. Man skall dosera försiktigt. De siffror på producerad ozon som tillverkarna ger gäller torr luft. Fuktig luft ger betydligt mindre ozon - ner till 40 % av den angivna vid torr luft. Jag använder ozon vid nyintroduktion av fisk eller när det blir problem och jag har en extra säkerhet i en redoxmätare. Det går dock inte lita till dem helt så när man kör ozonet så får man vara uppmärksam. Under övrig tid använder jag inte ozonet mer än kortare perioder för att hålla vattnet kristallklart. Väteperoxid kan också användas men där har jag för lite erfarenhet av dosering. Det är ju helt riktigt att de olika pricksjukdommarna är i första hand stress och hanteringssjukdommar men här gällde det ett pågående utbrott. Vad som dock förvånar mig Patrick är att din puffer inte är angripen - de brukar annars vara magneter vad gäller olika pricksjukdommar. @ Majki01 Att koppar skulle vara ett stort No No inom sötvattensvärden är en överraskning för mig. Koppar är den verksamma substansen hos många av de akvariemediciner som säljs mot olika parasitsjukdommar. Däremot är en del ciklider från de stora sjöarna och en del sugmalar oerhört känsliga mot koppar vilket lett till dödsfall vid användning av kopparbaserade mediciner MVH Lasse

Tack skall ni ha MVH Lasse

Jag börjar också luta åt det hållet eftersom jag inte lyckas med att etablera nya knappar ute i huvudkaret - en typ av större knappar klarar sig men de mindre, vackra stryker med fort. MVH Lasse

Innan du gör något - försök att få dubbelkollat att nitrattesten visar rätt. Nitrattester är opålitliga. Det kända störfaktorerna är klorid och nitrit, kan dock finnas andra joner som stör. Det är ett problem att tillverkarna inte talar om vilka ämnen som stör mätningarna och vilken metod de använder. Första testen är att (om du har salifert) börja med att lägga i pulver 2 och avvakta ett antal minuter - du skall inte få någon färgning då - får du det så är testen inte tillförlitlig Jag skulle börja med att ta bort fosfatremovern om jag ansett att nitratvärdet är ett problem. Är det ett verkligt problem för dig eller är det bara så att det skall ner.... MVH Lasse

Har du testat nitriten? MVH Lasse

Det kanske bidrar till klokheten - vad vet jag MVH Lasse

Problemet med UV-C är bara att för att det skall döda parasiterna så måste parasiterna plassera strålningskammaren innan de hinner fästa på fisken. Har man UV-C gående på ständigt och att det är riktigt dimensionerat och av rätt typ så kommer det att fördröja utbrott, minska utbrott och ibland hindra utbrott. Har man dock ett pågående utbrott där parasiten fått fäste så är det enligt min erfarenhet så gott som omöjligt att slå ut ett angrepp med enbart UV-C som cirkulerar i karet. Ozon är verksamt inne i karet och slår därför till där parasiterna finns. MVH Lasse

Då har jag kört några veckor med i stort sett bara LED. Min sammanfattning är att jag är mer än nöjd. Det ger ett ljus jag verkligen gillar (och jag kan manipulera ljustemperaturen något). Den uppsättning som jag nu kör är 10 stycken 10 watts Royal blue. de är kopplade just nu så att 3 stycken ligger på vänstra modulen. 4 stycken finns i den centrala modulen och de resterande 3 sitter i den högra. De 3 i vänstra och de 3 i högra är ihopkopplade i en tidkanal och 3 stycken i den centrala modulen går på ytterligare en tidkanal. Den 10:onde blåa är ihopkopplad med de vita i den centrala modulen. Orsaken är att när jag gjorde den modulöen så saknade jag ett 16 000 K vit chip. På den högra modulen finns det 3 stycken 10 watts på 10 000 K och 3 stycken 10 wattare på 16 000 K. Samma på den vänstra. den centrala har 2 st 10 watts 16 000 K och en 30 watts på ca 12 000K (samt då även ett blått chip). Varje moduls vita styrs av en separat tidkanal. Jag har alltså 5 st tidkanaler med styrning 0-10 V att arbeta med. Det är här som jag tycker LED tekniken kommer till sin fulla rätt. Jag börjar med att klockan 7 tänds de tre ihopkopplade blåa i den centrala modulen upp på ca 3% av max. Klockan 8 börjar samtliga modulers blåa att dimma upp mot 100 %. Uppdimningen tar 4 timmar så klockan 12 är det blåa på max. Sedan kl 10 börjar den högra modulens vita dimma upp, kl 11 den centrala och kl 12 den vänstra. Just nu tar den dimningen 3 timmar så kl 15 går alla vita på ca 100 % (jag har under inkörningen bara låtit det gå upp till ca 90 %). Klockan 18 så startar nerdimningen från höger och från 20 så börjar även det blå att dimma ner. Nerdimningen har jag till 2 timmar. Mellan 22 0ch 23 går den centrala blåa enbart på 4 %. Samtidigt har jag min gamla ramp där de blåa (18 watt) tänds kl 12 och de vita (ca 30 watt) tänds kl 15. Släcks gör de vita 18 och de blå vid 21. Det här gör att färgtemperaturen och belysningen varierar hela tiden och jag ser hur vissa koraller ställer in sig efter detta. Nedan kommer några bilder av varierande kvalitée som visar karet och lite av livet i det för närvarande. Först en heletsbild Sedan högra hörnet, centrala delen från vänster och högra hörnert även det taget från vänster. Sedan kommer här en serie av bilder som visar lite av livet i burken MVH Lasse

Tror inte det hjälper med att sänka salthalten om det är oodidium. Här är en artikel som behandlar problemet. Ozon tillverkas helt riktigt i en generator och sedan suger man denna ozonberikade luft genom skummarens luftslang och ut i skummaren. Det är en kraftfull metod men om du har så få koraller borde det funka bra för dig. Får du för mycket ozon så ser du det på fiskarna genom att de får en kraftig andning. Har du möjlighet att få låna eller köpa en reaktor så kan det vara en väg ut. Jag skriver "kan" eftersom inget är garanterat inom denna hobby. Jag har självt använt den metoden vid begynnande utbrott av någon form av saltvattensprick (och en gång mot misstänkt oodinium) med bra resultat. En annan metod som kan fungera är att ta ur de drabbade fiskarna, sötvattensdoppa dem (2-5 min) och sätta dem i en hink (eller flera) med nytt vatten och lite cirkulation. Mörklägg hinken. Samtidigt gör man en ny hink med nytt vatten och efter ca 24 timmar tar man upp fisken, sötvattensdoppar och stoppar sedan ner dem i den förberedda hinken. Denna procedur upprepas varje dag tills fiskarna är symptomfria och några extra dagar. (ev kan du använda lite kopparmedicin varje dag också). totalt kan det ta en vecka kanske Normalt brukar man säga att huvudakvariet skall vara tomt på fisk under tiden och i ca 4 veckor. Min erfarenhet är dock att om det går kvar fisk som inte blir angripna under behandlingstiden så kan det fungera med att sätta tillbaka fisken igen efter en vecka. Detta skiljer sig nog ordentligt åt från parasit till parasit. MVH Lasse

Detta rör har en färgtemperatur på 8000 K Detta finns på 4000 K och 6500 K MVH Lasse

Tyvärr - en av de plaster som är svårast att limma på grund av en viss fethet. Jag vet inget lämpligt lim till det. MVH Lasse

Det är bara det att Osram i sin produktfakta talar om rör i T5 HE serien. (14, 21, 28 samt 35 watt) Längre ner finns dock de rätta produkterna i HO serien och där finns 67 54 watt med. Fortfarande ett av de bättre rören i det blå spektrat. MVH Lasse

Det är i alla fall min åsikt men jag upplever inte på något sätt att de "enkomponent"salter som nu finns är speciellt dåliga så det är möjligt att leverantörerna löst problemet med blandning på ett bra sätt. MVH Lasse

Man brukar klorera ganska ordentligt i delfinbassänger - det gör vattnet mycket klart och vattnets naturliga färg plus våglängdsbrytningarna i det djupa vattnet ger den blåa färgen. Jag har aldrig överhuvudtaget hört talas om något offentligt akvarium som använder färgindikatorer i sitt vatten. Men jag kan ha fel - det har hänt förut. @ Marko Det var mycket medvetet att jag inte kommenterade detta. Jag har ingen aning om vad det är för mekanismer som styr färgändringarna och jag har heller inte sett någon förklaring. MVH Lasse

@ jonas Kör du någon kolkälla - om inte så verkar det vara svävalger. Lättaste sättet att bli av med dem är att köra med UV-C och det behöver inte vara så starkt för att ta svävalger. Du behöver samtidigt byta en del vatten för när svävalgerna ät borta så kommer du få alger på sten och annat om näringsvärdena är för höga. @ Tedd Till skillnad från sötvatten så har man betydligt mer ljusei ett saltvattenskar. Svävalger (och andra alger) får du om du har en gynsam kombination av näringsämne och ljusintensitet. Det är inte solljus i sig som ger alger - det är att intensiteten är större i solljuset än en vanlig sötvattensbelysning men det är näringsvärdena som bestämmer. Har du 0 i näring kan inget ljus i världen skapa några alger. MVH Lasse

Anledningen till att jag gärna vill (om det är möjligt) få med lite "gammalt" vatten vid en nystart är att ett helt nyblandat vatten är i stort sett kemiskt rent och saknar många av de biologiska molekyler som ibland går under benämningen kolloider. I "gammalt" vatten finns dessa ämnen av biologisk natur redan, bland annat då kolloider samt enzymrester och annat, och de påverkar på ett positivt sätt (skyddar) fiskar och andra djurs slemlager. @ akvarium123. Säg så här - du startar ett nytt akvarium på 100 liter och tar 50 liter av detta vatten från ditt 300 liters akvarium (vilket därmed får 50 liter nytt vatten). Vilket av dina akvarium har då sämst vatten? Det väl fungerande 300 liters eller det nystartade 100 liters? MVH Lasse

Om jag förstår det rätt så har man delat upp det man normalt brukar kalla makroämnena, dvs natrium, klorid, svavel, kalcium, magnesium och kalium i en påse och de så kallade mikroämnena i en annan påse. i praktiken så går det till så att man blandar natriumklorid ihop med kalciumklorid, magnesiumsufat, magnesiumklorid och kaliumklorid i bestämda mängder för att få de värden paketen beskriver på de viktigaste ämnena (förutom klorid som även förekommer i föreningar med spårämnena). Dessa sex ämnen (natrium, klorid, svavel, magnesium, kalcium och kalium) förekommer i naturen i olika föreningar med varandra och löses upp i vatten i som joner. Dessa 6 ämnen utgör mer än 99 % av det färdiga saltet (inklusive kristallvatten). Resten av vårt salt består sedan av ämnen som bara finns i spårämnesnivå. De ämnena förekommer också som föreningar, framförallt som klorider innan de löses upp. Vad jag förstår så är det främsta motivet med att dela upp dessa två saltblandningar just det faktum att det är mycket enklare att garantera rätt koncentrationer spårämnen i det färdiga saltet eftersom det kan vara mycket svårt att blanda mindre än 1 procent av ingridienserna tillsammans med 99 procent bulkkemikalier jämt i en batch som sedan delas upp i mindre fraktioner. Jag har för mig att det finns ett annat saltmärke som resonerar på samma sätt. Framförallt så måste detta förbilliga för producenten att kunden blandar själv. Detta argument kan jag mycket väl köpa som ett bra argument men detta medför att man för att få denna fördel behöver blanda till hela förpackningen på en gång. Varför hårdnar saltet? Jo det beror på att framförallt natriumkloriden är väldig effektiv på att ta upp fukt från luften. Det är luftens fukt som gör att saltet hårdnar. Det är orsaken till att många salter levereras i både täta plasthinkar och väl förslutna innerpåsar. Jag har under åren provat många salter och samtliga av dessa har blivit stenhårda om jag slarvat med inneslutningen. Det i sig motbevisar att det är vanligt med klumpförebyggande medel i våra saltblandningar. Dessutom så är det vad gäller salt för konsumtion sällan frågan om klumförebyggande medel som bygger på olika kiselföreningar utan det brukar vara E535 och E536 som är helt andra föreningar. Personligen ställer jag mig mycket frågande till uppgiften om silikat i saltblandningarna pga av klumförbyggning. Varför är alla så rädda för silikat - jo för att silikat innehåller kisel som många tror triggar kiselalger. Intressant är då att på förpackningen så finns grundämnet kisel med som 11 mest förekommande ämne i en koncentration på 3 mg/l i färdigt vatten. Jag har ingen aning om detta salt är bättre eller sämre än andra salt - det får framtiden utvisa. MVH Lasse