Håller med om allt, men med några reservationer:
För det första är det inte fel med låneord eller att försvenska dessa, det skulle nog inte finnas mycket kvar av svenska språket om man rensade ut allt vi stulit och förvanskat från t ex tyska, engelska och franska (andra språkgrupper gör förstås samma sak). Kanske rentav "wrassar" i framtiden blir en fullt godtagbar svensk benämning på gyltor från tropiska hav? Men visst kan det vara plågsamt att beskåda själva processen, särskilt om den beror på okunskap.
För det andra behöver det inte vara fel att använda engelska namn och förkortningar, tvärtom kan det vara fördelaktigt eftersom läsaren då kan söka i den betydligt mer omfattande engelskspråkiga delen av webben[sic]. Det förutsätter dock att man inte försvenskar det engelska ordet, en sökning på "wrassar" ger nog inga bra resultat från engelskspråkiga sidor.
För det tredje borde visserligen latinska namn vara att föredra, då de ju är tänkta att vara mer exakta och allmängiltiga än lokala populärnamn. Problemet är bara att vetenskapen ibland misslyckas med beskrivningen och namngivningen (ibland rentav upprepade gånger för samma art), så att det till slut visar sig vara populärnamnet som varit det mest beständiga genom åren, inte de latinska synonymerna. Än värre kan det förstås bli när latinska namn används om fel arter (jag avstår från exempel här för att inte eventuellt skapa ännu fler felaktigheter).