Lasse

Det är märkligt att ni får så olika resultat för mättekniskt sett är exempelvis en KH test en ganska simpel och enkel metod. De bygger på en syra och en färgindikator som slår om vid ett givet pH. Detta ph utgör slutpunkten på titreringen och brukar vara någonstans under 3 om jag kommer ihåg rätt. Det som gör testerna lite osäkra är nog inte i första hand batcherna utan att dropparna inte är likformiga, dvs att plastflaskorna inte är några precisionsinstrument precis. Färgomslaget är ganska exakt och omedelbart. De tester som bygger på tillsättning i ml bör vara bättre. Förutsatt att det är en titreringsmetod vilket jag tror Roberts test är så kan man påverka nogranheten själv. Om man vill ha resultatet i halva grader så tar man bara dubbelt så mycket vatten och vill man ha det i 0,25 steg så använder man 4 gånger mer provvatten. MVH Lasse

Du får gärna komma och titta på mitt som varit igång ett år nu. MVH Lasse

Jag räknar med att mycket snart göra en resa till min dotter, finns det fler av R.indosinensisen? MVH Lasse

Jag har letat i min litteratur för jag har långt bak i huvudet att Cu:s giftighet är pH beroende - eller rättare sagt, giftigheten avtar med högre pH (men det kan vara tvärtom också - det var trots allt 22 år sedan jag läste det). Men jag hittar det tyvärr inte. Men detta kan vara förklaringen till att ditt recept innehåller citronsyra. Det innebär att du sänker pH i ditt huvudkar. Vill du ha 0,2 ppm i fyra hundra liter (du bör räkna ut den exakta vattenmängden) så innebär det att du skall tillföra 0,2 mg per liter = 80 mg. Din 1 liters innehåller 11 gram gånger 0,254509018 (den exakta procenten koppar) dvs 2,799599 gram. Jag använder inte de exakta värdena för att glänsa utan för det är viktigt att ligga så exakt som möjligt. 1 ml blir då 2,799599 mg. 80 mg (400 liter) ger då 28,6 ml (här har jag avrundat. Men räkna ut volymen vatten så exakt som möjligt. Ge det en halvtimme efter tillsättningen och mät pH samt Cu halt. Du bör nog mäta pH efter varje tillsättning och före varje Cu tillsättning så du är i rätt intervall. MVH Lasse

Calle Vet inte om du fått svar på detta redan. Hela formeln är CuSO4 +5 H2O. Atomvikten för en molelyl är 63.5 (Cu) + 32 (S) + 64 (4 O som är 16) + 90 (5* H2O vilkens atomvikt är 18) = 249.5. Koppar utgör alltså bara ca 25 % av hela molekylens vikt. Din stamlösning är på ca 2750 mg/l. 1 ml tillför ditt kar 2,75 mg Cu så om du tillsätter detta till en liter så får du 2,75 ppm i denna liter (alltså ej 5 ppm som du antaget). Testen skulle ge utslag ändå men du säger i din text att testet fungerar bra i pH mellan 7,5 och 9. När du sätter i dina 1 ml i osmosvattnet så sätter du även i citronsyra så det är inte självklart att du har pH över 7,5 i osmosvattnet då. I ditt kar så skulle det ge utslag men min erfarenhet är att om man har det minsta av Ls eller korallsand så sugs kopparen in nästan omedelbart in där. En kopparbehandling görs bäst i ett helt rent kar. Försök att ta ut en liter av ditt akvarievatten och börja med att sätta in 0,5 ml av din kopparblandning och se om du får avläsning då, får du inte det så sätt in en 0,5 ml till osv. Snart får du fram om du kan lita på testen överhuvudtaget. MVH Lasse

Kan det vara en "spagetti worm" som sitter i LS:en. Jag hade något konstigt som påminner om det du skriver men det var lokaliserat till ett litet kalkrör på en LS. MVH Lasse

Tja - vad trodde du? Men han har väl börjat jobba som ekonom så han kommer snart med ett bokslut som visar att han är snabbast MVH Lasse

Se bara till att du har en överrinnings väg om filtret skulle bli tätt. Annars blir det blött . Tro mig - jag vet MVH Lasse

Jorden har cykler av värmeperioder och köldperioder, det är odisskuterbart och alla är överens om detta. Orsaken till dessa är man dock inte helt överens om - åsikterna går från Guds vilja, intelligent design (som är en utvecklad, anpassad variant av Guds vilja) till mer vetenskapliga teorier som Gaia-teorin (en ingång till denna teori är http://www.holon.se/folke/kurs/gaia/gaiasnf.shtml, därifrån går det att gå vidare om man är intresserad av denna teori). Att jorden uppträder som en sådan där gammaldags gubbe som är rund och tung i botten och som alltid står upprätt men som svänger kring ett jämnviktsläge om den utsätts för en yttre påverkan är nog också alla ganska överens om. Den här yttre påverkan kan bestå av solinstrålning, kometnedslag men även innre händelser som vuklanutbrott och dylikt får gubben jorden att gunga. Det är nog också ganska klart att det finns långa, svängande perioder som har en viss periodicitet och det är med största sannolikhet här som människan påverkar genom att snabba upp svägningarna. Att jorden kommer att självreglera sig är utom all diskusion men om det nya jämnviktslägetr kommer innebära att människan fortfarande kommer att ha ett livsutrymme - ja det är inte givet. Jorden (naturen) klarar sig helt utan mäniskan men det motsatta är inte sant. Det finns ett exempel på ett biologiskt naturfenomen som det dels finns anteckningar sedan lång tid tillbaka och där mäniskans expansion helt klar har påverkat frekvensen av fenomenet och det är den sk "Red Tide" utanför Kinas kust. Det finns anteckningar om detta fenomen mycket långt tillbaka i tiden men då förekom det ungefär vart 100:drade år - nu är fenomenet i stort sett årligt. Troligtvis är cyanoblommnbingarna i Östersjön ett liknande bevis för mäniskans uppsnabbning av processerna. Det kan mycket väl vara så att vi går mot en liten istid om ca 30-40 år beroende på en av de krafter som påverkar jorden, solens instrålning. Frågan är dock vilken kraft som är starkast eftersom det också är utom all tvivel att vi påverkar jorden i motsatt riktning. Om det nu skulle vara så att den minskade solinstrålningen räddar oss nu, precis som de kraftiga stormarna 1968 och på 70-talet tillfälligt räddade Östersjön bör vi ändå ta lärdomar av det som sker. Både floder, sjöar, hav och atmosfär är till skillnad från universum ändliga och den engelska ordleken "The sollution of pollution is dillution" har så många gånger visat sig vara så felaktig att vi borde sluta tänka så och istället agera. En liten rättelse bara Det är faktiskt denna som är orsaken till de ökade utsläppen, det vi ser idag är just effekter av befolkningstillväxten och de krav på högre livsmedelsproduktion och därmed högre levnadsstandard för allt fler människor. Men det är vi i de rika länderna som utgör 20 % av befolkningen och förfogar över 80% av jordens resurser som måste förändra oss. Sen kan man ju också se på resursfördelningen inom de 20 % som utgör den sk rika världen och få sina funderingar om var huvudproblemet ligger. MVH Lasse

Har sagt det förut och säger det igen. Att mekaniska och biologiska filter i ett saltvattensakvarium fungerar som "nitratfabriker" är en av de absolut största myter och feluppfattningar som existerar i hobbyn. Det kan inte bli mer nitrat än vad som produceras i form av ammonium/ammoniak. Den senare mängden bestäms i sin tur av hur mycket mat eller levande material (som dör och bryts ner i karet) som har stoppats in. Maten ger upphov till ammonium/ammoniak via fiskarnas ämnesomsättning och resterande ammonium/ammoniak produceras via heterotrofa (nedbrytare av organiskt material) bakterier. Vad som sker i ett mekaniskt/biologiskt filter är att nedbrytningen och nitrifikationen effektiviseras och går snabbare över tiden. Men sker inte dessa funktioner här så kommer de att ske i övriga delar av karet såsom sanden och LS:en och slutresultatet över tid blir det samma. Det kan invändas att när det gäller ammonium/ammoniak så kan man uttnyttja skummaren för att lufta ut detta redan innan det omvandlas (innan det blir nitrat) men det tar längre tid och man riskerar hela tiden ett uppbygge av ammoniak (som är den absolut viktigaste giftiga formen i saltvatten av kvävet). Om man läser internationell litteratur och även tittar till stora och aktade utländska leverantörer (ex Aqua Medic och Deltec) så ingår biologiska filter i deras lösningar, bland annat som wet/dry filter. Det verkar som denna skräck för dessa filter är ganska endemisk inom svensk hobby (plus en del amerikanare). Zeovitmetoden exempelvis bygger också på en bra och snabb nitrifikation i och med flushningen av reaktorn så ofta som hinns. Detta säkerställer att nitrifikationen blir effektiv, speciellt i samband med tillsättningar av organiskt kol som annars kan begränsa nitrifikationen i ett filter genom att en tillsats av organiskt kol ger de mer snabbväxande heterotroferna en fördel. Dessutom - om man använder ett fint mekaniskt filter och gör rent det ofta så får man ut organiskt material innan det hinner brytas ner och belasta akvariet. Det finns en övertro till att skummare sköter allt detta, bara den blir tillräckligt stor. Det är bara att göra prov - sätt i ett fint mekaniskt filter och har man fått en massa partiklar och organisk skit där inom ett par tre dagar så har de inte kommit ut ur karet tillräckligt fort på annat sätt. På alla stora offentliga akvarier runt om i världen är ett mekaniskt filtersystem, då ofta i form av sandfilter alltid en av grundpelarna i filtreringssystemet. MVH Lasse

Har ditt salt blivit utsatt för fukt (eg är det klumpar eller hårda stycken i det)? MVH Lasse

Hej Ingvar Nu är jag för en gångs skull oense med dig Bubbel disease kan förekomma i varmt saltvatten - har själv sett detta. Orsaken är precis som du säger dykarsjuka som är en "överlösning" av kvävgas. Om man har torruppställda pumpar så kan luft dras in på sugsidan och det högre trycket på trycksidan gör att det löses mer kvävgas i vattnet än vad som kan hållas i det "trycklösa" akvariet. Temperaturen har ingen större roll här eftersom den är samma både i karet och ledningarna. Denna sjukdom är rätt fruktad i många stora utländska offentliga akvarium och därför bygger man stora avgasningstorn. Exempelvis har vi torrställda pumpar och ett matningstryck på ca 2 - 3 kg i våra tryckledningar. Dessa kan vara 30 - 40 meter långa så det är rätt mycket gas som kan lösas i det högre trycket där om vi skulle få en sugläcka på en sugledning och vi har råkat ut för det. Däremot håller jag med dig om att det normalt inte kan skapas det övertryck och kontakttid i en normal skummare som behövs men har man en kraftig pump som suger luft på sugsidan och någon meters tryckledning så finns det en risk även i ett normalt korallkar. MVH Lasse

Jag har använt ett antal under årens lopp och det är bra skjuts i dem och de har ganska så lång livstid. det är främst 6500 som jag har erfarenhet av och i förhållandet till priset är det en bra pump, tycker jag. MVH Lasse

Mattias - jag har ett perfekt par och det har fungerat enormt bra under nästan ett år. Då jag tänkt ha en liten DSB med plenum så konstruerade jag min botten litet knäppt (genialiskt så här i backspegeln ) Jag la först några bottenfilterplattor typ åledsfilter på glaset. La några stödstenar på ca 4-5 cm höjd på plattorna. Hävde korallgrus över så att stenarna bildade stödpunkter för ytterligare ett lager plattor, sedan la jag ytterligare ett par cm sand och byggde upp LS från översta plattlagret. Alltså platta - sand - platta - sand. När pistolräkan började gräva så blev det ju en hel underjordisk sal där nere mellan plattorna och det gör att han varierar sin utgång över hela akvariet. Plenum DSB kunde jag glömma (och det förstod jag i samma ögonblick pistolräkan åkte ner i plastpåsen) men en utmärkt konstruktion för en pistolräka MVH Lasse

Akryl kan du inte limma med silicon utan det behövs ett speciellt limm Arcifix 112. Du behöver rätt tjocka bitar för att få en bra limning och hållfasthet, kanske 5 mm. Såga gör du normalt och borra går att göra med små dosfräsar men ytterst försiktigt eftersom akryl spricker väldigt lätt. (Plexi är ett varumärke för akryl). Kan du inte hitta små 15 - 20 liters plastakvarium i Finland? MVH Lasse MVH

Det finns en sjukdom som brukar betecknas med "bubble-disease" och den beror på en övermättnad av kvägas i vattnet. Orsaken till detta är ofta (åtminstone när det gäller saltvattensakvarier där man blandar i salt och vatten före vattenbytet och inte kör kranvatten in direkt) att det finns en liten läcka på en insugssidan av en torruppställd pump. Där sugs luft in (man ser aldrig en sådan läcka) och beroende på det ökade trycket på trycksidan så "superlöses" kvävgas i det vattnet. När det kommer ut i det trycklösa (relativt sett) akvariet så kan inte vattnet hålla den överlösta luften (som består till ca 80 % av kvävgas) utan den brukar komma ut som mikrobubblor. Oftast blir det dock en liten övermättnad av kvävgas kvar och den kan då orsaka bubble diseases. Jag frågade för dessa kvävgasbubblor sätter sig ytterst i huden (strax innanför de yttersta cellagren) och kan orsaka något som mycket liknar grumligheterna på din bild. Teoretiskt sett så kan problemet också orsakas av en skummare med venturio eller annan typ av luftinsug som inbegriper att pumpen suger luft. Detta om det är en bit mellan pumpens trycksida och skummaren och om för mycket vatten går igenom så det inte hinner att luftas av helt i skummaren. Din Maxijet kan nog inte orsaka detta men alla som har torrupställda returpumpar bör vara varse detta problem. Ville bara plocka bort ytterligare en orsak. MVH Lasse

UV brukar delas upp i 3 olika klasser UV-A, UV-B och UV-C. Den som är aktuell som bakterie, alg och parasitdödare är UV-C och då med en våglängd på 253,7 (åtminsttone i vatten). I referensen nedan så näms även 185 nm men det är den våglängd som producerar ozon och kräver för det mesta ett lågtrycks kvicksilver rör med syntetiskt kvartsglas. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Ultraviolet Den Svenska Wikipedia är inte bra när det gäller UV. MVH Lasse

En vild tanke igen Calle. Har du någon "torrupställd" pump, dvs har du någon pump som har ett "torrt" insug. Har du sett någon tendens till mikrobubblor? MVH Lasse

Även om du har den som stående ytavrinning så är det all luft som dras ner som kommer att begränsa hur mycket vatten som rinner ut. I och med att det är odlingskar och du antagligen ibland behöver behöver god skjuts på dem så ta den större varianten. Det är alltid bättre att konstatera att man överdimensionerade istället för att konstatera att man underdimmensionerade. MVH Lasse

Biltemas är i ett nylonliknande material (om det är samma som de hade förr om åren) - standard inom sötvatten faktiskt. De säljs som slanggenomföringar för båtar så de fungerar för salt också. De fungerar bra men som sagt var ta den större. Du kan dock inte sätta några rör utan får använda slang och slangklämmor. PS Genomföringen är platt på insidan men om du vill ha en stående rör där som ytavrinning så brukar det gå bra att ta ett lämpligt PVC-rör och värma lite och trycka ner i genomföringen innifrån akvariet. När det svalnat så tar du lite rörtape runt förminskningen och trycker tillbaka röret igen. Det blir tätt. Under akvariet (ute i luften slutar genomföringen som en slangnippel. MVH Lasse

Stig - Förutsatt att kalkvattnet inte kommer i kontakt med luften så har det endast ett KH baserat på hydroxidalkanitet - inte på bikarbonater och karbonater. Det är viktigt att veta eftersom en hydroxidalkanitet bara har en buffrande verkan jon mot jon medans de gaser, syror och joner som ingår i karbonatbuffringssystemet (CO2, H2CO3, HCO3 samt CO3) har en bättre buffrande verkan. Kan lätt konstateras med ett gymnasie (eller var det grundskoleexperiment - kommer inte ihåg) Man tar vatten med neutralt pH och lägger i någon hydroxidlösning (NaOH eller CaOH9 droppvis och mäter pH. PH:t är mycket snabbt uppe på över 12. Sedan tar man saltsyra av samma molaritet som sin hydroxidlösning och ser att pH:t går neråt i samma dropptakt som det gick upp när man tillsatte sin hydroxidlösning - alltså H+ mot varje OH- (Om man skall vara petig så skrivs det idag H3O+ och OH-) Man tar sedan samma mängd vatten och lägger i lite bikarbonat - pH stiger ungefär till 8,3 i sötvatten. Sedan droppar man i saltsyra igen. Då kommer inte så mycket att hända förrän efter en massa saltsyredroppar (ja pH sjunker sakta, sakta för att plötsligen efter en viss mängd droppar rasa ner mot 3 i stort sett bara med hjälp av en droppe) Det här har också betydelse för alla de som har mjukt kommunalt vatten. Detta vatten höjs till ett pH på ca 8,0 - 8,6 med hjälp av hydroxider och testar man detta direkt efter det är upptappat från kranen får man ofta ett KH på ca 3 som borde vara bra för många sötvattenskar. Problemet är bara det att det just är hydroxidalkanitet och gör man därför ett vattenbyte med det vattnet (i sötvatten alltså) så har pH:t ofta droppat betydligt dagen efter och om då mäter KH så är det lågt. Men det känner du ju till. MVH Lasse

Jag tror att Per.W menade ev analys på SVA MVH Lasse

Aktivt kol är bra på att ta bort gulämnen (humus) från akvarievattnet också MVH Lasse

Vad har du för kalciumnivå. Jag ville inte bevisa något just nu, var bara lite intresserad eftersom det inte riktigt verkade att stämma med mitt kar. Lite förvånad att ditt pH inte har stigit en halvtimme efter tillsättning av kalkvatten. Mitt brukar vara ca 0,2 högre än strax innan (taget med elektrod). KH borde dessutom stiga under belysning och sjunka i mörker. Skall kolla med mitt kar som är utan skummare. MVH Lasse

För lite om den är som durso MVH Lasse